av Soffi

Andrahalvlek
sön, 2019-10-13 - 22:13

Tveksamt om jag hade kunnat låta bli när det står en halvfull flaska framför mig ? Tillfället gör tjuven liksom.

På ett sätt är jag glad att jag bor ensam. Köper det jag får dricka, inte mer. Hällde till och med ut det sista vinet i lördags kväll.

Hade det funnits vin hemma när jag är svintrött, arg, ledsen så vet jag inte om jag hade kunnat låta bli att dricka. Måste hitta andra sätt att hantera de känslorna först.

Soffi
ons, 2019-10-16 - 15:32

...känner jag mig.
Jag har inte skrivit på ett par dagar för att jag känner att jag bara gnäller över att jag inte mår bra och att jag är trött.
Och så är det fortfarande, har fastnat i nästan total apati pga orkeslöshet.
Det enda positiva är väl att jag är fortsatt nykter i alla fall, även om jag emellanåt funderar över om det är värt det.
Men, jo, det är klart att det är. Ingenting blir ju bättre på sikt om jag fortsätter att fly in i dimman.
MÅSTE bara hitta andra sätt att hantera livet, jag är dock totalt vilsen hur. Hur blir man av med tomheten, oron och ångesten när man inte längre vill dränka dem?

Fast just nu längtar jag faktiskt ändå efter en Quick fix på flaska. Tänk att få total avslappning en kväll och vakna piggare imorgon....

Soffi
ons, 2019-10-16 - 16:40

Har kommit hem, läst och skrivit lite här på forumet innan jag bytte om till bästa hemmamodekläder, kokade en kanna te och tände en brasa för att koppla av.

Så fann jag mig plötsligt letande efter bilnyckeln - varför? Jo, just ja, jag kan ju hinna till systemet innan de stänger....
Hur sjukt funkar hjärnan? Att jag kollar efter bilnyckeln utan att först (medvetet) ha bestämt mig för att ikväll är jag värd vin...

Nej, jag ska inte...

…

Soffi
tors, 2019-10-17 - 08:21

Ja, jag höll mig hemma och nykter igår kväll, så nu kan jag räkna till 42 vita dagar.
Det var dock första kvällen som jag kände ett riktigt ordentligt sug efter att jag slutade dricka.
Och jag vet precis varför, nu så här i backspegeln. Jag tyckte sååå synd om mig själv. Hade varit hos psykoterapeuten på dagen och jag känner inte att jag får någon hjälp, och hon säger mer eller mindre i klartext att hon inte kan hjälpa mig. Hur många gånger hon sagt "Du måste ta hand om dig, gör något du tycker är kul" och "du kan inte vara så mycket ensam". En uppmaning som gör mig totalt blank i skallen. Och jag svarar varje gång att jag inte vet hur - vad/hur gör man för att må bra? Hon vet om att jag tagit till alkohol i mängder tidigare för att må bra. Hon vet också att jag blir jättetrött av att vara social och relatera till andra människor, fundera över hur och vad de tänker och känner, rent av på en nivå där jag tar över deras känslor, och försöka passa in och vara rätt. Ja, alltså, normalt har jag inga problem egentligen, så länge jag får komma hem och vara ensam och stänga av hjärnan med alkohol efter. Nu när jag inte gör det, dricker alltså, så orkar jag inte vara social. Hjärnan bara matar på med sina analyser samt funderingar på hur f-n jag ska lösa min knepiga livssituation.
Bingo - en terapeut som är värsta triggern för mig...
Men problem är ju till för att lösas :-s.

Talien
tors, 2019-10-17 - 12:07

Tyvärr finns ju den typen av psykoterapeuter och psykologer som kör sitt eget race och inte gärna vill lyssna på sina klienter. Byta, kanske? Hon verkar inte varken vilja lyssna eller förstå dig. Jag har också erfarit det och det är hemskt!

