..

Ja dessa öden och barn som formas, så även många av oss.
Läste någonstans att man räknar att det är 320000 barn som påverkas negativt av alkoholen ?
Siffran skrämmer och mörkertalet med vuxna som drogar sig med annat skall läggas till.
Så att vi måste tala om det mycket mer, lyfta fram problemet i ljuset.
Kram Strulan

Mitt i all kamp mot A-djävulen är jag oerhört glad över att mitt beroende inte eskalerade förrän alla mina barn hann bli vuxna, om än den yngsta men minimal marginal. Visst har de sett mig berusad på någon fest, men aldrig behövt vara oroliga i vardagen.

Nu när jag vet hur starkt beroendet kan vara är jag mera ödmjuk inför att vissa väljer A, trots små barn. Samtidigt som jag självklart tycker att det är hemskt. Att söka hjälp blir förstås ännu mer viktigt när små oskyldiga barn går med en klump i magen än när ens drickande enbart skadar en själv.

Tack Adde för att du uppdaterar angående det nyktra livet, men också problematiserar drickandet då och då.

Kram

Li-Lo

Vi har sökt dig "bakvägen" gällande adress........ Dig glömmer jag inte ;-)

Li-Lo

svar har funnits sen tidigare och även uppdaterat sen 1.5 vecka.......

nu har jag försökt lösa gåtan med "höstens baktakt" i reggaeformat och gått helt bet :-)) Googlar och får upp Culture Club - Karma Chameleon men det är ju knappast den som avses :-))

Jag känner mig såhär : https://www.youtube.com/watch?v=cJ2aMynSeFI :-))

Sååå....en lösning förväntas så jag kan sova lugnt !

Li-Lo

Oj vilka processer en liten mening kan göra... och "skapa" mening. Tänkte mest att skogen ser ut som den flagga stor del av reggaekulturen använder sig av. Efter ett besök på Jamaica tänker ibland jag på den starka symboliken i färgerna och det gör mig glad och tacksam. Medveten.

Hopp om en färgstark dag trots det (i allafall här) smågrå regnet.
Li-Lo

haha...jajösses vad du rörde till det i skallen på mig :D Jag gillar ju reggae, är ju "uppväxt" med Jimmy Cliff (alltså gubben turnerar än !!)
Men jag var ju tvungen att lösa gåtan och flaggan fanns faktiskt med i handlingen från början men jag tänkte nog att sååå enkelt kan hon inte ha tänkt :-))

Jag hamnar tillbaka i ungdomsåren med Remy Martin, Martell och Benson & Hedges + Players special i cigarettväg :O Underbar tid innan alkoholen tog över helt.
Lyckligtvis provade jag aldrig någonsin att röka på annat än helt ofrivilligt då lumparbussen var helt inpyrd med haschrök !!

Idag har jag gått över till thaireggae, ljummen natt med bra musik !! Tom gamla gubbar kan må gott då helt utan alkohol och droger !!
En klassiker : https://www.youtube.com/watch?v=BVzwoqde15g

det är ju inte alla förunnat att få uppleva ålderdomen. Nu är jag ju inte lastgammal men iaf över pensionsgränsen och i mitt gamla förlegade synsätt så är man ju hiskeligt gammal då !!!!
MEN....med stigande ålder kommer det div krämpor och jag kan :
1) ....inte låta bli att fundera på hur mycket av krämporna som orsakats av mitt tidigare liv som allkis ?
2) ...numera känna av samma förbannade begränsning i mitt liv som då jag drack fast av annat skäl dårå...

Och båda sakerna retar mig till vansinne !!!

Jag VET ju att punkt 1 är fullständigt meningslös att fundera över !! Det som är gjort är gjort och inget jag i dagsläget kan göra någonting åt. Jag har ju flera alkisbekanta som dött i alkoholrelaterade sjukdomar tidigt i livet så jag har ju det rätt bra ändå.

