Cinna

Vi har alla våra svaga stunder, stunder av ångest och ensamhet. Ibland är det så jobbigt när tristessen får en att klättra på väggarna. Jämför allt detta med att dricka alkohol och få ha kul för en stund, att få skratta och slappna av. En stund. Inte mer. Bara en stund.
Ångesten och allt annat kommer tillbaka. Redan dagen efter. Du har en så stor vinst med att klara av detta. Du blir starkare och starkare för var dag som du klarar detta. Och vi gör allt detta tillsammans. Vi stöttar varandra.
När jag får panik, för det får jag, så försöker jag bara stanna upp och andas. Jag försöker inte få bort paniken längre. Den är en del i mig. Jag rör mig sakta, andas så sakta jag kan. Jag gör något, en smoothie för att aktivera mig och samtidigt mätta mig. Eller så gör jag en juice. Sen måste jag diska och då tänker jag på disken och andningen. Jag tänker oftare och oftare att det kommer lösa sig, jag blir starkare dag för dag.
Jag blir lugn av ett ordspel på mobilen, då hinner andningen ikapp. Eller träning. Eller att sy och måla. Finns det något som du kan göra de dagar som du har som störst panik?
Det är inte med alkoholen som du kommer ha kul i längden. Det är utan. Kan du inte avstå att gå ut denna helg? För din skull. Skickar stöd till dig och goda råd och ge råd till andra tycker jag du ska fortsätta med. Skickar stöd till dig. ?

Skulle kunna avstå att gå ut, men vill inte. Gör verkligen aldrig något roligt. Har tackat nej för många gånger och vill inte leva ensamt längre. Självklart vill jag inte bara göra saker som innehåller A, och på ett sätt så vill jag inte dricka.

Men har ju förut endast druckit på känslor, eller problem-druckit på känslor. Att dricka ensam är min fara, men som sagt innan är rädd att man ändå bara får ett återfall. Men kan jag vara en sån som bara kan dricka med vänner? Troligtvis inte, men jag vet ju inte eftersom jag aldrig testat, det här är ju min första gång aktivt nykter sen jag ”kom på” att jag drack för mycket och på ett osunt sätt, nådde nog aldrig botten och vet att jag gamblar lite väl mycket just nu. Men vi får se.

I vilket fall kommer jag skriva här och berätta helt och fullt om allt, på ett ärligt sätt. Tack alla.

Sitter och funderar nu, vi ska ha lite förfest här hemma först, jag tror jag ska köra på alkoholfritt här (kanske inte säga det, men inte ha någon fjortisfylla heller) och sen se hur det blir när jag kommer ut. Behöver jag det, överlever jag ändå, vill jag ha? Men har inte helt bestämt mig. Men det känns liksom mer ok, att i alla fall inte få köpa A på systemet.

Vi får se. Detta känner jag är väldigt känsloladdat, kanske bäst att inte dricka och skådespela istället... jag hoppas magen ger den rätta feelingen i morgon.

Känner du att du kan låta bli att dricka så låt bli! Kör alkoholfritt om det känns OK. Skippa fjortisffyllan,

Usch. Jag vaknade och kände att usch.. vad fel detta är. Jag vill dricka, men jag är dödsrädd för att bli full, men samtidigt så känns det som en räddning. Jag vet helt enkelt inte hur jag ska göra.

Det är en sak att inte vilja dricka, men jag känner att jag faktiskt vill. För den sociala delen. Det intalar jag mig nu i alla fall. Men vill inte bli full, är dödsrädd för att förlora kontrollen som jag hittat i mig själv. Men vill ha det där lugnet, det där sociala glidmedlet.

Är också dödsrädd för att göra mig själv besviken, att bara slänga bort de där nästan 100 dagarna. Att jag vaknar i morgon bitti med väldens ångest och bara ger upp om mig själv.

Är det verkligen värt det? Nej troligen inte, men jag vet ju inte förrän jag har testat, för jag har ju aldrig testat att dricka "normalt" och bara i sällskap.

Det är som att jag vet och känner att jag bara kommer ångra detta, men måste ändå tvinga mig till det, för det måste göras någon gång. Varför jag inte gjorde det på den där jädra båten kan jag inte svara på... kanske hade det varit drägligare då.

