av Jessi123

Jessi123
tors, 2019-10-03 - 23:08

När min pappa dog på grund av sitt missbruk kände jag att det var mitt fel, jag kunde gjort mer.
Jag skulle ha anmält honom till socialen så dom kunde tvångsomhänderta honom och lägga in honom på ett behandlingshem. Jag kommer nog aldrig förlåta mig själv och nu är det försent.

Ledsen själ
fre, 2019-10-04 - 05:02

Jag är i samma situation som dig menmd en förälder som är på väg åt det hållet. Denne har hållt på sen jag var liten. Det är galet svårt och jobbigt o nu är det värre en någonsin. Som tidigare inlägg handlat om ör det ju ofta något bakomliggande som tex psykisk ohälsa i bakgrunden. Man kan stötta dem men man kan inte "Bära" dem. Det är inte en lätt sak att hjälpa dem som inte är villiga att ta emot hjälp och hjälpa sig själva! Tror innerligt du gjorde vad du kunde just i din situation! Kramar?

Backen123
fre, 2019-10-04 - 09:43

Ja hur hjälper man, jag har en man som är deprimerad och har så varit i 1.5år. Självmedicinerar med alkohol men har nu varit nykter 1 månad. Äter antidepressivt men det hjälper inte. Har tagit mycket energi för honom att ta sig till läkaren för detta och jag tror inte jag får iväg honom igen. Världens finaste människa där inne, men nu är allt så svart

Clara
fre, 2019-10-04 - 11:16

Det är, så vitt jag förstår, jättesvårt att få in nån för tvångsvård. En bekant till mig har jobbat på soc på Södermalm i Stockholm, ett enormt upptagningsområde rent befolkningsmässigt alltså, och de har några få tvångsomhändertaganden om året. Enligt henne beror det främst på att det är en sån dålig insats, väldigt få blir friska av tvångsvård. Utan egen motivation går det inte. Så lägg ingen som helst börda på dig själv - inte av nån anledning (att det inte alls är ditt fel har du ju redan fått höra). <3

gros19
fre, 2019-10-04 - 22:16

Något av det mest smärtsamma man kan uppleva är att se någon man älskar förstöra sitt liv och även anhörigas som plågas oehört. Vi tror vi kunde gjort mer men det är inte så. Vi har nog gjort mycket, mycket mer än någon kan begära. Om du inte gjorde någon anmälan så fanns det väl en anledning. Det var väl knappats inte för att du inte ville att din anhöriga skulle få hjälp och det stämmer att tvångsvården leder sällan till ett nyktert liv. Det handlar i första hand om motivation och den kunde inte du ge honom. Den måste man hitta själv. Försök att inte plåga dig själv med skuldkänslor. Du har lidit nog det är jag helt övertygad om.

Nisse79
lör, 2019-10-05 - 16:01

Kommer ihåg sista gången jag såg min pappa, liggandes på soffan en dag när jag kom för att hälsa på, han var full så jag gick igen. Efter det hade han tydligen sen piggnat till och gått vidare till nån "vän" för att fortsätta. Där dog han sen. Det var länge jag tänkte att jag inte skulle ha lämnat honom, då hade han ju inte gått vidare. Men det var hans eget val, jag vet att jag sa till honom en gång iaf att inte dricka mera men fick som svar att ska jag gnälla så kan jag gå till mamma istället.

Förlåt ville bara säga att det att det är inte ditt fel.