av Talien

Talien
tis, 2019-09-24 - 19:40

Haha! Ja, hörrni. Inte lätt det där. Märkte idag är fler är på "utfrysningsmetoden" och hoppas på att elaka tjejen slutar ?
Jag tänker en del på mitt eget samvete. Jag tänker ju uppmärksamma tjejen på att jag ser hennes beteende och berätta vad jag tycker om det, men inte göra det i för stor affekt... igår var jag för arg.. sen får vi se vad som händer

Talien
ons, 2019-09-25 - 16:54

En av de bästa dagarna hittills! I missbruket har många dagar präglats av trötthet, tristess och inre stress, en kombination som lätt leder till kicksökande... alkohol.
Idag känns det på nåt vis tvärtom: pigg i kroppen och lugn i sinnet ?
Sov 12 timmar i natt!! Första natten sen alkostoppet som min stela och spända rygg inte krånglat! Kanske därför kroppen passade på att sova ut. Ryggen är min svaga punkt, all inre stress och dåligt mående sätter sig där... sååå, det kanske börjar hända saker inuti i mig nu? ?

Började dagen med en kort skön joggingrunda. Lyckades äntligen ringa såna där samtal som jag skjutit upp alldeles för länge (har ett jobbigt kvar... får bli en annan dag..). Slängt skräp, tränat på gymmet, dammsugit och städat ut sommarn lite. Senare blir det yoga.

Yogan har blivit min prioritet när det gäller träning. Gym, jogga och promenad får bli de dagar jag känner för det. Yogan stretchar inte bara musklerna utan även själen, den får inte bara kroppen att slappna av utan även sinnet. Stärker inte bara fysiken utan även psyket. Perfekt!

En sak jag känt ett tag är: problem som varit eller uppstått har inte riktigt kunnat ältats..? Jag inser ju att själva ältandet jag tidigare ägnat mig åt har varit "självvalt" i många fall, för då har jag tyckt mig ha en anledning till att dricka. Nu när en tanke börjar härja runt i skallen finner jag det meningslöst att låta den fortsätta, för jag vill/får/kan inte dricka på den ändå ?, därmed lättare att lösa skiten fort eller göra valet att släppa taget.

En hel del bergochdalbana i känslolivet hos denna donna... men det är väl rätt naturligt antar jag..
Denna underbara dag blir nykter! För såna här dagar vill jag ha fler av ❤

Soffi
fre, 2019-09-27 - 16:25

Tänk att få sova gott i 12 timmar och vara pigg och orka massor samtidigt som sinnet är lugnt.
Hoppas du haft fler sådana dagar.

Och, bara att du berättar om din dag ger mig förhoppningen och tron på att även jag kan komma dit om jag bara fortsätter vara nykter. Tack för den peppen! :-)

Talien
fre, 2019-09-27 - 20:38

Tack Soffi och Mirabelle ?
De bra dagarna fortsätter! Jag njuter! Dagarna rullar på, jag tar för mig och gör det jag vill och borde utan något större motstånd. Hade en riktigt aptråkig dag på jobbet idag, räknade ner timmarna och minutrarna... för att få gå och sätta mig hos frissan och bli ompysslad, låta det gamla och slitna ramla av. Och sen få äta skräpmat och slappa! Ett ganska vanligt liv kanske? ?
Ser fram emot morgondagen och söndagen, har vanliga saker att göra då också ?
Nu blir det lite vanligt mys resten av kvällen!

Fibblan
fre, 2019-09-27 - 22:09

Det är superbra jobbat✨!
Och så underbart skönt att höra om ett vardagsliv och helger som bara får rulla på i all sin "vanlighet"..jag längtar efter den vanligheten mer än ngt annat just nu..?.
Fortsatt lyckönskningar ?, om flera bra dagar!
Du gör helt rätt som bara njuter nu! Och det är DU som sått det du nu skördar tänker jag??!
Dag 5, för mig, så jag går med plogen här nu..tungt arbete, men jag vet att det lönar sig för jag har gjort det förut..?.

Ha en härlig helt vanlig helg ?!
Kram
/Fibblan ?

Talien
lör, 2019-09-28 - 08:49

Tack Fibblan! Bra att minnas den här härliga vanligheten tills den dag då det börjar storma igen. För det kommer ju fler stormar...

Fredagsmyset för mig blev: byta tröjor hela kvällen för att hitta den ultimata myströjan ?
Jaaa... helt lugn i sinnet är man väl inte...

