Jag är så sjukt trött och lägenheten ser ut som skit, hinner inte ifatt just nu, detta drack jag på förr, nu gör jag inte det. Känns smått ångestfyllt men vill och kommer inte dricka. Har ingen längtan efter det.

Önskar mig bara en dag ledigt så jag kan få vila, hinner inte tänka, hinner inte andas. Är definitivt i en svacka. Tänker inte på A, men känner att det är något som är off som jag inget känt på länge, kan det vara avsaknaden av A? Termostaten liksom?

Jag avskyr måsten, men i dag har jag många sådana. Funderar på att ta ledigt i morgon, men vi får se. För att orka helgen med en alkoholfri kryssning. Det känns mest just nu som ett jobbigt måste, som ett jobb jag ska ta mig igenom för att bevisa att jag kan minsann ha kul utan A. Men är det bara ett spel för galleriet? Känner jag mig verkligen avslappnad nog att ha kul-kul utan A. Jag vet inte.

Måste sätta igång med dagliga rutinen nu.

Väljer att inte dricka i dag, istället ska jag bara försöka överleva.

Talien

Låter som lite mycket nu... Hoppas kryssningen blir rolig och ger lite energipåfyllning. Om inte... ja, låter du bara bli att dricka (självklart låter du bli ?) så kommer det väl egentligen inte kunna bli värre än en tråkig kryssning? Jag hoppas iaf att du får kul och att det snart blir lite lugnare!

För övrigt blir jag alltid glad när din tråd uppdaterats. Om jag skulle träffa dig irl tror jag att jag skulle bli både rädd, fascinerad och känna igen mig ? Du är cool!

Hej min vän! Måste bara kolla... Du vet väl om att det är helt ok att tycka att kryssning är aptrist och snorjobbigt? Det är liksom inte ett kriterium för att anses vara ”en hel människa” att känna sig road av finsk karaoke och freak show med kreti och pleti. Jag avskyr att åka båt. För mycket vin gjorde det uthärdligt. Knappt. Kanske är du för stressad och uppe i varv för att roas av någon aktivitet alls som kräver BH och borstade tänder? Give yourself a break hon ?

Har varit så stressad på sistone och har inte mått särskilt bra, så bestämde mig för att jobba hemifrån i dag, det känns så skönt. Jag får mer gjort och kan slappna av på ett annat sätt. Känner mig totalt avslappnad.

Ska fira i kväll med ett par A-fria öl och popcorn för nu är min detox över. Gick ner ganska mycket men framförallt så känner jag mig redo att äta hälsosamt igen.

Ska även försöka få lite tid i dag att plocka i ordning här hemma och få fram allt som behövs till resan på lördag. Glömde nästan gå in här i dag, att man kan glömma bort det - knäppt ju.

Har varit jättedålig att skriva i allas trådar på senaste, uppskattar ofantligt er som skriver i min. Ska bli duktigare, men som sagt har det varit mycket så det får inte bli ett måste också känner jag.

Väljer att inte dricka i dag, istället ska jag göra saker jag gillar, chilla och fixa

Panik, ångest, stress, jag vill dricka...

just nu mår jag som sämst, det hände en grej. Inget farligt men jag kan inte kontrollera mig ibland och går på som en ångvält, fastnar så lätt i saker och kan inte släppa. KAN INTE SLÄPPA! Hatar att inte ha kontroll och avskyr att vissa inte har koll och ser världen på samma sätt som mig och ser detaljer, avgörande detaljer som gör skillnad - om så bara för mig.

Har legat handlingsförlamad i över 2 timmar för detta, och när jag menar handlingsförlamad så menar jag totalt apatisk. Noll, ingenting.. borta. Det blir så ibland. När det blir för mycket, toppen på isberget, när glaset rinner över.. finns många ord för det. Har tydligen hållit för mycket inne och inte velat såra känslor. Och jag kan inte uttrycka mig på ett korrekt sätt, ibland vet jag inte hur man ska vara för att göra rätt, känner mig så jävla annorlunda.