Jag vet verkligen inte ut eller in. Grubblar lite mer.

Väljer ingenting för just nu, ser var dagen tar mig.

Att det är alkoholhjärnan som vill dricka...man blir lurad till att tro att det är en själv som tänker.
Om du velar från och tillbaka så tror jag inte att du vill egentligen.

Vill du läsa, så ta fram stora te-koppen, detta kommer ta en stund.

Okej, jag behöver något som ger mig klara svar. Jag hade ju tänkt att gå igenom och värdera min nyktra tid efter 100 dagar, jag tar det nu istället. Tror det är viktigt att jag går igenom allt, läser allt jag skrivit - i dag!

Kommer skriva det jag reagerar på som jag skrivit förut (och andra har skrivit till mig), sånt som jag behöver ta med mig nedan.

Några reflektioner efter att ha suttit och läst mina och andras inlägg i denna tråd i över 3 timmar.

Några saker som jag tar med mig är att jag har ett sjukt kontrollbehov och en vilja att allt utåt ska vara perfekt, att jag är den perfekta människan och den perfekta kollegan som gör allt för de runt omkring mig. Jag har aldrig insett att det är mig, jaget, insidan, mina värderingar och egenskaper som räknas. Det som inte är perfekt med mig är okej. Det som finns inuti mig själv, inte vad jag kan ge till alla andra som räknas. Jag har i princip aldrig öppnat mig för någon, jo till en viss gräns. Men det är knappt någon som verkligen har sett mig Ensam1984, mitt inre, min själ. Hur liten jag verkligen är, och hur bra skådespelare jag är. Jag känner mig väldigt osäker då jag inte tror att någon skulle förstå mig, då jag tror mig tänka på ett annat plan än så många andra, att andra skulle tycka jag var flummig och för seriös om jag var så ärlig. Jag är livrädd för att visa mig sårbar, då jag tidigare har fått det använt mot mig. Jag är rädd för att vara ensam hela livet, men livrädd för att bli lämnad.

Jag har insett att jag förtjänar kärlek och vänner, men att jag aktivt måste jobba mot det och inte gömma huvudet i sanden och vänta på att andra ska komma till mig.

Jag är beroende av stress, även mat/socker, alkohol, shopping och säkerligen allt som man kan vara beroende av också (fast jag inte har testat det). Jag är en beroendepersonlighet personifierad. Jag har bara en on och en off-knapp, ingen paus-knapp.

Att säga att alkoholen har varit ett problem, är inte att ljuga. Men främst då den har maskerat och gömt undan allt det där andra. Det har såklart funnits där, men mer bakom ridån där jag själv inte har kunnat se det. Allt har bara känts fel och jag har varit num (inte lycklig, inte olycklig). Jag drack på alla känslor, främst ensamheten då A var min bästa vän. Drack även ur tristess och för att unna mig. Nu känner jag inte längre att jag vill dricka ur ensamhet eller tristess, däremot kan jag fortfarande få en känsla av att vilja dricka för att unna sig, eller för att kunna slappna av socialt och vara som alla andra.

Jag har gått igenom vartenda inlägg som gjorts i min tråd och lägger några av de viktigaste nedan, som en påminnelse. Hittade HUR MYCKET SOM HELST, men detta är det som verkligen fastnat.

"Jag är en svart/vit person, en person som är 0 eller 100%, jag kommer aldrig mer kunna dricka, ALDRIG, ett glas och allt är förstört (i mitt huvud)." Ensam1984, 4 juli

"Just nu förvarar jag mig mot de tankarna med att bestämt hävda att man inte MÅSTE ha problem med alkohol för att sluta dricka. Vem som helst får välja att avstå alkohol. Faktiskt." Mirabelle G-S 4 juli.