Mindes igår kväll hur jag för ett antal år sedan petade i mig benzo på fyllan. Lite hopplöst "får se hur det går".. Jag var samtidigt rädd för att dö. Om jag dör har jag ingen kontroll över vad andra kommer få reda på om mig. Att leva var enda sättet att kunna dölja mig själv för omvärlden.

Nu vill jag leva av helt andra anledningar. För att leva, helt enkelt.
Nykter lördag väntar, helt levande. Vanlig eller inte återstår att se ?

Talien
mån, 2019-09-30 - 11:39

En av de sista helgerna jag var ut söp var på en uteservering med mina vänner, och det hände nånting. Alla skrattar ihop till nån fjantig grej, även jag, men jag "delar" på mig. Ser allt utifrån, uppifrån eller från sidan... mitt i en superdunderfylla... Jag skrattar men kan för allt i världen inte tycka att det är kul. Jag fortsätter hela kvällen att skratta med de andra men det tar emot. DET ÄR INTE ROLIGT. Det är patetiskt.

Nu har jag fixat 6 veckor. Det här är första gången nånsin i mitt liv som jag försökt sluta dricka, jag har aldrig tänkt i banor av vit helg, vecka eller månad. Det jag däremot har gjort är att försöka dra ner på intaget lite då och då. Funkar inte.
Eller min främsta kamp, den som pågått länge, många år: Att bli lycklig! Nytt jobb, träning, kärlek, intressen, kost och vitaminer mm. Den där "lyckan" som skulle få mig till att dra ner på drickat till ett normaldrickande i sociala situationer.
Jag har ju förstått i många år att jag druckit för mycket men jag har aldrig trott att själva drickandet har varit grundproblemet.

Den där kvällen på uteserveringen har satt sina spår, jag är fortfarande "delad". Alkoholistjaget och det riktiga jaget. När suget kommer räcker det med att jag föreställer mig en öl vid min sida så *Poff* så är suget borta. Det där fejkade och patetiska skrattet fastnar i halsen. Jag kan för allt i världen inte ens romantisera alkoholen!
(Än...)

Jag har inte tänkt hålla mig nykter en månad eller tre för att sedan göra en ny bedömning angående alkoholen. Redan dag Ett kände jag att det här ska vara för resten av livet, en dag i taget. Övermäktigt kan tyckas, men jag var redan delad i två: den som fejkskrattar och den som borde kunna skratta på riktigt. Att dricka är sorg och att vara nykter skulle kunna vara lycka.

Ja. Jag är på dag 43, jag vet. Det kommer säkert en dag när jag börjar ifrågasätta detta val. Men jag gör allt redan nu för att vara beredd. Om jag faller SKA jag upp igen.

Min önskan just nu är inte längre att BLI lycklig. Det är att VARA lycklig. Och det kan jag endast vara nykter. Så även denna dag blir... *trumvirvel*...
Nykter ❤

Vinäger
tis, 2019-10-01 - 10:51

Tack för en bra beskrivning av hur allt helt plötsligt faller på plats. Du visar att man inte behöver slå i en botten genom någon hemsk händelse, för att känna att man inte vill dricka mera. Som Mirabelle säger, vem som helst får sluta dricka alkohol när som helst.

Gillar din slutkläm om önskan att VARA lycklig och det utan alkohol.

Grattis till sex veckor!

Kram

Talien
tis, 2019-10-01 - 21:20

Tack Vinäger ? för fina ord och lite uppskattning i mina tankar!

Varit ledig två dagar och orkar knappt skriva nåt här för jag blir bara trött på min nästan äckligt överpräktiga glädje jag bär på just nu. Jag är så glad över att jag är glad ?. Får massor gjort, rensat ut lite hemma och piffat till med lite färger. Njuter av att sparka löv på promenad. Larv, liksom... ?
Sen är jag iofs lite uttråkad också. Lättirriterad och trött. Har kommit på att jag inte är så förtjust i att titta på tv längre.

Är lite störd av att AA inte riktigt funkar i min lilla stad. Tror jag kommer behöva mer stöd framöver för att kunna hålla i nykterheten. Får klura på hur...

Bra och nykter dag. Imorgon är det FULLT upp! Kul ?

Bestämd
tis, 2019-10-01 - 22:23

Fast jag blir glad av att läsa om din glädje så fortsätt gärna med det :)

Är också rastlös, flänger omkring som en dåre hela tiden. Vet inte om jag försöker springa ifrån något? Undrar bara vad..hm

Soffi
ons, 2019-10-02 - 04:19

Jag blir också glad av att läsa om din glädje, tänk att få så mycket positiv energi.
Sedan att det finns en rastlöshet någonstans i botten också, tycker inte det låter konstigt, så mycket energi och så mycket tid helt plötsligt. Klart att det tar lite tid att anpassa sig till allt nytt.

