Hade världens sug på väg hem från arbetet. Var på väg att svänga av i Kållered och rusa in på bolaget. Men jag stod emot. Körde sedan 90 minuter på gymmet när jag kom hem. Nu är suget över. Äter glass med sönerna framför teven. Nykter.

Jag antar att jag aldrig kommer att bli kvitt suget om jag inte slutar med alkohol för gott. I våras, efter drygt två vita månader, hade jag ändå ganska bra kontroll på det, nu får jag väl börja om. Och fundera på om det är värt att drabbas av sug med jämna mellanrum bara för att jag vill kunna dricka då och då.

Så länge du har dörren öppen för att dricka ibland så kommer du att dras med sug. Och ett ständigt förhandlande och diskuterande med dej själv. Det är så mycket enklare att sluta helt. Och suget försvinner undan för undan.

Solen skiner. Det är t o m kö på gatan utanför. Så många som behöver hjälp.

Min tid utan alkohol flyter på. Det går ok. Som så många andra märker jag att träning är ett utmärkt substitut för vin. Om jag drabbas av sug en eftermiddag försöker jag att få till ett hårt pass på gymmet. De första tjugo minuterna tänker jag mycket på alkohol. De andra tjugo börjar suget avta. Efter fyrtio har jag glömt av att jag ville ha vin. Efteråt, när man duschat och känner sig duktig och fräsch, finns sällan något sug överhuvudtaget. Jag är så tacksam för att det funkar så för mig. Att jag dessutom är mer genomtränad idag, när jag snart är femtio, än jag var när jag fyllde trettio får man se som en bonus.

?

Är i bättre form än någonsin. Har gått ner över 10 kg sedan i mars. Det beror mest på att jag inte häller i mig vin 5 dagar i veckan längre. Har t o m slutat med naltrexon, känner just nu inget sug längre. Däremot har jag blivit nästan sjukt kroppsfixerad. För dagbok över träning och mat. Och lyckas sköta det väldigt bra.
Var i Italien för några veckor sedan. Drack vin på kvällarna, inga mängder, men ändå. Hade inga problem att sluta när jag kom hem och återgick till träningen. Nästa gång jag kommer att dricka är på en kollegas disputation i slutet av oktober och på en tjänsteresa med representation till det inre Tanzania i november.
Så så här långt: det mesta under kontroll. Mår bra. Är lätt och glad. Dricker sällan och bara när jag planerat. Hoppas att jag lyckas hålla det så.

Idag sitter det många här som ser slitna och trötta ut. Själv känner jag mig pigg och fräsch, trots regn och förkylning. Jag är glad. Undrar hur jag ser ut i andras ögon? Som en alkis? Som en renlevnadsmänniska? Som vilken grå gubbe som helst?

Sofia

Hej Themistokles! Fint att du tittar in och uppdaterar! Det låter som att du, efter mycket hårt och målmedvetet arbete, har kommit till ett läge där alkoholen har blivit en i stort sett oproblematisk del av ditt liv. Härligt att läsa om de positiva effekter du märker, med glädje, lätthet, viktnedgång och träningsfokus (så länge det inte slår över till en problematisk besatthet som får dig att må dåligt, förstås). Det låter som en klok strategi att bara dricka när du har planerat det innan, det är ett sätt för många att hålla ett kontrollerat drickande.
Trevlig helg!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Hemma från Tanzania. Mår fortfarande helt OK. Viktresan nedåt fortsätter, jag är snart nere i den vikt jag hade som tjugoåring. 17 kg har jag förlorat sedan jag lade om alkoholvanorna i mars.
Under två veckors tjänsteresa i Tanzania har jag druckit en del på kvällarna, på hotellrestsaurangerna. Dock egentligen inga mängder jämfört med tidigare, oftast två glas rött och en whisky. Flera dagar drack jag inget, och när jag blev bjuden på middag hemma hos någon eller på lokal tackade jag alltid nej till alkohol. Jag har varit hemma en vecka nu, utan att ha druckit något, så än så länge - Gud vet om det håller - har jag inte gått tillbaka till mitt tidigare slentriansupande. Men jag tänker ofta på alkohol, det är väl den dystra sanningen.

Låter som om du har läget under kontroll. Bra ändå att du är uppmärksam på tankarna på alkohol. Då har du inte släppt garden. Det verkar som att om vi invaggas i trygghet för tidigt är risken större än om vi är medvetna om risken.

Tror på dig. Kram

Nej, släppa garden är det sista jag kommer att göra. Jag kan närsomhelst falla tillbaka i gammalt beteende igen - och dit vill jag inte. Jag fortsätter att gå till kliniken en gång per vecka.

Vita veckor på gång. Det känns bra och rätt efter alla dryckestillfällen över jul, nyår och fjällresan. Är fortfarande i bra form, betydligt lättare än förra året vid den här tiden. Skall strax köra ett pass på gymmet. Med det sagt: suget efter alkohol försvinner inte, även om jag numera dricker sällan. Det är väl den bittra erfarenheten av att försöka att lära sig att dricka med måtta. Även om jag sällan eller aldrig ger efter för suget nuförtiden så finns det där. Det är trist. Och svårt.

Funderade ett tag på om du kört i diket eftersom du inte skrev här längre. Jag valde att försöka vara "normal" drickare tidigare. Det har för det mesta funkat bra men jag känner att jag fått nog av alkohol. Därför har jag bestämt mig för att vara hel vit på obestämd tid. Jag mår så oerhört mycket bättre när jag skippar alkoholen helt. Ska iväg till gymmet och köra ett spinnings pass om nån timme. Vi kanske kan stötta varandra och räkna vita dagar. Jag är på dag 6 nu. En dag i taget ?
/Mrx

Kul att höra från dig. Och att det överlag är positivt.

Tror som både du och Mrx, att så länge du underhåller A-djävulen kommer den att vilja ha mer. Självklart ett val för den som klarar att hålla sig mellan gångerna, frågan om det är värt det kan bara du svara på. Dessutom fundera över om det är värt risken att trilla tillbaka.

Hoppas att du hittar rätt i A-djungeln, vilken väg du än väljer.

Ha det gott!

Kram

På kliniken för att träffa läkare. Naltrexonet ger mig biverkningar i form av hjärtklappning. Frågan är om jag skall sluta med den eller kanske byta.
Har länge tagit halv dos, men varje gång jag har försökt öka till full dos mår jag hemskt dåligt.

Vad jag nu vill ha sagt med detta.

Beslutade mig för att sluta med naltrexon, efter samråd med läkaren. Jag dricker inget längre, och det trots pyttedos naltrexon. Drack lite grand runt nyår sist. Känner inget större behov av att dricka heller. Kroppen mår bra. Jag är lätt och vältränad, nästan 20 kg lättare än för dryga året sedan.

Och så är det vår. Härligt. Och riskabelt för en alkis.

Jag tänker att medicin som antabus och naltrexon är tänkt att användas inledningsvis, den första kritiska perioden. Men jag tror att man måste jobba med den mentala biten parallellt.

tycker att jag hade enorm hjälp i början. Blev ju nykter över en natt och höll det i flera månader. Men jag kände också ett jävlar anamma då, som bidrog. Just nu känner jag ingenting och slutar med medicin. Hoppas att det funkar ändå. :)