av Malin T

Malin T
sön, 2019-10-20 - 13:04

Hej alla!
Mitt första inlägg här.
Jag har varit tillsammans med min sambo i 2.5 år. Han har alkoholproblem och jag anser att han är alkoholist.
Själv håller han med om att det kan bli lite för mycket ibland. En del helger när det ballat ur och han druckit extra mycket blir han verbalt elak mot mig. Ibland har han sönder saker, men har aldrig slagit mig. Det händer då någon dag efter att han får stor ånger och säger att han inte mår bra av drickandet och ska skärpa sig, vilket aldrig händer tyvärr.
Han jobbar som timvikarie och dricker inte när han är bokad på jobb. Men har han perioder när han är arbetslös ökar drickandet och han är full även på vardagarna ibland.
Det smusslas med öl och göms undan i källaren. Är så fruktansvärt trött på hans beteende!
Mitt största "problem" är att jag har oerhört starka känslor för den här mannen. I mitt 50-åriga liv har jag aldrig varit så förälskad i någon.
Förnuftsmässigt vet jag att jag bara kan ansvara för mig själv och inte få honom att sluta dricka.

Antar att det finns fler i den här gruppen som känner igen sig. Hur blir man redo att lämna någon man älskar?

mulletant
sön, 2019-10-20 - 13:19

Bra att du hittat hit och sätter ord på hur du har det! Och Ja, här finns många i liknande situation som du. Läs lite här så ser du och känner igen mönstret. Ett råd jag kan ge dig är att bekanta dig med Alanon, du kan kolla hemsidan på nätet och gå på möte! Det enda du behöver göra är att gå dit och lyssna på andra. För den som inte delar ombeds man ofta att säga sitt förnamn i slutet av mötet. Du säger som de andra bara, typ Jag är xx och medberoende. Lycka till! / mt

Skrållan
mån, 2019-10-21 - 11:52

Jag har lämnat den mannen jag älskade väldigt mycket. Men det blev till slut, antingen så lämnar jag och överlever, eller stannar och offrar mitt liv. Jag blev väldigt påverkad av hans drickande. Mitt hjärta gick på högvarv när jag tänkte på hur jag skulle göra, lämna eller stanna. Det som sen avgjorde var att han flörtade med andra när han var full och att hans personlighet blev samma full som nykter. Och att han själv ville bo isär ett tag, men då ställde jag ett ultimatum dagen efter han flyttat, bli nykter eller så skiljer vi oss. Han valde alkoholen.
Det har varit en jobbig resa. Nu är vi skilda, bott isär i snart 6 månader. Vi har sålt vårt älskade hus. Och jag har en egen lägenhet.
Saknar honom ibland, men det är så lugnt i mitt bröst. Ingen oro över en man som är för full. Så skönt.
Du frågar ”hur blir man redo att lämna”, ja jag tror att man till slut inte har något val. Jag trodde aldrig att jag skulle klara att lämna, men jag gjorde det.

Nykteristen
mån, 2019-10-21 - 20:59

Jag har genom åren fått höra allt vad man kan tänka sig i bortförklaringar, o jag alltid hävdat att snart snart är d bra, snart väljer han mig framför alkoholen. Tills jag gick o började prata med terapeut på ett anhörigcenter då började jag sakta men säkert inse vilket jag levde och idag ännu lever....man är långt nere i medberoendet men d är så viktigt att kunna gå o prata med nån helt hejdlöst om sitt liv, med nån som inte dömer utan förstår till fullo vad man menar och t.om kan förklara lite. Så mitt tips till dig är just det, att gå o prata med nån.

Nu är jag längre på väg än jag någonsin varit på att lämna o väntar bara på att kunna hitta en lägenhet som jag kan flytta med mina 2 barn till....känner mig som en fånge i mitt egna hus för tillfället