Och jag vill dricka för att inte behöva tänka på det där jobbiga, som jag inte kan få ur mitt huvud. Jag kan inte göra något åt det, pratar jag med personen/personerna som det berör så kommer jag bara ifrågasätta hur faen de tänker och upprepa mig 1 miljon gånger, det kommer ingenstans. Men ååå... Varför kan jag inte vara lite mer normal, ingen normal människa skulle reagera på en sån här grej, det är i det stora hela en skitgrej för de flesta.

Känner mig så hemskt jävla ensam just nu, som om jag inte har någon, som att ingen förstår mig. Och tycker så sjukt jävla synd om mig själv, vilket är så jävla tragiskt i sig själv. Det är ju faen inte synd om mig - sånt får man ju inte känna.

Jag orkar bara inte... vill bara försvinna.

Ska inte göra något dumt, ska inte dricka... men detta är första gången på väldigt länge som jag vet att jag vill göra det, som jag vill dämpa mig. Som jag inte orkar känna, som jag inte orkar vara mig själv.

Man får visst tycka synd om sig själv, och behandla sig själv extra varsamt när känslorna är i gungning. Man måste inte ens ha en vettig anledning. Det räcker att vara människa. Vi missförstår och blir missförstådda. Vi sårar och såras. Vi vill mer än vi mäktar med. Vi söker utmaning och utveckling, och paralyseras plötsligt av det samma. Sånt är livet. Du kommer igen ? Kram

Vet du, alla människor är omöjliga och hopplösa ibland. Vi har alla våra fel och brister. Och vårt eget bagage som gör att vi reagerar på olika (inte alltid så konstruktiva) sätt.
Det är tillåtet att vara apatisk. Och det är tillåtet att vilja döva sig. Men det är skillnad på att tänka, känns och vilja och på att faktiskt göra. När du låter bli blir du starkare än förut. What doesn’t kill you makes you stronger.
Kan du avleda dig på något sätt? Träning? En bra film och något gott att tröstäta lite på? Någonting helt annat? När ingenting annat hjälper kanske sömn kan funka.
Hoppas, hoppas att det snart känns bättre och att du kommer ur det på andra sidan starkare än någonsin. ?

Jag talade med min kära mamma i går och hon löste upp min ångest. Så mådde bra innan jag skulle somna. De där mammorna är fantastiska.

Morgonen började inget vidare, tog fel på tiden och blev försenad till ett möte. Men tur var väl det - för det var så urbota tråkigt ?

Efter det åt jag ?? som jag älskar, fikade massor med fina kollegor och nu fixar jag håret hos frisören. Så mår bra.

Har bestämt även i dag att vara nykter, bygger upp mina nerver inför att vara nykter på Finlandsbåten istället.

Jag har seriöst funderat mycket på att börja dricka i sociala situationer. Har tänkt på det hela dagen. Min hjärna säger nej, men samtidigt, har ju aldrig försökt vara nykter förut och har heller inte försökt att inte dricka hemma själv. Det var ju mitt problem, det andra var ingen direkt fara. Det var mer kontrollerbart. Blir rädd för detta pga alla dagar jag sparat ihop. Är det nerver inför resan som härjat? Att inte orka med om jag inte blir lite salongsberusad, för vem vet om jag bryter min nykterhet. Bara jag, och ni såklart. Aaaa ska inte dricka i dag, för i dag är jag själv. Aldrig mer själv. Men det ena leder ju till det andra för så många. Allt handlar ju om alkohol. Helvete, jag trodde denna grej var över och utredd., helvetes jävla helvete!

Talien

Du har inte gjort som jag då? Druckit både före och efter de där sociala tillställningarna? Druckit innan själv för att kunna ta det lugnt när andra ser, och druckit själv efteråt för att de andra är för lugna..? Och då trott att jag normaldricker i sällskap... Lätt att lura sig själv.

Vad som än händer har du gjort ett jättejobb! Du är grym! Och det kommer du kunna fortsätta vara efter denna helg oavsett ?

