av NinaW

NinaW
fre, 2019-09-20 - 11:25

Hjälp.... :'(
Min närmaste familjemedlem är djupt nere i alkoholmissbruk, hon ljuger för mig (och sig själv?) att allt är okej och säger att hon inte druckit "på flera veckor" - fastän jag tydligt hör på henne att hon sluddrar. (Häromdagen fick jag det konfirmerat från hennes sambo att hon HAR druckit.)
De senaste 7 månaderna har hon åkt in akut på sjukhus två gånger pga alkoholen. (Kanske fler, men det är isåfall inget jag fått veta.. vilket inte alls är omöjligt). Hon har blivit kvar där en vecka var båda gångerna, för avgiftning. Den andra gången ska tydligen hennes hjärta ha stannat i ambulansen, hon var död i 40 sekunder berättade hon för mig och började gråta... Men de fick igång henne igen...
Hon går nu i samtal hos Socialen där hon bor, 1 gång varannan vecka.. Och har hittills vart där 3 gånger som jag förstått det. Jag försöker vara så delaktig jag kan över distans, och har en kontakt med Socialen tack vare att min närstående godkänt att sekretessen kunde hävas gentemot mig. Men jag upplever inte att de har gjort så mycket för att hjälpa henne ännu åtminstone.

Jag går sönder inombords över situationen, det drar mängder med energi och jag är oförmögen att "klippa av" kontakten med henne... (Med det sagt så mår jag annars okej, har inga missbruksproblem själv och har ett fungerande liv och en partner som stöttar mig i denna situationen.)
Har försökt i så många år att stötta henne, hjälpa, ge råd, bara lyssna - allt jag kunnat komma på. Och, när allt med åren gradvis blivit värre, har jag tillsist sagt till henne att hon måste söka hjälp/vård... Men hon vill inte. Vill inte. Vill inte.
Det känns som att jag står och ser denna person som jag trots allt detta fortfarande älskar så förbannat mycket, springer rakt emot ett stup som slutar i en avgrund, och jag kan inte göra mer än att stå och se på medans det sker...

Så ni andra här som kämpar, som har eller har haft alkoholproblem, vill någon dela med sig av vad som fick er att inse att en förändring måste ske? Kan någon förklara för mig hur det fungerar i huvudet på min närstående när hon säger att "allt är okej" när det är så tydligt att så inte alls är fallet?
Otroligt tacksam för delade erfarenheter och tankar, eventuella tips och råd.
Tack på förhand...

Kristina78
fre, 2019-09-20 - 15:15

Det kanske är så att hon lever i förnekelse...hon vill inte själv är hur illa det är ställt.
Sen så är det nog så...att vill man verkligen inte sluta själv, då spelar det ingen roll vad andra runt omkring en säger eller gör...man måste vilja själv.
Jag kom till den punkt då jag insåg att spriten hade blivit viktigare för mig än allt....tom min man och mina barn...och då var det något som hände i mig, som gjorde att jag kände att jag fått nog.
Så jag hoppas verkligen ur djupet i mitt hjärta att hon vaknar upp snart och väljer livet istället.
All styrka till dig☺

Adde
fre, 2019-09-20 - 15:45

hade under period på 10 år insett att jag hade problem med alkoholen. Jag förnekade att det var så farligt men trots det så sökte jag hjälp ett flertal gånger hos det kommunala köret och där är ju kunskapen = noll.
Alkoholismen accelererade och jag jobbade, söp och sov på heltid. Min fru orkade inte längre med det destruktiva liv vi levde utan ställde ultimatum och jag insåg att jag verkligen höll på att supa bort hela mitt liv.
Där kom min vändpunkt och jag bestämde mig för att seriöst leta efter hjälp på ett behandlingshem.

Och på den vägen är det.....