Punkt 2 VET jag ju också att jag måste inse min begränsning och rätta mig efter vad som sker !! Men nu har jag ju haft ett fritt liv där jag själv kunnat bestämma över vad jag ska göra och när jag ska göra det men nu måste jag helt plötsligt ta hänsyn till en kropp som ska fungera också. Innebärandes bla att jag inte törs boka resor för långt fram i tiden :-(( Jag har en resa kvar på min bucketlist som jag skulle vilja åka på i slutet av januari/början av februari men som jag dragit mig för dels för att jag inte vill åka som ensam man dit men även för att det ligger såpass långt fram. Och nu inser jag också att även min plan att åka till 75-års minnet av befrielsen av Auschwitz också hänger i luften :-((

Friheten från alkoholen har varit värd så många smällar och jag har själv valt att hantera dessa smällar så jag inte tagit till flaskan igen. Den friheten klarar jag inte att beskriva utan det måste var och en själv ta reda på hur den känns. Och en sak är väldigt klar : Jag har aldrig blivit bakis av en enda dag i frihet !! Men jag kan också se en framtid där jag inte kan göra som jag vill utan är beroende av andra och det skrämmer mig nåt sanslöst ! Tänk att sitta fast i rullstol på nåt hem och jag inte kan flytta mig själv och så kommer nån in och spelar dragspel :-O Vilken jävla tortyr !!! Just det är en stooooor anledning till att supa skallen i bitar!!

Jag har skrivit det förr : Jag har haft 3 liv ! Före, under och efter min aktiva tid som alkoholist. Alla 3 liven har haft sin ljuspunkter och sina sorgestunder men livet under alkoholen var ju utan tvekan det som var mest begränsat. Så ni som tvekar om att sluta, eller inte, med alkoholen....lägg bara ner allt med alkohol ! Ni har inget alls att förlora på det ! Bara känslan av att kunna göra allt jag vill uppväger varenda minut i berusat tillstånd !!

På sätt och vis är jag tacksam för att jag är en alkoholist och som tillfrisknar med hjälp av AA för så mycket som jag lärt mig om denna sjukdom och hur den påverkar mig och andra är det inte alla som får vara med om. Och en av grundstenarna i programmet är ju förändringen som jag själv ska göra och det har ju gått bra....så här långt....men det verkar just nu motigt för gubben att fatta den nya situationen !!

Men jag har ju lärt mig att ta ett steg i taget !

... så då gör jag det också: Du har varit en trygg nykterhetsklippa för mig - i mitt medberoende - snart tio år, inte riktigt dags för jubileum än men det närmar sig. Så (obehagligt) rak genom det vankelmod jag som medberoende upplevde i början - och alla dina förutsägelser höll streck. Jag prövade ju själv, eller accepterade att mannen prövade - ’två sociala glas vin’; på personalfest, på nyår, på middag med vår tant... Och varenda gång visade det sig att du hade rätt. Det funkade inte.
Så mycket hopp jag fick genom dig och Berra. Er som jag utsett till mina forumbrorsor. Hopp om att det är möjligt att leva nykter. Så många insikter jag fått här på forum om hur fruktansvärt jävla starkt begäret och längtan efter ’normalt’ drickande är. Du håller linjen och delar generöst ur din djupa (ja!) brunn av egna erfarenheter. Jag (och vi) har fått följa dig genom svackor och förluster och fått se hur du hanterat livets berg- och dalbana med bevarad nykterhet. En dag i taget. Du lärde mig tidigt att för en beroende är ’en för mycket och hundra inte nog’ vilket idag är ett motto för mig när det gäller kolhydrater. Ja - jag har lärt mig om mitt eget beroende också. Likväl som många beroende här också har ett medberoende och/eller är s.k ’vuxna barn’.
Så lite jag visste och kunde om beroendets sanna ansikte när jag hittade hit. Så oändligt mycket jag lärt mig - inte minst respekt för de som kämpar.
Du är en av de viktigaste och i en klass för dig i din ibland brutala ärlighet. Jag är tacksam för att ha fått möta dig och får följa dig - här och annanstans. Du är en av dem som hjälpt mig att ta makten i mitt liv. En ovärderlig gåva. Tack, tack❤️ / mt

Mulletanten för fina ord ! Tänk ändå.....10 år ÄR en lång tid i ett liv !!!

Forumet har blivit ett sätt att leva och hjälper mig verkligen att leva ett nyktert liv tack vare alla som skriver om sina liv. Ni som skriver ger mig nya infallsvinklar, får mig att tänka till, påminner mig om hur mitt liv en gång var, hur stark förnekelsen inför sjukdomen är och, inte minst, hur otroligt viktig ärligheten är ! Den dag jag börjar tumma på min ärlighet är mitt återfall inte långt borta, det var ju så jag levde som aktiv ! Inte en dag utan en lögn !!

Jag är så glad för att jag en gång hittade hit och jag är så otroligt tacksam för alla som skriver här och gör forumet levande och därmed hjälper mig att leva ett nyktert liv !

Tack !!

Du är så viktig för oss som är på väg, dina ord stärker och leder❤️
Beställde ett halsband med ordet sinnesro som är det vackraste ord jag vet. Den andra symbolen får komma när det gått ett år och jag helhjärtat står stadigt i det.
Många kramar Strulan ?❤️?

