av Katia

Katia
mån, 2019-09-30 - 20:39

Ny här, första inlägget, ska försöka beskriva min situation. Min sambo har tyvärr en väldigt dålig relation till alkohol. Jag är absolut inte känsligt lagd när det kommer till alkohol, jag spottar inte i glaset, min pappa är alkoholist, farfar var det med. Jag har inga problem med att folk omkring mig dricker så länge det är ok, liksom. När min sambo börjat dricka så kan han inte sluta, bokstavligen talat. Jag har aldrig, aldrig sett någon dricka på det sättet. Och då har jag verkligen umgåtts med folk som dricker en hel del. Han sveper ett glas oavsett om det är öl, vin grogg eller t.om ren sprit. En öl tömmer han på ett par klunkar. Han kan, tyvärr, inte ta några öl och sen är det bra. Vi kan inte dela en flaska vin till maten och sen inget mer. Han han väl fått smak så dricker han tills det är slut. "Dagen efter" börjar han med nåt det första han gör när han vaknar, även om klockan är 06.30. Sen dricker han hela dagen. Eller tills det är slut. Beror på.

En period är oftast en helg, fre-sön. Han kan ta några mellanöl ibland på veckan, men inte så ofta. Semester och storhelger blir det lätt varje dag. Vi hade 2 v semester ihop i somras, han drack hela tiden. Nu har det varit en helg igen med dricka från fre-sön. Som vanligt har han också varit otrevlig mellan varven. Slutar duscha och sköta sin hygien. En del mat har han fått i sig i alla fall. Dessutom blir han så himla bakis och så länge, flera dagar. Grinig, otrevlig och väldigt jobbig. Orkar inget. Gnäller på allt.

Han ska verkligen inte dricka alls för han klarar inte av det. Han håller med men gör det ändå. Jag är så besviken över att vi inte bara kan dricka lite grann och sen är det bra. Han bara fortsätter tills det är slut eller att han däckar. Han är 49 år. Jag mörkar detta för omgivningen. Ljuger för hans skull. Städar och fixar hemma. Inget märks. Vi har ett fint hem, bra jobb, snyggt yttre och allt det där. Om väggarna i vårt hem kunde tala. Tur att dom inte kan det.

Och nej, jag har inte en tanke i världen på att lämna honom. Jag älskar honom över allt annat. Han är mitt liv. Så är det. Ja, jag är medberoende. Jag vet allt om det där. Jag träffar personer med missbruk dagligen i mitt arbete. Jag är utbildad inom området. Jag vet vad det finns för hjälp att få. Det går han aldrig med på eller tar emot. Tro mig, jag har försökt.

Det finns mycket, mycket mer att berätta men jag stoppar här. Behövde bara lätta på trycket lite.

DetGårBättre
tis, 2019-10-01 - 02:25

Jag har läst! Ja, ibland hjälper det att lätta lite på trycket. Men i ärlighetens namn är det i botten något du vill ha ändring på eller hjälp med tror jag. Men ibland räcker det att "skrika av sig" så kan man hantera vardagen lite enklare!

Kämpa på!

gros19
ons, 2019-10-02 - 18:30

Grinig, otrevlig, jobbig, gnäller på allt och orkar inget när han är nykter och annars är han berusad och förefaller inte vara så rolig då heller. När träffar du mannen du älskar undrar jag.

Katia
lör, 2019-10-05 - 17:50

Jag älskar honom. Förnuft och känsla går inte alltid ihop. När han har nyktra perioder är det mesta väldigt bra! Så lever jag på det. Hoppas att det ska bli bättre.

Azalea
mån, 2019-10-07 - 22:17

Det är tufft att leva med en periodare också.
Lång tid då allt är upp och ner och inget fungerar tills soeiren är slut eller perioden.
Sen växla lver till nykter period då det är surt och allmänt otrevligt
Och jobbigast är nog att då ska allt återgå till det normala igen och fortsätta som om inget har hänt.
Min man dricker helt okontrollerat i en helg, veckor eller månader i sträck sen plötsligt orkar han inte längre och då är det nyktert en tid.
Det är tufft att hänga med och att orka stå kvar med alla dåliga minnen från sprit-perioden och spela glad och bara gå vidare igen.
Kämpa på ?Kram Azalea