av Garageper

Garageper
fre, 2019-10-04 - 10:26

Kära Soffi,
Man är sällan ensam med sin ångest även om man oftast känner så. Skönt att du hakar på för det behöver jag verkligen. Sedan att du känner igen dig och att vi funkar lika är en glädje för mig! Även om problematiken med prestation och att 85% inte är bra nog gör mig (Oss) orolig och fylld med ångest.
Hade en snurrig natt med tankar som inte går att stänga av, nu på morgonen olustiga känslor. Har en lista i skallen jag måste fixa innan jag reser iväg igen på måndag. Inga jätteprojekt egentligen men saker som måste lagas och fixas här hemma. Att prylar, bilar, hus ska lägga av när man minst behöver det är väl ett typiskt tecken på att man redan är stressad och uppskruvad i varvtal? Jag menar, är man grundlugn och något pajjar tar man det som det kommer och fixar det. Nu upplever jag det som väldigt påfrestande och alla andra projekt jag har i bakhuvudet som jag vill börja med, få gjort, skaver även att jag vet att det kan vänta.
Rastlös, driven av prestation och att skapa.
Annars har jag svårt att gilla mig själv.
Bläää! fy fan för mig!
Sluta upp med detta våld på mig själv.
Måste iväg till gymmet nu för att köra skiten ur mig. Finns helt enkelt ingen genväg just idag, får ge efter för impulsen och fly härifrån.
Vet att jag mår bättre efteråt.
Tror att det är just fredag också som spökar i mitt inre?
Men jag är bestämd och tänker fortsätta min nykterhet, var så säker.
Jag tar armkrok med dig Soffi så kör vi vår bergochdalbana tillsammans mot nykterhet!
OK?
GP

Garageper
mån, 2019-10-07 - 22:16

Mic, din dag som du beskriver här i min tråd är magisk även om den innehåller en del slit! Så mycket du fick gjort och sedan en milrunda i höstsolen ovanpå det!
Visst blir jag stimulerad av prestation och att få saker o ting gjorda och då ännu bättre om de blir rejält och bra utförda.
Lätt efter en sådan dag att belöna sig med alkohol. Men inte just nu.
Jag hade en riktigt svår söndag fast inte på grund av sug eller längtan efter A. Kanske bara en konsekvens av att jag slutat?
Mer en jävlig rastlöshet, oinspirerad, meningslöshet, ångest och känslor av att vara vilse och helt fel placerad på jordens yta.
Då börjar det mala i min skalle och jag tycker precis allt jag gör måste vara fel! Raskt skall jag ut och resa, vandra, dyka, springa bergslopp i alperna, som jag egentligen är allt för otränad för. Flytta till okänt land, upptäcka, säga upp mitt arbete......rastlös och fullständigt makalöst svårt att samla tankarna.
Var så nere under stora delar av söndagen men tack och lov är mina hjärnspöken ganska ombytliga för det svajar fram och tillbaka väldigt snabbt och ofta. Otroligt jobbigt att ena stunden tycka något är svinjobbigt, menlöst och med brutal avsaknad av motivation (läs resa iväg med jobbet måndag morgon) för att sedan när jag väl kommit fram till destinationen känna att min inställning sakta börjar ändras till att tycka annorlunda, det finns mycket spännande att ta tag i och att finna motivation runt.
Så jobbig jag är!
Vet inte om allt detta med så tvära kast i mitt hjärnkaos har med ADHD eller Bipolär anknytning att göra? Hur ska jag veta när jag efter alla dessa år nu KANSKE ska få en utredning.
Sitter just nu på hotellrummet och går igenom alla frågor i ett ADHD formulär jag fått med mig. Det är verkligen inte lätt att besvara rätt och riktigt när jag ena dagen skulle kunna svara JA på alla frågor för att nästa dag undra hur i h-e jag kunnat svara så här knepigt. Det stämmer väl ändå inte?
Nå, just nu betydligt lugnare än vanligt och ser faktiskt fram emot att åka till jobbet i morgon här i sydvästra Europa.
Hoppas få besked om omorganisation, strukturella förändringar, uppsägningar, nya vägar och mål.
Så blir det ju inte, men lite spänning och förändring kan man alltid hoppas på?
En observation jag gjort hos mig själv sedan länge är att jag går igång kraftigt på förändringar i mitt arbete. Jag gillar när det kommer nyheter om indragningar, kriser, uppsägningar eller att ekonomin är dålig. Tror allt handlar om min längtan efter spänning och förändring, med svårigheter får man utmana sig själv, nya möjligheter dyker upp, lämna ekorrhjulet och få famla i mörker en stund.
Är ingen trygghetsnarkoman direkt, ovisshet och utmaning får mig att gå igång en stund. Sedan blir allt snabbt som vanligt igen.
Tur är väl kanske det, måste försöka se meningen i det jag skapar och inte alltid ifrågasätta allt jag, vi människor sysslar med.
För ofta är väl livet och de ting vi gör ganska banala och förutsägbara?
Nej, jag har inte tagit vare sig droger eller druckit.
Jag är bara lite mycket just nu och oroar mig lite längst in om det kommer koka över snart?
Tankar runt det, någon?
Sköt om er därute.
Kram GP

