av Soffi

Soffi
lör, 2019-10-26 - 08:07

Det har tydligen blivit min nya rutin, att äta frukost jättetidigt och sen sitta och fundera över allt som händer i mig nu. Även om det är lite jobbigt för att många tankar snurrar och är högst oklara och halva så känns det faktiskt bra. Jag ger mig själv den här stunden helt enkelt.

Javelin: Vilket bra tips! Att duscha varmt/kallt för att distrahera hjärnan från tankar och koppla om systemet till att fokusera på den rent fysiska känslan istället. Det är precis tvärtom mot vad jag brukar när jag sätter mig på kvällen i mitt tysta vardagsrum med dämpad belysning, då försöker jag ju minska på nya sinnesintryck så mycket det bara går för att ge hjärnan chans att "jobba klart" med dagens intryck. Men, det funkar ju, helt uppenbart, inte. 180 grader alltså, dags att testa att ta bort fokus på de jobbiga känslorna/tankarna/intrycken genom att utsätta sig för mer sinnesintryck, fast sådana som inte behöver vidare tolkning.

Så tillbaka till mina funderingar. När jag bestämde mig för att dra ner på alkoholen, ja, jag bestämde mig ju faktiskt inte för att sluta dricka, så tänkte jag att det blir en kamp emot alkoholen och suget att dricka dagligen. Alkoholen var den stora motståndaren.
Jag hade fel. Det är inte alkoholen jag kämpar emot. Det är mig själv.
Visst, jag har känt sug efter att dricka, men alltid kopplat till att jag vill må bättre, slappna av och/eller unna mig och ta hand om mig. För att jag inte har någon annan strategi att hantera mig själv. Och jag vill ha medicin.

När jag omdefinierar min "motståndare" så förstår jag bättre. Någonstans vet jag ju att det finns ingen som är så obarmhärtigt hård mot mig som just jag själv. Kom på det apropå mina funderingar igår. Att jag har mycket lättare att hantera livet när jag är i någon "roll", tex på jobbet. Får jag kritik där så är det ju bara den rollen som får kritik, inte "jag" och jag har ett gott "jobbsjälvförtroende" då jag vet att jag är högpresterande. Rent privat socialt däremot så vet jag inte vem jag är, speciellt inte nu när jag inte dricker. Lägg då till det faktum att "man känner andra utifrån sig själv" plus att jag tydligen är högkänslig när jag inte dricker. Inte undra på att man överanalyserar allt andra gör för att hitta "kritiken de riktar mot mig". Och kritiken är jag naturligtvis känslig för då jag SKA vara den duktiga och ofelbara.
Kan det vara så??? Och hur slutar man i så fall???

Ändå... så förstår jag inte riktigt... Hur kan det komma att jag även mår så fysiskt dåligt sedan jag slutade dricka? Idag har jag återigen "torrbakfylla", fast jag inte drack igår så har jag ont i huvudet, är trött och har sandpapper i munnen. Efter över femtio vita dagar....

Nåväl, just nu, fast jag vet vilken medicin som skulle hjälpa så gör det mig faktiskt ännu mer övertygad om att jag inte vill dricka. Inte än. Vill verkligen hitta en väg till att må bra utan alkohol först.

Javelin
lör, 2019-10-26 - 11:49

Efter att ha läst en hel del kring just torrbaksmälla, så verkar det inte helt ovanligt att det kan hålla i sig i tre månader. Inte så upplyftande för en annan men bättre att veta vad man kan förvänta sig. Förr om åren behövdes tre dagar sen var man som ny, det här är ett starkt bevis på att man har ställt till det för sig...

Tycker du gör helt rätt i att vänta med alkohol tills du mår bättre i dig själv. Vi behöver nog jobba med vårt "privata självförtroende", yrkesmässigt är det intakt. Det är så klart ett tecken på osäkerhet att rikta så mycket negativa tankar gentemot sig själv. Jag är precis likadan. Varifrån kommer denna kritik? Själv kan jag härleda en stor del till min uppväxt. Förväntades alltid att vara bäst. Så är det än idag iofs, är 38 år.. Med sånt i bagaget så är det inte konstigt att man har svårt att hitta sitt egenvärde.