Talien, såklart har du rätt, drack ofta innan eller efter. Men tänker att jag har en annan tanke nu, tänker inte på alkohol på samma sätt längre. Vill på något sätt se om jag skulle klara av att dricka måttligt, fast endast i sällskap och ALDRIG köpa något för att dricka själv, innan och efter. Men är det verkligen en rimlig tanke? Att väga det mot att komma tillbaka till vad det var förut är inte värt det, tror jag. Och varför skulle jag vara annorlunda? Det är som att jag försöker tänka att jag inte hade så mycket problem, jag hade SERIÖSA problem, visst ingen annan utan jag blev direkt påverkad, ingen visste något... men jag mådde piss, nej det var inget bra.

Kanske återkommer till detta, får grubbla mer, är inte redo att säga ja eller nej ännu för alltid, men i morgon (på kryssningen) blir det ingen A, jag vill inte göra något hastigt som jag kan ångra. Ska det ske så ska det ske VÄL underbyggt.

Varför kommer detta nu kan man undra? Jo för att jag de närmaste helgerna har blivit bjuden på saker, aktiviteter som innehåller A, och just nu mår jag inte så bra själv (stressad osv) och har nog kanske inte mod nog att förlita mig på att mitt tråkiga arsle räcker, att jag är god nog... DET är det! Det är dagens sanning. Rädsla, stress - URSÄKTER för att få dricka. NEJ jag måste tänka bort från detta, jag är en sån som inte dricker nu ju.

I dag är den första riktiga prövningen. Vaknade på rätt sida tror jag så tror jag kan fixa detta. Ska sätta igång och packa nu, har några timmar på mig i och för sig.

I dag väljer jag att inte dricka, jag ska med all kraft i mig och positivitet försöka ha kul ändå.

Bra val att inte dricka idag :-).
Jag delar dina funderingar om att jag kanske kan dricka socialt och lagom så småningom, så jag förstår fullständigt att du en dag troligen vill försöka och jag skulle aldrig döma dig för det.
Men så dyker det upp en tanke hos mig, att dricka när man inte mår bra, känner sig stressad och rädd för att "mitt tråkiga arsle" inte är gott nog -Såå fel anledning!!
Jag är helt övertygad om att du inte alls är tråkig, du är ju medbjuden för att dina kompisar VILL ha dig med, för att de tycker om dig.
Önskar dig en bra dag!

Jag tycker att ”ditt tråkiga arsle” verkar vara ett alldeles förträffligt sällskap. Vi skulle ha skitkul ihop, alldeles spiknyktra, det är jag övertygad om ? Åh att få sitta tillsammans med en annan observerande, analytiskt lagd intellektuell... Utbyta cyniska observationer och häckla den ytliga, fasadputsade omvärlden... Det kunde nästan vara värt att åka på kryssning ? Var bara dig själv vännen. Det duger gott och väl. Annars är du i fel sällskap ?

Vad skönt att ditt senaste inlägg andas positivitet. Hela du låter försiktigt gladare. Alltså, känner igen när det mörka pockar på uppmärksamhet. Och detta ältande... Har blivit mycket bättre på att släppa saker, ändå håller det fortfarande på alldeles för mycket.

En mening jag blev hjälpt av när det gäller hur andra uppfattar mig är:

Jag älskar inte alla, alla älskar inte mig.

Den ser kanske lite löjligt självklar ut, men för mig blev det en ögonöppnare.

Det finns många jag respekterar, men inte gillar. Och det är bra så. Alla kommer inte att gilla mig, även om jag vänder ut och in på mig för att vara alla till lags. Så skönt att förstå, då försöker jag mer och oftare vara som jag är, den jag är.

Nu svamlar jag mest, ville bara önska dig lycka till på resan.

Kram

Är inte så rädd för hur jag uppfattas, är nog alldeles för självcentrerad för det. Är rädd för att själv ha tråkigt och vara tvungen att tvinga mig själv att ha roligt, fast allt bara känns piss.

Men jag ska inte gå in i denna situation på det sättet, utgår man från att något kommer bli piss så blir det ju bara det.

Ska snart träffa de jag ska åka med, de är lite äldre också, och såna där snälla människor så vet att det inte kommer bli någon press. Ska nog bara säga igen direkt attest inte blir något dricka för mig. Så kan jag inre dricka sen. Har tagit med mig 2 A-fria öl om de vill sitta o dricka i hytten lite. Detta kommer bli bra, så länge jag inte behöver dansa nykter ?