av Ensam1984

Ensam1984
tis, 2019-10-22 - 05:24

Oj vad jag är trött, hur ska detta gå? Bara att köra på.

Nästa vecka jobbar jag hemifrån flera dagar, i slutet på veckan, det är så välbehövligt. Jag vet inte vad jag skulle göra om jag inte kunde jobba hemifrån ibland.

Jag vet verkligen inte vad jag ska skriva i dag. Känner mig så känslomässig att jag bara vill gråta, för inget - för allt. Tack gudars för att jag kommit så långt i min nykterhet att jag vet att A inte är något alternativ för att stänga av känslorna. Men efter att inte ha känt något på kanske 7-8 år till att känna ALLT så tar det tid att vänja sig. Och vet fortfarande inte hur jag ska hantera känslor, har ingen jävla aning. Äter ju upp dem. Skulle behöva prata med kuratorn oftare men tyvärr finns ej tiden från hennes sida, ska dit om en vecka. Det var 2 veckor senast. Får väl gå privat annars, men att börja om igen med en ny människa känns så jobbigt.

Nu ska jag sluta klaga, allt kan inte vara piss. Jag är ju på gång,jag är i en förändringsprocess med A, flytta, utredning... måste bara lära mig att reglera jobbet. Ska prata med chefen om det mer nästa vecka. För just nu hinner jag inte med det JAG förväntar att jag ska hinna med. Ingen annan reflekterar säkerligen kring det. Vilket också stör mig. Har redan sagt att jag är stressad.

Väljer att inte dricka i dag, istället lägger jag fokus på glädje, min glädje. I dag ska jag göra något kul (måste bara komma på vad först)

Pianisten
tis, 2019-10-22 - 14:03

Ja om man ändå visste vad kul är. En väldigt stor fråga för mig som skapar mycket ångest och rastlöshet som inte får något utlopp. Finns massor av energi och ingen lust. Fastnar ofta i den spiralen. Längtar till ledighet och helger men när jag väl är ledig så vet jag inte hur jag ska ha kul. Särskillt inte utan A..
Imponerad av din ändå positiva utstrålning och att du ser så starkt på framtiden bara du låter bli att dricka. Jag tror på dig och väntar med spänning och popcorn på när du kommer över krönet. Det klarade inte jag men att följa någon annan göra det skulle vara en stor motor till nästa försök, om det kommer.

Ensam1984
ons, 2019-10-23 - 05:55

Drömde så många sjuka drömmar i natt, kommer ihåg att de var riktigt knäppa men det enda jag minns riktigt tydligt var att jag upptäckte att allt mitt hår inte var färgat i nacken. Det var som en fyrkantig ruta som frisören hade "glömt" att färga, eller som frisören hade sparat in på. haha. Var ju självklart tvungen att kika när jag stod och fixade håret sen ;)

Ska åka till päronen i dag, mor fyller år och till helgen blir det att resa med henne till andra släktingar. Jag vet att det säkert blir bra, men jag avskyr att resa, eller vara borta mer kanske, att inte ha min säkra plats, mitt ide. Där jag kan gå och gömma mig och samla energi. Men jag gör det för hennes skull, med allt hon hjälper mig med och ställer upp så är det absolut det minsta jag kan göra. Att träffa släktingarna blir säkert bra och trevligt, det är liksom inte problemet.

Är inte rädd för att det ska drickas där, min mamma och hennes syster (faster) gör det säkert, och kanske ena kusinen, men en annan är gravid och i det sällskapet känns det inte alls konstigt att vara nykter. Det finns bara ett sammanhang då det känns aningen konstigt - det är om man skulle gå ut. Eller om det skulle vara så att ajg skulle gå på en date framöver med den där killen som jag snackar med. Ingen aning hur jag skulle fixa det nykter, eller om jag skulle fixa det. har självförtroende inom det mesta men inom sånt, där är självförtroendet lika litet som självkänslan över lag. Dvs. botten.