Skummade lite bakåt i din tråd och läste om naprapaten! Det är ju så det ska vara! Någon som faktiskt är genuint intresserad av personen framför sig, som vill se och lyssna in! Ibland kan man hitta hjälp på ställen som man inte räknat med. Ha det i åtanke innan du fortsätter gå till en psykoterapeut som triggar dig.

Är du högkänslig? Låter lite så. Isf är det inte konstigt om det du blir trött av att vara social då man tar upp andras känslor väldigt lätt. Har du läst om HSP?

Och Grattis till 6 veckor ?

Soffi
tors, 2019-10-17 - 17:07

Ja, jag kan inte fortsätta att gå till den terapeuten. En person som har som yrke att lyssna och hjälpa som bara vägrar lyssna på vad jag säger och därmed omöjligen kan hjälpa. Känns verkligen hemskt att sitta där och känna sig som ett ufo.

Visste knappt något om högkänslighet, men var inne och läste lite om det då du frågade. Och, ja, jag törs nog säga att jag utan tvekan är högkänslig. Ska läsa på mer om hur man hanterar det. TACK!

Soffi
fre, 2019-10-18 - 07:50

..till mig själv.
Det här duger inte. Varenda natt vaknar jag och har planer för vad jag vill göra på dagen. Sedan, när morgonen kommer, är allt som bortblåst och ingenting blir gjort för att jag är trött och mår skit. Försöker vara snäll mot mig själv och inte pressa mig, men börjar undra om det inte fallit över i självömkan.
Fortfarande bomull i skallen, lite yrslig av trötthet och kroppen värker. So what? Jag är i alla fall nykter och det sedan över sex veckor.
Dags att ändra strategi och "bara göra" allt jag måste. På något j**la vänster.

Jag har fått nog. Klarar jag inte att komma igång så skiter jag i allt och tar hjälp av min självmedicinering igen. Och det vill jag ju egentligen inte...

AA Anki
fre, 2019-10-18 - 10:14

Hej Soffi,

Jag har nyligen läst en jättebra bok som heter Sober Diaries (finns som hörbok också) och där säger tjejen att att bli nykter går till i flera faser som följer varandra - först är det en smekmånadsfas, där man är ganska glad och stolt över sig själv, men sen kommer det en slags depression som håller i sig lite längre och kan kännas väldigt tungt. Det beror på att dopamin- och serotoninbalansen i hjärnan har blivit stört av allt drickande och måste justera sig själv igen. Om det blir för svårt kan det kanske vara värt att ta antidepressiva ett tag tills det har gått över? Antidepressiva är ju egentligen helt underbara för att komma ut ur dimman och reda ut sig själv igen... Men det finns säkert andra saker som kan hjälpa också! Ge inte upp innan du har provat några fler saker!

Kram

Jullan73
fre, 2019-10-18 - 14:25

Du soffi jag vet precis känner samma i perioder så vet hur det kan snurra med tankar om att ge upp .
Men tänk hur jäkligt det blir när man va där med ångesten av alkoholen den är fasiken värre☺️ så kämpa på nu så blir det ljusare snart det går ju upp å ner precis som livet ska göra ?det är bara det att vissa som vi självmedicinerar med alkohol och det blir ju bara knas
Så kriga på nu jag håller på dig?
Och gör det bara jäkligt mycket änklare för stunden men är ju bara ett sätt att knuffa på

Ensam1984
fre, 2019-10-18 - 15:16

Jag har HSP, eller är HSP och känner verkligen igen mig i din beskrivning om att utan A så orkar man med än mindre sociala sammanhang än innan. Fast samtidigt inte. Det är jättejobbigt att inte ha den där knappen (flaskan) som gör att man känner sig lite mer normal, att inte alla sinnen är på högspänn hela tiden. För för mig så gjorde A just det, det gjorde att alla intryck blev lite mer suddiga och inte så skarpa och man kunde slappna av och andas. Men det är ju bara för stunden.

