av Soffi

Soffi
lör, 2019-09-28 - 09:49

Vaknade nästan utvilad idag, har bara varit uppe och vandrat två gånger i natt. Det tar sig :-)! Nå'n vecka till så kanske jag kan sova normalt och bli pigg? Ser ljuset börja skingra trötthetsdimman.
Ute är det mulet och regntungt, men jag tycker ändå att de vackra höstfärgerna lyser upp i det grå. Ska strax gå ut och njuta av lite friskluft.
Ikväll blir det god lördagsmiddag igen, kanske ska jag testa något nytt alkofritt vin?
Någon som har bra tips? Tror det blir fisk...
Om inte så spelar det inte så stor roll, har kommit på att det är sällskapet och lördagsmyset som är det viktiga. Inte vad som finns i glaset. Det tog bara tre nyktra helger att förstå det.

Önskar er alla en bra helg!

Ultra
lör, 2019-09-28 - 13:59

Ja det där med att kunna sova är inte enkelt, samma för mig dvs uppe o vandrar på natten o kroniskt trött på dagarna men blir förhoppningsvis bättre.
Även jag har middagsgäster ikväll o får kämpa med att inte ”smaka” på vinet ☺️

Blir nog en löprunda nu...känns alltid bra efter träning ?

Soffi
sön, 2019-09-29 - 17:08

Söndag eftermiddag och jag känner mig lite slö. Men tänk vilken skillnad det är att komma hem och känna sig slö och nöjd efter att ha gjort saker och umgåtts med vänner, istället för att ha segat halva dan för att jag drack igår och redan nu öppnat söndagsflaskan för att "söndagar är så meningslösa"...

Reflekterar lite över gårdagskvällen. Åt i vanlig ordning middag med min särbo, när jag kom dit så var han sugen på vin och ville vi skulle dela en flaska eftersom det nu gått så lång tid efter hans operation att han får ta ett glas. Fastän jag sagt att jag inte dricker nu för att det blivit på tok för mycket det senaste så har han uppenbarligen tolkat det som att jag avstått i sympati med honom de senaste veckorna.
Jag tackade nej och plockade fram min alkofria vinflaska och sa att "du får gärna dricka vin, det stör mig inte det minsta, men jag väljer alkofritt". (Ja, alltså, jag har ju satt ett mål i programmet här på sajten att jag FÅR ta ett par glas fredag och lördag kväll, men jag vill verkligen INTE HA, är inte sugen!!!!)
Han undrade igen "men varför då?". Jag förklarade igen att jag druckit för mycket och att jag dessutom kommit fram till att min svåra ångest (jobbig livssituation som ger ångest och som han känner väl till) och alkohol inte går ihop.
Naturligtvis propsade han inte på att jag skulle dricka då, men han tog ju naturligtvis inte heller något vin själv heller då fastän han ville ha, för det finns ju inte i hans sinnevärld att öppna en hel flaska till sig själv hemma en lördagskväll.
Hur man än vänder sig så har man rumpan bak..
Jag har ju inte helt bestämt mig för att aldrig dricka mer, utan dividerar fortfarande med mig själv gällande "socialt normaldrickande", vill alltså inte säga till särbon mer än att jag inte dricker just nu... Helt uppenbart har han inte en aning om vad jag menar när jag säger att jag druckit på tok för mycket, nånstans trodde jag ändå att han måste ha märkt att jag ibland var klart onykter en vanlig vardagkväll när vi pratat på telefon. Icke, tydligen.. (ja, jag har ju alltid haft en gräns att inte svara i telefon om jag druckit mer än en flaska vin, för "då märks det", men det måste väl för sjutton ha märkts även då?)
Dessutom, jag vill inte att han ska behöva avstå vin till middan bara för att jag inte dricker. Hmm.. ska jag köpa med halvflaskor till honom?
Att jag skulle ta ett glas för "hans skull" finns faktiskt inte på kartan. Ska jag ta ett glas någon gång igen ska det vara för att jag vill och har planerat det samt är på rätt humör. Dvs inte dricka för att vara någon annan till lags eller för att passa in, inte dricka på jobbiga känslor och absolut inte dricka ensam.

Dessa reflektioner kommer först nu, vi hade en helmysig kväll som alltid :-), vilket gör det både lättare och svårare. Vi behöver ju inte dricka för att ha mysigt tillsammans. Samtidigt, han vill ha den där guldkanten och han har definitivt inga problem att hantera a så jag vill inte hindra honom från att ta ett glas eller två.