Ledsen själ
ons, 2019-10-02 - 06:10

Bara instämma. Visst är man mer rastlös och tänker vad ska jag nu göra när man brukade sitta och dricka vin och bli som i en annan bubbla. Det tror jag de allra flesta känner. Svårare att göra sig av med energin men det kommer väl tänker jag! Den där glädjen är svår att ta in. Jag tänker i alla fall. Är jag verkligen så här glad?. Kan jag va det? Får jag va det? Konstigt att man ställer dessa frågor till sig själv. KLART man får tänker jag just i skrivande stund! Det är vi definitivt värda trots allas våra små tillkortakommanden. Kram på er?

Talien
ons, 2019-10-02 - 07:02

Tack ni fina ? Jag känner mig värd glädjen men inte helt bekväm ?
Jag inspireras ju också av de som mår bra. Och de som kämpar genom motgångar. Det är ju det vi gör här va?! Inspireras, stöttar och lär oss ?

Talien
tors, 2019-10-03 - 19:09

De larvigt glada dagarna har ersatts av lite gråare dagar. Tråkigt på jobbet, jag är inte helt på hugget och gör små missar. Har inget speciellt att se fram emot, känns mest som det rullar på. Får se vad nästa humör blir? ?

Har hamnat i en lite obekväm situation.. Väldigt kort: en gammal vän försöker lura en nära vän. Det är obehagligt just nu men verkar kunna lösa sig till det bästa.
Men det påminner om något som är jobbigt just nu. Människor. Att se en gammal vän bete sig på detta vis är väldigt obehagligt, och jag har redan svårt för närhet till andra, svårt att lita på andra och sånt där...
Det jag funderar på är ganska luddigt i mina tankar och känslor, jag kan liksom inte riktigt sätta fingret på vad det är. Det har varit ett tag nu och den här senaste situationen har fått snurr på mina funderingar. Men det som händer är typ:
Jag undviker att titta på folk, viker undan med blicken. Eller tittar på folk och funderar vad de är för filurer egentligen.. eller att jag kan titta på någon och undra om det är någon som kan bli en vän.. Jag funderar en del på varför jag trivs så bra själv. Jag är ju introvert och det är ok. Men är ensamheten helt självvald eller är den också grundad i rädsla? Jag är inte helt ensam, jag har några få nära men resten skiter jag i typ... om jag inte är full, då är jag orädd och gillar alla jag möter.

De här tankarna och känslorna jag har nu kan grunda sig i mig själv, att jag börjar rannsaka min egen pålitlighet efter åren som missbrukare. Det kan också vara gamla sår som börjar kännas. Eller en kombination. Eller nåt helt annat. Det börjar iaf komma upp till ytan lite lätt. Får se var dessa funderingar slutar...

Mitt i allt detta står jag iaf nykter, på dag 46. Och det känns bra iaf!

Soffi
fre, 2019-10-04 - 06:36

Jag är också introvert, inte så att jag har svårt för socialt samspel och "väderprat" så det är nog inte alla som ser hur introvert jag egentligen är..
Men, jag är mycket ensam (eller "själv" kanske enligt modernt språkbruk), helt självvalt. Jag har ett fåtal nära vänner (som jag litar på), men många bekanta som jag helt enkelt inte litar på till fullo. Främlingar litar jag inte alls på.
Iaf, igår lyssnade jag på Alkispodden #45. Jag vet inte om jag tolkar dina funderingar om "folk" och ditt eget agerande gentemot dem rätt. Men det avsnittet gav iaf mig lite att fundera på samt förhållningssätt som jag kanske ska testa.

Med förhoppning om att "ditt nästa humör" blir ett "bra" humör oavsett vilket!!

Talien
fre, 2019-10-04 - 09:24

Kallprat och väder spelar jag bara med i för att verka normal, tycker det är helt värdelöst. Har aldrig förstått mig på fikaraster, jag blir helt galen av allt pladder, ointressanta samtal och skitsnack. Har ofta undvikit raster eller andra gruppkonstellationer, och suttit själv på lunchraster för att kunna få den återhämtning jag behöver.
Ibland har jag på fikaraster satt mig ner med de andra men "tittat på", ungefär som att jag tittar på en kass dokusåpa på tv. Tittar på hur folk interagerar med varandra, kroppsspråk, spel och tillgjordhet. Hur folk försöker verka smarta eller roliga. För så är det i grupp. Folk gör till sig så fruktansvärt. Jag trivs på tu man hand med andra, även om det fortfarande ofta är ett spel så är det lättare att nå fram, slappna av och visa sitt rätta jag.