Halvdan
tis, 2019-10-08 - 06:25

Ja, hur dumma kan vi bli. Tro att det går att fira lycka med alkohol. Har läst din tråd och känner igen mig i mycket. Minns all energi och nyikenhet som fanns innan bedövningsdrickandet.
Fy för den djävulen. Jag ser ljusglimtar i dina texter.

Vinäger
tis, 2019-10-08 - 09:15

Tänker att insikten och medvetenheten är själva grunden. Och du har ju båda. Lägg till intelligens och strategiskt tänkande. Vi är många här som funderar och analyserar lite (!) mer än vad som är nödvändigt.

Däremot är det inte lätt att veta vad man ska göra med alla tankar och känslor. Surret i huvudet. Det är till viss del därför vi dricker, för att få tyst och lite lugn och ro.

Ler lite igenkännande åt alla aktiviteter och förändringar du ska göra i ditt liv. När hjärnan får fritt spelrum tar den i så den nästan spricker. Det är ingen hejd på allt vi kan göra.

Du bad om tankar kring detta. Jag tror att vi på allvar måste hitta ett hållbart substitut till alkoholen. Inte ersätta den med något annat att dricka. Mera att göra något som ger oss mening. En hobby, kanske. Dock en realistisk sådan. Skriva in i kalendern när den ska utföras. Prova sig fram tills man hittar det som känns kul och meningsfull.

Vi pratar om att bryta vanor och det ligger nog mycket i det.

Äsch, känner mest att jag upprepar det som sägs här varje dag. Självklarheter som är så svåra att följa.

Håller med Halvdan, jag ser också ljusglimtar i dina inlägg. Hoppas och tror att du är på väg. Gott så.

Kram

Miss Hyde
tis, 2019-10-08 - 10:40

Jag har just läst din tråd och måste bara utbrista i ett Wow! Vilket spännande liv du lever, med alltifrån långresor till mardrömmar. Du är ingen grå Medelsvensson som nöjer dig med halvmesyrer, inte. Det är både på gott och ont. Du känner så mycket starkare, svänger snabbare och gillar när adrenalinet går på högvarv, right? Är ingen läkare, men tror inte att du har någon diagnos. Vi får se vad sjukvården kommer fram till. Du ska verkligen ta vara på allt det kreativa, kloka, ifrågasättande och äventyrliga inom dig. Vi lever för fasen bara en gång - den tiden ska vi inte supa bort. Den ska vi förvalta på bästa sätt. Vad du behöver, utifrån mitt lekmannaperspektiv, är tydlighet. Du ska vara tydlig i din nykterhet, öppen med den. Visa dig sårbar. Det gör dig bara starkare i längden. Då frigör du en massa energi till allt annat du vill göra. Så, hoppas att du struntar i första glaset på den där resan du är iväg på just nu. Gör vad du vill med mina råd, jag önskar att jag kunde följa dem själv. Men de är skrivna i all välmening, iaf. Allt gott! / Miss Hyde