"Min filosofi är att man kan bli omtyckt eller beundrad för sin yta av fullständighet, men man blir älskad för sin ofullständighet." Ironwill 9 juli

"Tror jag har ett självskadebeteende (jag vill inte lyckas, eller pröva och misslyckas) på så sätt, jag bryr mig inte tillräckligt om mig själv för att vilja och våga ta hand om mig själv. Dvs. få kärlek, gemenskap, äta rätt, träna, må bra osv. Men vet också att det med umgänge och andra människor är triggerpunkter för mig och mitt mående påverkas så innerligt av andra människor och min relation till dem. Säkert därför jag stött bort människor hela mitt liv". Ensam1984, 9 juli

” Det enda alkoholen gör för mig är att jag kan skjuta fram känslorna och bidra till att jag inte tar tag i livet och lever så som JAG vill leva, inte som alla andra vill leva, men som JAG vill leva.” Ensam1984, 18 juli

” Läste eller hörde från någon, kommer inte riktigt ihåg var, att man faktiskt kan få vara lycklig. Man kan bestämma sig för att inte vara olycklig och hata allt med sig själv. Detta låter ju självklart i teorin men om man tänker på det lite djupare så innefattar det så mycket mer. Just det och mindfullness och positivitet har upptagit mycket av min tid på senaste. ” Ensam1984, 26 juli

” Just nu käns det som att jag går och väntar på en förändring, ja en större försändring eller en blixt från klar himmel för att ta nästa steg i att förändra min livssituation… Ibland känns tankarna som en 10000-bitarspussel, men det finns inga ytterkanter, så jag vet inte var jag ska börja. Ledsamt. Tragiskt. Medvetet.” Ensam1984, 29 juli

"Jag läste ett tänkvärt meme någonstans. Minns inte exakt hur den löd, men kontentan var att om man är bekväm och öppen med sina svagheter så kan ingen använda dem mot en... Jag brukar tänka på det ibland när jag känner mig frestad att dölja mina tillkortakommanden, osäkerhet eller brist på kompetens inom något. Det är rätt skönt att ta det där aktiva beslutet att vara ärlig istället. Det brukar fungera förlösande för omgivningen och bidra till ett öppet och tolerant klimat där man hjälper varandra. ” Mirabelle G-S 1 augusti

"Jag kommer aldrig mer kunna dricka om jag vill ha kontroll i mitt liv, om jag vill vara lycklig (inte bara ha kul). En annan sak som har släppt är att jag tillåter mig känns känslor, bearbetar dem mer och sen går vidare" Ensam1984, 8 augusti

"Det räcker gott och väl att du är bra" FinaLisa 10 augusti

” Jag måste känna alla känslor i stunden, inte fokusera på annat och låta det passera förbi. Jag ska inte vara trött på det, jag ska välkomna det. Eller måste och måste, jag måste inte ett skit. Men eftersom jag mår bra nu i min nykterhet så får jag inte växla ner. Har läst och förstår ju att det är då hjärnspökena börjar komma och säga att "du kanske är den där 1% som kan dricka måttligt". Pyttsan, det vet jag att jag inte kan. Jag kan inte göra någonting måttligt. Antingen är det inget alls eller all in medvetslös liksom.” Ensam1984, 18 augusti

” Jag har kommit på, vilket känns stort, att jag för länge sedan förlikade med mig själv att jag alltid kommer vara ensam, inte ha en familj, vara oälskbar och aldrig kunna älska någon annan. Att jag är just Ensam. Jag är inte värd att få det, ja nån stans där inne så känner jag just så. Blir tårögd nu, hur kan man vara så elak mot sig själv? Det är gamla ord och handlingar som fortfarande sitter i. Detta har som följd då blivit min sanning, en självuppfylld profetia. Och A ”hjälpte” mig att inte ifrågasätta utan glömma min ensamhet.” Ensam1984 23 augusti
” Frågan är väl varför denna tanke hos dig blivit en självuppfyllande profetia? … Tänk om du skulle försöka tänka tvärtom istället? Be en liten bön varje morgon om att få vara till nytta och glädje för andra människor. Försök sedan varje dag med små övningar att närma dig andra på ett otvunget sätt. Säg något till den bredvid dig i busskön! Eller till den bakom dig i kön på Ica. Vad som helst. Ta ögonkontakt med folk och tänk kärlek om alla du möter. Du behöver inte fortsätta leva ensam.” Femina 23 augusti

” Jag är då dödligt rädd för att bli lämnad. Men om man inte har någon nära sig, då kan ju ingen lämna dig, eller hur!?... Känslorna av svek och att bli lämnad vill jag aldrig känna igen. Men vill jag inte känna dem på bekostnad av att alltid vara ensam? Väger känslan av kärlek över vågskålen jämfört med känslan av svek. Jag tror inte det. Jag vet ingenting!” Ensam1984 24 augusti

