av Fred72

Fred72
lör, 2019-10-05 - 20:23

Du ska hjälpa mig. Hittar henne när hon ramlat på vägen hem helt full. Grannar som hjälper till. Jag får in henne hem stöttande med hjälp av en granne. Första kommentaren "det hade inte hänt om du varit med mig". Jag vet att jag imte är ansvarig för en annan person även om vi lever ihop. lskan växer men jag lyckas svara att det är hennes ansvar som vuxen. Försöker vara lugn. Imorgon kommer hon åter prata om depression och hon kommer må bättre om vi har sällskap. Då över ett par glas i baren vore bra för att vi ska ha trevligt och visa att vi älskar varandra.

Men jag vill inte och ändå gör jag det kanske imorgon igen för mina vägar att visa omtänksamhet och kärlek har tagit slut.

gros19
tis, 2019-10-08 - 11:06

Maktlöshet föder ilska. Tror anledningen till att man inte går är individuell, precis som motivationen att sluta för en missbrukare. Det handlar ju inte om förnuft utan känslor, men jag tror att acceptera som du ju ändå gör, ofta blir ett hinder för att den missbrukande personen att ta tag i sina problem. Självklart är det inte alltid så. Vänd blickarna inåt och leta hos dig själv för att komma fram till varför du stannar eftersom du skriver att omtänksamheten och kärleken har tagit slut. Ta eventuellt kontakt med kurator eller något anhörigprogram. Alanon finns ju också och det hittar du på nätet. Socialförvaltningen ska erbjuda stöd för personer som lever under de omständigheter du beskriver.