Jag gick till en terapeut nu efter jag slutade (har hållit upp i 108 dagar tror jag nu) och det verkar som att det är mer saker som är "fel" med mig än HSP. Jag kommer med största säkerhet utredas för ASD (Autism) vilket känns bra men samtidigt konstigt. Jag är säkerligen typexemplet för det inuti, men utåt ser inte så många just det. Är ju högfungerande, har arbete osv... har du tänkt i sådana banor? För utmattning och att man anpassar sig är även typiskt för ASD. Försöker inte leka hobbypsykolog. Men kolla in filmerna på Attention de är jättebra.

Och starkt jobbat med dina dagar, att inte dricka på känslor är det bästa beslut man kan ta :)

Soffi
fre, 2019-10-18 - 15:45

Nej, jag ska inte ge upp än, även om det här var mycket jobbigare än jag trodde. Inte för att jag egentligen har svårt att låta bli alkoholen, utan för "allt" som bubblar upp och gör mig så slut.
Jo, jag har börjat fundera på om jag har någon eller några diagnoser, även om det känns mycket märkligt att börja fundera på det när man är 40+ :-/. Å andra sidan så har jag ju "medicinerat" hela mitt vuxna liv.

Nåväl, ikväll ska jag iväg till särbon och bli bjuden på lördagsmiddag (nej, jag är inte helt dagvill, jobbar imorgon kväll och då brukar vår lördagsmiddag byta dag till fredag eller söndag). Ska bli så skönt att låta sig skämmas bort lite :-). Och gubben har ju börjat vänja sig vid att ta sina glas vin själv medan jag tar alkofri öl så det blir inga problem ikväll.

Tack igen för att ni finns och puttar mig i rätt riktning!

Soffi
lör, 2019-10-19 - 14:20

Det händer så mycket med mig just nu...
Jag har varit så gnällig sista tiden. ALLT är jättejobbigt. Jag är så TRÖTT. INGENTING fungerar, allra minst jag, när jag inte dricker. Jag har börjat fundera på om jag har bokstavsdiagnoser som jag dränkt och gömt under alkohol hela mitt liv.
Jag vill hitta förklaringar, svar på omöjliga frågor och möjligen undermedvetet ursäkter för att börja dricka igen.

Igår kväll trillade en insikt in. Fastän jag vet att alkohol gör mig avtrubbad så hade jag ändå inte fattat att jag får skärpta sinnen när jag inte dricker. Nu VET jag.

Situationen var sådan att jag hade tagit med mig en flaska alkoholfritt vin till middagen hos min särbo. Jag drack det till maten medan gubben tog en halv flaska av mitt tidigare favoritvin. Så föll det ur mig att: "-Det här alkoholfria vinet är faktiskt riktigt gott! De jag provat tidigare har mest smakat saft." Varmed han frågade om han fick smaka, vilket han självklart fick. Han tittade lite undrande på mig, för han vet ju hur mycket jag uppskattar ett gott vin, och sa att "Jovisst men det saknas ju nå't, det är ju inte vin, du borde smaka lite på mitt nu när du inte druckit på så länge så att du kan jämföra". Sagt och gjort, även om jag kände mig lite orolig för vad det kunde leda till så tog jag en liten sipp ur hans glas (mindre än en halv mun, så nej, jag tar inte upp det som ett återfall). Sedan kom chocken - vinet brände i munnen!! Hjärnan larmade om att jag fått i mig gift!! (Och jo, hjärnan hade ju rätt, som kemist vet jag ju att alla alkoholer är giftiga för människor, men det är ett sån't där faktum som jag tidigare inte riktigt ville kännas vid.) Jag var tvungen att ganska snabbt skölja ur munnen med vatten. Vad hände? För bara sju veckor sedan drack jag just det vinet med 14% alkohol som saft, en flaska räckte sällan...
Det handlar nog helt enkelt om att jag inte är dövad av dagligt drickande längre.
Jag har ju de senaste veckorna märkt av det, men inte kopplat. Jag känner lukter tydligare, har förklarat det med "hormon-obalans" då lukter brukar plåga mig under PMS. Men i övrigt har jag ju inte haft några tecken på obalans i min cykel...
Jag har blivit mer ljudkänslig, vilket jag trott beror på tröttheten, när jag är trött vill jag ha tyst omkring mig.
Jag orkar inte umgås med folk i större grupper - för trött för att sortera intrycken...
Och så nu - allt smakar så mycket mer!