” Men vet ni vad, även om jag nu känner, och framförallt har känt allt detta väldigt länge så känner jag mig sedan jag slutade med A hoppfull. Jag vet inte om jag tror jag kommer få den där sagan, som jag inte ens vet om jag vill ha, men jag ser ljust på framtiden. Jag känner glädje av annat än att få dricka eller känslan av när man vet att man kan dricka. Jag känner mig så fri.” Ensam1984 25 augusti

” Känner med dig och kan inte komma på något bättre ord än starksvag för att benämna hur jag uppfattar dig” Vinäger 25 augusti

” Det finns ingen chans att jag sabbar 57+ dagar för att gå tillbaka till dag 1 igen. Okej, jag vet att detta med dagar inte spelar någon roll, men om det motiverar mig så in i helsike, så kan det väl vara en bra sak kanske.” Ensam1984 28 augusti

” Känner mig superstark i detta. Det känns så självklart, men försöker att hejda mig lite så att jag inte faller för högt från hästen om jag skulle falla. Hotet finns ju alltid där ute och visst har huvudet tänkt några gånger på sistone att jag kan ju bara dricka när jag är ute med andra, det har ju aldrig varit mitt problem. MEN jag har läst här inne så mycket att jag VET att det inte funkar så. En droppe och det är kört, det är inte värt att testa. Jag kan vara en som inte dricker vare sig jag har problem eller inte.” Ensam1984, 30 augusti

” Det är "känslofasen" du hamnat i eller som min f d sponsor kallade det, "Den stora islossningen". Gråt på. Själv gråter jag hela tiden. Läkande och förlösande. Vem har tid med A när så mycket händer inuti? Vår nya, spännande resa har just börjat! ?” Femina 1 september

”Har jag bytt ett beroende mot ett annat? Flaskan mot jobbet... sen är det så att de senaste 2 veckorna har varit mycket, ja har inte kunnat välja det, nästa vecka är detsamma, sedan lugnar det sig allt något.” Ensam1984 7 september

”flyttar runt på osunda beteenden och omåttlighet” Fibblan 8 september

Orkade inte läsa längre, vet vad som står sedan, mycket reflektioner om jag kan dricka ändå... det är för nära inpå.

Det ovan är saker som jag antingen tagit till mig och försökt applicera på mitt liv alternativt funderat kopiösa mängder kring. Saker som fastnat!

Vet ännu inte hur det blir i kväll, men just nu (i denna sekund) så lutar det år helnykter! Även om det tog 3+ timmar så var det nog värt det

Tack, någon högre makt räddade mig precis, tjejen jag skulle gå ut med i kväll hörde av sig och sa att hon var sjuk. TACK! Jag kände bara att en sten släppte från bröstet.

Känslan av ska jag, ska jag inte, kommer att komma tillbaka, då vi säkert gör något någon annan dag, men inte just nu. Inget ångestpåslag, utan nu kan jag ta mig tid och verkligen känna efter hur jag vill göra. Ingen stress!

YES! Vinst! (tror denna reaktion för övrigt visar på att jag faktiskt inte ville dricka - en liten tröst)

Jag gick ut och gick i skogen i nästan 2 timmar nu på eftermiddagen, så skönt och välbehövligt.

Nu sitter jag under värmefilten och dricker en A-fri öl, äter Zoo och popcorn. Ska strax tända värmeljus då det bröjar bli mörkt.

Så nöjd över hur det blev, även om jag sitter här ensam.

Vad mycket klokhet du bjöd på i dagens re-cap ? Så skönt att du slapp bestämma dig just nu när du velar. I mitt fall är det så enkelt. Jag har ingen lust alls att ”dricka socialt”. Det är ensam hemma i soffan jag vill dricka (nå... inte just nu, men känslan kommer säkert igen i framtiden). Och soff-supandet går ju bort. Det är ett rungande NEJ på den, så det finns liksom inget att vela om. Nu har du litet mer betänketid. Nästa gång du står inför valet och kvalet kanske det känns mer självklart hur du ska göra. Kram

96 dagar, NYKTER fortfarande, just nu är jag så lycklig bara för det. Så lycklig, men börjar verkligen känna ensamheten, att vara ensam utan A som dövar är jobbigt. Orkar inte skriva en hel roman i dag om det, men det kommer säkerligen.

