av Ljuslykta

Ljuslykta
mån, 2019-09-30 - 01:06

Skrev på sms till min mamma i går precis vad jag tycker och tänker om hennes alkoholvanor. Jag blev ledsen o arg och tänkte väl inte helt klart.. Nu orkar hon inte prata med mig.. är så jäkla rädd att jag förstört våran relation..
Min mamma dricker vin flera kvällar i veckan, när hon gör de blir hon nästan alltid väldigt berusad och börjar bråka med min pappa o min syster. Jag bor själv inte hemma men märker av detta också..

Vad tror ni kommer hon någonsin kunna ”förlåta” mig för att jag bara var ärlig?
Hon blir väldigt arg om man bara påpekar hennes drickande så nu tror jag att jag kan ha gått över gränsen?

Exhale
mån, 2019-09-30 - 15:13

Vet inte om du kan ta emot dem. Men det du gjort när du berättat. Stått upp för vad du ser och känner. Det är för dig.

Kan inte din mamma ta emot det just nu. Då är det något du inte kan påverka. Fortsätt läs här. Det finns så mkt stöd att få. Och ingen relation tar slut. Om inte du vill det själv. Ingenting förstörs. Du behöver inte hennes förlåtelse. Den kanske eller kanske inte kommer från henne sen. Så som det ska vara. Det är läskigt i början. Huh. Jag minns de första darrande stegen i hela mig när jag läser dina ord.

Men försök stoppa undan rädslan genom att läsa här. Igen och igen. Gärna varje dag. Skriv så mkt du orkar. Så kan du sedan gå tillbaka och se ditt eget tillfrisknande.

Kram. Heja dig.

DetGårBättre
tis, 2019-10-01 - 02:34

Du kanske inte var så pedagogisk i din framtoning men ibland är raka rör enklast. Hon blev arg/sur/förnedrad/kränkt eller vad som och reagerade på det med att "straffa ut" dig. Du tog ju ett beslut på vad du ville göra. Du kan ju aldrig veta resultatet av det. Samtidigt skulle det inte hjälpa att linda det kring ett finger och lägga det i något mjukt. Då rinner saker ut i sanden oftast.

Nu fick du inte den reaktionen du ville - och det är helt okej. Du behöver ju inte fortsätta krigsföringen dock utan låta det vara och landa här. Skulle hon sen kontakta dig och låtsas som det aldrig skett bör du enligt mig ändå föra det på tal.

Du ska sköta ditt liv. Hon får sköta sitt. Vill hon supa utan att bli störd så är det hennes val - eller kan du supporta hennes supande. Det är också ditt val - och också inget som är fel. Det är du som väljer bara hur du vill ha det.

Ibland skiter sig relationer. Ibland växer de samman igen - eller inte. Livets gång. Hårda och tråkiga ord men samla ihop till ett intervention annars så alla konfronterar henne. Då har hon valet att be alla dra åt helvete eller kanske väcka en ringklocka i sitt huvud!