av Alexandra A

Alexandra A
fre, 2019-10-25 - 08:41

Hej alla! Första gången här och läste andras inlägg och känner igen mycket från varje inlägget typ. Ursäkta stavfel - svenska är inte mitt modersmål. Vet inte i hur många år detta har pågått (vi varit ihop i 11 år, gifta 2,5 år) men nu räcker det. Vi ska skilja oss om 6 mån då det är betänkestid - vi har en tvåårig flicka - det bästa vi kunde skapa tillsammans. Än så länge är vi i samma lägenhet. Jag hör varje kväll sammanfattat: att jag inte gav/ger stöd och att jag har inget hjärta och att det blir mitt fel om han dricker tills han dör till slut. Att det är jag som sedan kommer behöva förklara till dottern varför är pappa borta. Suntförnuftmässigt vet jag att han säger skit och att det inte är mit fel/ansvar på så sätt han menar men ändå är det jobbigt. Jag föreslagit många gånger att han vänder sig till AA eller något centrum gör beroende eller vad den heter. Och han provade med Antubus men mår inte riktigt bra av det och inte vill vänta tills att kroppen vänjar sig kanske. Även om han erkänner att han har problem ändå vill han inte utesluta alkohol helt och vill kunna ta ett glas här och där! Men han har svårt att ta bara 1-2 glas förstås. Sa flera gånger under dessa år att om vi skilger oss så blir det här en av de viktigaste orsakerna. Till slut dödade missbruket kärlek som fanns och nu är det bara sorg som är kvar. Ber om inget råd eller så - behöver antagligen bsra skriva av mig. Men uppskattar om någon berättar om hen befinner sig i en liknande sotuation när det gäller alla dessa anklagelser.
Vänligen
Alexandra

Adde
fre, 2019-10-25 - 14:00

skriv av dig här ! Det hjälper så mycket, mer än man kan tro !!
Välkommen hit !

gros19
fre, 2019-10-25 - 17:37

Du har helt rätt i både vad du tänker och gör. Du kan inte påverka hans drickande. Du kan bara berätta var han kan få hjälp. AA är bra, kanske även för dig alanon. Stöd för anhöriga och eftersom han är ditt barns pappa är ju en viss kontakt nödvändig. Annars kan din man vända sig till socialförvaltningen som erbjuder behandling för personer med missbruksproblem. Det är plågsamt det du går igenom och när en person är aktiv i sitt missbruk känner man stor sorg och det är då mycket svårt att känna kärlek. Den personen man älskar finns ju inte längre.
Så tänker jag och lycka till ?

Förlorad själ
sön, 2019-10-27 - 07:58

Ansvaret för någon annans liv. Allt är ju upp till honom. Jag är/var i liknande situation när min kille och försökte hjärntvätta mig med att det är mitt fel om han dör. Trots att jag har räddat livet på honom under 5 av hans överdoser. Nä det där är bara ett offer som pratar. Vill han ta tag i sitt liv så gör han. Man kan inte annat än att visa sitt stöd genom att aäga att är du villig att sluta så finns jag vid din sida. Ush jag blir så trött på folk som vill lägga sitt eget liv i andras händer. Kram på dig och hoppas du och din dotter får lite lugn och ro efter skiljsmässan.

gros19
sön, 2019-11-03 - 13:31

Kan inte låta bli att skratta när jag läser rubriken " han säger det är mitt fel om han dör", Det är så dumt så ingen kommentar behövs egentligen. Hur skulle det kunna vara ditt fel om han dör. Du inser säkert det själv, men det är svårare att se när man lever i en relation. Svaren har du. Gäller bara att lita på dig själv. Lycka till!

sessi
mån, 2019-11-04 - 19:22

Min alkolist hade ramlat och slagit i revbenet på fyllan, och det var mitt fel. Mitt fel jag var inte ens där... Jag var 2.5 mil bort.
Ibland får man höra, att om han super ihjäl sig så är det mitt fel, eftersom jag inte hjälper honom.

Magnum
tors, 2019-11-14 - 16:13

Han är förmodligen alkoholist och då är han en sjuk människa. Det är lika lite ditt fel att han är alkoholist som om han skulle få cancer eller någon annan sjukdom. Du har inte gjort han sjuk och du kan inte heller få honom frisk, det är inte ditt fel eller ditt ansvar. Om du stannar hos honom så blir du bara en möjliggörare, aldrig någon hjälpare, det spelar ingen roll hur mycket du än vill.

En alkoholist förnekar att han är alkoholist tills konsekvenserna gör tillräckligt ont, först då börjar han ens tänka på att göra något åt sitt drickande. Om du lämnar honom så är det en konsekvens av hans eget missbruk. Men en del alkoholister får aldrig tillräckligt med konsekvenser och de är utom all mänsklig hjälp.

Du har förmodligen blivit medberoende under resans gång. Du kommer aldrig bli lycklig även om han blir nykter. Du måste ta hand om dig själv först. Du måste precis som alkoholisten erkänna för dig själv att du har problem. Den hjälpen kan du få genom Al-anon, psykolog, terapeut, kyrkan eller här.

Lycka till ❤️

Självomhändertagande
sön, 2020-01-05 - 21:47

Hej Magnum, jag är ganska ny här. Läser i olika trådar. Läser dina ord "Du har förmodligen blivit medberoende under resans gång. Du kommer aldrig bli lycklig även om han blir nykter. Du måste ta hand om dig själv först. Du måste precis som alkoholisten erkänna för dig själv att du har problem."

Så träffande ord! Tack! Jag har insett att det är så och trots att jag inte lever med mitt ex idag och att psykologen jag träffade för att bli fri också sa att jag blivit fri, så har jag varit något medberoende ändå då jag pratat med mitt ex i telefonen, särskilt då han varit full och varit rädd för att ramla efter ett otäckt fall i somras.

Jag behövde läsa dina rader, för att förstå omfattningen av ett medberoende. Det slutar inte automatiskt för att alkoholisten flyttar ut.

Tack. Tack. Tack!