Stackars min lilla hjärna! Inte nog med att den jobbar på att hitta en ny kemisk- och hormonell balans. Den får också så många fler intryck från alla mina sinnen.
Jag får nog sluta upp med att gnälla - det är klart att jag blir trött!!
Jag får helt enkelt lägga mitt hopp till att en ny balans infinner sig snart där jag klarar att hantera intrycken. För just nu, i skrivande stund, känns det verkligen inte lockande att lära sig dricka den där brännande medicinen igen för att döva allt.

Soffi
tis, 2019-10-22 - 06:45

Ja, jag är inne på dag 48!
Trots att jag när jag slutade dricka inte hade någon som helst ambition att vara nykter ett visst antal dagar, jag skulle ju bara dra ner på alkoholen till en "normal" nivå, så dök det upp en tanke när jag räknade dagarna att - nästan halvtid! Tror att jag börjat sikta på 100 dagar någonstans mer eller mindre medvetet.

Samtidigt... Min gubbe fyller jämnt nu i veckan. Ska jag inte få höja en skål och gratulera? Kommer säkert en hel del folk också, hur ska jag orka nu med alla sinnen överaktiva? Jag kanske inte bara vill ta ett par glas, jag kanske till och med borde göra det?
Jo, jag vet. I inlägget ovan har jag konstaterat att alkohol är ett gift och att det är just så det smakar också. Lösningsorienterad som jag är så vet jag ju precis vad som hände då, i helgen, och hur jag kommer runt det. Jag tog helt enkelt en för liten sipp på vinet. Kände bara smaken utan att promillen steg ens ett uns och kunde dra igång belöningssystemet och den sköna avslappningen. Räcker nog att ta typ ett halvt glas så är smaklökarna lite dövade, avslappningen kommer med glas två och då kommer jag också att tycka att vinet är precis så fantastiskt gott som jag brukar.
Hmmm, vilken del av hjärnan har räknat ut detta? Tja, ni vet nog.
Hur jag kommer att göra på gubbens stora dag? Det vet nog ingen, allra minst jag.

Javelin
tis, 2019-10-22 - 08:19

God morgon Soffi! Har läst i din tråd och känner igen mig i mycket av dina funderingar. 6 veckor är en evighet och en riktig bedrift! Så starkt jobbat! Jag som precis hoppat av alkoholtåget, kämpar också med bomull i hjärnan och allmän slöhet och hoppas så klart att det snart kommer vända.. Med facit i hand hade jag 2 helvita månader för ett par år sedan och tröttheten gav inte med sig då heller... men nån gång händer det och den erfarenheten vill jag gärna uppleva.

Förstår och respekterar dina funderingar kring födelsedagsfirandet och det jag tänker är att du kommit så långt, att det vore synd att inte satsa på de där 100 dagarna och kanske få uppleva den där euforin och energin som så många berättat om... Fester kommer det fler av och alkohol vet du ju redan hur det fungerar men för den nya erfarenhetens skull kanske?...

Jag förstår dock till 100% hur ansträngande sådana tillställningar är. Tidigare när jag varit nykter på fester så har jag hällt i mig alkohol när jag kommit hem istället oavsett om det varit mitt i natten, enbart för att få hjärnan att varva ner...

Hur du nu än väljer att göra så har du fixat 6 veckor och vilka kloka reflektioner du bidragit med under tiden ? Tack för dem!

Pianisten
tis, 2019-10-22 - 14:19

det där med starkt vin från helgen. Drack en glas på ca 10cl för jag såg det framför mig skulle vara gott till maten. Men första sippen var bara starkt trots jag druckit en öl innan och den smakade ungefär som vanligt. Men det tog udden av sug efter mer och inget rus kom för mig heller så det kändes helt ok ändå.