Ska inte göra för stor grej av det här, skriver mest för min egen skull, jag tänker och får distans när jag skriver, dessutom kan jag gå tillbaka och kolla vad som varit "problem" under olika perioder.
Kan jag också få inspel utifrån om hur man hanterar petitesser som stundtals blir stora frågor så, ja, varför inte!

Allt gott till er denna nyktra söndag :-)

Bestämd
sön, 2019-09-29 - 22:42

Vad härligt det är att känna sig trött efter en fin helg, snarare än efter för mycket vin ? Fattar grejen med särbon och vinet, men samtidigt kan ju inte du ta ansvar för om han ska dricka eller ej. Han är ju fri att ta ett glas om han vill och du är fri att inte göra det. Ibland tror jag att vi som har..ehm..ett lite mer passionerat förhållande till vin än andra tycker att det är mer av en grej om någon väljer bort det för vår skull. Vi får dåligt samvete. För den som inte har lika starka känslor så kanske det bara kvittar. Rätt säker på att din särbo inte grämde sig över det där förlorade glaset vin. Han tyckte nog bara kvällen var lika mysig som du :)

Soffi
mån, 2019-09-30 - 07:27

Har varit nykter i 25 dagar nu, känns bra :-).

Bestämd: Ja, jätteskönt att ha haft en fin helg utan alkoseghet. Och, ja, jag får dåligt samvete / känner mig missunnsam när andra inte dricker pga mig. Men, var och en får ta ansvar för sig är väl vad jag bör tänka...

Måndag och tillbaka till rutiner, känns också bra. Börjar stå klart för mig att jag är extremt beroende av fasta rutiner, jag blir jättetrött av att hantera oplanerade dagar som på helgen, även om jag har roliga aktiviteter och inget tvång. Det här har jag väl egentligen vetat länge, men blir så tydligt nu när jag inte är avtrubbad. Kan det tom vara en av anledningarna till att jag började dricka regelbundet? Letar fortfarande efter svar på många "Varför?"....

Allt gott till er!

Pianisten
mån, 2019-09-30 - 14:24

Känner väl igen mig i det här med rutiner. Jag har medvetet av samma orsak som jag försöker hålla lite distans till träningen denna gången inte börjat tugga mina rutiner än. Jag kan bli helt manisk när jag väl kommer in i dom. Vid någon av mina tidigare nykterhetsperioder gjorde jag ett helt A4 med en veckolista som hela familjen skulle följa med allt från städning, handling, matlagning, tvätt etc. Helt galet när jag tar ett steg och sidan och tittar på den med andra ögon...
Just nu får mitt jobb vara den rutinen jag håller, det innebär ju också en hel del andra rutiner som följer med automatiskt med barnhantering och så.

Tycker det låter som ett problem av god sort att din särbo väljer att avstå med dig, se det som att du sparar hans hälsa och välmående också istället för att du missunnar!
Det där med livssituation och ångest är ju också ett givet argument, alkoholen i sig är ju högst ångestframkallande och en av mina största problem och anledning till att jag inte vill fortsätta också. Jag har aldrig skadat någon annan än mig själv med mitt drickande än. Beter mig inte illa när jag är full eller blir jobbig och otrevlig. Tvärtom, ganska lugn, tillfreds och mer positiv och framåt. Inte konstigt man började tycka om den där personen.. Men när ruset försvinner kommer ångesten, oron, ängslan över allt och inget. Man söker med ljus och lykta och granskar olika delar i sitt liv som möjliga orsaker och det sista man vill misstänka är just det, att alkoholen spelar ett spratt med sin hjärna.

Stort grattis till dina 25 dagar! Vilken seger att kommit så långt att du verkligen inte VILL ta ett glas även om du, enligt dina tidigare uppsatta regler, hade fått.
Ta en stor funderare innan, den gången du tänker ska bli ditt nästa glas, om det verkligen behövs. Som jag kände sist jag hade berusade människor omkring mig, förväntningen är minsta halva grejen, när väl drickandet är igång så väger nackdelarna över på ett kick! (Definitivt lika mycket en reminder till mig själv!)

Soffi
tis, 2019-10-01 - 06:06

...till pianisten. Vi fungerar uppenbarligen ganska lika :-).

