av Nordsaga

Nordsaga
fre, 2019-10-25 - 12:06

Inte ens ork att skämmas
Hej! Jag är ny här och skulle vara glad för lite pepp-talk. De senaste 3 dygnen har jag varit hemma från jobbet, de första 3 dygnen på väldigt länge utan en droppe. Det började med känsla av nackspärr, blytungt huvud och huvudvärk. Emellanåt får jag yrsel och dimsyn. Om nätterna vaknar jag av urladdningar av värmeexplosioner i kroppen. Kastar av mig täcket, fryser och så börjar det om. Jag har inte sovit en hel natt på flera år. Jag har tänkt: Är det någon sjukdom jag fått?

Hahaha! Så lustigt va! När jag gått omkring hela dagarna och längtat efter ”rätt klockslag”, för att få lov att ta den första starkölen eller det första glaset rött. Det har pågått sedan... ja, flera år. Så gott som varje dag. I perioder värre och med det menar jag att drickandet blivit rena fyllor mitt i arbetsveckan. Jag har ursäktat det med att ”det behövs”, för att alls orka gå till jobbet. Jag har alltid pallrat mig iväg, inte helt utan besvär och skam, även om jag fortfarande känt av ruset. Det är en ynklig känsla att komma berusad till jobbet, hela dagen går åt till att försöka dölja tillståndet. Efter lunch blickar jag ändå framåt och längtar att få komma hem. Till drickat.

Jag är 48 år och har 3 barn, man och jobb. Det har gått bra (?!) hittills. Men jag har under de senaste 3 dygnen börjat med retrospektiv. Se mig själv och mitt beteende. Det suger och jag måste ut ur detta innan mitt psyke och min kropp helt falerar.

Mitt mående har i perioder varit uselt. Depressioner, konstiga domningar, tinnitus, hjärtklappning, värk i leder. Hm, Google är ju bra! Man får reda på att man lider av en massa åtråvärda sjukdomar, men inte alkoholberoende. Idag sökte jag fram en massa info om hypoteros, att det skulle finnas problem med sköldkörteln. En högst rimlig förklaring, tänkte jag. Då kan jag ju få en diagnos som svar på ”allt jag har”. Sen föll poletten ner. I en text står det om B12 brist. Jo, det kan man få... även som alkoholberoende! Jaha, den snygga diagnosen förvandlades raskt till sanningens minut. Den ligger där nu, som en öppen bok.

Det jag genomgår just nu är abstinens. Det jag genomgått under flera år är anemi pga mitt drickande. Jag har inte ens ork att skämmas.

Jag var nykter 9 månader under 2015-16. Det minns jag som en härlig känsla. Jag ska tillbaka dit - så tusan jag ska! Nu är jag förstås bekymrad över min anemi. Kan jag behandla den själv genom tillskott och min nykterhet, eller behöver jag något mer?

Jag funderar också på att byta jobb, då det känns som att arbetet/stressen i mitt yrke ”triggar” drickandet. ”Nåt ska jag väl ha som belöning för att jag står ut!”. Har jobbat som lärare i grundskolan i drygt 20 år. Drömmer om att stå i en kassa, dra upp ogräs eller dela ut post.

Tack för att du läste mina ord. Tack.

Denhärgången
fre, 2019-10-25 - 13:19

Vad härligt och rakt och friskt du hanterar dina insikter. Och klokt att inte orka skämmas. Den där skammen är ju bara värdelös, var stolt över att du vågar möta dig själv nu och siktar mot en bättre situation.
Det där med anemi har jag inte koll på, men däremot fått järn och b12 utskrivet flera gånger. Det är ju bara att gå till vc o be om blodprov, säg att du känner dig hängig om du inte vill berätta. (Men peppar också lite för att det finns massor av bra hjälp o stöd att få om man pratar med dom om beroende).
Pepp och styrka!

Soffi
fre, 2019-10-25 - 15:53

Du har kommit till rätt plats om du vill kunna prata öppet om vad du går igenom och få lite pepp-talk emellanåt.
Det hjälper mig mycket och hoppas att det kommer att hjälpa dig också.

