av Dee

Adde
tis, 2019-10-29 - 09:16

att du får känna detta som tog mig över 1.5 år in i nykterheten att uppnå :-) Det är verkligen en omvälvande känsla !!!

Jag blir glad över att läsa om din nya erfarenhet !!!

Adde
ons, 2019-10-30 - 16:41

jag hade planer på att åka till blomsterfestivalen i Chiang Mai just i början av februari men det har kommit lite grejer i vägen som jag inte kan styra över och sen har de en sån grym luftförorening numera så jag som har astma drar mig lite för att utsätta mig för det. I dagsläget gäller andningsmask om man nödvändigtvis måste vara ute :((

Så ja, det lutar åt att vi ses !! Ser definitivt fram emot en kram utan tårar <3

Dee
mån, 2019-11-04 - 19:07

Vad är det för demoner som sitter på min axel och kraxar egentligen?
Flyg iväg, hos mig har ni ingenting att göra med era knarriga nedlåtande krax!
Kom inte till mig och väs i mitt öra om natten då jag inte kan sova, att jag är en jävla alkis som inte är pålitlig.
Att ryktet säkert kanske gått.
Sitt inte där på min axel och håna mig!
Visst är jag en jävla alkis, men jag skulle vilja påstå att jag är en förjävla torr en nuförtiden.

Om dagen talar jag förnuftigt med mig själv, men om natten kan jag stundom kapitulera, vältra mig i skam och skuld.
Nästan så jag har svårt att ta i skiten. Den som är min egen liksom.
Jag har tänkt så många gånger att allt det här kanske beror på att jag behöver komma ut ur mitt skrymsle och stå för allt jag sagt och gjort, men jag slår bort den tanken i samma sekund som den kommer till mig. Månne det inte bara vara en flyktig tanke som vidrör min kind, utan en tanke som kom med den demon som sitter på min axel och ständigt pickar med sin näbb mot min kind.

Kom inte till mig, era nedrans demoner - jag har kämpat hårt för att bli torr.
Och jag är så ärlig och sann jag någonsin kan vara, det var mödosamt att få min skrud att bli helt vit igen och inte lukta av surt gammalt vin.
Det ska världens alla osynliga gudar veta, precis som de förtrogna förstått runt omkring mig.

Adde
tis, 2019-11-05 - 11:22

så repeterar vi lite : " Jag har tänkt så många gånger att allt det här kanske beror på att jag behöver komma ut ur mitt skrymsle och stå för allt jag sagt och gjort,....."
Kan du försöka hitta nån irl som du kan häva ur dig dina tankar hos ? Nån med tystnadsplikt eller en "vanlig" person som inte tjattrar vid sidan om ?
Det är just det steg 5 hos AA handlar om.
Jag brukade tjata om tidigare här i forumet att bästa sättet att få sinnesro är att göra 3 saker :
1) Prata
2) Prata
3) Prata
Ryggsäcken måste tömmas och efter första gången så kommer det en väldigt avslappnande känsla och när nya saker kommer upp i skallen så repeterar man ovanstående. Jag vill inte skrämmas men det poppar upp nya skamfyllda grejer som man lyckats trycka undan i åratal efter ! Och det är så viktigt att man häver ur sig dem rätt så omgående.

Du gör allting så rätt så detta är bara en tidsfråga innan du är mogen nog för att ta steget framåt !

Sköt om dig !

Dee
tis, 2019-11-05 - 14:29

Det där va tryggt att höra.
Jag försöker prata så gott jag kan med min barndomskamrat jag träffar rätt regelbundet just nu, hon lyssnar och är förnuftig i sina råd men jag vågar inte berätta allt för henne. Hon får en förfinad version.
Jag försöker också berätta för min mamma, den andra personen jag pratar rätt öppet med, hon har fått den förfinade sanningen och varje gång vi pratar om alkoholen så kommer en extra krydda på moset, men sist kände jag att jag råkade berätta för mycket och skäms typ. Känner att jag måste låta henne smälta det.
Sen har jag min syster här inne som jag kan berätta allt för, den osköna sanningen, men även för henne skäms jag inför vissa bitar även fast jag inte behöver göra det.
Det är en sån hemskt känsla att känna skam. Blir typ helt spak bara av att skriva detta nu.

