av Odette

Odette
sön, 2019-10-13 - 14:49

Hej vänner! Har haft damage Control hela dagen och har mer ångest än livet borde tillåta... tackar Gud att min man inte lämnar mig... har insett varför jag dövar med A... men insett det på ett nytt sätt... att må såhär dåligt .... är inte värt det! Jag är självisk nu... vilket för mig e ovanligt.. men det e just den osjälviskheten som skapat mitt beroende ... jag vill inte leva såhär... behöver allt allt allt stöd ni kan kanske tänka er att ge mig... känner mig desperat! :(... vill inte mer!

Garageper
sön, 2019-10-13 - 15:24

Jag har också krishantering just nu...tackar min fru att hon inte lämnat mig.
Nu tar vi tag i detta tillsammans Odette, jag ska fortsätta min resa mot nykterhet och hoppas du hänger på?
Allt är bättre om ett par dagar.
Nej, absolut inget är värt att må så här dåligt.
Nu vill vi inte mer tillsammans!
Du klarar det, vi klarar det!
Håll ut Odette, allt blir bättre snart.

GaragePer

Odette
sön, 2019-10-13 - 15:31

Oj vad jag behövde ditt svar...!!!! Idag är ett rent helvete... ligger i soffan och klamrar mig fast vid min mans hand... stört gråter... men jag vet att om jag vill.. så behöver jag ALDRIG mer må såhär en enda dag till... jag e med dig nu gör vi detta ihop!!! Vi ska fixa detta! Jag måste våga tro.. ty mirakel kan ske ?❤️

Odette
mån, 2019-10-14 - 11:39

Jobbar! Skakig ! Skör ! Tårarna bränner bakom locken . Men jag e nykter. Jag andas. Dag 1!

Javelin
mån, 2019-10-14 - 13:06

Du ska veta att jag och så många fler känner med dig. Ta dig bara igenom dagen, fortsätt andas, ät om du kan, vila när du kan och snart är det värsta över! Du kommer snart må bättre och bättre. ❤

Mirabelle G-S
mån, 2019-10-14 - 15:53

Är det du Odette? Vi hängde här i början av 2018? I så fall VÄLKOMMEN tillbaka min vän ❤️ Jag har undrat så hur det har gått för dig. Jag kom också tillbaka till forumet i våras, efter att ha marinerat mig i vin ytterligare ett år. Känslan var samma som du uttrycker nu. Fylld till bredden av ångest, nerklubbad av depression, och ”nu vill jag inte mer”. Osjälviskheten var grundproblemet, och det tar jag tag i varje dag sedan mitt återintåg här. Nu hänger min tråd i ”det vidare livet”. Är så glad att du har tagit dig tillbaka hit, så vi får hålla din hand när du tar tillbaka kontrollen över ditt liv ❤️ Håll ut vännen. Gråt och skrik. Sparka vilt omkring dig och klå upp soffkuddarna. Snart är det värsta över ❤️

Odette
mån, 2019-10-14 - 17:15

Oj va er omtanke värmer och stärker... hade inte gått idag utan er.. bara gråter och mår illa... dessutom tackade jag ja till ett monster arbetspass idag och har varit igång sen fem imorse och klart först vid midnatt... dessa pass brukade innehålla förstärkare ( A) för att jag skulle överleva.. nu gör jag det idag nykter.. kommer inte jobba på det här sättet mer. Förändring måste ske.en gång utbränd alltid utbränd.. livet måste saktas ner.. bli på MINA villkor! Kära ni TACK! Mirabelle jag minns dig med värme och leende på läpparna ... kommer gå strålande ... Vilja123... vi fixar detta!!! Javelin.. dina fina ord ger mig KRAFT! Imorgon kväll är jag hemma igen efter jobb resan.. jag ska inte slappna av med vin.. jag ska duscha äta fruktsallad och tacka Gud för min man.. för ER... och för att ändå har insikten att detta måste ta slut! Utan er e det inte möjligt.. så TACK❤️ Nån som har ett konkret tips på hur man får bort känslan av tårar i halsen och att man återigen e ett litet barn som skriker efter sin förälder som ska gå fast man inte vill det :)? Så känns det inom mig nu... phu vilken pärs!!