Starkt av dig att inse vad som är "felet" och vara beredd att förändra dig. Var stolt!

Javelin
lör, 2019-10-26 - 11:07

Du är verkligen inte ensam att belöna/bedöva dig med alkohol i det yrket. Ni gör ett hästjobb med orimliga arbetsbördor. Har flera gamla vänner och bekanta i samma situation och det enda som verkar hjälpa är faktiskt att byta jobb.. Inte mycket pepp där men om en stor del är arbetsrelaterad, så ser det rent allmänt inte ut att lätta upp den närmaste tiden i den branschen...

Hur kom det sig att du var nykter i nio månader? Kanske kan tillämpa samma strategi nu? Och vad gjorde att du började dricka igen?

Bra att du går till botten med mående, självklart B12 och försök fylla på med övriga vitaminer och mineraler. När man mår som vi gör, så är det nog extra viktigt att försöka tillgodose de grundläggande behoven. Jag inbillar mig dessutom att det blir lättare att hålla sig nykter om man försöker vara hälsosam överlag. Det ger en skjuts i rätt riktning och all kost och näringsnivåer i kroppen påverkar ens mående i olika utsträckning. Märker direkt hur motivationen sjunker när jag satt i mig onyttigheter. De första dagarna när jag bröt med a var jag extrem och fick en extrem reaktion. Slutade tvärt utan nån nedtrappning och drack bara citronvatten och grönt thé, inte ens kaffe, och åt enbart grönsaker och vitaminer. Behöver inte ens nämna vilken chock det blev för kroppen, mådde förjävligt rent ut sagt, men det hade jag gjort oavsett vid den tidpunkten, så det kändes som om lite extra dåligt kvittade i det sammanhanget. Absolut inget jag rekommenderar till andra som försöker nyktra till men jag känner mig själv och det var den markeringen jag behövde för att ta mig ur den onda cirkeln. Därefter har jag ätit mer normalt och tröstat mig med godis emellanåt.

Anemi däremot vågar jag inte uttala mig om. Om du kan tänka dig att besöka hälsocentralen så vore det ju det bästa. För mig är det å andra sidan uteslutet, ogillar skarpt den öppna journalföringen.

Hoppas du mår bättre snart och hittar styrka i nykterheten. Jag tycker verkligen om ditt sätt att skriva och formulera dig och hoppas att du fortsätter göra det här. All lycka!

JoYo
lör, 2019-10-26 - 15:32

Som många här, är du klarsynt och medveten. Man kan vrida sig snurrig av funderingar på varför man dricker. Jag jobbar också med människor (soc). Negativ stress är väl en av mina ursäkter till drickandet. Mycket skit från barndomen och svåra händelser genom åren.
Vi är många med dig som förstår din kamp.

Vi kämpar på!?

Mirabelle G-S
lör, 2019-10-26 - 15:37

Läraryrket ställer orimliga krav i dagsläget. Har du provat olika arbetsgivare? Det finns olika grader även i helvetet sas... En del privata alternativ, som startats av eldsjälar och hållits småskaliga kan tex ha satsat på en viss pedagogisk struktur som underlättar helheten. Vissa satsar på mindre klasser (tyvärr alltid med följden lägre lön för lärarna). Ett annat alternativ är att ta klivet till särskola eller resursskola. Tufft elevklientel, men små grupper, mycket enskild undervisning och väl tilltagna kringresurser. Och handen på hjärtat - en eller två elever som borde gå i resursskola finns i varje klass i den vanliga kommunala skolan, plus 28 elever till som ska ha sitt.

Nordsaga
mån, 2019-10-28 - 13:13

Tack Javelin för ditt stöd, och alla andra som skrivit i min tråd. Det känns fantastiskt att läsa, känna igen sig och få råd. Jag har inte vågat mig in i ett forum som detta förut, men jag måste säga att jag känner mig otroligt ”hemma”.

