Känner ett lugn i mig efter mötet igår...det fram emot mötet imorgon faktiskt.
Nog för att det känns nervöst att dela med sig av dom egen historia, men vi sitter ju i samma båt.
Det var nog det jag har saknat så länge, en grupp med människor att prata med.
Däremot är jag jättetrött idag, har sovit oroligt inatt...och idag måste jag åka till min mamma och lämna pengar.
Men jag tar hellre trötthet än att vakna bakfull, så jag ör ändå tacksam.
Det enda jag kände lite avog inför igår det var allt prat om Gud...jag är ingen religiös människa, men jag antar att vi alla hittar en sorts högre makt som vi tror på till slut..så jag ska ge det tid.

Måste kännas jätteskönt när man har tagit ett beslut som känns bra. Jag har hört att det är mycket prat om gud och jag klarar dock inte av allt det andliga så jag låter AA vara obesökt. Ingen är sämre än att man kan ändra sig.
Sover också dåligt på nätterna och det är ju jobbigt i sig men som du skriver är det ju en stor skillnad att vakna bakis än att man "bara" är trött. En kluven skönhetskänsla.

Hoppas det går bra hos din mamma! Kraaam

Det var jobbigt att hälsa på henne idag...det enda hon pratade om var att hon ville följa med mig när jag skulle fara...och hon blev så fruktansvärt besviken när hon inte fick.
Grejen med mamma och hennes sjukdom är ju att hon har noll sjukdomsinsikt...hon lever som i en annan värld.
Så ja, det var jobbigt idag...men jag försöker lära mig att tänka som så att det ändå är för hennes eget bästa som hon är där hon är....och att jag gör mitt bästa.

Ikväll ska jag på mitt andra AA möte, det fram emot att gå dit och lyssna och lära...får se om jag delar min historia ikväll.
Jag funderar mycket runt alkohol...vilken fruktansvärd drog det är, tycker det är hemskt att nästan än vars man tittar så finns det reklam om en ny sort...många recept i tidningar har ett glas stående bredvid...kan ju egentligen tycka att det borde vara förbjudet att göra reklam för en drog, men det är väl för att jag vill vara nykter.
Det finns stunder när a-djävulsk verkligen kämpar för att jag ska ge upp...men den här gången vill jag verkligen lyckas, jag vill absolut inte gå tillbaka till hur det var för en månad sen...då allt bara kretsade kring alkohol och jag hade absolut noll glädje i livet.
Jag ska kämpa på☺

Vaknar upp och märker att det går varit frost inatt...tycker inte om att frysa men det är ändå vackert ute.
Tänker på att jag nu går in i min femte nyktra helg...känner mig inte orolig, har inget direkt sig utan det händer emellanåt att hjärnan försöker lura mig, men sen här gången ska jag inte lyssna.
Pratade länge och innerligt med min ena dotter igår, sa till henne att jag var alkoholist och att jag jobbar på att hålla mig nykter...istället för att döma mig så ställde hon frågor och sa att hon var stolt över mig.
Det ger mig styrkan att fortsätta, älskar min familj otroligt mycket...och jag är glad att jag tog beslutet innan något värre hade hänt.

Du är så ärlig och berättar så fint om dina känslor och om hur det har varit. Det känns verkligen hur mycket du gillar ditt nya liv. Inspirerande.

Vilket fint samtal du hade med din dotter. ? Och så klok hon verkar. Ännu ett steg närmare att inte välja att ta ett återfall. Önskar att du får fortsätta att må så här bra.

Kram till dig

Ja jag skriver väldigt ärligt för det hjälper mig en del på vägen...en sorts terapi kan man ju säga.
Jag är fortfarnde på det klara med att det kommer att bli tufft emellanåt...så jag tar tillvara på alla bra dagar så gott det går.
Min dotter är 16 år och tycker såklart att det är kul att festa....det var litegrann därför som jag valde att berätta allt för henne, så att hon får sig en tankeställare.
Hon sa en sak till dom verkligen fastnade i mitt hjärta....jag har aldrig sett på dig som en alkoholist...utan bara som mamma☺