Tror man behöver fundera över varför det är så viktigt att ta åt sig av vad andra tycker och tänker. Speciellt såna man knappt träffar. En stor del av denna "kritik" är ju inte ens reell, utan något min hjärna kokat ihop utifrån diverse parametrar den plockat upp, blickar, suckar, energier ja inte vad jag allt vad som snappas upp. Sedan presenteras en mindre smickrande sammanfattning om mig själv, till mig själv som jag kan analysera till leda. Haha det är ju tragikomiskt alltså. Inte undra på att man dricker. Nä, det här måste jobbas vidare på om livet ska bli mer uthärdligt.

Du är en stor inspiration för mig Soffi!

Soffi
sön, 2019-10-27 - 15:37

Jag får så många nya erfarenheter på den väg jag valde i början av september, nykterhetens väg. Vissa positiva, andra jobbigare, men alla bra :-).

Torrbaksmälla är en av dem.
@ Javelin: Så bra att du har läst på och kan ge besked, att torrbaksmälla tyder på att man verkligen "ställt till det för sig" och att de kan hålla i sig i tre månader. Jag visste inte ens om fenomenet förut, förrän jag fått uppleva det nu på min nyktra resa. Och nu vet jag att jag misshandlat mig själv mer än jag förstått och troligen får uppleva baksmällorna ännu en period. Men troligen bara ungefär en månad till kan man hoppas, det är ju bra :-).

Nykter fest är en annan.
Ja, igår var det fest. Och en ny upplevelse för mig. Gubbens bror med familj skulle komma och gratulera honom lite i efterskott. Jag tänkte innan att det blir lugnt, inget att våndas över. Men det kom fler, goda vänner som inte spottar i glaset. Jag får erkänna att jag studsade till lite när jag stod och hackade sallad och fick reda på det. Jag skulle ju dricka alkoholfritt - det blir ju jättejobbigt!
Det normala för mig är ju att vara med och festa med öl, vin, whisky, ja allt som bjuds, eller om jag måste vara nykter så har jag alltid brutit upp tidigt och åkt hem och "tagit igen" förlorad promille med några whisky hemma. Nu skulle jag alltså vara nykter och stanna kvar till idag :-s.

Men det gick bra :-). Eftersom det var jag som fixade i köket så kunde jag när jag serverade de första gästerna vin fylla mitt eget glas med alkofritt vin utan att någon märkte och slapp därmed frågor och kommentarer. Sedan var det ganska lätt att sitta med vid bordet hela kvällen, ju mera vinet flödade ju mindre "risk" var det ju att någon skulle se att jag fyllde mitt eget glas från en annan flaska. Och, ja, det var viktigt för mig att inte få en diskussion just under middagen om att sluta dricka. Det fanns någon vid bordet som hade kunnat ta min nykterhet som en "knäpp på näsan", om ni förstår...
Jag blev naturligtvis trött av att vara med, ovanpå min högkänslighet har jag även en hörselskada som gör att jag har jättesvårt att höra när folk pratar i mun på varandra, jag måste koncentrera mig på en i taget för att höra och kan alltså inte hinna med i alla diskussioner. Jag satt alltså på helspänn, jättejobbigt, men jag hade trevligt ändå.

Ja, jag hade faktiskt trevligt! Och det var inte svårt att låta bli att dricka trots att antalet buteljer med olika drycker ökade på bordet, precis framför näsan på mig, ju längre kvällen gick. Känns så skönt att veta att det räcker att jag tar ett beslut vid första glaset - Alkohol eller inte? -sedan rullar det vidare. Med alkofritt precis som det hade gjort om jag tagit riktigt vin i det första glaset, då hade det säkerligen rullat på med både det ena och det andra tills det blev på tok för mycket.
Visst, jag vaknade idag på morgonen alldeles svullen i ansiktet och borta i skallen av trötthet av gårdagens alla intryck. Såg alltså ut som jag festat hårt trots att jag inte gjort det. Men, just idag bekom det mig inte speciellt mycket.
Känslan av seger var för stark :-)!