Garageper
tis, 2019-10-08 - 17:17

Tack för svar!
Det är mycket att bearbeta dessa dagar minsann.
Miss Hyde, tack för en klockren analys! Det var precis det jag behöver höra. Underbart helt enkelt.
Jag tror innerst inne att jag är frisk och faktiskt saknar medicinsk diagnos. Jag är nog "bara" rädd att göra verklighet av mina planer, vet att jag stoppar mig själv allt för ofta. Det är fegt och vidrigt att skylla på någon annan men min kära fru och jag är verkligen helt olika på detta vis och vi har givetvis båda fått ge och ta genom åren. Jag har nog varit den som haft strypkoppel på mest av oss båda.
Hade vi enbart flöjt mina infall och impulser hade vi haft en egen planet eller troligtvis varit skilda. Kanske det är det vi kommer landa i så småningom, tanken har varit med mig under så många år.
Kreativiteten i mitt tänk är enormt stor men att utföra den rent fysiskt tar allt som oftast emot. Jag har kämpat med renoverings projekt på hus o hem i så många år, gjort allt på egen hand och har som jag upplever det blivit lite rökt i båda ändar. Visst jag har fortfarande massor av energi kvar men tenderar dö mentalt mycket snabbare än förut. Då kommer ifrågasättandet runt vad jag håller på med.
Det är så många andra som säger att jag ska använda mitt driv, fantasier och energi till att skapa det liv jag vill ha.
Jag har ständigt dränkt mina drömmar och längtan i alkohol.
Uppslag på hobbies saknas definitivt inte.
Nej, inga drinkar eller öl hittills och vill verkligen inte falla just nu. Jag resonerar med mig själv och här nere i sommarvärmen, där folk sitter ute i kvällssolen efter jobbet, vilket gör resonemanget svårt och fyllt av fallgropar. Just nu är jag dessutom ensam här nere en vecka till innan kollegor ansluter, det gör nödvändigtvis inte saker o ting värre, men mycket tråkigare och just ensammare.
Så, jag fortsätter vända in och ut på mig själv och samtidigt försöker leva upp till att vara "vanlig och normal"
Jag är väldigt tydlig med mina bekymmer runt alkohol, alla vet.
Kanske inte lika tydlig med min nykterhet, men är ärlig och öppen med mina känslor och tillkortakommanden.
Det är dags att se på mig själv från ett helt annat perspektiv och sluta slå mig själv på käften. Dags att ge mig själv kärlek.
Jag har åstadkommit väldigt mycket i mitt liv men strävar och söker ständigt efter nya upptäckter och äventyr.
Är mer eller mindre helt säker på att alkoholen fungerat som dels katalysator men även en turbo boost!
Det finns inga gränser förrän dagen efter.
Tack Vinäger! Tack Miss Hyde! Tack Halvdan!
Era instick och klokheter här i min tråd är högst värdefulla!

GaragePer

nystart
ons, 2019-10-09 - 15:45

Jag läser vad du skriver och oj vad mycket vi har gemensamt. Men det som slår är just denna meningen: "Jag har ständigt dränkt mina drömmar och längtan i alkohol." Jag gör precis likadant, för mina drömmar är inte samma som min fru har och varje gång jag jag har en dröm så blir det nedslagen. Jag stänger istället av hjärnan med alkohol så alla dessa drömmar och ideer slutar poppa upp och jag slipper bli besviken. Min enda väg mot nykterhet, vad jag har kommit fram till efter många många års insikt är att jag måste göra mig fri från min fru. Då kan jag börja följa mina drömmar och slippa dränka dom i alkohol.

