Vad härligt att läsa att du tar hjälp. Modigt och klokt! Det är verkligen en svår kamp det här och ensam är inte stark i dessa fall :)

Idag har jag varit på kommunen och lagt upp en plan.
Först ska jag få börja gå hos en drogterapeut...och sedan blir det öppenvårdsbehandling.
Sprang på min chef nästan samtidigt som jag skulle dit, så nu har jag berättat för henne också, jag är otroligt glad över att jag har en så bra chef, vi hade ett långt och väldigt fint samtal.
Det finns stunder när jag kan få panik över att jag har satt alla bollar i rullning....det känns lite som att ni finns det ingen återvändo.
Men samtidigt så är det ju det jag vill ha...jag vill ha hjälp så att jag inte ska falla tillbaka i gamla mönster.
Det är iaf skönt att ingen som jag har pratat med har varit dömande. ..börjar sakta förstå att det verkligen är en kronisk sjukdom jag lider av och att nykterhet är medicinen.

Ja du Kristina. Jag kom tillbaka till detta forum efter flera år, och ramlade på din tråd av en slump. Välskriven, insiktsfull. Jag bläddrade vidare, och väntade bara på den dagen när du tagit det första glaset igen, och lovat att börja om igen med kampen. Så är det ju tyvärr för de flesta här...
Men icke! Du har inte bara klarat dig hit, du har tom varit så modig att ta hjälp en bra bit in i resan! (De flesta inbillar sig att nu fixar jag det själv i det läget) Alla behöver vi någon som håller tummarna för oss, och det skall jag göra, men du har både insikten och kraften. (Trots tonåringen!) Du fixar det själv.

Modig och klok. Har skrivit det tidigare, men du är så äkta. Dessutom har du tagit hjälp, imponerande och strategiskt smart. Fler och fler dörrar stängs. Du kommer att fixa detta, jag blir mer och mer övertygad om det.

Kram

För fina ord...till dig gorm kan jag faktiskt säga att det var på håret att jag skulle ge upp...mycket därför jag tog tag i allt nu...jag vill verkligen leva ett nyktert liv, så jag tänkte att då tar jag emot all hjälp jag kan få.
Sen är det ju såklart en själv som måste göra den största delen av jobbet...och det är jag beredd på att göra.
Nu för tiden är jag glad och tacksam över att leva...det var jag inte förut.
Vinäger...det är ju en strategi att stänga alla dörrar...tyckte det kändes jättejobbigt och hemskt först, men nu när jag sovit på saken känns det bra.
Och visst återfall kan vi ju alla ta...men jag ska göra mitt allra yttersta för att inte falla dit igen☺

Cinna

Stress är en trigger. Den största. Bra att du tar tag i din och lär dig hantera tillvaron så att du kapar stressen. Jag har börjat på yoga och ibland med inriktning stresshantering. Här får jag lov att andas och det är något nytt.

Cinna

Vad glad jag blir att läsa dina trådar. Du är otroligt modig och stark. Stunderna när du får panik, att ha så många bollar i luften - lägg dig ner och andas. Känn hur skönt det är och kommer fortsätta vara utan a. Du inspirerar.

Var förbi och tittade till pappas grav ikväll efter mötet....drabbades av enorm sorg och saknad.
Det är lite mer än ett år sen han dog nu...och jag har väl egentligen inte bearbetat sorgen så mycket...jag valde ju att dricka så fort känslorna blev för övermäktiga.
Jag saknar att få prata med honom...sista åren blev det i så mycket pratande eftersom han oftast var onykter och jag var så otroligt arg på båda mina föräldrar som valde alkohol framför mig och mina barn...nu förstår jag ju att dom var maktlösa inför sjukdomen.
Jag känner ett sånt hat mot alkoholism....som sliter sönder familjer, sårar, bedrar och lockar.
Jag hade gärna haft några nyktra åt med pappa innan han försvann...men nu ska jag försöka lära mig att plocka fram som fina minnena.
Och tack Cinna för fina ord...känns alltid bra att man kan inspirera någon☺

Var hos honom för första gången idag...och herregud vilken omtumlande upplevelse?
Han vill ju veta hur jag tänker i olika situationer och hur jag ser på mig själv....han verkligen utmanade mig att riktigt tänka efter.
Jag brukar ju som inte fundera så mycket saker jag gör...jag bara kör på...så det krävdes en hel del från mig.
Kände också att jag hela tiden försökte svara rätt....vet inte varför jag är så rädd för att göra fel. ...men jag ska nämna det för honom nästa vecka.
Var helt slut när jag hade varit till honom...så jag somnade direkt jag kom hem, men nu sitter jag och peppar inför kvällsjobb, vi skulle tydligen få in 5 nya boenden idag så det blir nog en intressant kväll.
Hoppas ni andra får en awesome kväll med mycket mys och feelgood❤

Är ingen lätt sak. Men så himla bra och antagligen det bästa man kan göra för sig själv. Det ska bli spännande att fälja din resa. Jag har börjat att jobba med mitt medberoende igen. Kärnan till allt i mitt liv.
kram ☺?

Har blivit dunderförkyld, funderade på att tvinga mig själv att jobba i helgen, det enbart för att jag vet hur svårt det brukar vara att hitta vikarier.
Men sen tänkte jag att nej, sjukskriv dig i helgen och ta hand om dig istället, är ändå ingen som tackar dig om du jobbar ihjäl dig.
Så jag ska bara ligga i sängen och ta det väldigt lugnt...orkar tyvärr inte gå på AA ikväll heller, men jag ska ta nya tag nästa vecka.