Soffi
sön, 2019-10-27 - 17:34

Ett litet PS till flera inlägg jag skrivit ovan.

Jag kallar min särbo för "gubben". Ja. Det kanske låter illa i många öron. Men det är kärleksfullt menat.
Jag har faktiskt också frågat honom för några år sedan om han är ok med det (han är ganska mycket äldre än mig så jag insåg att han kanske skulle ta illa upp). Hans svar var att "Ja, först visste jag inte hur jag skulle ta att bli kallad gubbe, men sedan har jag ju hört att du kallar dina högst älskade katter för dina gubbar så nu förstår jag att det är kärleksfullt.

Ville bara förtydliga det nu när jag satt och tänkte på hur lycklig jag är som har en så underbar man i mitt liv. Samtidigt som det slog mig att ni, som inte känner mig, kan tro något annat för att jag har ett "öknamn" på honom :-s.

DS

Soffi
tis, 2019-10-29 - 07:32

Det här kommer att verka helflummigt och totalt vrickat tror jag. Och kanske är det det.

Det här med att lära känna sitt nyktra jag... Jag har börjat se mig själv lite som "ett intressant forskningsobjekt".

Jag har ju tidigare druckit på diverse känslor och för att få stopp på hjärnan, men kanske lika mycket på fysiska krämpor.
Det som nu snurrar i skallen kom jag in på i lördags under festen. Jag klarade ju att sitta med och ha trevligt nykter, men, magen la av och jag fick ont i ryggen. Ok, jag åt något olämpligt och troligen för mycket samt att jag satt på en obekväm stol. Hade jag druckit så hade det hjälpt matsmältningen och fått ryggen att slappna av. NEJ, fel. Jag var naturligtvis superstressad av den nya situationen! Adrenalinet stängde av magen och beredskapen att slåss fick ryggmusklerna att krampa.

Jag fick för några år sedan lära mig om "förbjudna känslor". Dvs känslor som en person inte visar, eller kanske inte ens tillåter sig själv att känna, de kan ta sig uttryck i en helt annan känsla och beteende.
Jag insåg redan då att jag är en person som inte får bli arg. När en "normal" person blir arg blir jag istället rädd - och får ont i magen.
Jag har nu börjat inse att jag inte heller får bli stressad. "Jag är ju superstresstålig!" För det ska man ju vara i dagens samhälle.
Men det är ju klart att jag blir stressad som alla andra, jag tillåter mig bara inte att känna det. Kroppen går dock igång med alla hormoner mm. Bla har jag lärt mig att tänka efter när jag får ont i ryggen - har jag lyft något tungt? nej, ok, då är jag stressad! Det ryggonda kan alltså botas med alkohol.
Dysfunktionellt? Ja! Men, vad gör man när man inte känner de "riktiga" känslorna? Det kapitlet ingick inte i ovan nämnda kurs.

Nu har jag ju bestämt mig för att låta bli alkohol en period och medicinen mot alla krämpor är inte tillåten. Det blir då jättejobbigt att hela tiden "tänka baklänges" - Ont här eller där, vad är det jag känner?
För, även om jag redan sedan barnsben stängt av vissa känslor så finns de ju där, och, de ökar nu när jag är nykter.
Jag tänker att det vore så mycket lättare om jag hade nyckeln till de där känslorna så att jag kunde känna dem och ta hand om dem innan de sätter sig i kroppen.
Finns den nyckeln???
Rätt eller fel, jag vet inte. Men just nu så tror jag att en del av allt "jättekonstigt" som sker både i kroppen och knoppen nu i nykterheten har sin förklaring här. Och för problemlösaren, jag, är det mycket lättare att hantera det om jag får analysera och försöka åtgärda istället för att bara acceptera.
Alltså är jag just nu i fasen "min egen försökskanin" och därmed behöver jag ju hålla mig nykter ett tag till, annars sabbar jag ju studien.