Odette
mån, 2019-10-14 - 22:13

Skulle inte kalla den här dagen för livskvalitet. Ett rent lidande faktiskt men nyttigt för alko jävulen inom mig.. . Men inte för att jag e sugen på A. Är dödstrött på att marinera min hjärna med sörjan... jag blir inte charmig har jag insett...så just nu inget sug.... utan på alla tankar jag har om mitt liv och vad jag måste och vill förändra. Kampen att ta tag i livet har inletts på allvar. Steg för steg nu! Idag är jag nykter . Idag minns jag allt ( välsignelse att minnas). Ångesten över lördagen är kvar.. men inte så fasansfull som igår... idag när jag jobbade och var dödstrött och fylld med gråt... så kom tankarna ... det räcker med ett glas så orkar jag... orkar leva ett liv jag ju inte vill leva...ska man behöva dricka för att mentalt klara av ett jobb? Nix nu får det vara bra. Äntligen får man sova lite.. upp tidigt... men utan baksmälla .... bara en sån underbar sak... imorgon tänker jag vara nykter igen. Jag vet att det kommer gå. Känner hopp. Tack för ni finns ❤️

Pellis
tis, 2019-10-15 - 05:44

Jag minns dig, vet inte om du minns mig :-) Du, jag och flera till var några av skaran som har hängt här inne till och från. Vi lyckas, vi misslyckas, vi peppar, vi tappar modet, vi deppar, vi blir sugna på vin, vi blir piggare...Listan kan göras lång

Välkommen tillbaka! Så härligt att lösa om din energi! Kram

Mirabelle G-S
tis, 2019-10-15 - 07:11

Nej, man ska inte behöva dricka för att orka med ett jobb. Det insåg jag till slut i våras. Och jag bytte. Nya jobbet har iaf potential att utvecklas till något hållbart, även om starten varit skakig av olika anledningar. Det beror mycket på ledningen hur det utvecklas framöver. Jag går in vaksam den här gången. Inställning: Det är bara ett jobb. ”Altruism” och ”kall” ingår inte i mitt ordförråd längre. Kram på dig vännen. Nu tar vi en dag till!

Odette
tis, 2019-10-15 - 21:11

Har så mycket tankar.. och funderingar kring min A vana.. just nu gör jag lista på när var och hur jag triggas till för mycket A och när hur och var jag kan faktiskt utan problem både avstå helt .. eller ta ett glas vin till maten.. jag är inte en person som aldrig kan sluta efter första glaset inser jag.. min problematik e en annan men tung som sjutton den med för jag måste tvinga mig själv nu att förändra mitt liv så att jag inte behöver döva mig stundtals.. jag vet egentligen rätt mycket kring vad som måste ändras.. och jag ska försöka! Idag jobbat 12 timmar men det har gått bra.. sen gjorde jag SUSHI med mina vänner kan ni tänka er :)!!! Andra gången i mitt liv ?.. det var roligt och jag skrattade lite lite för första gången sen i lördags.nykter. De andra tog lite vin... det såg gott ut men jag fokusserae på sushin och drack en liter iskallt vatten! Vet inte konkret vad jag vill säga med dessa rader.. annat än att jag e glad att ni finns och jag tror på er och på livet.. kanske finns det hopp ändå :). Kram

Javelin
ons, 2019-10-16 - 19:07

Det är nog viktigare än man kan tro att reflektera över vad som triggar en till att överkonsumera alkohol. Konkreta situationer. Minns att när jag en gång i tiden skulle ta körkort och försökte lära mig högerregeln mm, så använde jag verkliga platser i den stad jag bor som en mental mall, som jag sedan kunde applicera på liknande situationer. Borde funka lika med alkohol, jaha nu är jag i en sån här situation, hur var det jag skulle göra här typ...

