av Soffi

Jempa123
fre, 2019-10-04 - 08:49

Att jag föreställer mig tillfällen när jag ska dricka men det är långt fram. Kanske för att man inte tänker på att man inte dricker eller så är det en del i processen för att komma vidare? Att ha det framför sig gör att det blir lättare. Sen flyttas det hela tiden framåt så man aldrig kommer dit men att just ”alternativet” finns gör nuet lättare? Gud vad jag svamlar. Hoppas du fattade nåt o att du får wn bra fredag!

Soffi
lör, 2019-10-05 - 07:28

Det är den 5:e idag. Det betyder att jag varit utan alkohol i en månad. Hoppsan, hur gick det här till?! :-)

Var hos naprapaten igår, den mannen har helt klart ett 6:e sinne. Minns när jag var hos honom första gången under min tidigare utmattning. Det enda jag sa till honom när jag kom in då var att "jag har jätteont i nacken". Han synade mig uppifrån och ner och kände igenom min rygg och nacke innan han sa "ja, det där med utmattning är inte lätt, drabbar många...", och så förklarade han vad han kunde läsa ut av min kroppshållning. Det blev ganska många besök där efter det...
Igår när jag kom in så sa han bara lättsamt "Det var ett tag sen nu, hur ser livet ut? (inte Var har du ont?) Jag berättade kort och objektivt, uteslöt alla känslor, varmed han bara lugnt satte sig ner och började berätta lite anekdoter om andra människor. Utan att ens nämna orden bekräftade han att "det är jättejobbigt med ångest och stress"..
Själva naprapatbehandlingen blev kort, men jag blev nästan helt smärtfri!
Lyssnade ett par timmar på alkispodden när jag kom hem (min nya vana) och somnade utmattad redan vid 19. Kunde ligga i min vanliga sovställning igen, som jag inte kunnat senaste veckan, och har sovit som en liten gris :-).

Idag mår jag jättebra (om jag inte känner efter för mycket), jag har sovit, har inte ont och är jätteglad över att jag hållit mig nykter i en månad.

Samtidigt är jag rädd, jag har som vibrationer i hela mitt inre, känns rent fysiskt i bröstet och magen. Och jag anar att det är starten på en jordbävning som kan skapa en jättetsunami.
Vad f-n är det jag har dränkt och dolt med alkohol??? Vad är det som jag håller på att släppa loss?
I förrgår grät jag för första gången på många år, gud vet att jag har haft många anledningar men att jag inte kunnat. Tårarna bara rann och jag vet inte varför. Hur kan man inte veta?

Jösses, jag behöver hjälp. Terapeuten jag går till är inte rätt inser jag. Hon tror mig inte när jag säger att ångesten är värre nu när jag inte dricker och senaste uppdraget jag fick var att "försök hitta på något roligt och gå ut bland folk, du är för mycket ensam". Antingen tycker hon att jag bara är självömkande och gnällig när jag säger att jag inte mår bra eller så fattar hon att det finns något inom mig som tom hon är rädd för att släppa loss?? Sist föreslog hon tom mediciner som kan "dämpa känslor" - det vore ju super! Att byta alkoholen mot piller och fortsätta lägga locket på. Så att jag blir läkemedelsberoende också :-/.

Inte lätt det där med att hitta rätt terapeut och jag orkar snart inte byta en gång till.

Jag har kollat upp adressen till några olika AA-möten här i närheten... Inspirerad av Alkispodden och er här på forumet. Kanske är det ändå där jag kan hitta hjälp? Samtidigt sätter jag upp många hinder för mig själv. -Jag har ju faktiskt inga problem att hålla mig spritfri nu, insikten är stark att om jag försöker dränka "allt" (som jag inte vet vad det är) så lär jag bara "det" att simma ännu bättre... Nej, jag behöver inte AA för att hålla mig nykter... Eller, jo, kanske... Blir det här värre sitter jag kanske där och snuttar på flaskan fortare än kvickt.
Sedan är jag naturligtvis jätterädd för att gå dit. För att inte tala om skammen...