Tisdag idag, sovit kass pga en värkande muskel, antagligen för att jag kört på med mycket hårdare träning än vanligt de senaste veckorna. Skit happens, helt självförvållat, hoppas bara inte att det är en muskelinflammation.. :-/, betydligt mer ont än bara träningsvärk..

Nåväl, psykiskt känner jag att jag mår riktigt fint annars. Första tiden var jag lika upptagen med att inte dricka som jag tidigare var av att dricka. Det börjar mildras nu, har hittat en liten glimt av en tanke att ett nyktert liv kanske inte måste vara jämngrått och det lugnar.

Funderar lite på vad jag ska hitta på att göra idag, måste ju lugna ner även träningen så att kroppen får komma ikapp och läka. Har ett pass med meditationsträning, det blir bra. Efter det ska jag kanske träna på att "bara vara" - inte dricka, inte träna, inte göra allt möjligt för att fly tankar och känslor. Ja, såhär på morgonen låter det som bästa idén :-). Att börja nosa på en större förändring av mitt flyktbeteende än att "bara" skruva på korken på flaskan.

Det här blir en spännande dag!

Jempa123
tis, 2019-10-01 - 09:07

I hur svårt det är att bara vara utan att dricka. Att vara i en aktivitet är sin sak men att bara vara utan att dricka är desto svårare. Håller oxå med om att jag i början var mer upptagen med att inte dricka än jag var med att dricka innan men det har verkligen börjat lägga sig. ?

Vinäger
tis, 2019-10-01 - 09:39

Även jag känner igen det där med att A-tankarna finns där hela tiden i början. Tidigare med planering för hur man ska kunna dricka och senare med planering för hur man ska kunna låta bli.

Just nu är jag kanske inte rätt person att uttala mig, men kommer ihåg känslan när det gått nästan en hel dag utan att jag ens tänkt på alkohol. En befrielse.

Heja både dig, Soffi, och Jempa123 här ovan. Ni beskriver det så bra.

Soffi
ons, 2019-10-02 - 05:47

Lagom är bäst. Använder det uttrycket ofta. Gillar ordet lagom, sägs ju att det är ett unikt ord i svenskan och jag är svensk sedan massor av generationer.
Men, jag kan tydligen inte vara lagom, inte alls!
Förut drack jag långt ifrån lagom, klarade då iofs att träna lagom 3-4 ggr/vecka och kunde ta en kopp te emellanåt.
Sedan skruvade jag på korken på flaskan - och började träna. Varje dag. Ibland 2 ggr på en dag. Blev ju naturligtvis för mycket och nu har jag så ont att jag inte kan träna alls :-(.
Igår när jag kom hem skulle jag "bara vara". Gjorde en kanna te och satte på alkispodden. Slutade med att jag druckit två fulla kannor te för att jag "fastnade" i alkispodden närmare fyra timmar... (Behöver jag säga att jag varit uppe många gånger i natt?)

Jag har lyssnat mycket på alkispodden nu under mina första nyktra veckor, tycker den är bra och tänkvärd (även om jag uppfattar den lite som propaganda för 12-stegsprogram).
Köper det där med alkoholism som en tredelad sjukdom. Kemisk allergi, Manisk besatthet och Andlig tomhet. Jo, jag har nog alla tre delar.
Ju mer jag funderar så är det den där tomheten som gör att jag inte kan vara lagom.
Borde jag ta hjälp av AA?
Nja, måste nog erkänna att jag är inte där än, är inte framme vid den totala kapitulationen. Är också rädd att jag kommer att se mig som "inte lika illa däran" som andra som har historier av totalt urspårat drickande. Att dricka en flaska själv hemma i soffan där det inte rör någon annan är väl inte urspårat…? (Jo, men inte lika...) Dessutom har jag ju inte haft några jätteproblem med att avstå alkoholen nu, ingen abstinens, inget okontrollerbart eller långvarigt sug osv.
Likväl inser jag med full kraft att jag måste ta tag i den där tomheten som alltid har funnits där, minns den redan från då jag var barn och har fyllt den med div saker genom livet utan att hitta konstruktiva och hållbara lösningar. Att alkoholen varit den "bästa" lösningen säger väl en del. Jobbar jag inte med det så kommer drickandet troligen att spåra, om inte imorgon så om ett antal månader/år.

Ja, att dricka två liter te en kväll är ju väldigt harmlöst, men knappast normalt och lagom.
Var hittar man hjälp mot den där tomheten om man inte är framme vid AA?