I dag väljer jag att inte dricka, istället putsar jag silver och kikar på youtube.

Sitter och funderar på om jag ska gå på ett AA-möte, tror ju inte att det är min grej, men där jag bor känner jag ingen (ska ju iof flytta snart) så skulle ändå vilja testa. Det finns ganska många möten. Är inte rädd för att gå dit själv, själv har jag varit hela mitt liv - det är inga problem. Men är rädd att komma dit och inte se någon som mig. Att inte se en tjej under 40 som är hel och ren, lite proper. Inte bara massa rynkiga föredetta parkbänks-alkoholister.

Jag vet att detta är mina fördomar som spökar, men så är det bara . Jag vet inte, jag avvaktar nog lite tror jag. Jag har ju detta forum, det räcker bra :)

Nu i helgen har jag haft många seriösa funderingar på att jag kanske borde gå till AA.

Men visst är det jätteläskigt!
Jag kommer på hur många ursäkter som helst för att -Nej, inte för mig.. -Är inte så illa däran... -Kanske blir kontraproduktivt om där bara är parkbänksalkisar... osv
Men ingen håller att synas ordentligt i sömmarna.

Vi får leta mod helt enkelt och ge det en chans.

Skickar styrka!

Glömde nästan bort att gå in hit, vilken usel alkis jag är ;)

Vet fortfarande inte om jag vill besöka AA, vi får se vad framtiden utvisar.

Fick i dag veta att vi ska gå vidare med utredning rörande ADHD och främst Autism. Efter mycket samtal med terapeuten synes det som att jag har högfungerade autism/asperger syndrom med en släng av vad folk tidigare kallade ADD. men vi vet ju inte än. Att f det på papper, och få veta varför man alltid har varit så vilsen inom vissa delar av sitt liv - som att knyta av till folk och förstå folks orsaker till handlingar och ord. Att få det bekräftat att jag inte är crazy, eller "bara" högsensitiv vore så skönt. Men ändå skrämmande. För jag ser mig inte så "konstig" som de jag vet som har en NPF-diagnos. Jag agerar inte utåt särskilt mycket som att jag har det, det har jag aldri fått till mig.

Nu är hemuppgiften att intervjua framförallt päronen om hur jag var under 12 år, hur jag agerade, speciellt lite annorlunda grejer. Jag kan reda komma på en hel lista själv, trots att jag har oerhörda minnesluckor från den tiden.

Har inte haft någon känsla av att vilja dricka i dag, inte ens när jag mådde lite sämre.

Så, jag valde att inte dricka i dag, istället var jag duktig och öppnade mig, tog emot kramar även om det var lite läskigt. Nu förbereder jag mig för en ofantligt krävande dag i morgon.

Morgon och ska snart fixa iordning mig för en heldag som jag hoppas inte helt tar musten ur mig.

Har ingen lust nu i skrivande stund, men måste bara göra det. Och det blir säkert intressant, fast just i dag behöver jag inte intressant. Jag behöver struktur

Väljer att inte dricka i dag, istället håller jag andan och inväntar morgondagen

Fick en sekund över nu på heldagen. Jag är så stressad och ur min comfort-zon att det bara snurrar i skallen och känner mig socialt handlingsförlamad, glömmer namn och vill helst bara stänga in mig på mitt arbetsrum och trycka på den röda knappen.

Ska ju försöka mig på detta med mindfullness, har fått det som uppgift av min terapeut, tror det skulle behövas just nu, men ännu ett måste stressar mig bara än mer. Kan inte dagen bara ta slut snart...

Hej Ensam1984! Det händer väldigt mycket i ditt liv just nu. Strongt att du håller dig ifrån alkoholen. Jag kan tipsa dig om appen Headspace (den med en orange cirkel på), ger återhämtning och vila för huvudet på 5-10 minuter om du lyckas avvara det. Själv använder jag bara gratisversionen, den funkar, men om man vill gå vidare finns det mer att hämta. Allt gott och var rädd om dig!