av Annabsinthe

Annabsinthe
fre, 2019-10-04 - 22:53

Jag skäms så. Mina barn ger mig så mycket men min sambo är ganska grinig av sig. Det enda som hjälper mig verkar vara fyllan... jag är mammaledig och går till systemet och köper cider som jag häller i läskflaskor, halsar ur flaskor när sambon inte ser, dricker innan jag träffar folk... Jag vill bara kunna dricka måttligt... Mest för barnens skull men också för min sambo och mig.

Någon som har liknande erfarenheter? Jag har alltid druckit för mycket men nu har det absolut gått över styr. När jag inte dricker tänker jag bara på alkohol.

Ensam1984
fre, 2019-10-04 - 23:29

Den mentala besattheten, jag känner helt igen det.

Hur skulle du vilja ha det? Vad är du villig just nu att offra för att ha det som du vill?

Vad känner du själv är rimligt för dig?

Varför dricker du? Det är ju ett hål som måste fyllas, men vad består eller bestod hålet av ?

Du har kommit rätt, skriv alla tankar du har och frågor här så ska vi hjälpa att besvara och vägleda. Men jobbet och viljan finns bara hos dig.

Kram

Annabsinthe
fre, 2019-10-04 - 23:49

Jag hoppas detta var ett svar på mitt inlägg, fattar inte riktigt systemet på sidan. I så fall så har jag nog mest trååååkigt. Jag behöver stimulans och fart och fläkt. Som det är ny kommer sambon hem trött och sur. Jag vill ha fest! Det är inte så svårt med en tvååring! ?

Annabsinthe
lör, 2019-10-05 - 00:15

Fan fan fan jag behöver hjälp nu. Bredvid mig ligger min tre månader gamla dotter. Jag är full och planerar att bli full igen imorgon.

Annabsinthe
lör, 2019-10-05 - 00:15

Fan fan fan jag behöver hjälp nu. Bredvid mig ligger min tre månader gamla dotter. Jag är full och planerar att bli full igen imorgon.

Denhärgången
lör, 2019-10-05 - 08:59

Hur mår du idag?
Jag har erfarenhet av att vara alkoholist med små barn. Jag tror att det var lite som du beskriver, att jag inte klarade av det där livet som det skulle vara. För mig var det en rejäl livsförändring som krävdes först, för att jag skulle klara att sluta dricka.
Det låter som att du inte alls trivs med att vara föräldraledig. Jag förstår dig. Mammaledigheten kan verkligen bli ett jävla fängelse. Jag tyckte det var omöjligt svårt den där tiden, när barnen är sådär små och allt liksom bara är krav, krav, krav och dessutom förväntar sig omvärlden att man ska vara lycklig. Har någon möjlighet att göra en förändring i det? Tror du att du skulle må lite bättre om du kunde hitta lite avlastning? Bara slippa ut lite grann? Kan du prata med din sambo om hur du mår?
Det är bra att du ber om hjälp. Jag hoppas att du för din skull kan ta det på allvar. Försök hitta ut innan du fastnar i ett skuldslukhål liksom.
Och fortsätt skriv, berätta hur du mår, få ut det. Vi finns här och lyssnar.

Anonym15366
lör, 2019-10-05 - 10:05

Hur mår du idag? Mitt råd är att fortsätta skriva här. Det har hjälpt mig. Jag känner igen mig i din historia, vi förstår dig här.
Jag har tre barn och har alltid haft problem med alkohol. Det enda rätta är att sluta helt. Lätt sagt. Jag har tagit återfall som jag har svårt att bryta. Försöker hitta styrkan igen.
Här hjälps vi åt.
?

Kaffetanten
lör, 2019-10-05 - 10:53

All kärlek till dig ?

Jag har nog varit där du är.
Har två barn varav den ena var 3 månader när mitt drickande gick överstyr.
Med första barnet gick mamma ledigheten bra. Jag var så närvarande i livet och hade inga problem med alkoholen då.
Men efter en separation började jag ta till alkohol mer och mer.
Efter att mitt yngsta barn blev fött började jag tänja på gränserna mer och mer.
Ligger just nu i mitt äldsta barns säng, som jag inte får träffa, med en 7e socanmälan på mig under 1 års tid.
Min sambo vill inte ens se på mig och jag får heller inte vistas ensam med mitt yngsta barn som snart är 2 år.