Jag ska försöka skaffa mig en terapeut som inte journalför mot sjukvården. Det är enda sättet för mig att vilja prata professionellt om detta.

Kram Adde, du är en klippa!

Mirabelle G-S
tis, 2019-11-05 - 17:45

Det är ju märkligt hur dessa negativa sinnesstämningar drabbar och löper amok nattetid... Månne det är ett bevis på att man tagit i för hårt och gjort sig övertrött dagtid? De psykologiska försvaren, som tex förnuftet rämnar... Det där att komma ut ur skrymslet och stå för allt... Näää jag tror inte på det här med självspäkelse inför publik. Var och en bär på sin egen hemliga synd. Varför ska just din skyltas med? Du är en bra människa, med en del misstag i bagaget, kanske till och med tack vare en del av de misstagen. Gott så. Krama om dig själv och beröm dig själv för resan du har gjort istället. Kram

Adde
tis, 2019-11-05 - 19:26

behöver inte vara religiös för att ta hjälp av en präst eller diakon som är kunnig i 12-stegsarbete. Och de journalför inget och har tystnadsplikt.

Mirabelle G-S
tis, 2019-11-05 - 19:33

Mitt inlägg var alltså en reflektion på att typ söka upp folk man tror sig ha felat mot och kräla i stoftet... Det var ett sådant scenario jag syftade på med självspäkning. Att gå till ett proffs och få hjälp att bearbeta sin ryggsäck och lätta på tyngden är en helt annan femma. Sunt.

Dee
tis, 2019-11-05 - 20:49

Det är mäktigt att känna den här känslan av lugn inombords. Jag vet inte vad jag ska kalla det riktigt.
Vissa säger sinnesro.
Jag vill bara kalla det för här och just nu.
Det är så sällan jag känner det där lugnet insåg jag ikväll när jag klev in på det där mötet, kanske jag egentligen aldrig har känt det, sorgligt nog.
Jag kan komma väldigt nära jag promenerar i skogen, eller när jag var med min älskade hund då hon fysiskt gick bredvid mig, men knappast ljust nu.
Mitt under en upptrappande konflikt som bara blir värre och värre på min arbetsplats - luften går så trögt att andas och mina tankar snurrar ständigt kring vart lösningen finns.
Men ikväll fick jag hela 30 minuter där jag totalt upplevde det där lugnet - jag vart helt uppslukad utav den där känslan som är så obekant för mig. Jag var varken påväg till något i tanken, eller från något, jag tänkte inte på min sjukdom (eller jo, det gjorde jag ju indirekt eftersom jag befann mig i ett rum med andra nyktra alkoholister förstås, haha) men det var bara så oerhört skönt att slippa detta jädra fokus på mig, mitt välmående och vad som fungerar för mig och bara lyssna på alla andra en stund.
Jag är så tacksam för det.
I det rummet, liksom i det här, är jag inte konstig på något sätt.
Jag satt tyst hela mötet och lyssnade.
Mötet varade 1 timme. I 30 minuter fick jag uppleva den mest behagliga känslan i min kropp jag snudd på aldrig har känt och tänkte att detta är "fanimej ett mirakel Dee!".
Jag tappade den där här och nukänslan när jag plötsligt började tänka på ordet "relatera".
"Just det, jag har hört att man alltid kan relatera till allas berättelser!"
Det blev nästintill en form av fixering följt av en besvikelse hos mig när jag desperat sökte mig själv i deras berättelser, men aldrig fann mig riktigt fullt och fint hela vägen ut.

Men såklart jag kanske inte kunde relatera till det riktigt när det var en majoritet som talade av män i övre medelåldern vars historia vittnade om en på pappret typisk alkoholist, en sån som de allra flesta som inte bär på sjukdomen tänker på när de hör ordet alkoholist.
Där satt jag, troligtvis yngst i rummet. Kvinna. Som skött mitt arbete till punkt och pricka och aldrig i hela mitt liv kommit försent till jobbet eller stannat hemma för att jag varit bakfull utan istället lyckats med det omöjliga. En karriär helt i fyllan.
Hur har det egentligen gått till?!
Fan, jag borde söka till Talang nästa år!

SÅ innerligt tacksam för den där känslan.
Underbart.

