championof

I hela mitt vuxna liv har jag druckit alkohol. Jag har haft alkoholproblem i min familj och min sambo likaså (Hon dricker nästan ingenting)

Jag har druckit till vardags och när jag egentligen känt för de, utan problem egentligen. Kanske att jag blivit mer konfliktbenägen när jag druckit ett glas vin eller så, kanske har jag bråkat med min sambo även fast jag inte druckit men de känns nästan som en undanflykt.

Jag kan iaf inte dricka på fest. senast nu i helgen åkte jag på snefylla och sprang ut på en åker och bettede mig illa, tidigare hade jag kastat omkull en kille som taffsat på min sambo, som sen visa sig vara fel kille osv osv. som TUR ÄR är jag välsignad av goda vänner och de är delvis av rädsla för att förlora människorna omkring mig och inte minst min familj som jag tänker sluta dricka.

De ska bli intressant att se, men jag tror att de kommer gå bra, har aldrig upplevt något obehagligt sug efter alkohol men om jag minns tillbaka så grundar sig egentligen ALLA min värsta minnen på fylla.

För övrigt kan jag OMÖJLIGT leva med ångesten som de innebär att kröka för mig. Jag går fullkomligt sönder och jag gråter så att blodkärl runt ögonen brister och de kan ju vara svårt att dölja liksom.

Jag vill iaf sluta dricka alkohol helt och hållet. Jag tror inte att jag skulle undvika att dricka på fest om jag drack till vardags de låter hel-knäppt.

championof

De ska tilläggas att jag smygdricker. Jag resonerar att de är på grund utav att jag vill undvika en diskussion, en situation liksom. Min sambo har påtalat att jag dricker för mycket.

Bra första steg och klokt beslut, det finns ett bra självhjälpsprogram här som du kan testa.
Att skriva och läsa hjälper många av oss. Kram Strulan ?❤️?