av Skrållan

Spinoza
mån, 2019-09-30 - 21:07

Jag var några dagar på landet när X:et hade flyttat in alla sina saker i somras och jag ännu inte hade flyttat mina saker till lägenheten. Det var rätt tungt att se hur rörigt det var, men också skönt att det inte längre kändes trivsamt där.

Det blir skönt för dig att lämna för sista gången och satsa helt på din nya lägenhet. SÅ fantastiskt att få ta hänsyn vara till sig själv!
En dag i taget mot ett bättre liv!

Anonym 21523
sön, 2019-10-06 - 00:51

Du har kommit långt skrållan
Du har använt energi att ta dig från huset till eget boende. Det tar kraft och gett dig positiv utdelning.

Kram ?

Skrållan
sön, 2019-10-06 - 09:26

Min första natt i lägenheten. Och jag har sovit såå skönt. Trodde inte det, för det är ju lite ovant. Nu är steget taget fullt ut känns det som.
Ville bara uppdatera lite.

Spinoza
sön, 2019-10-06 - 12:16

Härligt att höra Skrållan, visst är det skönt att få sova själv i lugn och ro!

Skrållan
lör, 2019-10-12 - 00:05

Läser mitt första inlägg här. Då känner jag mig stolt över hur långt jag kommit på min väg. Det känns ensamt ibland, men så lugnt och skönt det är inombords. Jag går här och pysslar och gör fint i min lägenhet. Så roligt. Bara min lägenhet.
När jag träffar mannen ibland, så känner jag mig stark. Stark att bestämma själv vad jag vill. En annorlunda känsla.
Kampen fortsätter, men nu för mig.

Azalea
tis, 2019-10-15 - 21:54

Känns så fint att läsa det du skrev.
Att du har funnit ett lugn och äntligen kan må väl och bara njuta är dig väl unnat
Bamsekram från Azalea ?

Skrållan
fre, 2019-10-18 - 21:29

Lite tankar en fredagskväll. Har grejat och fixat i lägenheten. Var ute på stan. Såg en man som var väldigt full. Några hjälpte honom upp. Någon skrek på honom att sätta sig i bilen. Fick en konstig känsla. Men tänkte sen, jag behöver inte ta hand om eller skämmas för någon som är för full. En skön känsla.
Sedan gick jag hem och gjorde taccos. Tänkte att det brukade mannen och jag göra på fredagskvällar. Eller inte vi, jag, mannen var ute i garaget och drack. Kom in, ibland, och åt med mig. Ibland åt han någon annanstans. Och var full. Gick och sov.
Jag sitter själv i kväll, men det gjorde jag även med mannen, skillnaden är att jag inte behöver konfronteras med en full man.

Spinoza
lör, 2019-10-19 - 09:24

Det är verkligen en stor omställning att inte behöva ta hänsyn till en full man. Undrar hur lång tid det tar innan jag kan sluta fundera på vad han gör nu?

Skrållan
lör, 2019-10-19 - 10:09

Så är det för mig också. Tänker på honom, och undrar också. Det tar nog tid. Men jag känner ju ändå att det går framåt.
Hur går det för dig Spinoza?

Spinoza
sön, 2019-10-20 - 20:26

Tack för att du frågar Skrållan!
Det går bra i det stora hela, men jag tar inte hand om mig själv riktigt som jag borde. Jag har alltid haft en tendens att kompensera dåligt mående genom att äta onyttigt och nu är jag verkligen inne i en period med för mycket socker och onyttigheter som jag inte lyckas ta mig ur.
Men annars är det bra, jag har bytt tjänst på jobbet och det känns jättebra!
X:et är jag mest lättad att vara utan, bara det här att komma hem från jobbet och inte vara orolig för vilket humör han är på är en daglig lättnad! Sen är det ju lite konstigt fortfarande, det kommer nog ta ett tag innan det blir vardag av det.

