av konrad

konrad
mån, 2019-09-30 - 00:03

Idag har jag varit nykter i trettiosju dagar. Det är en väldig tomhet inombords. Jag brukar fylla den med sprit men nu återstår bara ett stort vakuum och jag sugs in i det. Det enda vettiga vore förstås att ersätta alkoholen med något meningsfullt men jag klarar inte av det. Jag har blivit apatisk och helt likgiltig. Jag har ingen lust att upptäcka nya länder, lära känna nya människor eller lära mig ett nytt språk. Jag har levt tillräckligt länge. Jag vill bara ligga i soffan och slapptitta på skräp-tv. Jag var på några AA-möten och träffade andra alkoholister. De verkar ha något att leva för, en familj, ett jobb, en hobby. En del av dem har kommit i kontakt med Jesus. De jublar över sin nykterhet, de har blivit kvitt sitt självförakt, de har besegrat en drake. Jag står inte ut med dem. Jag går inte dit mer. Jag står heller inte ut med mitt nyktra jag, inåtvänd, hämmad, inställsam, förlägen, censurerad och allmänt loj. Undrar om mitt sanna jag är det där stupfulla aset som plågar sig själv och sin omgivning. Nej så illa kan det inte vara. Hur länge ska man vara nykter innan man blir människa igen?

Bestämd
mån, 2019-09-30 - 07:13

Jag tänker att bara för att man blir nykter så försvinner inte övriga problem automatiskt. Du låter nästan lite deprimerad. Skulle det kunna vara en grej att söka vård och berätta hur du mår? Det finns hjälp att få. När man är deppig är det lätt att känna att det alltid kommer vara så men det är bara hjärnan som ljuger för dig (been there, done that). Själv äter jag antideppressiva vilket funkar för mig, men det där är ju individuellt.

Tror också att vi som druckit är så vana vid omedelbar tillfredsställelse. Man öppnar flaskan och allt blir bra på någon minut. I verkliga livet tar nog tillfredsställelsen lite längre tid men blir då förhoppningsvis i gengäld mer långvarig.

Mirabelle G-S
mån, 2019-09-30 - 07:15

Välkommen hit till forumet! Väl kämpat med 37 dagar! Du låter väldigt nedstämd... Jag känner igen det hämmade, apatiska och likgiltiga. Sådan blev jag när jag gick in i en depression. Kan det vara så att du är deprimerad? När du tog bort alkoholen mekade du ju med den kemiska balansen i hjärnan. Jag tänker att det kanske blir tjall i hjärnans signalsubstanser... Du kan ju gå till din läkare och be att de gör ett depressionstest? Man behöver ju inte ta mediciner om man är rädd för det. Man kan få motion på recept, samtalshjälp etc. Hoppas du får må bättre snart!

miss lyckad
mån, 2019-09-30 - 14:32

Livet blir inte superhärligt bara för att vi väljer nykterheten.Det kan bli tvärtom, ett tag..Men det smarta är du själv inne på..Vill du vara det stupfulla aset? Eller har du andra idéer som verkar mer lockande? Vad drömde du om som barn att göra? Nu har du chansen att göra mycket av det som inte går som aktiv alkoholist..Aa-grupper finns väldigt olika..Har besökt några stycken i olika kommuner..Inget för mig heller..Har dock flera andra människor att prata med om alkohol och dess följder..Vilket är viktigt för mig..Tänk fördelar och nackdelar, för just dig med nykterheten..Listan med fördelar för mig, väger väldigt mycket tyngre med att rata flaskan, än att öppna korken..Styrkekram..

Pianisten
mån, 2019-09-30 - 15:07

Hej Konrad, grymt jobbat med 37 nyktra dagar. Att bli nykter är helt klart att skriva om kartan i sitt liv. Sin sysselsättning har varit att dricka och timmarna har rullat av sig själv. Nu måste du göra något för att må bra igen. Men samtidigt vara snäll mot dig själv. Förstår att det börjat kännas motigt när du klarat 37 dagar och känner att det inte vänder men du måste kanske ta ett steg åt något håll? Ibland räcker det att ge bollen en liten lätt knuff åt något håll för att den ska börja rulla.
Den där knuffen kan kännas fruktansvärt tung men någonting måste du tillslut göra. Börja med att röra på dig i sin enklaste form, gå ut och gå. Strunta i målet, bara gå. Försök andas lite frisk luft, få lite ljus i ansiktet.

Du kommer klara det, men du måste börja någonstans.

DetGårBättre
mån, 2019-09-30 - 22:16

Tänkte ge dig en metafor som jag älskar att göra. Du hade tusentals byggstenar när du var ungdom och började att bygga upp en hel del byggnader. Kanske inte alla blev perfekta men du byggde och kände dig säkert nöjd över många. Efter det började du använda alkohol som vi kan i långa loppet kan se som bomber, eller släggor. Efter många års användande av detta så har alla de där fantastiska (eller åtminstone halvdana) byggnader raserats när du viftat runt i ett luftslott.

Nu har du gett dig ut ur det där luftslottet och ser nu vad som finns kvar av ruiner och rivningsplatser. Du förväntar dig att allt ska vara som det var förut och att du har massa nya byggstenar som du kan bygga palats av. Sanningen är ju att nu börjar ett tufft arbete genom att bygga upp de viktigaste byggnaderna i ditt liv. Kanske får du t o m laga de små byggstenarna först. Efter ett tag kommer du se att du kommer trivas med dina nya (eller nygamla) byggnader. Skulle du sen ta ett återfall så är det som att du åter börjar riva och allt handlar om hur länge (eller många) de där där återfallen blir. Förhoppningsvis står du fast vid din bana nu och fortsätter ta steg efter steg på din nya resa.

Din inre resa har nämligen precis börjat. Värdesätt dig själv. Börja med att hitta alla små positiva sakerna du gör. Ge dig en klapp på axeln för varje bra beslut.

Sen ibland får du bara göra och inte vänta till rätt känsla infinner sig. Ibland gör den aldrig det men resultatet blir likväl detsamma även om du inte väntar på att rätt känsla ska infinna sig.

miss lyckad
tis, 2019-10-01 - 11:21

Det är kanske på forumet du får idéer som får bollar i rullning som Pianisten skrev..Forumet har hjälpt mig oerhört mycket..Jag skrev med folk som gav mig stöd och ideer..Samtidigt hjälpte jag kanske någon annan..Bra jobbat med nykterheten??..