Kom på en Stefan Sundström-sång (Fisk i en skål) som känns så mig: "Om någon skulle älska mig och tycka jag var bra, då är han en idiot som inte é någonting å ha". Sinnesstämning just nu, och jag kan inte komma bort från det. Önskar att jag bara kunde gilla mig själv som jag är. Men det är så svårt, mina fel och brister inåt kan jag acceptera, det är min person. Men mitt yttre, just nu finns det inget jag gillar. Mina handleder är okej, de ser "normala" ut, är inte för smala, inte tjocka, nätta... pust. tror jag ska sluta fundera på detta nu och åka till jobbet.

Väljer att inte dricka i dag, istället ska jag fira mamma med nya fina bestick :)

Ensam1984
tors, 2019-10-24 - 06:24

Ännu en jobbdag, fik lite sovmorgon i dag då jag sover hos päronen, skönt.

Hinner inte skriva så mycket. Måste fixa i ordning för jobb. Ät trött, har sovít bra men är seg.

Berättade för en vän i går om utredningen, hon sa att hon inte blev förvånad. Att hon tänkte att jag kanske alltid sa ja till allt och ställde upp för andra och gjorde andras arbete delvis för att jag kanske inte vet hur jag ska hantera en negativ rektion. Hade aldrig tänkt så förut men wow bad det fastnade. Det stämde så på pricken, utan att jag var medveten om det. Har ju aldrig i hela mitt liv varit i en konflikt med någon, inte ens ett gnabb, förutom med mina päron då. Aldrig en kompis - ALDRIG. Sen att man är perfektionistisk i mycket och tror sig kunna göra vissa saker bättre och har kontrollbehov har säkerligen sin verkan också.

Väljer att inte dricka i dag. Istället ska jag försöka återhämta mig i förtid för redan i helgen.

Mirabelle G-S
tors, 2019-10-24 - 07:14

Du beskrev ju mig också i ditt senaste inlägg... Fundera mera på den, så kan jag åka snålskjuts ? Jag är så trött så ögonen går i kors här. Helgen hägrar. Min plan är att sova. Nykter. Kram

Ensam1984
fre, 2019-10-25 - 06:56

Det känns som en ny fas, nästan ingen tid går till att tänka på A just nu. Jag vet att det kommer i perioder och om 1 alternativt 2 veckor så blir jag prövad igen då jag blivit bjuden på fest. Men jag tar det när jag kommer dit. Jag kan bara ha kontroll på i dag.

Ska åka till kusiner och kusinbarn och faster i dag med min mor. Usch, vad det är ångestladdat och jag vill verkligen inte. Allt i mig säger - va hemma och sov, vila - du är förtjänt av det. Men jag vet att min mamma och tydligen de andra också tycker det ska bli så kul att träffa mig. Har inte sett kusinerna på MÅNGA år. Pust. Men jag ska med all kraft jag har hålla ihop spektaklet och inte bryta samman för min mammas skull. Så hon inte behöver skämmas, så hon får känna sig lite som andra.

Hur fan ska jag fixa detta?

Jo, genom att välja att inte dricka i dag, välja att gå undan och vila samt bara gilla läget. Det är över på måndag eftermiddag liksom.

Ensam1984
fre, 2019-10-25 - 18:33

Jesus Kristus vad jag är trött. Är hos kusinerna med moster och kusinbarn. När jag kom var det jättejobbigt och obekvämt, nu känns det bättre men inte toppen. Mentalt slutkörd! Men mår bra!

Mirabelle G-S
fre, 2019-10-25 - 19:41

Det är såååå störigt med påtvingade sociala övningar. Fredag kväll vill man ju rasa ihop i en liten hög, läsa hjärnbefriat tantsnusk och pilla sig i naveln medans man inhalerar snabba kolhydrater parade med flott. No such luck for you sistah... men mamma och kusiner är väl ändå uthärdligt. Det hade kunnat vara sju resor värre. Tex gårdsstädning med samfälligheten. Eller obligatoriskt SM i ”perfekt föräldraskap” i skolans föräldraråd. Kram

Ensam1984
lör, 2019-10-26 - 06:25

Haha... Mirabelle ?