Jag är inte ett dugg intresserad av att bli extrovert och platsa i det här som jag upplever som tillgjort, jag vill vara som jag är. Alkoholen har ju "hjälpt" mig att kunna "sjunka ner" (???, förlåt alla extroverta pladderkvarnar..) till den där nivån där andra är. Fest är inte intressant för mig längre när jag inte dricker.

Just nu har jag det bra på jobbet. Få kollegor per arbetspass som jag behöver interagera med och de flesta trivs jag med. Jag har en fin relation med mina kollegor men känner inte att det är någon jag vill umgås mer med än i arbetssammanhang.

Så till stor del är jag där jag vill. Men nånting inom mig pockar på min uppmärksamhet gällande detta. Rädd för mig själv? Eller rädd för andra? Eller bara bli ännu mer säker på att jag är som jag är och gör mina sociala val ärligt och för mig själv.
Ungefär så tänker jag...

På jobbet nu. Längtar bara hem... Till lugnet. Få göra vad jag vill om jag vill. Kanske prata och umgås med någon jag tycker om på riktigt. Oavsett så blir denna dag och kväll nykter ?

FinaLisa
fre, 2019-10-04 - 14:00

Jag är nog lite dubbel när det kommer till personalrumssnack på jobbet.
Ibland har man haft fina och intressanta diskussioner om ämnen som jag tycker är viktiga som vår välfärd och ojämlikheten i samhället.
Ibland är det bara blahablaha men nu för tiden tycker jag de flesta sitter med sina mobiler och är helt ointresserade av att samtala.
Ganska tråkig utveckling tycker jag.
Hursomhelst så önskar jag dig en skön och lugn helg?

Kramar
???

Talien
sön, 2019-10-06 - 12:00

Trött. Sovit massor och inte fått så mycket gjort i helgen. Snurrigt i huvudet.
I fredags på jobbet var jag lite irriterad över att jag INTE ville dricka.. ?.. Det var ett jobbigt pass! Ett sånt jag förut druckit på och ältat på fyllan. Jag löste istället problemen på plats, bad om hjälp, gråtfärdig.. pratade om svårigheter och ev lösningar med några kollegor och gick hem hyfsat nöjd. Fick bra feedback i slutet av passet dessutom.

Pratade med min bästa vän igår just om fredagsfeelingen. Han hade blivit triggad av en kollega som pratade sprit och öl hela arbetspasset, medan jag var irriterad av att inte vilja dricka. Ingen av oss drack iaf ?
Och tillbaka till mina funderingar kring folk.. Jag är så glad av att ha en vän att prata med! Det är guld värt ❤
Men jag har ju faktiskt nyss förlorat ett gäng bekanta, mina fyllekompisar. Även om jag föredragit ensamheten så saknas något. Jag skulle vilja ha nya bekanta... De första veckorna nykter plingade luren lite titt som tätt från suparpolarna. Men det tystnade, dom gav upp ? och inte mig emot, då var det problemet löst. Men det finns ett tomrum.

Jag har inte direkt förstört några relationer under mitt missbruk. Som jag beskrivit förut har jag mer missat fina relationer, jag har liksom inte riktigt klarat av att ens att bli vän med någon. Även om jag inte direkt förstört nåt, så börjar jag sakta men säkert närma mig det faktum att jag inte betett mig helt schysst mot andra... Det är rätt tufft. Jag vill inte se det. Tyvärr lär jag väl, det är ofrånkomligt.

Mycket gamla minnen har dykt upp under helgen, flashbacks... Hittills under min nyktra period har jag mest sett mig själv ensam, nu ser jag saker jag gjort med andra och hur jag betett mot andra. Igår var jag ut och skulle handla vid 19.30. Mötte flera som var rejält på lyset och osade fyllestank. En som gick själv med en godispåse. Usch, va jag skämdes!! För det där var jag för 7 veckor sen. Jag har varit sååå pinsam! Jag är inte sån längre, tänker inte bli det igen heller.

Det händer grejer. Det är bra även fast det gör ont. Jag tänker fortsätta framåt. Idag, imorgon och så länge jag bara kan ?