Trött idag eftersom min ena dotter rymde hemifrån och jag fick åka och hämta henne...en frustrerande tid i både hennes och mitt liv, men vi ska ta oss igenom detta och förhoppningsvis inte strypa varann under tiden?
Har suttit och tittat på fåglarna som håller på att äta upp rönnbären i ett träd ute på gården...det ger mig ro i själen att bara sitta och studera och andas....har haft en väldigt lugn och fin helg...inget sug.
Nu ser jag fram emot en vecka med jobb och möten...hoppas ni andra har haft en fin helg också☺

Du kan trösta dig med att ni går igenom den mest turbulenta fasen av tonåren nu. Stormen innan lugnet. Så apjobbigt som det är nu blir det aldrig igen. Ser du ljuset som glimtar där framme i tunneln? Det är 17-årsdagen. Där omkring vänder kurvan och det blir bara bättre och bättre. När de är 18 har de återerövrat sin empatiska förmåga och det är inte svårt alls att älska dem längre. Håll ut! Kram

Lite sur så här på morgonkvisten...förhoppningsvis släpper det snart.
Sitter och läser trådar, och ser att en del väljer att försöka kontrollera sitt drickande...förut skulle jag ha blivit avundsjuk, men nu för tiden så gör det nog inget.
Jag vet att jag är alkoholist..och att jag inte får lyfta första glaset...just nu känns det helt okej.
I helgen fick jag också en uppenbarelse...har börjat läsa mycket...virkar ibland, målar i mina mandalaböcker...har sett det som en sorts terapi och det är det också...men det som slog mig mest är att jag håller på att hitta tillbaka till den jag var för en massa år sen.
Missbruket har totalt förändrat mig som person, så det är faktiskt jättekul att finna mig själv.
Jag håller också på att inse att jag är en bra person...har ju levt med sådant självförakt, så det är skönt att känna att jag tycker om den person som börjar träda fram.
En del av mina tankar denna måndag morgon☺

Jag har också tankar och känslan av att jag håller på att hitta tillbaka till den person jag var innan alkoholdimman täppte till känslorna. Det är inte alltid lätt då alla känslor finns nu, men det svänger inte okontrollerat iaf.
Visst är det fint att finna lugn och glädje i det lilla, i det vardagliga. Det som är livet. Blir glad av ditt inlägg och dina insikter om nykterheten och att du välkomnar dig själv som du är, ditt verkliga jag.

Kram

Cinna

Jag kände ro när jag läste dina "Tankar". Jag är själv där när jag börjar känna mig själv och få släppa självföraktet. Jag har börjat treva mig fram, så som jag tror du gör. Läser och handarbetar och vill börja måla men än inte prioriterat det. Just nu är det så skönt ute så jag går hellre ut i friska luften. Jag försöker också stanna upp, så att jag hinner med och vågar vara med mig själv utan alkoholen. Visst är det härligt att börja finna sig själv.

Ja det är fantastiskt att känna ett lugn...känns som mitt inre har varit ett stormande hav under flera års tid...och det har jag ju försökt lugna genom att dricka...och det kan jag ju säga att det har inte funkat alls.
Igår var jag ute med hunden i skogen och bara njöt av hur tyst och stilla det var.
Men jag blir också rastlös ibland...nu har jag ju både lust och energi till att göra saker...det är en ganska ovan känsla...men då otroligt skönt att kunna ta tag i saker som fått vänta.
Idag ska vi fara ut och grilla korv med barnen när dom slutar skolan....det tror jag kommer bli väldigt uppskattat...för både stora och små☺

Senaste veckan har jag känt av en tacksamhet...vet inte riktigt över vad.
Har gått från att vara djupt deprimerad och less på livet till att se fram emot vad som ska komma.
Börjar även planera lite lätt...skulle vilja åka till Skottland. ..det har alltid varit en dröm, förut när jag tänkte på utlandsresor så var det alltid alkoholen som hägrade...nu är det upplevelserna jag ser fram emot.
Idag är det en gråtrist dag ute...så jag ska se till att ta det lugnt och vila...ikväll är det dags för möte igen...det ser jag också fram emot☺