Så sant, det var faktiskt helt okej. Hade trevligt ändå, men blir ju så mentalt trött. Får sova i vardagsrummet också, så jättesvårt att gå undan bara.

Men jag kan ju inte åka hem bara, så får bita ihop och sova nästa vecka.

I går kväll korkades en flaska vara upp för att fira att min mor fyllde pensionär. Jag sa bestämt nej tack, att jag inte druckit sen sommaren och gör det mer av princip, för att se om det går och att jag tycker det funkar bra utan. Fick inte till orden så bra, men det var sanning. Och det var superlugnt ?

I dag ska vi bland annat strosa runt i Malmö, jag bodde här i 3 år, men flyttade för 12 år sedan. Pluggade här och älskade staden. Har inte varit tillbaka på typ 11 år. Ska bli kul att se allt igen och som det förändrats.

Nu ska jag se om jag kan blunda lite till innan dagen drar igång igen.

Väljer att inte dricka i dag, istället ska jag återuppleva gamla minnen

Ensam1984
sön, 2019-10-27 - 07:18

Fortsätter resan nykter, inget vin i går med släktingarna. Tog en A-fri Ipa och en A-fri cider. Fullgott tyckte jag.

Har det bra, men är så trött - jag kan inte förstå hur folk klarar av att ha barn. De är ju roliga och mysiga, det är jag med på (vissa av dem) men man blir ju så matt. Inget problem för mig som sagt som inte har några planer på att skaffa barn.

Hade önskat att kunna åka hem i dag för energin behöver fyllas på, det blir lite för länge att åka i morgon, men jag härdar ut. Gillar läget och äter lite extra godis, typ.

Väljer i vilket fall att inte dricka i dag, istället ska jag åter ut på stan och upptäcka de gator jag strosade när jag var ung.

Ensam1984
mån, 2019-10-28 - 12:48

Sitter på tåget hem. Äntligen. Visst har det varit trevligt men är så innerligt trött.

Kusinerna har barn så det har varit en 3,5-åring och en 2 månaders baby med hela tiden. Gillade 3,5-åringen grymt mycket, hon var cool. Men den där lilla - nope inte min grej. Ser inte det söta i det. Blev bara trött. Skulle aldrig kunna ha egna barn, är helt förstörd efter 3 dygn liksom. Men visst önskar man lite att man vore lite mer normal och kunde fixa sånt. Det känns nämligen så tydligt nu att jag inte riktigt är som alla andra, att jag saknar något. Men det är lugnt. Det är bara jag.

Måste bara hålla huvudet högt och inte deppa ihop, låta de negativa tankarna ta över. Även om jag bara känner för att gråta här i kupén på tåget.

Väljer i vilket fall att inte dricka i dag. Istället ska jag hem till tystnaden och känna efter hur det verkligen är inför morgondagens terapi-session!

Mirabelle G-S
mån, 2019-10-28 - 17:29

Njae... jag vet inte om du kan se tröttheten och bristen på intresse för lilla knytet som kvitto på att något saknas hos dig. Det är fullt möjligt att bli en superb förälder till sina egna barn även om man har noll intresse för andras telningar. Och barn man inte har en nära och otvungen relation till blir man utmattad av att umgås med. Skönt att du får komma hem och ladda om nu! Kram

Ensam1984
tis, 2019-10-29 - 06:15

Hade minst sagt en ångestattack delux när jag kom hem igår. Men det känns bättre nu. På väg mot jobbet och i dag är det mycket som ska hinnas med. Snickaren kommer och ska börja med lägenheten, medarbetarsamtal och terapi. Men resten av veckan blir lugn då jag kan jobba hemifrån. Lov är såååå skönt. Hade nog inte pallat annars.

Men känner mig totalt säker just nu i min nykterhet. Kommer inte gå ut eller göra något helgen som kommer nu som var tänkt förut. Behöver bara ta det lugnt känner jag. Nästa helg ska jag till storstaden på födelsedagsfester, har redan bestämt att vara nykter ? Det känns bra.