Dee
tis, 2019-10-29 - 10:36

Ditt inlägg får mig att tänka på när jag var på min allra första nyktra AW med mitt jobb, jag var ny där, hade varit nykter i 4 månader ungefär.
Jag upplevde det som att jag såg fram emot att få testa mina vingar och vara nykter och var väl inte påtagligt nervös, jag hade en säker plan för hur allt skulle gå till liksom.
Jag beställer ett glas alkoholfritt bubbel i baren och vips är min kontokortskod HELT borta ur mitt minne.
Jag fattade inget där och då men kan koppla det till att jag var nog rätt stressad och det blev kortslutning i skallen helt enkelt.
Tre dagar efteråt kom jag fortfarande inte på koden och fick ringa och krångla med banken!

Så kan det gå...! Man snackar om minnesluckor när man är full men detta va ju överkurs hahaha! ?
Keep up the good work, mod och styrka!

Dee

Talien
tis, 2019-10-29 - 15:17

Jag ser också mig själv som ett intressant forskningsobjekt ?.
Och jag får också kroppsliga krämpor av undantryckta känslor. Jag kan numera ganska säkert komma på vilken känsla jag förtryckt genom vilken del av kroppen jag har ont på (om det inte är så att jag lyft nåt tungt eller ätit nåt dåligt förstås) Har i många år, trots alkoholmissbruk, både insett det och försökt jobba med det på egen hand. Det är ju rätt svårt att göra det med ett alkoholdimmigt sinne ? och en kropp med alkoholkrämpor... men några saker har jag ändå lyckats fatta rätt. Och det är definitivt lättare att känna, förstå och göra något åt saken nykter!

Det är kul att studera mig själv tycker jag ? och läskigt...
Jag har skrivit mycket för mig själv om upplevelser och känslor, mediterat och djupdykt i mina känslor. För tillfället är yogan mitt viktigaste verktyg eftersom det är en praktik som fokuserar på medvetenhet kring sin egen kropp men även kopplar ihop kropp och själ. Just nu har jag mindre ont en nånsin, och tycker själv att jag börjar förstå mina egna känslor rätt fort.

Som högkänslig tror jag att det är lätt att fastna lite i andras känsloliv eftersom man lätt tar upp det, och att man därför ägnar alldeles för lite åt sitt eget känsloliv... förstår du? Mer egentid och mer studier av sig själv kan behövas då ?

Soffi
tis, 2019-10-29 - 15:26

Är det verkligen värt det? När nykterheten leder till både fysiska men och minnesförluster :-)). Eller rättare, det är ju stressen man upplever när man ska möta livet nykter som är jobbig...

Egentligen, när jag tänker efter, så borde det ju vara tvärtom. Att alkohol borde stressa.
Tänk om man aldrig stiftat bekantskap med alkohol och var uppväxt i en kultur där den inte fanns och kom hit på besök. Man blir medbjuden på fest:
-Häng med ikväll, det blir jättekul! Vi är ett gäng som ska träffas och ta gift, ja alltså, det är inte så farligt, man blir bara lite skönt avslappnad, tänker inte lika klart och tappar omdömet, fast man blir samtidigt lite modigare. Det är sällan man dör av det förrän efter många år.
Snacka om att man skulle bli stressad!

Men, nu är jag alltså stressad i situationer där jag brukar dricka och inte längre vill göra det :-s. Och jag vet att vi är många...

Soffi
tis, 2019-10-29 - 15:33

..så att jag känner mig mindre ensam med min "knasiga" forskning.

Och för att du ger hopp om att man kan få rätsida på sina känslor och kropp om man "bara" ger sig själv lite tid och fokus, istället för att gå all in i alla andras känslor.

Dee
tis, 2019-10-29 - 20:50

Jag ser det som ett roligt minne från första gången jag var ute som nynykter - it could only be better efter det där ?????

Stressen över de nya situationerna finns ju alltid där men jag har blivit noga med att om jag inte är på topp utsätter jag mig inte för prövningarna ett nyktert liv utsätts för i ett alkoholhaltigt sammanhang. Jag tar det i min egen takt, det får bli som det blir och komma när det kommer, det viktigaste är att jag känner att jag kommer ur de nya situationerna starkare - aldrig vacklande eller tvivlande!