Garageper
fre, 2019-10-11 - 14:27

Kära Nystart,
Tack för ditt inlägg, det är alltid skönt att höra att någon känner igen sig.
Jag har en underbar fru som efter många år tillsammans med mig fått göra våld på sina egna värderingar och mentalitet, precis som jag.
Nu efter alla dessa år har vi det så bra och förstår precis vilka behov den andre har. Jag är i praktiken fri att utforska och göra det jag vill. Om jag vill resa iväg för att bestiga ett berg eller åka skidor så är det alltid OK. Det jag tycker är synd är att jag helst önskat dela min äventyrslusta mer med henne.
Nu gör vi väldigt mycket tillsammans också så det är en fin balans i det hela.
Jag har extremt mycket frihet, hon också.
Förståelsen för varandra har dock inte alltid varit tydlig. Skilsmässa har snurrat extremt många gånger i min skalle, ofta då under ett rus. Men även otaliga gånger nykter.
Jag skulle, om jag skilde mig, troligen flytta väldigt långt bort och börja ett helt annat liv.
Men summa summarum är att jag älskar min fru enormt mycket och vet att jag snabbt skulle ångra mig.
Om jag som i ditt fall inte haft förståelse hade jag avslutat med en gång.
Men tänk först efter vad du skulle vinna, om du verkligen skulle göra verklighet av dina drömmar utan din partner?

Nu börjar helgen snart här nere och det är sommarvarmt med 27 grader och klarblå himmel. Jag har haft en del kvällar efter jobbet med riktigt svåra tankar på återfall. Jag går varje kväll efter jobbet till lokala handlaren för att köpa kvällsmat. Ni vet hur det ofta är här nere i syd, halva butiken är fylld med öl, vin och sprit av alla de slag. Att det nästan är gratis gör inte saker o ting lättare.
Hittills har jag vandrat förbi utan större problem men har skyndat mig därifrån innan tankarna blir fel.
Väl hemma på urtråkiga hotellrummet har jag kraschat en stund på bädden men snabbt bytt om till träningskläder för att jogga ner till gymmet och köra ett hårt pass, basta, simma i poolen. Låter väl som en dröm?
På många vis är det magiskt men det är definitivt ingen semester. Hemma vid 18:30, träna, äta en macka på rummet, tv en stund och sedan sova.
Ensam är jag ofta stark men tillsammans hade varit lättare.
Att träningen är och alltid varit min ventil är så det är helt enkelt. Nu har jag kört hårt sedan i måndags och ikväll kanske jag tar en vilodag.
Det kommer bli en tuff kamp mot alkoholen i kväll och i helgen. Är fed up med att jag måste träna hårt för att känna mig lugnare eller vara OK i mitt eget skinn.
Det är dag 24 idag och jag brottas verkligen med mig själv just nu.
Har troligen inte ADHD, som jag ska utredas för, helt enkelt en alkis med mycket energi, rastlöshet, ångest och tankar som spinner okontrollerat.
Många kanske skulle kalla det ADHD?
För mig har det inneburit ett kreativt driv men när drivet blivit för tufft och för mycket så har alkoholen ALLTID varit en enormt härlig ventil.
Jag får ju tillägga att jag sällan är ledsen eller deppad, även om jag tycker döden är en vettig utväg många gånger. Är otroligt levnadsglad så varför dessa tankar ofta poppar upp förstår jag ej. Jag har i 9 fall av 10 alltid druckit när energi och lust varit som störst.
Nu börjar jag tveka om jag ska fortsätta med min utredning eller bara ställa av allt för gott, leva mitt liv med allt jag har i bagaget, tackla det som jag alltid gjort, med alkoholen som flykt och katalysator?
Så här blir det alltid när det gått några veckor in i nykterheten. Vart ska jag göra av alla känslor, energi, rastlöshet och storslagna planer?
NEEEEEJ!
Det funkar inte!
Hjälp någon, ett par ord på vägen skulle hjälpa mig med motivationen.
GP