Kan känna att insikten i mig själv (att jag kanske har autism) och att leva utan A känns ibland lite övermäktigt. A har alltid fått mig att inte känna mig så konstig i sociala sammanhang och mer frisläppt. Dr känns konstigt. Men vill o andra sidan äga mitt riktiga jag. Vill på ett sätt vara tråkig om nu folk skulle se det. Vill inte låtsas längre. Det känns frigörande på något sätt, att det är legitimt att vara konstig. Samtidigt som det är ledsamt.

Tänker så här, om jag inte hade slutat dricka så hade jag inte haft dessa insikter. Hade aldrig gått till läkaren, hade aldrig tagit tag i allt. Hade suttit fast och ingen förändringar skett. Så tacksam över att ha börjat leva i den verkliga världen. Den är mer stressande, jobbigare, känsligare men även mer berikande och livsbejakande.

Väljer att inte dricka i dag, istället ska jag försöka hålla en positiv attityd inåt och inte bara utåt

Ensam1984
ons, 2019-10-30 - 06:59

Jobbade 14 timmar i går, är ett vrak nu. Jobbar hemifrån. Var hos kuratorn i går. Jag vet inte hur mycket mer jag orkar, är så mentalt slut att jag varken vet ut eller in längre. Vem är jag liksom? Det jag definitivt vet är att just nu är jag en sån som inte dricker.

Men även en person som tydligen inte har förmågan att säga nej. Det blev så jädra tydligt, jag har inte reflekterat kring det förut. Men jag vet inte hur man säger nej. Det ligger så djupt rotat, avskyr också när folk säger nej till mig. Har alltid känt mig avvisad och ledsen även om det bara var ett nej till en fika eller att hjälpa till att bära något. Därför frågar jag aldrig (för då kan man ju inte få ett nej). Men när någon frågar mig blir jag glad - och säger alltid ja, utan att tänka på konsekvenserna. Om jag har betänketid kan jag säga nej. Den enda som jag kan säga nej till direkt är min mamma, med henne vågar jag vara transparent, men tror att det är för att jag vet att hon alltid kommer älska mig ändå.

Jag är så trött över att gråta, att inse nya saker om det som jag tidigare inte såg, som jag gömde med strategier av att inte ta i det. Jag känner mig så ofullständig och konstig. Samtidigt är jag glad att jag gör denna resa, att jag vågat och orkar ta tag i mitt liv. Att jag vill och orkar försöka leva istället för att bara överleva med flaskan.

I går hände annars mycket, kuratorn som jag sa innan, vi har dragit igång utredningen, ska till läkaren om några veckor, sen drar allt troligtvis igång någon gång innan jul. Så det går snabbt *pust*. Sen startade alla byggjobbare, elektriker m.m. i nya lägenheten så fick inspektera och gå igenom allt. Till sist så var det medarbetarsamtal. Tror jag har bästa chefen i världen. Han värnar så om mitt mående och vill verkligen ha mig som anställd, det är så jag känner. Kommer få mer tid och han vill att jag ska jobba mer hemifrån för att orka jobba på jobbet. Jag berättade om vad som är på G med utredning för jag ser inte syftet att inte säga det. Har inte nämnt något om A, och kommer aldrig göra det heller.

Hur kommer det sig att A bär på ett större stigma och är mycket mer ångestladdat än en diagnos är för mig? Kan nämna utredningen för alla som jag har en närmre relation till, det känns nästan bra. Men skyltar ju inte med det heller direkt. Troligtvis känns det så för att man inte kan hjälpa en diagnos/funktionsnedsättning. Visst, man kan väl inte hjälpa att man har sjukdomen alkoholism, men samtidigt kunde man valt att sluta tidigare, typ. Man har orsakat det själv, och jag som ska vara "perfekt" kan ju inte ha misslyckats så mycket själv liksom. Man kan välja bort att inte dricka, men kan inte välja bort en funktionsnedsättning. Detta är spännande att tänka på tycker jag.