Och du, det finns alltid hopp ❤

Odette
ons, 2019-10-16 - 20:41

och det konstiga är att det faktiskt funkar.. jag kan räkna upp mängder med situationer.. där jag medvetet tagit ett glas vin typ till en middag... och verkligen TÄNKT... är det sug.. eller är det gott... eller dövar jag nått? ibland är det för att det är gott... ibland är det för att man kanske varit i ett sällskap som är mentalt påfrestande. ( jag tycker om lugn och ro och inte för mycket hets samtidigt som jag kan vara jättesocial när jag väl orkar)... och när det är för mentalt påfrestande... då blir allt enklare med lite vin i kroppen...( särskilt efter utbrändhet).. men när jag sätter mig i en situation som jag mår bra av... befriad från för mycket påfrestning mentalt eller stress eller andras människors krav framför allt... då har jag inte samma sug... knepigt.. men. intressant .. jag fortsätter min mentala resa nu för att lista ut detta... det är faktiskt till och med ganska " kul" .. att gå till botten med ens eget beteende.. att tvinga sig själv att se sig själv.. skrämmande.. kul... sorgligt.. fantastiskt... allt på en gång :).. jag kämpar på.. utan några långsiktiga mål.. jag tar ministeg :).. den som vill hänga på är så välkommen <3 kram på er.

Javelin
sön, 2019-10-20 - 12:22

Kikar in och kollar hur det går för dig.. Redan söndag, helgen har gått galet fort. Gillar egentligen inte söndagar, förknippar de med ångest och dåligt mående på flera vis. Idag har jag en make som sällan går ut men lyckades ramla in vid fyratiden imorse, han mår så där just nu... Men hellre han än jag!? Sköt om dig!

Odette
tors, 2019-11-14 - 16:45

Hej fina forumvänner. Jag kommer och går här inne... och försöker få klarhet i vad som händer i mitt liv. Jag har en fråga som kanske någon av er har svar på? behöver verkligen råd... VARFÖR känner jag mig så galet oinspirerad ? Älskar mina vänner och familj men får mega ångest varje gång jag måste prata i telefon med nån och ofta även när jag ska träffa nån.. undviker det helst... . Undviker till max och e känd för att oftast inte svara i telefon ( ska nämnas att det kom i samband med min utbrändhet). Jag känner att jag saknar så mycket i mitt liv och är livrädd för att det inte någonsin ska bli bättre. Sen har jag en hemsk tendens att vara sjukt avundsjuk på folk som man kan läsa om på Instagram till exempel som har pengar och fantastiska liv. jag VET att det e fel.. jag VET att jag ska vara tacksam för det jag har... men tankarna tar över.. just nu mellan jobb och det tär ju också på självförtroendet. Jag önskar jag kunde TA TAG I MIG SJÄLV.. och börja LEVA... varför känns allt bara svart? Älskar min fina man men vår relation påverkas ju av att jag ser allt så svart.. är det någon som har tips på hur jag kan börja... för att ändra min mentala inställning? av erfarenhet vet jag att när jag går in i träningsperioder så förändras ALLT till det bättre... Säger till mig själv varje kväll... imorgon börjar mitt nya liv... träna, bli glad social osv... men sen på morgonen så slår ångesten mot mig som en tsunami... JAG VILL UT UR DENNA MÖRKA SPIRAL.. och nej alkoholen hjälper ju inte till... jag gör tappra försök att hålla mig borta men faller från och till.. ångesten e verkligen SKRÄMMANDE... ( idag prövar jag andningsövningar ).. hjälper lite men inte så mycket... ursäkta mitt svammel.. ( jag e spik nykter)... men jag har så mycket tankar så jag snart spricker.. och här inne får man så mycket trygghet. Kram till er där ute. <3 och tack för ni finns.

