Jag vet att jag inte kan påverka. Att mitt ansvar tar slut. Men hur kan jag se på när något gör illa den jag älskar? Men det blir inte bara alkoholen utan även jag gör henne illa med ilskna ord av frustration. Jag vill inte vara den.

Ilskan är svårast. Så är det nog för oss alla. För det är ledsen bakom. Och det tar sig så tokiga uttryck.

Lyft på filten lite. Beskriv den mer och mer. Skriv om den. Spy ur den här. Om det går. Jag har varit så arg. Så förtvivlad. Betett mig så respektlöst. Det drabbade mest mig i såhär i efterskott. Jag började tycka illa om mig själv istället. Låt det inte gå för långt. Sök ett samtalsstöd. Eller skriv skriv skriv. I all förtvivlan. I de bra stunderna.

Vill bara sända en kram. Det ordnar sig. Långsamt. Alltid. På ett sätt. Eller ett annat.

Tack. Det värmer. Ja det behövs att få utlopp någon annanstans. Skriva eller prata. Ska försöka hitta kanalen.

Ankan2019

Känner igen mig i det du skriver. Är ny här och söker på nätet i ren desperation för svar och stöd på något sätt. Man vill inte öppna upp sig för familj och vänner som dömer och inte förstår på samma sätt.
Har kommit till en gräns nu att jag exploderar av ilska. Jag håller mig i timmar men tillslut så tar det över mig och jag får panik och blir så arg och ledsen att jag puttar och till och med sparkat honom för jag blivit så arg!
Min ångest efter det går inte att beskriva. Mår så dåligt för jag känner inte igen mig själv! Jag blir ett monster som jag hatar! Det går alldeles för långt och jag vet inte om det går att ”rädda” eller är det redan förstört nu pga av att jag bär på så mycket ilska för hans beroende och kärlek till alkoholen.

Vet exakt hur ni känner, lyssnade på ljudboken djävulsdansen och den här hjälpt mig i veckan. Hjälp med att hantera känslor. Men det värsta är, vad gör man, ska jag gå? Nu redan ikväll?

Även om jag inte önskar att ni ska ha samma frustration känns det ändå skönt att inte vara ensam i sina reaktioner. Ska kolla upp boken.