Jag tycker vi alla ska sluta en pakt - De som sjukskriver sig vid sjukdoms manifest. Det är så lätt att säga ”man ska inte jobba när man är sjuk” och ”man måste ta ta hand om sig själv innan man kan göra någon nytta för andra”. Mycket svårare att faktiskt göra. Tummen upp till dig! ??

Inte värt det att tvinga sig att jobba när man inte mår bra...jag mår bättre idag, men för att inte smitta gamlingarna så sjukskrev jag mig hela helgen.
Har nyss varit och hämtat döttrarna som varit borta under kvällen...älskar fortfarande frihetskänsla av att kunna köra bil när jag vill.
Jag ser faktiskt inget negativt med att vara nykter...jag älskar friden och känslan som infunnit sig inombords nu när jag vet att jag äntligen gjort rätt val.
Försöker att planera in att åka bort någon helg...det ville jag ju inte heller göra förut eftersom det innebar att jag inte fick dricka som jag ville...men nu har jag ju inte det hindret.
Jag skulle också vilja lära känna nytt folk...börja umgås med nyktra människor...men en förändring i taget...det är fortfarande nykterheten som är prio ett☺

Helgen har gått ut på vila...det känns betydligt bättre nu så jag ser fram emot en ny vecka.
En vecka med jobb, alkoholterapeut och AA-möten.
Jag var ju inte dit i torsdags och jag känner att jag behöver dom där möten, dels för att få dela tankar och dels för att få känna av gemenskapen och kärleken som delar med sig av.
Jag känner att jag trivs i mitt nyktra liv...är en sorts frid i mig just nu.
Visst det kan bli tråkigt emellanåt...men jag är hellre uttråkad än packad och miserabel.
Märker att jag börjar planera för saker som jag aldrig skulle ha gjort när jag drack...typ åka slalom, hyra stuga i fjällen och annat sånt som jag vill göra...känns fantastiskt roligt att kunna planera och se fram emot saker ☺

Låg igår och funderade på mitt behov av bekräftelse.
Fick tankar igår om att jag har säkert överdrivit angående min alkoholism...och att typ ingen kommer att ta det på allvar när jag säger att jag är det.
Vet inte riktigt var dessa tankar kom ifrån...det var nästan en desperat vädjan om att folk runt omkring mig måste ta mig på allvar när jag säger att jag är det, skulle nästan vilja ha ett läkarutlåtande som säger att jag är alkoholist på riktigt...
Väldigt konstigt iaf...vet inte riktigt varför jag känner behovet av att få bevisa...kanske handlar om att det börjar vakna tvivel inom mig...
Som tur är så vet jag ju iaf själv hur jag har varit...och det är en plats som jag aldrig vill tillbaka till.

Hade mitt andra möte med honom idag, han är verkligen suverän på att få mig att riktigt tänka efter.
Han frågade vad mitt mål med nykterheten var och det tog nästan en och en halv timme innan jag kom fram till att mitt mål är att få känna lycka...
Att vara riktigt lycklig....det har jag inte varit på åratal....känner ju av en stor del redan nu.
Han sa också att känner jag att jag vill dricka den framöver så kan jag säkert det....
Tanken jag fick när han sa det var att nej....jag gör inte det här för att kunna börja dricka igen...
Jag gör ju det här för att få till en bestående förändring...och där har inte alkohol ingen plats, jag vill inte utsätta mig för risken att falla tillbaka i gamla vanor.
I övrigt har jag haft en bra men hektisk dag....kastat in ved och hjälpt min man att byta däck på bilen.
Jag hoppas ni andra har det bra och kämpar på☺

att säga att du säkert kan dricka om du vill framöver. Det var inte hens sak att säga till en person som kämpar med sitt alkoholmissbruk, oavsett om bruket är ett beroende eller inte. Det är bara du som vet om dina konsekvenser och om din hjärna är beroende eller alkoholkänslig. Terapeuter och läkare är bra men de är oftast inte beroendeterapeuter.
En läkare sa till mig en gång att -Du dricker nog inte mer än jag och de flesta. Jag kände att hen förminskade mig och mitt alkoholproblem som jag faktiskt hade mod att ta upp, ett rop på hjälp faktiskt.
Det bästa stödet har jag fått på de enskilda samtalen på beroendemottagningen och i grupp (utbildning och delning 8ggr, Återfallsprementionen).

Du tänker så klokt kring din nykterhet och din bestående förändring. Du har kommit långt, så sträck på dig och var stolt

Sober is the new black

Jag tycker också att det var fel av honom...och det ska jag nämna nästa vecka....men samtidigt har ju alla rätt till sina åsikter, och det är ju jag som bestämmer över mitt liv, och jag har ju valt att vara nykter.
Jag ser fram emot när öppenvårdsbehandlingen börjar...jag vill lära mig om 12-stegsmodellen och jobba med den.
Det är ändå fascinerande hur man som människa kan förändras...på olika nivåer.
Lugnet jag har i mig nu har jag inte sett enkel av på så många år....sitter även och planerar och funderar på vad jag vill göra istället för att dricka...det känns otroligt givande och spännande faktiskt.