Soffi
tors, 2019-10-24 - 08:23

Jag var nykter även igår, så nu har jag klarat sju veckor! Hejja mig!! :-)

Dag 50 idag alltså, och halvtid om jag siktar på 100 dagar.
Sammanfaller typiskt nog med gubbens födelsedag. Vaknade redan vid 3:30 och har funderat och vänt och vridit....
Inser att bara denna vånda borde få mig att låta bli alkohol även idag. Men, det kommer att bli en jobbig dag om jag inte dövar skallen.
Samtidigt tänker jag att jag kanske inte har koll på hur mycket jag tål nu efter sju veckor nykter, att jag passerar salongsberusningen som jag brukar vara duktig på att stanna i när jag befinner mig i sällskap och blir för onykter. Vore fruktansvärt pinsamt att bli för full just idag.
Men, jag längtar så efter avslappningen och lugnet som lite vin ger, jag kommer dessutom att bli mycket trevligare att umgås med istället för att jag sprätter till för minsta lilla för att sinnena är på helspänn. Om jag nu kan stanna vid lite? Tänk om jag drar igång nå´t i stil med att jag får lust att "ta igen förlorad" mängd efter första glaset. Det kommer ju att finnas "fri tillgång".
Ja, ni hör... Jag som "egentligen inte" har problem med alkohol för att jag aldrig gjort bort mig. Finns det någon utan problem som skulle ha sådana här funderingar? … Nej … :-s
Jag har till och med "problem" med vad jag ska klä på mig, jag som bara brukar öppna garderoben och ta något: "-Det här blir bra!". Nu känns det jätteviktigt att ha rätt kläder om jag ska vara nykter. För att slippa gå och fundera på vad andra tänker om mig och min stil, eller brist på stil...
Avskyr att ha nerverna utanpå!!! Det har jag aldrig haft innan, när jag drack.
Om jag ändå fick sitta hemma i soffan i myskläder och dricka te...

Pianisten
tors, 2019-10-24 - 13:28

Det kan nog vara en av de jobbigaste bitarna med att bli nykter. Att man måste lära känna sig själv i situationer när man kanske aldrig varit nykter innan, t.ex kalas m.m. Å dessutom lära sig att trivas med den personen. Det är i alla fall mitt största dilemma, att trivas med mitt nyktra jag när jag är bland folk, jag känner mig extremt tråkig, ointresserad av andra och stora sällskap bara slukar energi. Där vacklar jag mycket i min syn på total nykterhet för det får mig att innesluta mig och ge upp det sociala.
Jag har heller aldrig varit stark nog att ge mig fan på att klara av det.

Precis som du skriver, för att klara det måste man först och främst vilja det.

Kram

Soffi
fre, 2019-10-25 - 08:44

Ja, jag var nykter igår. Och, all vånda var helt onödig för jag missade gästerna :-)) !
Hur lyckas man med det? Jo, han firade med en "öppet hus" variant och eftersom det var vanlig vardag så trodde vi att de flesta skulle komma på eftermiddagen/kvällen. Jag skulle alltså fixa dagens sysslor på förmiddagen och dyka upp hos honom på eftermiddagen. Vi hade såå fel. Alla som ville fira honom hade samordnat sig och dök upp till lunch!
När jag kom var alltså gubben lite lagom svettig efter att ha serverat lunchmat i massor och diskat undan efter. Vi kunde därför ha en lugn och mysig stund tillsammans bara vi och käka lite rester framåt kvällen. Han tyckte det var tråkigt att jag missat alla, men jag sa inte fullt ut hur SKÖNT jag tyckte det var :-).

Pianisten: Ja, det är nog det jobbigaste med att vara nykter, att man inte vet vem man är eller ska/vill vara. Det plus att jag blir överkänslig för alla slags sinnesintryck och att det blir totalkrasch i hjärnkontoret av all "spam".