Mod och styrka,
Dee

Soffi
ons, 2019-10-30 - 07:31

Det var ett skämt det där med "Är det värt det, att vara nykter?"

Det är första gången som jag ger mig in på den här resan mot nykterhet och ska jag var ärlig så hade jag nog inte funderat speciellt mycket över vad jag kommer att möta. Visst, jag förstod att det inte skulle vara lätt, men jag upplever att det är jobbigt på ett sätt som jag nog inte förutsett och förväntade mig. Och då försöker jag se det komiska i jobbigheterna.

Det är ju logiskt att jag blir stressad över att gå in i "nya" situationer. Men det är ju både skrämmande och lite komiskt att det är nytt att möta goda vänner på en fest för att jag så sällan varit nykter på fester....
Jag blir också förskräckt över att få kvitto efter kvitto att jag varit värre däran än jag velat se.
Det är där jag "vänder på det" -Vad hade den logiska reaktionen varit om jag aldrig börjat dricka? Jo, att bli stressad av att bli bjuden alkohol.
Det gör det ännu mer tragikomiskt och jag kan hitta kraft att fortsätta på min nya väg.

Klokt råd att tänka på när jag kan utsätta mig för prövningar och när jag kanske bör låta bli, att jag gör bäst i att vara i balans innan för att gå ur situationen med en positiv känsla av att ha lyckats.
Tack!

Soffi
fre, 2019-11-01 - 16:21

Så det kan gå...
Igår var en fruktansvärd dag. Var på ett läkarbesök och min läkare slog undan benen på mig helt och fullständigt. Situationen är lite för komplex för att jag ska orka förklara. Men jag gick iaf därifrån med ångest i kvadrat, tänkte att det här kan bara inte vara sant.
Naturligtvis var det första jag tänkte att jag skulle styra rakt mot systemet - Jag ska supa skallen av mig. Behöver en riktig drängfylla. Fy f-n vad jag är värd att trösta mig nu!
Men någonstans hörde jag också en liten röst som sa - Det räcker väl att han är en idiot, inte ska du straffa dig själv också genom att ge upp nykterheten? Och så tänkte jag på er här på forumet.
Över åtta veckor nykter och allt läsande och skrivande här har alltså gjort något mycket positivt för mig. Det har skapat en röst som säger emot tom ett "tvingande sug".

Men, vilken röst vinner i ett så överjä-ligt läge?

För att ge mig själv en tankefrist tog jag omvägen via gymmet. Sedan, på något sätt, lyckades jag faktiskt ta mig hem utan att handla. Satt hela kvällen hemma och kunde inte göra något annat än att stirra in i brasan och försöka andas och hantera ångesten. Med en kopp te i handen.

Idag fick jag ett samtal från Försäkringskassan. Min handläggare förklarade att hon pratat med min läkare och att hon inte förstod hur han tänkte och sa "Jag bad honom skriva ett tydligare intyg så att du kan få fortsatt hjälp, jag vet ju att du behöver det." !!!!!!
!!!!
En mycket oväntad hjälpande hand. Så tacksam för det!

Så tacksam även för er alla här på forumet. Ni anar inte hur mycket ni hjälpte mig igår, jag var för slagen för att ens orka gå in här, men jag tänkte på er.

TACK!

Talien
fre, 2019-11-01 - 16:48

Tänkte precis på dig faktiskt!
Underbart att du hittat en motivation för dig själv! Vad grym du är ?
Det är ju som du säger, varför straffa sig själv för att någon annan är en idiot?

Och vilken bra handläggare på fk!! En hjälpande hand i rätt stund är guld värt. Och du är värd den där hjälpande handen efter gårdagen!!
Kram ?