Skrållan
mån, 2019-10-21 - 11:29

Jag äter också för mycket sött. Och tränar för lite. Tror att det söta är en liten tröst i sorgen.
Men jag har valt att tänka, nu är det så här ett tag. Jag försöker att inte vara för hård mot mig själv. Jag kommer att ta tag i detta, och det kommer jag klara. Der är så lätt att slå på sig själv, att man är dålig för att man inte kan fixa allt på en gång.
Så Spinoza, var inte hård mot dig själv, tänk så mycket du klarat av. Snart kan både du och jag ta tag i allt det andra.

Skrållan
mån, 2019-10-21 - 11:29

Jag äter också för mycket sött. Och tränar för lite. Tror att det söta är en liten tröst i sorgen.
Men jag har valt att tänka, nu är det så här ett tag. Jag försöker att inte vara för hård mot mig själv. Jag kommer att ta tag i detta, och det kommer jag klara. Der är så lätt att slå på sig själv, att man är dålig för att man inte kan fixa allt på en gång.
Så Spinoza, var inte hård mot dig själv, tänk så mycket du klarat av. Snart kan både du och jag ta tag i allt det andra.

Skrållan
tors, 2019-10-24 - 22:50

I dag har varit en jobbig dag. Har känt mig ledsen hela dagen, fast jag varit ute och åkt. Det är som en dimma lägger sig över mig. Mannen har hört av sig flera gånger och han mår inte bra. Då är det som att jag känner att det är mitt fel, som ställde ultimatum, fast jag innerst inne vet att det inte är det.
Varför vill inte hjärta och hjärna samarbeta ibland?
Jag vet ju att såna här jobbiga dagar kommer lite då och då, så jag hoppas att dagen i morgon känns lättare.

Spinoza
fre, 2019-10-25 - 06:35

Kan du begränsa kontakten med mannen? Själv känner jag att jag mår bättre ju mindre kontakt jag har med mitt X.
Och nej, ansvaret är hans och inte ditt och jag känner själv att jag har behövt träna mig på att inte gå in i känslan av att jag borde hjälpa mitt X.
Så mitt mantra är: Hans liv, hans ansvar. Mitt liv, mitt ansvar.
Ha en fin dag Skrållan!

Skrållan
fre, 2019-10-25 - 07:29

Tack Spinoza, ska försöka tänka klart i dag.
Ja jag vet ju att ju mindre kontakt desto bättre blir det. Jobbar på det?

Skrållan
fre, 2019-10-25 - 21:57

Har ju känt mig ledsen, lite så i kväll också. Känner en saknad. Saknar vårt liv när vi hade det bra. Men det är många år sedan. Kanske att överlämnandet av huset, som snart ska göras, att det är det som känns jobbigt.
Det slutgiltiga, att sätta punkt för oss och vårt hus. Det ska tillhöra någon annan. Det är snart inte vårt.
När jag åker till det nästan tomma huset så känns det verkligen tomt, både inne i mig och det jag ser. Myskänslan finns inte där, skavankerna syns. Så mycket kärlek, fina stunder, gräl, hårda ord, fylla och tårar som husets väggar upplevt. 20 år. En del av ett liv. Trodde jag skulle leva med denna mannen livet ut. Han sa det ganska ofta, vi kan väl alltid leva ihop. Men så blev det inte.
Kanske allt lättar när nyckeln är lämnad till den nye ägaren och vi inte behöver bekymra oss om huset längre. Och vi inte behöver ha någon kontakt längre. Då kanske läkningen kan börja på riktigt.
Var tvungen att skriva av mig lite tankar.

AL
lör, 2019-10-26 - 08:50

När livet inte blev som man tänkt känns som ett misslyckande.
Trots det .. är det alltid rätt att lämna det som påverkar ens liv negativt.
Sorgen kommer...stannar en stund... för att sen förvandlas till något annat.
När jag läser din tråd upplever jag dej som en otroligt stark människa.
Önskar dej all lycka i ditt "nya liv" ?