På toppen av detta så meddelade min gubbe igår att det blir grillad oxfilé på lördag kväll och till det ett riktigt gott rödvin. "-Jag ska iaf ha ett par glas, du får väl dricka vad du vill" i spydig ton. Eller nej, spydigheten hördes nog bara i mina öron. Han var bara lite retfull.
Den där retfullheten som jag älskar hos honom för att den har lockat mig till så mycket skratt genom åren. Förutom de fåtal gånger som den orsakat totalkrascher mellan oss för att "han saknar känsla för vad han får reta mig för", dvs de gånger jag inte satt gränser och sagt ifrån att -Stopp, det där är känsligt för mig. Han är ju - tack och lov! - inte tankeläsare. Och självklart fattar han inte varför jag inte dricker nu. Om "en som aldrig har haft problem med alkohol" plötsligt inte vill ha ens ett glas, trots att han vet att personen tycker det är jättegott, så är det ju bara en lustig nyck.
Jag behöver nog ladda med lite extra styrka innan vi ses ikväll, annars är det troligen alltför lätt att ta emot ett glas "för att jag mår bra" OCH "för att jag mår skit".

Oj, det här blev långt. Och mycket jag mår fint. Och jag mår dåligt. Men så är det.

Jag behövde bara skriva av mig.

Och, jo, jag har försökt att skriva av mig bara för mig själv. Men jag har kommit på att om jag bara skriver för mig själv så kastar jag det i soporna efter bara några timmar när jag bytt sinnesstämning och förnekelsen växer. Det kan jag inte om jag publicerat det.

Så, jag hoppas ni har överseende med mina romaner.

Kram till er alla!

Kristina78
lör, 2019-10-05 - 09:58

Hej, jag var också rädd för att gå på mitt första AA-möte...bor i ett litet samhälle och tänkte bara att nån kommer att se mig när jag går dit...tyckte också att det kändes oerhört obekvämt.
Men allt det släppte när jag kom innanför dörren, människor jag aldrig träffat välkomnade mig med öppna armar.
Kunskapen och medkänslan som visar har hjälpt mig så otroligt mycket...så jag tycker du ska prova gå på ett möte☺

Jempa123
lör, 2019-10-05 - 23:39

till en månad!!! Starkt jobbat ❤️ Hoppas din kväll blev bra o du mår bättre. Kram!!

Tackohej
sön, 2019-10-06 - 00:12

Hej o grattis till en månad!!!
Vill inte ge råd du inte bett om så att säga men vill ändå dela min upplevelse av terapi som kanske inte alls kanske har något att göra med din. Men jag gick hos en del olika psykologer för stress, ångest och annat. Slutade ofta med rekommendationen antideppressiv medicin. Jag var nog inte tydlig med alkoholen där sen tror jag många inte förstår sjukdomen alkoholism.
Nu har jag kört AA och 12-steg och nästan all min ångest är borta. Helt sjukt.

Grattis igen!

Soffi
sön, 2019-10-06 - 11:42

Era gratulationer värmer!
Jag känner mig faktiskt lite stolt att jag klarat en längre period än vad jag innerst inne trodde från början, även om jag inte riktigt vågar (får?) vara stolt över mig själv.

Tack också för att ni delar era erfarenheter av AA, @ Kristina och Tackohej.
...även om jag "inte behöver" gå dit. Jag tillhör ju inte dem som "går på vita knogar" för att hålla mig nykter, jag har inte dagliga kval och oändliga diskussioner med mig själv om jag kan/får dricka. Eller hur...? Nej, det kan inte vara rätt att jag mår så mycket sämre psykiskt, inte alls hållbart, jag kommer inte att stå ut.
Och alla psykologer och terapeuter som "inte förstår mig"... De må vara högt utbildade men jag börjar tro att människor med empirisk kunskap och förståelse kanske han stötta mig bättre. Det är ju iaf vad ett flertal här vittnar om liksom Alkispodden med alla sina gäster.
Jag vill ju ha det där bra nyktra livet, inte något som jag lyckas "stå ut med en period". Så det kanske kan vara värt ett försök.
Får se om och i så fall när jag lyckas samla mod.
Sedan finns ju det där lilla spöket i bakhuvudet som säger att jag vill kunna dricka normalt socialt i framtiden. Jag får försöka övertyga det om att -Nej, vi kommer inte att bli inlåsta hos AA, vi är ju faktiskt fria att gå igen om det inte känns rätt...

