Ny här med egen tråd. Har dock läst många inlägg sedan jag hittade forumet för några veckor sedan.

Bestämde i tisdags morse att det får vara nog nu. Kände inte ens ett sug de första dagarna, ett par värktabletter mot huvudvärken bara. Efter att ha läst mångas berättelser förstod jag att lockelsen säkert kommer att dyka upp. I går längtade jag, men tack och lov infann sig aldrig tillfället.

Nu önskar jag lite pepp när suget sätter in. Har förstått att det finns många, många i samma situation som jag. Att det hjälper att läsa om andras erfarenheter och se responsen de får känns stort.

Hälsningar en lyckligt gift kvinna med ett bra jobb och flera fina (vuxna) barn. Så varför?

Underbart att du är ute i ljuset igen vännen ❤️❤️❤️ Jag tar ditt råd till hjärtat. Aldrig i livet vill jag behöva ha den kampen mot fysiskt beroende. Kram

Instämmer helt med dig vinäger. Sånt sjukt helvete man trillar ner i när man blir fysiskt beroende. Om det nu är så det går till. Vill aldrig tillbaka till smygandet, smusslandet. Även för mig gick det ohyggligt fort sista ”delen”.

Femina

Tack för ditt inlägg #1441. Verkligen. Tack. Jag låter dina varningsord gå rakt in i mitt hjärta. Jag själv är inte fysiskt beroende ännu. Men jag kan lätt bli och jag vet inte hur lång/kort tid det skulle ta. Tack för att du delar med dig. ?

TACK!! Vinäger för att du försöker varna ❤️
Det är såna ord man behöver höra för att ”skrämmas” själv tror jag. Har inte heller något fysiskt beroende heller så dina ord är verkligen något som man tar till sig i hjärtat o måste ta med sig o backa medans man kan backa. Jag har än inga problem med att inte dricka i veckorna kan ta x antal dagar vita osv så tror man måste ändra i tid ?
Du gör det så fantastiskt bra o verkligen glad att höra att du börjar komma tillbaka ❤️
Du är en så varm o omtänksam person o månar o försöker varna andra! Ett stort vackert hjärta! Glad att du finns här! Ta hand om dig!! Kram kram ??

av ditt senaste inlägg. Jag känner i hela min kropp vad du menar och jag är så tacksam att jag satt stopp i tid innan det blir ett fysiskt beroeende. I början av min nykterhet sökte jag på hjälp och fann My Skarsgårds hemsida. Jag har den kvar i tanken, om jag behöver hjälp. Det är min backup plan om jag skulle behöva. Vill med det bara säga att det finns hjälp att få, utanför det kommunala. Jag gillar att ha en reservplan. Det har antagligen med min otrygga barndom att göra, att alltid ha en nödutgång..
Jag håller med de ovanstående inläggen. Du är värd att må bra och ger så mycket fint till oss andra här på forumet. Jag är glad att du mår bättre och att du är här på forumet. Var rädd om dig hjärtat, och om du behöver ta hjälp. Det är en sjukdom

Vaknar. Sträcker på mig. Njuter av att ha somnat nykter. Ännu en kväll. Många i rad nu.

Sover hyfsat, sover dåligt, sover riktigt bra. Det varierar. Men det är ju så det är.

Mår ganska bra, ibland riktigt ok, någon dag ångest. Men det är ju så det är.

Ja, det är ju så det är. Livet. Och det är så det måste få vara. Både upp-och nedgångar hör till. De är svåra att komma ifrån. Men en sak är säker:

Med alkohol blir nedgångarna både flera och kommer oftare. Så skönt att få känna skillnaden.

Life is ganska good just nu!

-----

Tack alla för fin respons på mitt förra inlägg. Som jag skrivit tidigare, kan jag bara få en enda att tänka till lite extra är det värt allt.

Snart är jag tillbaka och orkar kommentera hos er andra. Måste bara hitta energin först. Ännu så länge får jag nöja mig med att hjärtgilla.

Kram på er

Ja, vi brukar skoja om att när jag mår bra kommenterar jag hos snart sagt allt och alla. Så är det nu, tror till och med att det är halva andra också. ?

Men hörni, jag har tänkt på en sak. Alla ni som läser, men av olika anledningar sällan ger er tillkänna. Jag tänker på er ibland och undrar hur ni har det.

Kan vi köra ett test?

Jag räknar upp en hel drös som jag träffat i min tråd genom de två år jag varit här. Om ni läser detta, tryck gärna på hjärtknappen, så jag vet om ni finns kvar. Självklart vet jag ju inte vem som trycker, det fina med att vara anonym.

Om du vill ge dig tillkänna genom att skriva en kommentar blir jag extra glad.

Nu kör vi: (har redan uppdaterat och kommer säkert att behöva göra det igen, så många jag inte hört av på länge länge...)

Liten stor, Ler, Vinärgott, AlkoDHyperD, MondayMorning, Tofslan, Älgen, Mod, Granit, Miss_blondy, Skillnaden, Snart50, Dionysa, JenniferZ, John-Erik, Odette, Tragikomisk, Miss Mary Poppins, Rövarkulan, AL, Biggie, Lifeisgood, Vaniljsmak, Gamlahäst, Sisyfos, Nurture, Studenten, Benguela, Manda, JennyM, Tess45, Berra58, Mellanmjölk, Radar77, Elise64, Btt, Tanten75, Jullan65, Ansa, Maran, Sannah, Flyktsoda...