De nio månadernas nykterhet var följden av en totalt utflippad fylleperiod, som höll på att kosta mig och min man vårt förhållande. Min äldsta dotter (då 16 år) vaknar på morgonkvisten av ljud från gatan. Där ligger jag i nån sorts dille. På den tiden bodde vi i lägenhet en halvtrappa upp. Ja, en lång historia blir kort: Hon fick hoppa ut genom fönstret från sitt rum och hjälpa mig in, hon ville nämligen inte passera min man som låg dyngrak på soffan.
Det var inte mycket kvar av mig dagen därpå, hjärta, själ, kropp. Ångesten höll i sig länge och vi pratade mycket med våra stora tonårsbarn. Man kommer till vägs ände. Om vi hade fortsatt dricka så hade vi inte haft någon familj mer.

Vi beslutade oss för att gå på ett AA-möte. Det blev många möten. Vi kom närmare oss själva och varandra. Vi blev starka och trygga. Ångesten försvann. Sen då? Jo, man kan ju prova på att dricka lagom. Eller?

Mitt mående är starkt kopplat till min arbetssituation, men det är förmodligen inte hela sanningen. Det är det väl sällan... Jag känner ibland att jag inte ”känner” mig själv och ibland känner jag alltför mycket. Och mängder av pliktkänsla kombinerat med drömmar om självförverkligande. Hela jag är som en enda stor krock.

Nu har det gått en vecka sedan jag drack. Det är höstlov och jag får en veckas vila. Hjärnan är fortfarande inte med mig. Min man säger att jag borde söka läkarvård om de här symtomen inte ger med sig (nackont, huvudvärk med dimma och yrsel). Jo, lite blodprov och annat kanske inte vore fel... man behöver kanske inte fläka upp alla korten på bordet direkt.

Jag önskar alla en fin dag. Kram!

Nordsaga
mån, 2019-10-28 - 13:43

Ja. Jag håller med dig om alltihop. Det är tyvärr så svårt att se problemen när situationen i skolan normaliserats. Det liksom SKA vara så här.

Vad gäller min yrkeskarriär så har lärarjobbet aldrig varit ett ”kall” eller en dröm. Jag är inte gjord för det här. Alls. Min man brukar skämtsamt säga: Du tycker ju inte ens om barn!

Jodå. Jag trivs med den delen av yrket som handlar just om barnen. Men det blir för mycket. Jag ”tar med mig dem hem”.

För min själsfrid och sinnesro inser jag att jag måste byta arbetsmiljö helt, alternativt bli hemmafru. Jag bränner ut mig. Släcker kreativiteten inom mig. För att jag helt enkelt inte orkar mer.

Och alkohol ger som bekant energi...

Mirabelle G-S
mån, 2019-10-28 - 17:22

Jag gillar förstås inte att du dricker för att få energi... men tryckte på hjärtat för att du valt att se en obekväm sanning i vitögat. Du behöver lämna yrket för att kunna komma i balans. Det är inte en plättlätt insikt att hantera. Man måste inte heller se hela trappan för att ta första steget. Vem vet, när du lämnat yrket bakom dig kanske du upplever en renässans. Distans kan föda nya visioner. Och då kan du ju välja att gå in i yrket igen. Den svängen har jag tagit i mitt yrkesliv... bort och sedan tillbaka med nya insikter och nytt mod. Hur som helst önskar jag dig lycka till på vägen mot själsro.

Nordsaga
tis, 2019-10-29 - 09:44

Ny dag. Som det sög igår kväll. Det blev en stor kopp te och ett långt samtal med min man istället för att pimpla vin timme efter timme.
Det gick, kändes lugnt och tryggt (men liiiite trist att inte få kicka igång...). Vi pratade om mitt stegrande beroende och orsakerna till det.
Han tycker jag ska säga upp mig nu, men jag tycker det är förhastat. Vill jobba fram till sommaren åtminstone. Plikten, ansvaret, förtroendet. (Det skulle vara surt att stå utan inkomst dessutom!)

