Mjauson

Jag blev för ett par år sedan riktigt sårad av mitt ex, han hittade en ny kärlek innan våran relation var avslutad, för mig kom det plötsligt. Det gjorde att jag började leva ganska destruktivt, festade bort att jag var ledsen, låg med massor av killar och kommer knappt ihåg hälften. Sedan träffade jag min nuvarande partner, via nätet. Vi har levt ihop i 6 år och han är nog den snällaste som finns. Han ställer alltid upp. Jag vet inte hur många gånger han hämtat mig från fester och krogar då jag varit snorpackad. Det har hänt att vi har börjat bråka för jag ska alltid ta upp något som inte bör tas upp på fyllan. Han själv dricker aldrig alkohol, han tycker inte om alkohol då han tycker det förstör människor. Förstå då att han ändå stannar kvar med mig? Och vad gör jag, jo jag bara förstör för oss. Jag har vid några tillfällen gått så långt på fyllan att jag gjort slut och hamnat med någon annan kille, som jag sedan ångrar så grovt att jag inte ens vet hur jag ska hantera ångesten. Jag har alltid varit ärlig mot honom, vi har pratat ut om det och tagit oss vidare.

Men så i helgen, var jag på fest hos en nära vän till mig. Det var så trevligt men sista timmarna är suddiga. Jag drack på tok för mycket och har en svag minnesbild av att min väns bror halvt tvingade sig på mig, kysste mig och försökte ha sex med mig. Jag var så pass onykter att jag inte kunde reflektera vad som hände, jag minns att jag tillslut fick ur mig att det här går inte. Sen minns jag inte mycket mer, mer än att jag fick grov ångest och kände att allt var mitt fel. Mitt fel att jag drack så pass mycket att jag försatte mig i den situationen. Det värsta är att jag inte ens vet om det var medvetet, för jag kommer inte ihåg. Men det svaga minnet jag har är att han tvingade sig på mig. Jag har inte berättat detta för min partner då jag är rädd för att såra honom alldeles för mycket igen och jag inte är säker på att han kommer tro mig med tanke på tidigare händelser i vårat förhållande. Jag har inte pratat med någon om detta, vad jag minns så jämrade jag mig över händelsen samma kväll innan jag åkte hem, men jag vet inte exakt vad jag sa. Jag vet att jag kände en stor skuld och att jag skämdes. Jag skäms extremt mycket nu och kände att det räcker nu, jag håller på att förstöra mitt förhållande med en kille som verkligen gör allt för mig. Hur kunde jag dricka så pass att jag hamnade i den situationen? Jag vågar inte berätta för min partner för jag skäms för mycket. Han har sagt många gånger att jag dricker för mycket och jag har hållit med men så har det gått 1 vecka och då är det som glömt.

Jag försöker nu ta hjälp via alkoholhjälpen och hoppas att detta ska hjälpa mig. Annars är jag snart villig att lämna min partner för att jag inte klarar av att såra honom mer.. Det sägs att man inte ska lägga skulden på sig själv om någon har tvingat sig på en, men jag gör det i och med att jag var så full att jag försatte mig i den sitsen..

Är det någon som känner igen sig? I hur man gång på gång bara förstör för sig själv och sina relationer som att det inte fanns en morgondag?

Vad bra att du hittat hit, och att du vill jobba med ditt drickande.
Ja, shit jag var också destruktiv i mitt drickande, vet inte hur många gånger jag kastade vigselringen i skallen på mig dåvarande man. För mig var det enda som funkade att sluta helt, var tvungen att smacka rakt ner i botten för att fatta det.
Men du, den där händelsen med brorsan plingar i alla varningsklockor när jag läser. Ett övergrepp/försök till övergrepp är ju aldrig aldrig nånsin ditt fel, oavsett läge, och det är inte din skam att bära. Jag tänker att det är viktigt att du får hjälp att bearbeta det.
Kram och styrka till dig

Magge

Det låter som att oavsett om du väljer att stanna med din kille eller lämna honom så kan detta hända igen när du träffar någon ny osv. jag tycker att du ska bearbeta detta "övergrepp" som hänt, prata kanske med någon som vet vad som hände om ni då inte var ensamma. Jag tycker att du kanske bör se över om alkohol är något som du kommer kunna hantera i fortsättningen. Jag vet att jag inte känner igen mig själv när jag blir berusad och gör som du helt vansinniga beslut som då skadar både mig och framtida relationer så jag har tagit hjälp av AA trots att jag "bara" har problem när jag väl dricker och jag själv tycker inte att jag har problem att avstå men när jag väl dricker går det verkligen åt skogen och minnesluckorna är timmar. Så försök att avstå från alkohol, ut och festa nyktert så kommer du kanske tycka att alkoholen inte är nödvändig och om du verkligen älskar din kille så tycker jag att det är värt att försöka rädda genom att inte göra mer skada i ert förhållande. Riktigt bra gjort av dig att hitta hit, att läsa andras delningar och få stöd har hjälpt mig mycket då jag känner igen mig i många delningar och deras alkoholbeteende. Kämpa på det kommer bli bra om vi bara försöker att bli en bättre version av oss själva varje dag, vi kan men alkoholen förstör allt förmycket i många människors liv. <3
Jag är inne på min 18:e dag nykter och kommer få kämpa många ggr för att undvika att ta det första glaset då jag alltid tror att "den här gången går det nog bättre"....

/Magge