Har säkert glömt någon, tycker att jag kommit ihåg många ändå. Ber om ursäkt i så fall.

Alltid betydelsefullt med en varm kommentar från dig. Du ger alltid när du har kraften och kanske lite som jag, hörs mindre när det är sämre? Jag kan känna att jag inte riktigt är värd att hänga här när jag ger upp ibland för då kan jag inte hjälpa och motivera någon annan. Lite dumt för det är ju då man behöver alla fina människor här.

Läser mig till att du har många dagar i rad men inte hunnit mer än så. Berätta gärna hur livet ligger :)

Kram

...då och då men kör nu en nyttighetsperiod med mat/dryck och träning i massor så jag hinner inte med att hänga är inne så mycket

Tack för att ni tar er tid att svara. Pianisten, jag har ett par vita veckor i bagaget, men räknar inte längre, då jag har lätt att falla. Kan ibland se ett mönster vad gäller mitt drickande och undrar om jag till viss del är periodare, även om inte heller det stämmer till hundra. Har skrivit förr om att jag passar in i så många olika A-beteenden. Ska nog leta upp det inlägget och kopiera in det.

Trots elände i veckan bland nära och kära mår jag riktigt bra. Det är som att jag blir stark när andra behöver mig. Har kommit först till olycksplatser/varit ensam med någon som satt i halsen eller gjort sig illa och likt en robot gjort det jag ska - tills någon annan kommit och tagit över. Vet ju inte hur det blir nästa gång, men det verkar som att jag fungerar när det gäller.

Svårt att tro när jag sedan är överkänslig de luxe och panikångesten håller mig i ett järngrepp. Då kan jag knappt ringa ett samtal utan hjärtklappning. Hur många gånger jag tvingat mig till saker andra gör utan att blinka kan jag inte räkna till.

Men ännu så länge är jag upprätt. Presterar. Måste. Törs inte sluta kämpa. Är rädd att jag ger upp. På riktigt. Och det går ju inte.

Ha en fin söndag.

Kram på er

Där sa du nåt. Det är ju precis så det är Vinäger! När det finns en kris att hantera, då håller man ihop. Iskallt. Man blir stark, redig, handlingskraftig. Den som resten lutar sig mot. Sen när stormen är över och det är lugnt... Då förvandlas man till en vilsen, apatisk, darrande själ. En ynklig en som inte enns fixar att ringa ett telefonsamtal utan intensivt obehag. Varför är det så??? Det är oerhört tröttsamt att vara en sån som endast tycks kunna fungera optimalt vid tillfällen då ”normala människor” bryter ihop...

Känner också igen mig i det där att alltid rycka ut när något händer. Då finns det kraft att hämta från en själv konstigt nog.

När man sedan behöver kraft för egen del så är det skåpet tomt av någon anledning?
Men skönt att läsa om ditt mående just nu iallafall ?. Bra att det rullar på och att du inte ger upp.
Önskar dig allt gott Vinäger❣️

Kramar
???

Fortsätter skriva, även om nykterheten långt ifrån går min väg och jag känner mig som en svikare, främst inför mig själv. Jäkla berg-och-dalbaneliv man lever.

Ibland tänker jag att jag ska hoppa av forumet, men det vore på ett sätt att ge upp. Och det vill jag absolut inte.

Den här vita perioden blev endast drygt ett par veckor lång. Dricker en del, tål alldeles för mycket, så ingen annan märker. Mår inte skit, ställer inte till med några skandaler, sköter jobb och relationer.

Men...

Det är ju inte det här livet jag vill leva. Punkt slut.

Med det sagt avslutar jag min bekännelse för kvällen.

För tusende gången, minst: Tack för att ni finns, både för mig, för er själva och för varandra. ? Ett extra tack till Mirabelle och Lisa för de igenkännande svaren.

I'll be back!

Sofia

Hej Vinäger! Jag ryser vid tanken på att du skulle hoppa av forumet. Du bidrar med så mycket pepp, klokskap och värme. Du är verkligen en av dem som ser till att forumet är den välkomnande, icke-dömande oas som det är. Hoppas att du inte känner att du blir dömd eller att någon uppfattar dig som en svikare för att du har svårt att hålla den nykterhet som du känner att du mår bäst av, utan att du förstår att det är främst inför dig själv som sveket känns. Skillnaden mellan vad du vet att du vill och hur det faktiskt blir kan vara tuff att beskåda. Hoppas att du finner kraften att ta ett litet steg i riktning mot det som får dig att må bättre! Vad skulle ett sånt litet steg kunna vara den här helgen?
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Fibblan

Skrev till dig hos mig..?
Håller med Sofia och många, många andra skulle jag gissa..??!
Stanna kvar hos oss - men såklart i den omfattning du känner du orkar med. Sålla så mkt det går, skala av måsten och försök fokusera på det som kan ge dig lite mer energi! För både dig och mig själv tror jag vi skulle ha mkt att vinna på att känna in acceptansen - att vi gör så gott vi kan, och vara lite mer nöjda med det vi faktiskt lyckas hålla vid och hålla i, trots episoder med väldigt mörka tankar och ångest. Jag vet ju hur du kämpar med det monstret också..?. Som jag skrev till dig i min tråd. Det viktigaste är att inte ge upp, och det gör du inte???!
Styrkekramar ?
/Fibblan ?

Ingen blir besviken eller dömmer dig, detta är din resa. Vi gör det alla på olika sätt, vårat mål är att få ro och klara livet.
Så stanna hos oss// kramar Strulan ??❤️