Det känns i alla fall fint att vakna nykter.
Första tanken: Hur fördriver jag tiden idag då?
”Fördriver” liksom! Snacka om bristande tacksamhet för den tid jag har. Jag måste göra, göra, göra något som känns meningsfullt. Som ger mig energi. Hela huset är fullt av påbörjade, halvfärdiga projekt... Varför är det så hjärtans svårt att komma igång. Är det i tanken det felar? Klarar liksom inte av att ha tråkigt, för det är vad jag tänker att livet är utan A... Klarar inte av att se det fina med livets små steg framåt. Jag vill ha allt färdigt omedelbart.

Nu sätter jag fart helt enkelt! Ska göra klart dotterns rum. Del 1: Dra spik ur taket.
Spiknykter! (Men bävar lite för den grå dimman som förmodligen kommer framåt kvällen.)

Förresten,
ibland tror jag att jag är idiot eller bara allmänt befriad på intelligens, för jag kan tänka: Åh, så många dagar jag MISSAR att dricka nu. Det HADE ju varit bra att PASSA PÅ nu under ledigheten (är höstlov nu). Jag kommer ÅNGRA att jag inte drack när jag hade CHANSEN!

Men, skjut mig! Så korkad jag är! Eller är jag så totalt kidnappad av alkoholen? Hur kan man annars ens tänka så...

Nä, idag blir det spik och te.

Hoppas alla ni därute får en fin dag!

Broken
tis, 2019-10-29 - 18:56

Känner igen mig i allt du skriver.
Tristessen som infinner sig trots tusen saker att göra, men ingen ork/lust.
Har tänkt många gånger efter diverse ledigheter att jag inte tog till vara chansen att ”koppla” av. Så du är inte den enda som är korkad =)
Problemet på båda är vårt missbruk av alkohol. Alkoholen som universalmedel i alla situationer.

Utan att veta angående ditt jobb.....Så har jag i alla fall skyllt mycket av mitt mående på jobbet, där alkoholen i hemmet var min ventil/redskap för att orka. Men har insett att den gjorde det värre, och att jag har tappat alla normala sätt att handskas med stress, oro etc. Jobbet i sig är inte problemet utan mitt egna sätt att bearbeta det som händer. Älta och grubbla på saker som jag inte kan lösa med tanken.
Vilket jag nu när jag har vart nykter ett tag börjar lära mig ,med hjälp ska jag tilläggas.

Vet inte om det hjälper dig, men kanske känslan av samhörighet ger något.

Mvh Broken

Mirabelle G-S
tis, 2019-10-29 - 20:11

Broken, så träffsäkert du beskriver hur vissa av oss funkar... vi ”ältar och grubblar sådant som inte kan lösas med tanken”. Just det fastnar jag väldigt lätt i också. Och det var, som du skriver, sju resor värre när man använde alkohol för att fly grubblerierna.

Nordsaga, du är inte korkad. Jag, och fler med mig, tänkte precis så under den spiknyktra sommarsemestern. Men det gick över när man insåg hur mycket mer man hann uppleva, fixa, testa osv. Inget av allt det hade blivit av om jag hade suttit i soffhörnet med min vinflaska. På de där spikarna bara, så ska du se att du blir litet nöjdare ?

Picklad
ons, 2019-10-30 - 15:40

Det du skriver Nordsaga låter som att jag hade kunnat skriva det. Lärare, tre barn, en man, 50 år, full mitt i veckan, döljer hela dagen, längtar till 18:00, hemma två dagar med stressymptom. Ska jobba imon och kommer troligtvis att dricka när jag lagar mat ikväll.
Hatar detta men vet inte hur jag ska ta mig ur det. All energi går åt på jobbet. Var nykter i 10 år, 93-03. Varför klarar jag det inte nu?
Skaffade barn under de åren.
Känns som jag har fastnat i ett tomrum och skulle gärna byta jobb. Dra upp gräs eller nåt.
Jag förstår precis hur du har det.
Ska vi bestämma en datum för start och mål och se om vi kan klara det tillsammans?
Kanske lite påfluget från min sida, men jag frågar ändå.
Styrkekramar!