Så till gårdagen. Det blev en bra dag till slut.
Kom ur den värsta ångesten från morgonen, sedan började eftermiddagsmatinén uppe i skallen... (Första gången jag upplevade den på riktigt..)
Jönssonligan hade flyttat in; -Jag har en plan!... -Lysande Sickan!
Jo, det kändes faktiskt lite så, som att jag tittade på mina egna tankar lite utifrån när de där lysande idéerna dök upp:
- En månad! Det är klart att jag är värd att ta ett glas tillsammans med gubben ikväll!
- Fast jag vill ju inte bara ha ett glas... Hmmm… Eftersom han inte fattar vad jag menar när jag säger att jag dricker för mycket så kan han väl få se.. Tänk om jag idag skulle gå och hämta en andra flaska när den första är slut och dra i mig den själv...
- Vin ger ju faktiskt skön avslappning och det är vad jag behöver idag.
- Och så förhöjer ju vinsmaken känslan av lyx, gubben vill ju bjuda på lyxmat, och vem är jag då att vara otacksam?
-Osv
-Osv

Jag tackar min lyckliga stjärna för att jag redan när de här tankarna pågick kunde se att de var som direkt hämtade ur en film om en mindre lyckad kupp. Ingen bra idé att följa någon av tankarna alltså.

Kvällen blev sedan riktigt bra, kände bara ett sting av saknad när gubben hällde upp vin i sitt glas - det doftade sååå gott! Men jag hade redan beväpnat mig med en alkofri öl i handen, fick lite bråttom att hitta öppnaren, men sedan var faktiskt den matchen klarad.
Maten var gudomligt god och sällskapet, ja, det käraste jag har :-) !

Soffi
mån, 2019-10-07 - 05:58

Jag har klarat min femte nyktra helg! :-)
Även om jag druckit varje dag tidigare så är det ändå helgerna jag var mest orolig för - men det här går ju bra!
En av mina strategier är att alltid ha något alkofritt att dricka tillgängligt när jag får tankar på alkohol, och det funkar ju faktiskt, tom när mitt sällskap dricker. Känns fint, känns faktiskt inte ens som jag försakar något stort.
"Meningslösa söndagar" går också att fördriva utan vindimma, inte för att jag hittat något nytt roligt sätt att fördriva dem precis, inte än, men det står helt klart att de inte blir bättre av ett rus.
Tar också med mig "tricket" att se på mina tankar utifrån när de drar iväg åt fel håll. Det funkade jättebra och ska användas mer.
Så nu är det full fart framåt på dag 33 :-)

Soffi
ons, 2019-10-09 - 15:57

Tack Jempa och Bestämd. Ja, jag fick en jättebra start på veckan och ja, allt ok med mig.

Måndag kväll och igår var jag på kurs, det var jätteroligt och nyttigt. Något jag borde göra oftare.
När jag kom hem igår på kvällen var jag nöjd och glad om än helt slut av alla intryck, både av allt som jag försökt att ta till mig av läraren, men också av att relatera till alla andra kursdeltagare. I "vanliga" fall hade jag slappnat av i soffan med en flaska vin efter, utan att egentligen reflektera över varför mer än att jag är värd det.
Nu gjorde jag inte det, för jag dricker ju inte ;-). Jag satt istället och försökte att bara slappna av, men hjärnan gick på högvarv efter dagen.. Lyckades somna när jag la mig iaf och har sovit.
Men, när jag vaknade i morse hade jag ingen känsla alls av att ha sovit, allt matade fortfarande runt i skallen och jag kände mig som bakfull. Innerligt trött och med tryck över panna och tinningar. Har inte lyckats vakna riktigt än fastän det redan är eftermiddag.

Tror jag är ett ytterligare svar på spåret på min fråga om varför jag egentligen började dricka för många år sedan..
Jag kan helt enkelt inte få stopp på skallen utan alkohol när jag har många intryck att bearbeta. Och det gör mig helt slut.

Så ikväll blir det bara te och Alkispodden och sedan tidigt i säng igen, orkar inget mer.
Helt enkelt för tidigt att ge upp och få lugn och ro och sömn med hjälp av alkohol, även om det börjar kännas lockande att få tillbaka energin och välmåendet jag känner efter att jag druckit.
Det här nyktra baksmällorna suger... Ska de aldrig gå över? Dag 35 idag...