Vad skönt det var att skriva av sig såhär på morgontimmarna.

I dag väljer jag att inte dricka, istället stannar jag hemma och jobbar från soffan med en varm filt över mig och Ramlösa hallon Björnbär i glaset.

Mirabelle G-S
ons, 2019-10-30 - 07:27

Det är nog just den fria viljan att välja (eller illusionen där av) som gör alkoholproblematiken mer stigmatiserande än ett funktionshinder. För de flesta brukar en diagnos komma som en befrielse. Det finns en etikett. Det är inte bara inbillning, utan livet är faktiskt svårare för mig att hantera. Och med rätt etikett blir det lättare att anpassa livet och kraven, och att hitta rätt verktyg för att hantera sina svårigheter. Det där att inte klara av att ställa en fråga, tex om kompisen vill hänga, för att man inte vet svaret på förhand... Det känner jag igen. Min 14-åring, som är mer autistisk än de andra syskonen har det problemet. Hen kan börja gråta om man intet ont anande föreslår att hen ska höra med kompisen om den vill följa med på nåt vi ska göra. ”Men jag vet inte om hen kan! Tänk om hen ska åka bort, eller vara med nån annan, eller har träning, eller...”

Ensam1984
tors, 2019-10-31 - 16:34

Glömde nästan gå in hit i dag. Har jobbat hemifrån, skulle kunna sitta med det jag håller på med hur länge som helst, men blir aldrig klar. Pust, men har bestämt mig för att inte jobba mer än vad jag ska och ta det lugnt. Annars är det ok, inte bra, inte dåligt. Bara ok, men ok är OK :)

Väljer att inte dricka, chillar i soffan istället med en A-fri öl

Ensam1984
tors, 2019-10-31 - 20:38

En fråga till alla vanliga och ovanliga personer där ute. Jag är ju i en ganska jobbig fas just nu där jag upptäcker väldigt mycket som jag aldrig sett förut om mig själv. Detta iom. en utredning mot autism och ADHD.

Läste en sak om det semantiska minnet och personer med autism. Det visar sig att vissa forskare tror att personer med Autism helt förlitar sig på det semantiska minnet. Det innebär att många kunskaper som är automatiserade hos personer utan funktionshinder behöver plockas fram på ett medvetet plan hos personer med autism.

Detta skakade om lite i mig. Gör inte alla det? Tänker på vad man gör? Tänker hur man viker tvätten, tänker hur man diskar glaset.. tänker tänker tänker... finns det något som heter autopilot? Kan man lära sig vardagliga saker som att laga mat på samma sätt som med glosor i engelskan? Att en dag kan man bara prata engelska och tänker inte på alla glosorna och hur man gjorde för att komma ihåg dem!? Funkar det så för andra? De "lär sig" att vika tvätten och behöver inte tänka igenom det varenda gång.

Detta gör mig lite rädd. Hur kan jag ha missat detta? Jag tänker ju hur jag skall göra varenda handling - alltid. Jag gör alltid det. Kan det vara en orsak till att jag är så trött jämt? För att jag tänker på allt jag gör medan jag gör det. Svårt att förklara, väldigt meta.

Min mamma har alltid sagt till mig att det "är bara att göra det", och jag har aldrig sett innebörden så tydligt tidigare. För henne "är det bara att göra det", jag måste aktivt tänka för att minnas hur man gör det - varenda gång.

Jag vet att detta är helt fel forum, men var bara tvungen att skriva av mig och ni brukar ju vara duktiga på att acceptera mig precis som den jag är.