Strulan65 !!! Bra idé med halsbandet och beställa ett till ettårsdagen som din alldeles egna födelsedagspresent !

Kramar i mängd !!

plötsligt händer det :-))

22 spänn på Lotto igår och kuvert i brevlådan idag :-)

Ingen tvekan om vilket som är mest värt :-))

en onödigt låååång länkadress men så bra sida !! Och sista inlägget om Vuxna Barn är så klockrent !!!

(redigerat av admi, borttagen länk till FB)

Li-Lo

Vi försöker ta bort länkar som kan leda till försäljning vilket ofta innebär bloggar och FB som vi inte alls kan kontrollera. Dela gärna med dig i egna ord vad du tyckte om i det du läste!

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

är texten i det borttagna inlägget :
Av Dr. Sanna Ehdin 18 oktober 2019
Uppskattningsvis är 20–30 procent av alla människor fast i olika sjukliga beroenden, och andelen närstående – särskilt barn – som på olika sätt berörs är givetvis ännu högre. Många av dem blir "vuxna barn" när de växer upp, eftersom de tvingats ta för stort ansvar för tidigt och växa upp för fort.

Det här föder osäkerhet, höga inre krav, känsla av att aldrig räcka till etcetra. Men det går att läka detta som vuxen. Här nedan är ett par förslag samt en övning som stärker relationen till dig själv.

Varför blir man ett vuxet barn?

Att man blivit ett vuxet barn beror ofta på att en eller båda föräldrarna varit frånvarande av olika skäl, som i sjukdom eller för mycket arbete. Annat har varit viktigare än barnen, eller så har föräldrarna varit fast i något beroende och deras energi och uppmärksamhet har gått till det. Eller så har de suttit fast i varandras outredda konflikter, i ett beroende och medberoende som tagit för mycket energi.

Det finns många skäl men reseultatet blir samma: så kallad omvänd föräldraroll. Helt enkelt för att mamma eller pappa inte tagit (eller kunnat ta) sitt föräldraansvar, utan kanske har regredierat (blivit som barn själva). Då får barnen sköta sådant som de inte ska – eller är mogna för – utan att få hjälp och handledning.

Utmärkande för vuxna barn är att de försöker förstå och klara av världen så gott det går.
De allra flesta vuxna barn fungerar ofta väl, ibland för väl, men ofta känns det förvirrande och osäkert. Det måste man då dölja till varje pris för att framstå som kapabel och kompetent.

Misstag och ”svagheter” vill man helst inte kännas vid, när det egentligen är det man behöver göra för att ge utrymme för en förändring. Men när man har hanterat livet genom att tidigt klara av stora saker, och det varit så viktigt att just till varje pris ”klara av det”, så föds en stor inre stress, och stora prestationskrav som kan vara orimliga.

Foto: Paulina Westerlind (mitt montage med text)

Gemensamt för vuxna barn

1. Förvirrad självbild

Man blandar ihop självkänsla med självförtroende. Man är en sann överlevare, men vet egentligen inte vem man själv är. men vet egentligen inte vem man själv är.

2. Ur kontakt med sina behov

Man har svårt att veta sina behov eftersom man lärt sig att inte ha behov, alternativt att man har fel behov. Man omvandlar de verkliga behoven (av näring, kärlek, närhet, tillgivenhet etc) till att bli duktig och klara av saker. Det har skett en felkoppling på behovssystemet, och man är inte själv medveten om det.

3. Svårt att sätta gränser

Gränserna mot andra blir antingen för stora och man bygger murar för att skydda sig, eller så är man helt gränslös och låter andra människor gå över en.

4. Förvrängd verklighetsuppfattning

Man är uppväxt med dubbla budskap, och man visste att något var fel men ingen lärde en vad det var. Allting blir mixtrat och tilltron till andra människor och en själv blir då låg.

Det beror på att man blivit lurad och förd bakom ljuset av dysfunktionella föräldrar som till varje pris måste dölja sitt missbruk och framstå som bättre. Det gör att man växer upp till att vara högfungerande och välanpassad – men det blir väldigt tomt inuti …

5. Växer upp för fort

Man förväntas kunna saker utan att ha fått lära sig det, och växer därför upp snabbt. Man blir pseudoanpassad och lär sig genom att iaktta och härma andra, vilket kan leda till att det kan bli riktigt tokigt ibland. Känslan av att aldrig vara bra nog – vilken är grunden för Jantelagen – kommer ju från detta.

Hur kan man läka sitt vuxna barn?