Dee
tors, 2019-11-07 - 13:52

Jag ska ut och äta ikväll med ”grannen i Beck” (hon som jag drack vin med i det tidigare livet) och ytterligare en gammal kollega.
Det ska bli supertrevligt, grannen i Beck är väldigt stöttande och hejar alltid med glada tillrop på över att jag är nykter - snacka om fantastisk! Vi har rätat upp vår relation märkbart och jag är så tacksam för vår nya, bättre, relation.
Att gå ut och vistas på den gamla puben där vi ibland blev rätt uppkäftiga mot varandra krävs ju en planering.
Min plan för kvällen är att unna mig nått extra gott att äta. Den inkluderar även meningen:
”Aldrig första glaset”
Så det var ganska enkelt att göra upp strategin to be honest. För min andra kollega som medföljer kommer mitt svar, om hon skulle fråga varför jag inte dricker, att jag undviker alkohol pga att jag insett att jag mår bättre och är mer ångestfri utan.

Men såklart, grannen i Beck är en supersocial varelse, och i förmiddags så smsade hon mig och frågade om inte vår fjärde gemensamma kollega skulle unna följa med.
Mitt svar var ”jag vet inte om jag känner för det, vad känner du inför det?” Jag antog att den fjärde kollegan frågat om hon fick joina oss.
Den fjärde kollegan är lite knepig. När jag pausade min firma så var hon så nyfiken och det var som att hon gottade sig lite i att en stjärna fallit och att det blev mer plats för henne på himlen att glänsa. Det var aldrig något ”oj, tråkigt att du lägger ner, hur mår du egentligen?”
Jag hade det i bakhuvudet och kände att jag inte riktigt orkade samla kraft till att förklara för ytterligare en person att jag skulle va nykter ikväll, därav mitt svar. En person som säkerligen i sitt tidigare liv har varit grävande journalist i skvallerpressen liksom. Hon är en sån som inte skulle nöja sig med mitt planerade svar utan ställa följdfrågor och vi känner inte varandra jättebra och jag vet sen tidigare då jag sett att hon skvallrat om andra på exempelvis nätet.
Det visade sig att den fjärde kollegan inte hade frågat utan grannen i Beck frågade mig först om jag ville att personen skulle komma med.
Efter mycket om och men gav jag med mig.
Grannen i Beck skulle kolla med den fjärde kollegan som faktiskt inte kunde komma med ikväll så jag slipper mobilisera om min plan.

Vad som är viktigt är att ha tydliga strategier för vad som kan vara triggande situationer eller relationer. Jag känner att jag i dagsläget gärna vill ha saker och ting planerat om jag ska vistas i alkoholhaltiga miljöer.

Strulan65
tors, 2019-11-07 - 15:35

Är lika mkt planerande att vara nykter, som att smygsupa. Nu ställer jag mitt hopp till kloka Adde som skall säga: Ta det lugnt tjejer det kommer att gå över, till slut är det ingen som frågar.
För jag blir rätt trött på att planera taktik och samtidigt vill jag ju kunna umgås med folk naturligt.
Så många kramar och ha en härlig kväll utan skvallerbyttan?
Kram Strulan ??❤️

Dee
tors, 2019-11-07 - 22:37

Det går alldeles utmärkt att va nykter och umgås med folk utan att planera sig blå.
Det enda man egentligen behöver planera är att aldrig ta det första glaset.
Inte sant?
Att ha ursäkter eller förklaringar är ju egentligen en parantes, en dag kommer jag kanske våga säga den egentliga anledningen, men ikväll fick jag inte ens frågan varför jag drack vatten.

Tacksamhet över mina relationer som börjar slå rot och hitta livsglädje!
Det är så skönt att kunna närvara helt och fullt, tidigare har jag varit i monolog med mitt glas, att det satt en människa där bredvid va bara för syns skull..

Mod och styrka,
Dee

Dee
ons, 2019-11-13 - 19:34

Jag vill verkligen att Du ska veta att jag vet att Du fick ta så jävla mycket då, förut.
Min inneboende sorg. Min euforiska lycka, mina pikar i glädje jag knappt själv kunde parera. Min själviskhet. Min slöja av nyckfullhet. Och mitt dårskap.
Allt det där, tillsammans med mina mörkaste mörkaste tankar.
Jag vill att Du ska veta att jag vet vad det kostade mig i efterhand. Vad det kostade Dig. Vad det kostade oss.
Jag vet det. Tro mig, jag om någon vet vad det har kostat.