Har funderat lite över detta nu på morgonen, vem jag är och vilka förväntningar jag upplever från omgivningen i olika roller. För jag är nog otroligt skicklig på "rollspel" har jag kommit på.
Yrkeskvinnan jag har ju inga som helst problem att ta plats och ställa krav, ej heller att ställa mig upp och prata inför massor av folk eller gå in i kniviga förhandlingssituationer. Jag har tom jobbat som lärare en period, inga problem att stå inför en klass med uppkäftiga tonåringar "testar en" eller, ännu värre, att ta föräldramöten där man vet att man blir skärskådad och bedömd av alla föräldrar "-Är hon bra / rätt person att ta hand om våra barns utbildning?". Visst, jag blir trött efter och har alltid dövat mig med alkohol när jag kommit hem, för att få stopp på huvudet efter dagen. Men jag har aldrig druckit så att jag varit onykter på jobbet. Och jag har alltid fått goda omdömen.
Men så kommer jag till sociala situationer där jag träffar goda vänner, och jag blir helt ur slag. Vet inte vem jag är. Känner mig bedömd och funnen fel och tråkig. Går på tårna för att känna in alla andra, deras sinnesstämning, vad de vill och behöver samt vad de tänker. Jag behöver helt enkelt alkohol för att reda ut situationen och känna mig "rätt". Eller så är det det att jag inte kan acceptera att jag blir precis lika trött av att umgås med vänner som att jobba på en hög nivå. Det känns ju faktiskt lite fel...Det plus att jag alltid har definierat mitt värde utifrån prestation. Presterar jag inte så är jag ingen...

Ja, återigen lite luddiga och halvfärdiga funderingar så här på morgonen. Lyfter och vrider och vänder på stenarna som tidigare legat under ytan, under floden av vin.

Javelin
fre, 2019-10-25 - 11:35

? Vad skönt att det blev som det blev, tänk vad mycket tid du lagt ner på att fundera på hur det skulle bli.. Blir lite komiskt i slutändan men faktum är att liknande hänt mig flera gånger. Som om någon högre makt vill bana väg för den riktning man påbörjat.

Tycker det är så intressant att läsa om dina funderingar kring att vara högkänslig och jag fortsätter att bocka av igenkännande. Det krävs mod att reflektera över sina tankar, känslor och beteende. Men det är ju också så man utvecklas. Utan att lova för mycket så tror jag att om du fortsätter att utsätta dig för liknande obekväma situationer så kommer de kännas mindre obekväma med tiden. Hjärnan är ju fantastisk på att hitta och anpassa sig till nya mönster och tankebanor. I kombination med bra avslappningsövningar som tidigare alkoholen stått för. Det gäller ju "bara" att hitta metoder att dämpa surret i hjärnan som fungerar. Vet ju hur stressad och speedad man kan bli efter för mycket intryck och att sätta sig och meditera är hopplöst. Men jag vet också att om man lyckas hantera dessa känslor utan alkohol så tappar de styrka tillslut.

Att duscha jättevarmt och växla till iskallt, så mycket man klarar av, så kan man ta udden av de värsta känslostormarna har jag upptäckt. Fick tipset när jag hade migränkänningar att låta duschstrålarna träffa huvudet en stund och det är väl inte så konstigt egentligen med tanke på att allt styrs via nervbanor..

Det här med att känna sig obekväm bland andra socialt kan ju verkligen få en ur balans. För mig finns inga hinder för hur mycket informationen kan spinna iväg. Kan räcka med en blick från någon och hela systemet printar analyser resten av kvällen och fortsätter efter det. Har så klart med osäkerhet att göra med. När jag känner mig mer tillfreds med mig själv så brukar jag inte reagera lika hårt. Det största beviset på det är att jag är klart känsligast när jag är bakis och då är jag aldrig tillfreds mig mig själv.

Det här blev långt och svamligt igen. Hoppas du får en fin helg Soffi och tack för dina inlägg!