Jempa123
ons, 2019-10-09 - 22:08

där med en hjärna på högvarv. Kan du testa yoga/avslappning eller liknande? Har tränat yoga av o till under många år och det är en viss inkörningsperiod men sen tycker jag det ger resultat. Hoppas du mår bättre imorgon ???

Soffi
fre, 2019-10-11 - 09:20

Någon som har erfarenhet av utmattning och alkohol?
Jag har gått igenom en utmattning och blivit "frisk", ja, alltså, frisk blir man ju inte, men fungerande i alla fall. Grejen är det att jag drack ganska mycket under tillfrisknandet (inget under första sjukdomsfasen). Nu har jag tagit bort alkoholen och är rädd att jag är tillbaka på ruta ett med utmattningen... Är det vad som sker???

Jag har varit jättetrött sedan jag slutade dricka, en dryg månad nu. Men så måndag-tisdag var jag på kurs. Bara kul och positivt, ingen stress men mycket intryck och därmed mentalt ansträngande. Sedan dess har jag varit däckad fast jag inte fattar riktigt..
Har sovit dåligt för att hjärnan övervarvar, igår morse var jag så sömnsvullen i ansiktet att jag undvek att gå ut.

I morse vaknade jag och blev så GLAD! Jag hade sovit en hel natt, bara varit uppe en gång!! YES!
Så kom jag till badrummet och såg mig i spegeln. Jag skojar inte när jag säger att jag ser ut som att jag supit hårt hela natten, sååå svullen i ansiktet och svart runt ögonen. Och skallen är bara ludd, på gränsen att jag snart vinglar av trötthet...
Nu är jag rädd på riktigt! Har det här med en månads nykterhet att göra eller har jag gått in i en ny utmattningsperiod?

Måste snart iväg och fixa dagens uppdrag. Kul att behöva fronta människor när jag ser mer bakfull ut än jag tror att jag någonsin gjort innan - NOT! Speciellt inte nu, när jag slutat dricka....

Dee
fre, 2019-10-11 - 10:39

Jag känner igen det där. Har fått diagnosen medelsvår utmattningsdepression.
Jag var sjuk i detta långt innan jag faktiskt blev sjukskriven, närmare 4 år innan.
Jag drack också för att ”bota” och ”lindra symptomen” och till en början (ca 1-1,5 år) funkade det bra tills det tvärt svängde och inte funkade alls. Jag vart då både deppig/utbränd och rå-alkis på köpet.

Lösningen på utmattning är INTE att dricka. Du har nog inte löst så himla mycket och mitt hetaste tips är att ta tag i det med proffshjälp, annars kommer det nog slå tillbaka på dig.

Mod och styrka,
Dee

Pianisten
fre, 2019-10-11 - 11:59

Har dock inte själv någon erfarenhet av utmattning, inte vad jag diagnostiserats i alla fall.
Är uppe i över tre nyktra veckor och känner mig helt slut. Igår var jag apatisk och nedstämd.
Gick och la mig kl 21, sovit ca 9 goda sömntimmar idag och slås av hur trött jag ser ut i spegeln. Fortfarande efter snart 5 vakna timmar..
Är ändå inställd på att sticka till gymmet efter jobbet och det känns inte motigt, mer kul att ha något planerat med eftermiddagen. Det så kallade fredagsmyset har ju inte samma innebörd längre, för min del numera snarare en stund av rastlöshet och tankar på att finna mer givande sysslor.
Det känns tydligt att det är huvudet som är trött och inte kroppen. Man blir frustrerad, det som borde vara en frisk maskin nu helt utan gifter känns nu tröttare och tröttare för varje dag.

Soffi
fre, 2019-10-11 - 15:30

Nej, alkohol på det här är inte vad jag behöver, är faktiskt inte alls sugen heller.
Och skönt att inte vara ensam om att känna så här.