En av de saker som utmärker vuxna barn är oro. Det är för att man tvingats ta för stort ansvar för tidigt. Oro är egentligen en existentiell osäkerhet – vi känner inte oss själva och känner inte tillit till livet. Vi tror inte att saker ordnar sig och att vi får det vi behöver, vilket gör oss psykiskt svagare.

Detta är särskilt uttalat bland personer som är vuxna barn och medberoende, då har man svårt att känna ett inre lugn, en trygghet, och har ofta svårt att tillgodose sina egna behov.

Jag menar att oro och otrygghet är ett inlärt beteende.
Det går att hantera och bli av med dessa negativa tankemönster genom att träna med kognitiva och emotionella tekniker, som exempelvis NPH programmering (tidigare Happy Heart-metoden). Med denna kan du direkt bryta stress, oro, ångest, ohälsa, negativa tankar etcetera – när de kommer. Du bryter reaktionen och kan träna om ditt beteende, och därmed dra om dina hjärnbanor för alltid.

NPH programmering innebär att du kan ta dig ur kampen genom ett teamwork där du använder dina olika högre funktioner – ditt oslagbara dream-team:

• hjärnans högra center
• hjärtats kraft
• ditt högre/visa jag (själskraften)

Genom att fånga sig själv varje gång oro, stress, orimliga prestationskrav, irritation med mera slår till, och träna NPH programmering i tre minuter så kan du helt förändra ditt beteende, för det bygger om den plastiska (föränderliga) hjärnan och ger samtidigt tillbaka kraften i vårt liv.

NPH programmering gör att vi kan bryta gamla, oftast omedvetna negativa och destruktiva mönster, och medvetet välja någonting annat.

Svag självkänsla

En annan sak som utmärker vuxna barn är en svag känsla för egna behov. Du har svårt att veta vad du har för behov, eftersom de aldrig blivit mötta. Kanske har du lärt dig att du inte har behov eller du har fel behov. Du tillfredsställer de verkliga behoven (av näring, kärlek, närhet, tillgivenhet etcetera) genom att bli duktig och klara av saker.

Det har skett en felkoppling i behovssystemet, vilket gör att du inte är i kontakt med dina behov och kanske inte ens är medveten om det.
Bästa sättet att stärka detta är genom att bygga en stark, positiv och kärleksfull relation till sig själv. För hur man har blivit speglad som barn, är oftast hur man behandlar sig själv. Som vuxen kan man dock ändra på detta med en medveten insats.
Övning: Stärk relationen till dig själv

Relationen till dig själv är viktig, och ju mer du är i kontakt med dig själv, desto lättare är det att knyta an till andra.

Därför är det alltså bra att tillbringa tid med dig själv, precis som du skulle vilja vara med den du tycker om för att vårda relationen. Här är en utmärkt övning som hjälper dig att stärka relationen till dig själv. Upprepa den gärna flera gånger, för varje gång befästs det positiva och upplevelsen förändras:

Sitt bekvämt i en stol eller ligg på soffan eller sängen. Ta ett par djupa andetag och slappna av. Sänd flera vågor av avslappning genom kroppen, från toppen av hjässan ända ner till tårna. Slappna av på framsidan, baksidan, längs sidorna och i mitten av kroppen. Känn hur du blir allt tyngre och sjunker djupare i avslappning för varje andetag.

1. Säg tyst till dig själv: ”Jag vet vem jag är när jag älskar (uppskattar) mig själv helt och fullt som jag är.” Upprepa frasen flera gånger medan du rör ögonen från höger till vänster bakom slutna ögonlock. Håll sedan ögonen stilla och riktade neråt bakom ögonlocken och upprepa frasen flera gånger tills den känns helt sann.

2. Ta kontakt med ditt ”barnjag” i valfri ålder, och föreställ dig att du sitter vid sidan om ditt lilla jag. Det går bra att hålla om henne eller honom om det känns bekvämt. Låt ditt lilla jag säga: ”Jag vet vem jag är när jag älskar mig själv helt och fullt som jag är” flera gånger tills det känns helt sant.

3. Ta sedan kontakt med ditt ”tonårsjag”. Stanna med den delen av dig medan du låter den säga samma sak. Upprepa det tills det känns som en sanning för dig.

4. Rikta din medvetenhet mot ditt vuxna jag igen. Upprepa affirmationen: ”Jag vet vem jag är när jag älskar mig själv helt och fullt som jag är.” Säg det tyst för dig själv ett par gånger så att eventuell laddning är borta och det känns avslappnat och positivt.