Mirabelle G-S
fre, 2019-10-11 - 17:11

Jag känner igen mig rätt bra i det du skriver... Att vara så energisk, kreativ och levnadsglad och samtidigt så... frustrerad? Ångestfylld? Rastlös? Uppgiven? Äsch jag hittar inga bra ord. Under senare tid har jag tänkt att det kanske inte är dödsångest man lider av, utan livsångest. Man har detta enda jordeliv, en enda livstid. Så många valmöjligheter. Så litet tid. Man väljer det ena, och går miste om det andra. Bara var man ska bo, eller vad man ska jobba med tex. Man kan inte bo i tre olika länder samtidigt. Man måste välja. Man kan inte ha tio olika jobb, eller gå fem olika universitetsprogram samtidigt. Man måste välja. Hur man än vänder sig har man alltid rumpan där bak. Att välja något är att välja bort annat, som man också vill. Och man har ju bara ett liv. Ett. Men kanske energi nog till att leva flera liv. Wow, ju mer jag skriver desto mer rubbat låter det ? Jag lyckas inte förklara vad jag menar. Jag antar att du fattar ändå om du är på samma vis...

Garageper
lör, 2019-10-12 - 00:25

Kära Mirabelle,

Klockrent, jag förstår precis. Självklart lyckas du förklara vad du menar.
Jo, extremt levnadsglad och smått frustrerad över att inte hinna med att bo i tre länder samtidigt. Fast det gör jag ju! Sverige, Portugal och Kina!
Jag upplever just nu en explosion av liv!
Nu vet alla att jag är i Portugal, där människor är i utkanten av Europa. Vi känner oss tyvärr inte delaktiga eller viktiga i EU, men det tror jag även Boris J med sin märkliga frisyr känner att han är, utanför alltså.
Hur kan någon människa vara så övertygad och stark i sin tro till sig själv?
I vilket fall som helst, oavsett vad man tycker om alla dessa offentliga människor.
Hur är de funtade, hur orkar de?
Portugal är fortfarande politiskt i en märklig avgrund. Socialistiskt och starkt kommunistiskt.
Man använder hammaren och skäran i sina flaggor och symbolik, som jag i min enfald trodde var ägodel av Sovjets regim och flagga.
Samtidigt finns här en socialistisk elit som är bland de mest rika i Europa och förespråkar klass samhället ut i minsta detalj.
Jag är äcklad av dessa klyftor. Läkare och överbetalda advokater styr detta land.
Vi skulle behöva en ny revolution här.
Varför berättar och skriver jag detta?
För att allt kanske inte handlar om alkohol och hur dåligt eller må hända bra vi mår av den. Den är tyvärr väldigt närvarande överallt här och nu. Speciellt i detta samhälle.
Tyvärr för oss beroende handlar väldigt mycket hur vi ska skydda oss mot alla demoner, exploatering och faror därute.
Här dricker de flesta normala alkohol varje dag. Det är bland grovarbetare helt OK och accepterat att dricka en halv flaska vin eller mer till lunch. Jag ser samtidigt väldigt många människor på caféerna med problem, utan tänder, smutsiga, trasiga utan arbete, hem eller familj.
Att vara alkis här innebär att vara skitig, föraktad, utan jobb, bo på gatan, inte ha någon som helst framtid.
Samtidigt verkar normalt folk kunna dricka normalt, betydligt bättre än hemma i Sverige.

Ursäkta mina reflektioner, kanske det är nyttigt och kul för någon.
Jag checkar ut nu och återkommer kanske igen, vem vet.
Jag vet bara att mitt liv kommer bli upp och ner snart.
Var jag hamnar i denna turbulens vet jag ej.
Jag vet dock att jag är färdig nu.

Kärlek till alla.
GP

Mirabelle G-S
lör, 2019-10-12 - 11:31

En del av frustrationen över livet tror jag ligger i förmågan att snabbt analysera och genomskåda stora sammanhang (tex Portugals märkliga politiska avgrund). De där ”normala” som sitter på caféer och vänslas med sitt vin på det där avundsvärt sunda viset har nog inte den förmågan. Vi som har förmågan fastnar i frustration och överenergisk maktlöshet över tingens ordning. För mycket vin kan få stopp på tankarna och dämpa energiöverskottet.