Ultra
ons, 2019-10-02 - 07:01

Soffi du beskriver det så himla bra....jag är precis likadan dvs aldrig lagom.
Jobbar som en galning, tränar som vore besatt o naturligtvis drick fort o mycket...precis som du skriver om tomhet, att man har ett behov att vara fylla denna tomhet o jag har såååå svårt för att göra inget, rastlöshet, ångest.
Kan känna att istället för att träna på gymmet, springa långt i skogen kanske man skulle träna på att möta tomheten se den i vitögat o göra inget....
2 litet te är ju lite småroligt tycker jag...många kisspauser blir det ☺️

Bestämd
ons, 2019-10-02 - 09:15

Soffi, jag blir nästan lite fnissig. Inte för att tomhet är kul på något sätt, men för att jag känner igen mig SÅ mycket! Kan aldrig vara lagom. Första koppen morgonkaffe är ju så god så då dricker jag fyra stora muggar. Började lyssna på ljudbok här om dagen. Tänkte ett skönt sätt att koppla av, en halvtimmes boklyssning vid sänggående. Klipp till: klockan är 04.00 och jag har lyssnat klart på nästan hela boken. Börjar springa, springer varje dag trots otränad och får ganska ont i knäna. Så där fortsätter det i en oändlighet. Klurar precis som du på vad tomheten beror på, varför jag nästan aldrig bara kan vara.

Soffi
ons, 2019-10-02 - 15:21

..på ett skratt.
Humor och igenkänning är absolut isbrytare för mig för att kunna närma mig mitt problem.
Inte för att jag hade ambitionen i morse att vara rolig, men nu kan jag se att det är ju ganska komiskt; jag behöver sluta med alkohol men inser att jag nog behöver hjälp först när jag dricker för mycket - te!!!

Jempa123
ons, 2019-10-02 - 16:22

Här är en till som inte kan vara lagom :) Allt eller inget, av eller på. Men tycker ändå att jag bättrat mig hyfsat...samtidigt så är det ju jag och jag gillar också den sidan av mig själv, att jag kan all-in i något och verkligen uppleva det till 110 (om jag nu är nykter dvs...) svår balansgång det där, vilka delar man ska dämpa och vilka man ska spara :) Sen tänker jag att man får kanske ta det stegvis, att just nu i början av nykterheten så kan det ju va ok att dricka 10 liter te, för uppenbarligen ger det dig också insikter :))
Lite svammel men hoppas du får en bra onsdagskväll!!

Soffi
tors, 2019-10-03 - 06:16

Tack för era kommentarer om igenkänning, det betyder mycket för mig att inte vara ensam <3.

@Jempa. Jag tycker också om att kunna gå all-in i saker. Men, jag tror jag gör det på "fel" sätt...

Tänk att kunna ta ett glas vin och njuta till 110% istället för att dricka till 110%. Jag vill kunna träna för att bli starkare och må bra till 110%, inte träna till 110% och köra slut på kroppen och få ont. Ta en kopp te och känna den goda smaken och njuta, inte tycka att "det här var ju gott" - och ta fem koppar till så att man måste springa upp flera ggr på natten och inte få sova. För att inte tala om att kunna gå ut så här på hösten och ta in den klara friska luften, sparka i löven och njuta av färgexplosionen i skogen - utan att kliva iväg över en mil i snabb takt, för fort för att njuta av allt, och få skoskav....

Tror att jag nämnt att jag går till en terapeut sedan ganska länge för att få hjälp med ångest- och stresshantering. Hon pratar mycket om att jag måste ta hand om mig själv och vara i nuet. Objektivt låter det rätt, men jag vill inte, förstår inte, KAN INTE. Jag vill inte vara jag, jag vill inte vara här, jag vill vara i en framtid där allt ordnat sig. Och där den där tomheten jag har inom mig är borta...
För ett tag sedan berättade jag om alkoholen. Det gick hyfsat lätt, hon var inte dömande. Men hon drog slutsatsen att min ångest var alkoholrelaterad. Hon trodde mig knappt senast jag var där, att jag varit nykter i snart en månad och att min ångest är MYCKET värre. Men så är det, begriper inte hur jag ska reda ut min livssituation och saknar den där "lätta" bakfylleångesten som kan maskera den verkliga...