Underbara människor på dessa möten...och kloka ord får som aldrig slut på.
Man ser verkligen hur viktigt det är att få komma och träffa likasinnade...är bara mitt 3:e möte men det känns som att jag gått där i flera år.
Jag vill verkligen och jag ska kämpa för min nykterhet den här gången☺

Sitter och försöker vakna till så jag kan fara iväg på jobbet...ganska skönt att sitta en stund för dig själv i ett hus som är knäpptyst.
Jag märker tydligt att stress är en enormt stor trigger för mig...så fort livet börjar bli lite kaos så vaknar a-djävulen till.
Men jag måste jobba på att lära mig att ta mig an livet utan att rymma in i nån dimma...för bekymren kommer ändå att finnas kvar.
Idag ska jag börja i en grupp som ska lära sig just stresshantering....det hoppas jag ska bli lärorikt.
Och än hur det är så är jag tacksam för att jag fortfarande är nykter...och att jag vaknar med ett klart sinne☺

Fint att du har hittat en trigger. Då blir det lättare att beväpna sig med strategier. Stress är en trigger för mig med, fast inte i den akuta fasen. Det är när det lugnar sig efter stressen jag är mest sårbar. Hamnar i något slags antiklimax med alla stresshormoner i spinn och fixar inte lugnet utan bedövning. Eller, jo, nu gör jag ju det uppenbarligen eftersom jag varit nykter men långt ifrån stressfri under snart 4mån. Men det är helt klart svårast i lugnet efter stressen.

Blir det nu i helgen...känns otroligt skönt, ska jobba lör och sön...men idag får jag vara ledig iaf.
Mötet igår var väldigt kraftfullt, vi pratade om tunga saker..men jag blir väldigt stärkt av att gå dit, en del människors öden är verkligen fasansfulla och ändå lyckas dom ta tag i sina liv.
Under mina nyktra veckor så här jag insett att jag har fruktansvärt mycket från min barndom som jag inte har bearbetat....tror det har stor del i mitt drickande och min vilja att fly in i dimman..
Så igår tog jag ännu ett steg i mitt sökande till ett varaktigt, nyktert liv...så vi får se hur det blir.
Önskar er alla en trevlig helg☺

Eller egentligen så var det när jag stod och lagade middag som det slog till...vill inte säga att det har suget, för sugen var jag inte....utan mer som en längtan att få dricka.
Däremot så försökte jag låta känslan bara finnas där ett tag...och det gick faktiskt över.
Det är ju det här jag är livrädd för, att dom här känslorna ska komma och att jag ger efter, så jag har kontaktat min kommun och frågat vilja behandlingsalternativ som finns, ska dit och prata på måndag och höra efter.
Jag är ändå stolt över att jag lyckades stå emot, jag vill verkligen inte tillbaka till mitt gamla, sorgliga jag.

Helgen har inneburit en del diskuterande med mig själv och även en massa självrannsakan.
Tankarna på A har kommit lite titt som tätt. ..men jag är stolt över att jag istället för att ge efter valde att verkligen fundera och stå emot.
Jag är nog i läget just nu där jag verkligen inser att jag är alkoholist på riktigt....att jag är ordentligt sjuk och att det här med att hålla mig nykter kommer att kräva en massa jobb och är något som måste tas på fullaste allvar.
Jag kontaktade min hemkommun tidigare i veckan...så imorgon ska jag träffa en kvinna där och göra upp en plan och diskutera vilken hjälp jag behöver.
Jag är stolt över att jag vågade sträcka ut handen och be om hjälp...och självklart är det skrämmande också...men jag klarar inte det här på egen hand.
Berättade även för min andra dotter att jag har börjat gå på AA och att jag inte tänker dricka med....att få se hennes lyckliga min värmde mitt hjärta så fantastiskt mycket...mest som jag tycker är ledsamt är att båda mina döttrar har sagt att så himla jobbig var du inte mamma....inser ju att jag dragit med dom i ett medberoende...och jag hoppas dom känner att dom inte behöver försvara mig längre.
Jaja. ...många djupa tankar så här på en söndagsmorgon...jag hoppas ni andra kämpar får en underbar söndag☺