Soffi
sön, 2019-11-03 - 15:33

Snart är min nionde helg till ända. Lördagsmiddagen igår var mysig "som vanligt" och jag saknade fortfarande inte att få dela den där vinflaskan som gubben öppnade. Jag drack mitt alkofria.
Men nu är det söndag eftermiddag, och söndagssuget är jag fortfarande inte fri ifrån. Det är inte jättejobbigt, men det finns där; tänk om jag haft en flaska rött att koppla av med, jag är lite för trött för att göra något vettigt och lite vin och en film skulle vara mysigt. Men, nej, jag har inget hemma och dessutom så vill jag inte dricka, även om suget finns där.
Skriver här istället. Ska kika in på era trådar också idag, har inte riktigt haft ork eller tid det senaste.

Bestämd
mån, 2019-11-04 - 12:23

Hej Sofgi! Ville bara kolla in och säga hej och heja! :) Åh, känner igen känslan, liksom en rastlöshet och så tänker jag på avkopplingen och det där första glaset vin. Samtidigt vill jag absolut inte dricka. Det är som att man önskar att det inte fanns några konsekvenser och att man bara kunde få den där avkopplingen. Försöker hitta andra sätt (yoga, springa, andningsövningar, möta mig själv osv) och också acceptera att jag sörjer lite.

Soffi
tis, 2019-11-05 - 15:58

Ger mig själv en klapp på axeln för det och försöker vara glad.
Men …
… jag har ingen bra dag idag. Har fruktansvärd ångest över hur mitt liv ser ut och är totalt apatisk och handlingsförlamad, att skriva här är det första "vettiga" jag gör idag och klockan närmar sig 16.... Jag vill bara gråta men kan inte ens det.
Önskar att jag hade obegränsade mängder sprit, ja vin räcker inte. Samtidigt, systemet är öppet och jag är ju nykter så att jag kan åka och handla. Men jag vill inte.
Och det är väl den enda ljusglimten, om jag verkligen försöker hitta en, att jag inte ens vill dricka.

Den här förbannade tomheten, inte undra på att jag blivit alkis....

Nej. Ska försöka läsa lite hos er andra här på forumet för att komma ifrån mig själv lite.

Talien
tis, 2019-11-05 - 20:16

Det är en förbannat bra ljusglimt att inte vilja dricka när man har ångest ❤
Jag sjukskrev mig veckan ut pga ångest. Och hur sjukt livet än är ser jag ändå de där små sakerna som blivit bra hittills. Men det känns ändå tomt, även här.
Kram på dig! Du har verkligen varit grym hittills och kan fortsätta så ❤

Soffi
ons, 2019-11-06 - 06:52

Har haft en riktigt j-vlig natt. Inser att jag är skrämd från vettet och det känns som att kroppen är på väg att ge upp. MÅSTE få rätsida på mitt mående och mitt liv. Har sökt hjälp högt och lågt, men får ingen hjälp så det får mig bara att må ännu sämre.

Rädd också för vad nykterheten "ställt till med".
Förut har jag ju balanserat mitt mående med alkohol. Det är ju ingen bra strategi, men den har ju fungerat på något vis ändå. När ångesten och tomheten kommit smygande har jag tagit ett glas vin för att dämpa den, och det har ju lindrat. Visst, många gånger blev det för mycket, det där glaset blev en hel flaska. Men jag har klarat att tuffa på vidare i livet med dagliga göromål.
Nu, när jag har varit nykter i ett par månader så är ångesten så mycket värre. Och jag längtar inte efter ett glas vin för att få avslappning och ro. När jag får tankar på alkohol så tänker jag att jag vill bli full, jag vill dricka tills jag däckar. Så har jag aldrig tänkt förut.
Jag har ju läst här att om man tar ett återfall så blir det ofta värre än det var innan. Jag tror att jag börjar förstå mekanismen där...
Nu vågar jag alltså inte ens ta ett glas för att få ro en stund.
Eller, är det enda chansen att ta ett återfall och slå i botten med dunder och brak? Är det vad som krävs för att få hjälp, för att skrika tillräckligt högt och desperat?

Jag är kristen men inte religiös, snarare typ kristen ateist. Men idag ber jag till högre makter -Snälla, ge mig bara ett litet tecken på att det finns en lösning!