Jag är inte rehabiliterad, har inte ens börjat. Tog mig till en fylla häromdagen igen i samband med noll sömn vilket resulterade att numera alla avskyr mig.
Inväntar samtal med socialen och känner att det kan inte komma en dag för sent.
Vet inte alls vart båten styr just nu när det kommer till relationer, men den styr mot nykterhet. Har precis tagit en antabus och ångrar varje dag jag inte tagit en.

Tänk va annorlunda mitt liv sett ut om jag hade tagit det tidigare.

Jag skriver lite om mig angående detta för att du inte ska känna dig ensam, men också för att du ska känna dig motiverad att lösa tristessen på andra sätt. Hamna inte där jag är nu ?

Annabsinthe
lör, 2019-10-05 - 21:09

Tack för ert stöd och för att ni tar er tid. Kaffetanten, mitt hjärta blöder när jag hör om din situation. Jag har hämtat på dagis så full att jag inte kommer ihåg det men det kommer inte att hända igen. Jag hoppas det ordnar sig för dig.

Denhärgången- jag trivs vissa dagar men andra inte. Jag känner mig ganska blyg och osäker också och då hjälper alkoholen att bli lite modigare. Ta för sig och skämta. Jag försöker hitta på grejer men allt är roligare om man är lite lullig.. öppna förskolan, mammagruppen, träffa kompisar...

Skampåtorraland
lör, 2019-10-05 - 22:52

...var oxå uttråkad, stressad, less, men borde vara glad, tacksam osv. Tro mig. Alkohol leder bara till skam, trötthet, ångest o mer stress. När man dricker sig full upprepade gånger med sina egna småbarn i närheten så är man alkoholist. Punkt. Punkt.
Lyssna gärna på alkispodden! Avsnittet med Rebecka Åhlund. Sköt om dig. Det är du värd.

Annabsinthe
sön, 2019-10-06 - 06:42

Tack för tipset, jag ska lyssna på podden.

Annabsinthe
sön, 2019-10-06 - 06:58

Nej jag kan ju inte prata med honom, han vet att jag har problem men det är inget vi tar upp. Ibland säger han att jag luktar. Jag brukar säga att jag har lunchat med en kompis som inte jobbar så mycket. Han åker iväg ibland över helgen och tar med vår tvååring. Jag är då själv med lilla och då dricker jag mer än vanligt eftersom ingen ser. Sjutton starköl, en flaska prosecco och en halv flaska rött har jag dragit i mig på tre dagar. Sen kommer dagar som denna när jag tänker att nu är det nog. Tills nästa tillfälle bjuds. Men jag vill inte sluta helt utan kunna dricka måttligt! De gånger det händer känns ju så bra! Kunna bli lite glad i hatten och sen är det bra...

bara.jag
sön, 2019-10-06 - 10:24

Spelar ingen roll vilken situation man är i livet.. Det är suget, tankarna och utmattningen som många kan känna igen sig med.
Se det som en trappa.. ett steg i taget. Bu måste blrja gå, börja förändra.
Hitta nya mönster, nya rutiner... var tacksam att din sambo inte ännu ställt ultimatum. Var tacksam att du ännu har tid kvar att förändra. Än så ligger allt i dina händer, allt är möjligt.

Hur har du det med träning, kost, socialt umgänge i vardagen?

Har du tagit hjälp av programmet här på sidan? Jag tycker att det är toppen bra för att lära känna sig själv, sitt beteende och få nya insikter ??

Önskar dig all lycka, är helt övertygad om att du kan ta dig ur det här! ❤ Kämpa!!

Tackohej
sön, 2019-10-06 - 23:17

Lider med dig, men du har tagit ett stort steg i rätt riktning. Jag känner igen mig massor. Så sjukt svårt att klara av att sluta själv. Att dricka måttligt verkar vara en omöjlighet när man trillat över kanten.
Läs Rebecka Åhlunds bok ”jag som var så rolig att dricka vin med” och kanske boken ”skål ta mig fan.” Dom två hjälpte mig mycket att både inse att jag hade sjukdomen alkoholism men även att det finns en väg ut ur den tyvärr nedåtgående spiralen.

Lycka till