Nordsaga
ons, 2019-10-30 - 18:50

Tack för att ni skriver och reflekterar mina tankar.

Tack snälla Picklad för ditt förslag. Onekligen sitter vi i samma sits. Vissa dagar sneglar jag på ett par av mina kollegor och undrar om de kanske har det som jag. Men man skulle inte ens ta i samtalsämnet A med pincett på jobbet. Tur att detta forum (och andra) finns, så att människor får chans att mötas och spegla varandra.

Jag har tuffa dygn. Hjärnan kör logaritmer, variabler, statistik, gudstro, kemiska föreningar, korsord, inälvor, fransk löksoppa, skärmflygning, blåklint och svart.
Trumpetsvamp.
(Skriver - raderar - skriver - raderar)

Mer blir det inte ikväll. Hjärnan går i spinn.
Ta hand om er!
(hjärta)

Nordsaga
tors, 2019-10-31 - 11:28

...men berusad. Så slutade kvällen. Så mycket för min disciplin. Satt och doftade på vinet i en timme. Hade räckt med det.

Idag renoverar vi ett rum. Det är riktigt givande. Underbart att göra tillsammans med min man. Se hur det växer fram, planera och syssla.

Har nollkommanoll sug/lust att dricka. Finns kvar i flaskan från igår. Men nä.

Den stora frågan är: Vad gör jag med mitt liv?

Mirabelle G-S
fre, 2019-11-01 - 18:35

Vad ska en göra med sitt liv... Något som känns meningsfullt utan att bli ett kall som slukar en med hull och hår... Jag tänker att 20 år som lärare har gett dig massvis med kompetens som kan användas i det privata näringslivet. Skickliga pedagoger behövs inom HR tex. Du kan ju annars gå tillbaka till Lärarhögskolan som yrkeslärare. Doktorera kanske? Eller bli studiecirkelledare? Eller du kan läsa till yrkesvägledare? Eller varför inte bli läromedelsförfattare? Testa att själv gå till en yrkesvägledare. Det är superintressant att gå igenom deras kartläggningar och samtal. Man får reda på massor om sig själv. De som läser till yrkesvägledare brukar söka med ljus och lykta efter någon att öva samtalsmodeller och kartläggningsmodeller på. Jag har varit en sådan försökskanin och fann det mycket givande. Kolla med något lärosäte nära dig.

Nordsaga
tis, 2019-11-05 - 18:27

Bästa Mirabelle,
Tack för ditt inlägg med alla goda råd om hur jag kan förändra min yrkesbana!

Jag funderar mycket på att försöka komma in i kyrkan som församlingspedagog. Bakgrunden är lång, men diakonissa har jag inte tillräckligt för att bli (utan att studera ihjäl mig).

Mina näääästan 10 nyktra dagar är för tillfället förbi. Men jag tar en dag i taget. En dag nykter, en dag inte. Det är surt. Men jag orkar inte med tillvaron utan denna drog just nu. Den enda måttstock jag lever efter är: Inte bli bakfull. Inte gå berusad till jobbet.

:/

Mirabelle G-S
tis, 2019-11-05 - 18:48

Det är surt just nu, och du befinner dig inte där du önskar med nykterheten... Men du är ju på väg ? Du har öppnat sinnet för ett sundare liv, en sundare själ i en sundare kropp. Du griper tag och ger dig in i brottningsmatchen med de stora frågorna på vägen mot målet. Rom byggdes inte på en dag. Livsomvälvande förändringar tar tid, även när måttet redan är rågat och man vill ha förändring omedelbums, allra helst redan igår... Första steget mot livet du vill ha är redan taget, för du har bestämt dig för vilket liv du inte vill ha. Gott så. Försök finna ett litet mått av själsfrid i det medans du vidgar horisonten och bestämmer dig för i vilken riktning du ska ta nästa steg. Kram på vägen!