Är mer orolig och rädd för vad som är på gång i kroppen. Har jag skjutit upp "det riktiga" tillfrisknandet från min utmattning genom att dricka eller tillhör jag "bara" dem som faktiskt mår jättedåligt av att inte dricka?
Vet inte vilket som är att föredra, men skulle vilja ha en uppfattning om vad som väntar....
Min förväntning när jag skruvade på korken var ju att "nu ska det bli fart på tanten - pigg, frisk och nykter!" Jomenvisst… :-s

Har iaf lyckats handla för att kunna laga en riktigt god middag imorgon kväll, tycker det är roligt när man går och funderar över smakkombinationer som kan sätta pricken över i. Och, nej, jag har inte lagt ens en millisekund på att tänka på vilket vin som skulle passa till och förhöja måltiden.
Min älskade gubbe erbjöd sig att fixa sitt vin själv och jag tar nog en alkofri öl till. Det blir bra :-)

Skampåtorraland
fre, 2019-10-11 - 16:11

Skurit ner på alko och är sjukligt trött...påsig under ögonen, hjärntrött mm. Helt totalt fullkomligt slut! Inte kan jag formulera mig i skrift som tidigare heller. Stor kraft går åt bara att skriva korta inlägg här. Misstänker att utmattningen som kommer o går under stora delar av mitt arbetsliv, blir mer påtaglig nu?
Tack o God natt???

Mirabelle G-S
fre, 2019-10-11 - 16:50

Jag drack mig också igenom en utmattning, eller liksom fusk-tillfrisknade med vinaren som snuttefilt. Jag upplevde, som du skriver, att jag dippade igen efter att jag slutade helt med alkohol. Jag blev sådär förvirrad och vilsen igen. Och arg. Och nedstämd. Ungefär en månad efter alko-stopp kom semestern. En vecka in i semestern var jag fortfarande helt utmattad. Sedan började det vända. Och jag blev sakta men säkert ”frisk på riktigt”. Är nu livrädd för att sjunka ner i utmattningsdepression igen...

Dee
fre, 2019-10-11 - 17:04

Hjärnan, som blir. Får förgiftad och skadad av alkohol behöver tid att läka det den kan läka, jag var vansinnigt trött de första månaderna jag med. Det gäller att komma ut i naturen, gå i skogen för att tanka energi av den. Och att lyssna på sin kropp.
Det är mitt hetaste tips.

Trevlig nykter helg!

/Dee

Soffi
sön, 2019-10-13 - 14:49

Jag är så tacksam att jag har er här på forumet som kan spegla att jag är "normal" och inte ensam när jag tror att något är riktigt på tok.
Återigen får jag inse att duracellkaninen jag måste acceptera att dra ner på tempot och träna på att ta hand om mig själv, ja alltså inte genom att unna mig en vinare som jag brukar, utan försöka ta hand om mig på riktigt och bara vara samt låta det ta tid. Lite ny mark att utforska för mig där... Men jag antar utmaningen!

Jag är också tacksam att det är söndag (!). Jag vaknade tidigt i morse och tankarna vandrade. Tänkte att jag kanske skulle skriva en + / - lista över att inte dricka. Men jag lät bli, för medan jag tänkte så kunde jag just då och med tanke på hur dåligt jag mått i veckan bara komma på en positiv sak - att jag kan sätta mig i bilen och åka vart jag vill när jag vill så länge jag är nykter. Mitt mående hamnade ju på minussidan. Det kändes plötsligt så meningslöst att låta bli flaskan. Hade det inte varit söndag hade jag nog åkt och köpt mig en snutteflaska på systemet.
Nu kunde jag ju, tack och lov, inte det. Har istället varit ute lite i det underbara höstvädret och mår faktiskt lite bättre.

Sist, men inte minst, är jag så tacksam över att jag har min älskade gubbe. Att umgås med honom får mig verkligen att må bra. Jag fick mig också en tankeställare igår när vi ätit middag, inget vi pratade om alls, men jag reflekterade över att han drack vin som han ville 2-3 glas sedan blev flaskan stående, halvfull, orörd. Det slog mig att det är mycket tveksamt om jag kommer att kunna dricka så, även om det fortfarande är mitt officiella mål. Finns det en öppnad flaska så har jag nog inget stopp i mig att sluta dricka. Lika bäst att jag fortsätter dricka mina alkofria öl alltså. Och, nej, jag kände inte heller för att dricka ur den där flaskan igår. Så länge jag inte tagit det där första glaset och så länge jag är beväpnad med något annat gott att dricka så har jag inga problem med att det finns alkohol tillgängligt i min absoluta närhet. Och det känns SÅÅÅ SKÖNT att veta!!!

Önskar er alla en fortsatt bra söndag!