Sofia
fre, 2019-11-01 - 11:00

Hej Ensam1984! Vilken spännande process du är inne i just nu. Du reflekterar mycket över hur du fungerar och jag tänker att det också är en väg till ökad självacceptans och ökad självmedkänsla. Jag tänker på det du tar upp - att medvetet behöva tänka igenom sånt som andra kanske bara gör helt på autopilot samtidigt som de dagdrömmer eller planerar något annat, låter som att det måste ta en hel del energi av dig varje dag. Svårt för andra att förstå, sånt som t.ex. för din mamma "bara är att göra" som faktiskt inte är "bara att göra" för dig. Kanske kan det leda till att du tillåter dig själv att få vara trött och att prioritera återhämtning, ju mer du förstår om dina egna utmaningar. Det är ju annars lätt att bara jämföra sig med vad "alla andra" verkar klara och slå hårt på sig själv om man inte hänger med, utan att tänka på att man kan ha helt olika förutsättningar.
Här är du alltid välkommen och accepterad som du är, trött eller pigg, med eller utan autopilot! :)
Trevlig helg!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Ensam1984
fre, 2019-11-01 - 11:35

Wow.. tänk att sluta dricka A för ca 4 månader sedan har tagit mig hit. Jag vet inte om jag är mycket lyckligare, men medveten på et annat sätt. Det känns som att jag är på väg att hitta motivationen till självacceptans och är öppen för att finna de rätta valen för mig, så jag kan fördela min energi bäst, så jag mår bra varje dag, så jag orkar vara semi-normal.

Jag har aldrig trott att det kunde vara en vardag för mig, har alltid sett mig som en mindre människa, som en lat person, som en person som saknar något, saknar motivation, som inte bryr sig om andra. Saken är ju den at jag börjar upptäcka att allt det nästan är precis tvärt om.

Jag har kämpat som ett djur för att ses som normal, hittat på strategier för att få vardagen att funka, druckit A för att stänga av hjärnan, för att orka vara social. På ett helt annat plan än andra, inte bättre eller sämre, men dumdristigt ändock.

Jag behöver tydliga ramar, rutiner som måste följas för att må bra. Det har jag nog alltid vetat, men är samtidigt en impulsiv person som har svårt att göra saker som inte faller mig i smaken. Det behöver jag hjälp med. Att spara min energi och bara göra det absolut nödvändiga. Tillåta mig själv att ta det lugnt, vilket jag redan gör, men också att jag verkligen inte känner skam och ledsamhet kring det. När folk frågar vad man gjorde förra helgen hittar jag ofta på något bara för att det verkar konstigt att varenda helg säga att man suttit hemma och tittat in i väggen i princip. Inte orkat laga mat, inte orkat duscha, inte orkat tvätta... Orkar oftast ha det iordning hemma, men ibland blir det övermäktigt, exempelvis om man varit ute och rest så kan det ta veckor innan jag orkar packa upp. Under tiden tillåts allt annat också att vara stökigt. Men det är inte värst, värst är att jag inte kan laga mat - det är en sån pärs, och diska... ja det är nästan ännu värre. Det kommer inte naturligt. Måste peppa mig själv i timmar bara för att diska i 15 minuter - det är ju sjukt ju! Ännu knäppare är ju att jag inte har insett hur knäppt detta är innan, eller jag har inte ens reflekterat kring det. Om jag trott något så är det att jag bara är lat och saknar motivation i livet om jag själv inte får någon vinning utav det.

Om livet bara kunde snabba på lite så skulle jag just nu uppskatta det. Vill att den här utredningen drar igång, vill få renoveringen klar och vill flytta så jag får mer tid till återhämtning, närmre till jobbet, närmre till min hund och mina päron. Där kan jag få mer stöttning med det alldagliga. Inte lika mycket stress och saker som ligger vilande.

Snart är höstlovet slut och jag känner mig inte utvilad för fem öre, tänker för mycket, vet att jag måste sluta, vet att ajg inte ska läsa saker som får mig att fundera. Men jag har ingen kontroll. Vill bara stänga av, vill ha en engångsfylla. Men det finns ju ingen sån. En gång är den första gången av många gånger - inte "ingen gång".

Så väljer att inte dricka i dag, istället ska jag försöka göra mindfullness men det är ju så jävla svårt. Får ingen ro i kroppen.