Garageper
sön, 2019-10-13 - 15:09

25 dagar nykter.
Sedan kom det ännu en helg i ensamhet.
Har inte lämnat rummet sedan fredag kväll. Drack mig till sömns i fredags, vaknade med sjuk ångest och fortsatte dricka lördag förmiddag.
Nu riktigt sjuk men på väg upp i sadeln igen.
Aldrig att jag kommer ge upp denna kamp.
Dag 1 är snart förbi och nya tag väntar.
Jag är riktigt klen och ett kapitalt misslyckande!
GP

Soffi
sön, 2019-10-13 - 15:29

Upp i sadeln igen! Att ge upp är inget alternativ.

MEN, du ÄR inte klen och ett misslyckande, du har bara misslyckats just nu med vad du förutsatt dig.
Misslyckanden gör oss också starkare, man lär sig vilka fler verktyg man behöver för att lyckas bättre nästa gång.

Så med styrkan av det här misslyckandet i ryggen, hur kan du bättre hantera en ensamhelg på hotell nästa gång? Kan du tom ordna så att du får hjälp?

Skickar också med värme och omtanke!

Odette
sön, 2019-10-13 - 16:39

Som jag känner igen mig.. 25 dagar e för övrigt totalt fantastiskt !!! Varje timme nykter e en högsta vinst. Jag förstår dig! Kan du så kan jag! Som jag mår idag är det värsta jag någonsin varit med om... tårarna sprutar och jag e ett barn igen.. liten och ensam. Men när jag läser dina rader känner jag ändå att jag inte e ensam.. du e inte ensam heller.. imorgon e det måndag.. ska vi ta nya tag tillsammans ? Vi KAN eller hur :)?

nystart
sön, 2019-10-13 - 17:38

Tråkigt att du föll, men upp på hösten igen och kämpa. Jag vet själv hur svårt det är ensam ute på resa. Går ju inte direkt bra för mig men jag är medveten, alltid något kanske.

Som svar på din fråga tidigare i tråden. Nej jag vet inte alls vad jag skulle ta mig till efter en separation. Alla mina drömmar involverade min fru, det gör de fortfarande. Men jag kan inte leva på ett minfält där jag hela tiden är 5 sekunder ifrån hennes nästa utbrott. Nyss kom det under matlagningen, hon sa att hon skulle fråga barnen om de ville ha pastan i eller utanför. Då jag lagar maten och inte var säker på om det skulle bli bra med pastan i så jag åt henne att vänta lite. Då skall det till och hon blev förbannad. Orkar inte leva så här.

Andrahalvlek
sön, 2019-10-13 - 22:02

Var det ensamheten som gjorde det? Eller att du hade tillgång till alkohol? Tillfället gör tjuven liksom.

Jag skulle aldrig klara av sådana ”svackor” om jag hade alkohol hemma. Då är det faktiskt en fördel att bo ensam, ingen annan köper ju hem heller.

Misstag gör alla, det är mänskligt. Det viktigaste är att man lär sig något av misstagen, för att försöka undvika samma falluckor senare.

Slå inte på dig själv. Sträck på dig istället och be alkoholdjävulen att dra åt pipsvängen!

Garageper
mån, 2019-10-14 - 08:33

Så Tacksam för ert stöd allesammans. Jag är uppe i sadeln igen och tänkte skriva mer ikväll. Blir en lång dag med förberedelserna inför veckans möten osv. Men det som är viktigast är jag själv just nu. Allt annat är ganska ointressant. Världen går vidare även utan tillväxt och utveckling. Världen går även vidare utan mig men jag tänkte faktiskt lösa detta beroende en gång för alla nu. Jag är helt övertygad om att jag klarar det. Det som oroar är ju ensamhet, tillgång på A, och vad som gör att jag knallar in och köper första flaskan. Ofta händer det när jag är GLAD och känner mig kreativ och"stark" ?
Det slutar alltid med bedrövelse. ?
Sköt om er, nu går resan vidare.
Självklart Odette, Vi kämpar tillsammans!
GP

Garageper
tis, 2019-10-15 - 08:31

Istället för att kämpa mot nederlaget att börja om från början med att räkna dagar, som för övrigt är dag 3 nu. ?
Så tänker jag som så att 1 fylla på 28 dagar är rätt OK i min strävan att bli helt fri.
Eller hur?
?