5. När du känner dig redo kan du sakta komma tillbaka till vaket tillstånd. Sträck ut armar och ben lite försiktigt, ta ett par djupa andetag och res dig långsamt upp. Sträck på dig stående, sänk axlarna och skjut fram bröstkorgen – känn dig lite stolt över den du är och det du kan dela med dig av.

6. Tacka dig själv för att du tog denna tiden för att ge ditt inre barn kärlek.

aktiv alkis så blev jag ju van vid att bli marginaliserad, en nolla, ett intet.....Jag fanns liksom inte på riktigt utom vid ett enda tillfälle :
När nån behövde en syndabock.

Det där hade jag problem med över ett år in i nykterheten, ända till den dagen då en "medberoende" (tecknen känns lite fel eftersom hon hade ett bra tillfrisknande) stod upp scenen vid avslutningen på Gullbrannamötet och sa, beskrev, exakt det jag behövde veta för att se framtiden an med positivt glädje !

Hon stakade ut min väg hur jag skulle göra för att få (återfå ?) min egen person och min egna identitet och kunna bygga upp min självkänsla. Hon visade vägen men jag fick gå den själv och det var lite knaggligt i början men det gick lättare och lättare. Men jag gjorde framsteg, ibland obetydliga och ibland gigantiska !! Jag fick lära mig att trots att jag övade så gjorde jag inga framsteg förrän jag var mogen för det ! En väldigt bra övning i tålamod ! Det händer fortfarande att jag inte fattar tingens ordning men då har ju lärt mig att lägga undan problemet tills de en dag poppar upp som en aha-upplevelse och jag fylls av glädje !

Men det där med att vara utsatt finns så djupt rotat i mig så jag kan känna av det i vissa situationer som tex när de som kallar mig vän ger fan i att svara när jag skriver/messar till dem. Det svider i ett alkishjärta och kan ge problem om jag inte kan hantera det på rätt sätt.

Att fylla på sin självkänsla är ett evighetsjobb men så oerhört viktigt. Börjar jag tvivla på mig själv så går det fort utför. Det ÄR viktigt att jag ser upp till mig själv och verkligen gillar den jag är så jag inte hamnar i soplådan som var fallet när jag drack. Jag är inte på nåt sätt perfekt, tvärtom, jag har mängder med fel och brister men JAG kan leva med dessa idag och behöver inte bry mig om hur andra uppfattar mig. Det är ju liksom helt deras problem. Dessutom har jag kommit upp i den ålder där jag inte behöver bry mig om status eller hålla nån form av snyggmask framför mig utan jag kan vara precis som jag är. Och det är befriande !!

Idag väljer jag att vara nykter och jag tänker inte ta det först glaset !!

kan jag känna samma besatthet som jag gjorde när jag drack och nu är det det helt osannolika ämnet släktforskning :-O
Jag låter helt bli att sätta mig framför datorn under sommarhalvåret för jag vet att jag blir fast men nu börjar jag att tafsa lite på det igen...... jag ska bara..... och helt plötsligt har det gått 2 timmar och röven känns helt stum !!

Ok, det är kul, skadar ingen, blir väl egentligen bara positiva effekter när sambanden tydliggörs men just att jag kan känna ett tvång att fortsätta stör mig eftersom jag har dåliga erfarenheter av det. Alltså måste jag i fortsättningen strukturera upp tiden och sätta gränser......och det känns ju igen från förr med typ vita dagar :-(( Jag kan sluta när jag vill....näe så enkelt är det ju inte, det vet jag ju.

Man kan inte tro det men nåt så "fjantigt" som släktforskning kan röra upp samma känslor som när jag drack : En våldsam sorg när jag ser hur många bebisar som dog direkt, hur kvinnor behandlades av de som hade makten, hur tidigt i livet de var tvungna att börja jobba (det är ju bara ca 110 år sen barn jobbade i Falu Gruva tex...) , hur de fick slita för brödfödan, och på senare tid : Varför i helvete skrev de inte namnen på de fina porträttbilderna de lämnade efter sig ???? Precis som med alkoholen så ställs inte rätt frågor när man har möjligheten !!

När jag kollar runt lite så är det många saker som fungerar som alkoholberoende, kan vara en slump, kan vara att jag är mer observant men kan också vara så att jag ständigt och för all framtid är en beroendepersonlighet vilket nog är den mest troliga förklaringen. Och så länge jag inte går till ytterligheter så är det helt ok, tom nyttigt i vissa fall.

Men nu ska jag inte gå in på släktforskningssidorna på några dagar iaf :- ) Så det så !!