Försöker verkligen förstå vad som gör mig så handikappad. Den duktiga, omtänksamma och hjälpsamma som alltid rycker ut och hjälper allt och alla - samtidigt som hon är fullkomligt oförmögen att ta hand om sig själv på ett bra sätt.

Letar nycklar...

Igår passerade jag förresten fyra veckor nykter :-).
Japp, jag har förkastat alkohol som "nyckel" :-)

Bestämd
tors, 2019-10-03 - 08:55

Fina du, jag tror det måste få ta tid. Allt som tidigare varit maskerat under alkoholen kommer ju upp i ljuset när alkoholen inte är med längre. Så känner jag också. Kanske är det för tidigt i nykterheten att begära att du ska vara precis lagom. Jag har ju exakt samma problematik: "Det här var härligt, jag gör det i absurdum". Lite av min problematik tror jag ligger i adhd. Hyfsat säker på art jag har den diagnosen pga flera i släkten har det och jag känner igen mig i allt. Ska ta tag i utredning nu när jag är nykter. Nu menar jag inte att så är fallet för dig, men det kanske skulle kunna vara en sten att lyfta på?

Ensam1984
tors, 2019-10-03 - 18:43

Hög igenkänningsfaktor. Är också väldigt all in, 100%, men jag har väl också den motsatta, 0%, orkeslösheten - ingentingheten (jag vet att det inte är ett ord). Men att vara lagon, mellan, mellanmjölk det är inte jag. Och det är inte du heller, istället för att vi ska avsky och vilja förändra dessa saker - kan inte det bara få vara okej. Det är ju faktiskt det som gör oss till dynamiska, lite mer spännande än de där lagom-personerna som kan ta 2 glas vin, eller bara ta en godis i godisskålen...

För i ärlighetens namn, att vara lagom (även om det vore skönt och inte så stressande och pressande) så är det ju ofantligt oinspirerande och vi vet ju vilka de människorna är, och de är ju faktiskt rätt så tråkiga. Så jag säger att det är okej att vara 100%, det är till och med bättre än att vara mellanmjölk.

Soffi
fre, 2019-10-04 - 05:38

Ja, ni har så rätt. Jag får försöka att bara acceptera just nu att "ingenting" fungerar, eller kanske rättare: det är så här jag fungerar....

Bestämd: Jag hade faktiskt redan börjat fundera på om jag har någon diagnos. Utöver alkoholism då alltså, för den är tveklös. Det är ju inte bara etta-nolla beteendet som dykt upp... Får se om jag ber om en utredning.
Skrämmande att jag känner mitt nyktra jag så dåligt, men så är det nog också över tjugo år sedan jag var helt vit så här lång period, och de perioder som jag haft ett moderat drickande så har jag kört fullt ös medvetslös med dubbla jobb + en väldigt tidskrävande hobby...

Ensam: Ingentingheten var ett bra ord! Jag har den också när jag inte kan köra på för fullt. Som igår, när jag kände lust att träna men inte kunde för att jag har ont, blev helt apatisk och satt i morgonrocken till långt in på fm. Kom på först på kvällen att jag skulle ringt ett antal samtal i mitt projekt samt skrivit klart några dokument. Hade helt glömt det när jag fastnade i noll-läget… Hur funkar man? Tjurig fyraåring?
Så, nej, ingen mellanmjölk här inte, dricker det inte ens - det ska vara fet mjölk :-)

Så till det positiva :-)
Fastän jag har det jobbigt med mig själv nu så har jag inte en enda gång känt sug att dricka. På något sätt, vet inte hur, så har jag lyckats låsa dörren till det alternativet med trippla säkerhetslås. Eller så är det mitt "etta-nolla-beteende" som faktiskt hjälper mig här.
Tankar på alkohol dyker upp, javisst, men de ligger långt fram i tiden har jag upptäckt. Typ; Blir gott med vin när jag ska fira projektet nästa sommar! och Snart december, ser fram emot att testa årsglöggen! Som att jag tillfälligt glömmer att jag inte dricker. Och tillfällena ligger ju så långt fram att det är lätt att avfärda med: Ja, ja, får se då hur jag gör, idag vill jag iaf inte ha något.

Och, idag ska jag ta hand om mig själv. Har fått tid till en mycket skicklig naprapat som ska hjälpa mig med mina onda muskler. Håll tummarna för att det bara är lite låsningar och överansträngning och inte inflammationer jag dragit på mig.

Allt gott till er alla, det här blir en bra dag!!