Mirabelle G-S
tors, 2019-11-14 - 19:12

Det känns tryggt att höra av dig igen ? Jadu, varför är man sådär totalt icke social? Jag känner igen mig i allt. Det har iofs lättat sedan jag slutade dricka. Men ibland känns förändringen försumbar... Fast när jag tänker efter är det sällan jag blir sådär totalt lamslagen av ångest inför telefonsamtal eller påtvingade sociala övningar numer. Så kanske är förändringen större än jag tror. Men tvinga mig, det måste jag fortfarande. Mitt förstahandsval är alltid att strunta i att ringa, skita i att svara, och stanna hemma. Är det någon slags social fobi man dragit på sig i samband med utbrändhet? Jag misstänker dock att det ligger djupare än så för min del. Mitt förra jobb sög ut all människokärlek jag någonsin haft. Och dödade min tro på mänskligheten. Jag blev skamlöst utnyttjad av såväl arbetsgivare som kollegie och var tvungen att dagligen svälja kränkningar och översittarfasoner från de som nyttjade verksamheten jag jobbade inom. Med ett fromt leende. Någon forskare kallade bla min yrkesgrupp för ”känsloarbetare” och belyste risken att helt tappa empatiförmågan till följd av att dagligen härbärgera andras affekt och vara tvungen att servera Lågaffektivt och servicemedvetet bemötande tillbaka. Jag tror jag kände skam över det dagliga kohandlandet med min integritet, diskrepensen mellan det jag kände inuti och masken och attityden jag var tvungen att visa utåt. Jag köpte inga av de plattityder jag var tvungen att ropa amen till dagligen. Delade inte verksamhetens och yrkesrollens normer och värden längre. Det blir svårt att möta andra människor ärligt när man inte har varit sann mot sig själv på åratal... När hela ens väsen bara är ett förljuget milt leende skal, som håller inne ett sjudande raseri och ett rungande ”WTF???” Sedan jag ärligt gjorde gällande på den arbetsplatsen att jag var klar med skiten och varför har jag stoiskt jobbat på att vara sann mot mig själv. Jag kohandlar inte, utan huldar om min integritet. Jag möter världen och människorna rakryggad. Även om jag helst slipper. Oj, nu svamlar jag om mig, när det skulle handla om dig... Är du sann mot dig själv i mötet med världen och människorna?

Odette
tors, 2019-11-14 - 19:32

TACK för du tittar in här och skriver till mig min vän... <3 Dina ord är så viktiga och jag tycker du e enormt stark som tagit dig ur allt detta.. Känner igen mig så väl i mycket.... har haft riktigt otur på två arbetsplatser som slutade med krig och kamp.. en kamp som jag vann båda gångerna då det var ett solkart fall enligt facket.. hur som.. det. har därför blivit svårt för mig i arbetslivet.. särskilt efter 2 års utbrändhet och total kollaps.. och ett självförtroende som innan var rätt starkt.. till NOLL..
PÅ din fråga om jag e sann mot mig själv och världen och människor... svar NEJ.. jag har ofta en inbyggd mekanism som talar om för mig att jag måste finnas till på DERAS villkor... jag gör och har alltid gjort.. på tok för ofta.. mer saker för andra än för mig själv.. familj vänner kärleksrelationer.. ja mot alla... det suger min energi och senaste åren har jag mått galet dåligt av detta.. jag e egentligen väldigt social.. vågar påstå att jag e en mästare på sociala interaktioner och kan spela teater in i det sista.. men numera blir jag så galet trött... efter sociala sammanhang blir det helt dimmigt framför ögonen... jag slits mellan drömmar om storslaget liv.. med min andra dröm som e att ta min man i handen och flytta ut på landet.. skaffa tre hundar ( VI ÄÄÄÄÄÄSLKAR DJUR ) får getter höns och få lugn och ro... sen kan folk vi tycker om komma på middagar och jag kan stå vid spisen ( älskar även att laga mat).. men till vardags bara uppleva lugn och ro... tystnaden som finns på landet gör mig lycklig .. bor i storstan nu och det funkar.. men längtar verkligen till lugn och ro.. hur som nu blev det kanske svammel... men lika bra att då ur sig alla tankar här tänker jag.... tror min högkänslighet e det som sabbar mitt liv.. jag känner av alla energier överallt.. och det e såååå tröttsamt att inte kunna blunda.. Mirabelle du sätter ord på mina tankar och känslor... du skriver så levande och beskrivande.. det sätter verkligen ord på mina mina tankar.. TACK <3 .. jag tror såklart att Madam Alkohol spelar stor roll i min ovilja att vara social.. jag måste och VILL vända detta.. har gjort en lista på baby steps som jag SKA uträtta varje dag.. ska börja imorgon. träning e en. Det e för mig lösningen på mycket.. och början på nått bra.... ska använda dig som inspiration.. tycker du e. enormt stark.. och ett jäkla anamma som inspirerar mig. KRAM ( ps ikväll blir det GLASS och ingen A :) jippiiiiii :)