Jag vill verkligen att Du ska veta hur förtvivlat jävla ledsen jag är för det.
Saknar Dig. Skäms inför Dig. Tycker om Dig. Vill Ditt bästa. Vill vara Din vän. Vill ge tillbaka det jag tog av Dig.
Jag vill att Du ska veta att jag vinner den här kampen varje dag. Även fast jag triumferande går som en segrare ur ringen varje kväll, så är jag den största förloraren när jag kommer till vår vänskap.
Jag förstår det. Tro mig, jag om någon förstår Dig.

Jag vill att Du ska veta att en del av mig känner att det inte är rättvist att jag förlorat Dig.
Orättvist. Mot Dig. Mot mig. Mot oss.
Älskade T, förlåt, jag vet inte vad jag kan göra för att få vara en del av Ditt liv igen!

Magnum
ons, 2019-11-13 - 20:17

Ibland måste vi förlåta oss själva för att vi varit sjuka eller helt enkelt för att vi inte visste bättre. Om vi ger oss själva lite tid så kan vi gottgöra det vi har ställt till med, men ge det tid.
Att känna ånger och en önskan att bli en bättre människa är en bra bit påväg.
Lycka till

Dee
fre, 2019-11-15 - 21:01

Jag har ganska sällan ångest nuförtiden - så skönt.
Ännu skönare är att kunna ha förmågan att oftast snurra ur ångestens medföljande spiral som snurrar till det lite för mig ibland. Det handlar om tankemönster jag har svårt att bryta helt enkelt.
Min ångest, som jag hade kroniskt i några år innan jag slutade dricka var mestadels kemisk har jag kommit fram till efter en tid in i nykterheten. Men den var också baserad på en hel del skam.
Tänk om någon konfronterade mig, på riktigt?
Inte bara hintade?
Mycket av den skammen försvann i samband med att jag började lägga mitt livspussel rätt. Så himla befriande!
Jag grubblar inte så mycket över alla fel och dumma grejer jag gjorde under dom åren som jag drack på daglig basis, för jag tänker att jag inte skulle orka vältra mig i den skammen som det innebar utan väljer att blicka framåt och vara stolt över att jag lyckats simma in till land och ta tag i mina problem innan någon annan tog tag i dom, åt mig.
Det är en bedrift i sig som jag tyst triumferande hurrar för varje morgon jag ser mig själv i spegeln.
Jag tänker mindre och mindre på min relation till alkoholen, men blir nästan dagligdags påmind av någon slags tanke som kommer över mig, hur glad jag är att jag är nykter och hur dåligt jag mådde när jag drack, jag tänker jätteofta den här tanken på att "det här hade jag aldrig orkat/kunnat/velat/upplevt när jag drack". Och jag känner tacksamhet. Och jävligt rik på en stor erfarenhet.

Nu på senaste tiden har jag vandrat tillsammans med Skam. Skam har börjat komma till mig nu när jag försöker sätta ihop de två liven jag levt och lever nu. Skam säger till mig att alla vet. Alla vet och alla pratar. Om mig. Och att jag bedöms som oduglig och opålitlig.
Skam pratar ner mig till någon slags spillra på två sekunder och jag får ångest utav det.
Alldeles nyss var Skam här och väste i mitt öra att det kontrakt jag ska skriva på så småningom dröjer och kommer utebli för ingen vill ha en jävla alkis runt sig.
Jag har sätt att konfrontera känslan inombords på.
1. Högst troligt är att ingen snackat runt - folk är så självupptagna nuförtiden, så självcentrerade, så att om det blivit en snackis så har det dött ut nu.
2. Låt dom snacka då, men låt mig också få chans att förklara i så fall.
3. Om de snackat, så säger det så mycket om dom som pratat själva - alla såg hur jag kämpade och hur dåligt jag mådde.
4. Jag skrev det här inlägget för att släppa på ventilen.

Mod och styrka och fuck Skam,
Dee

Dee
lör, 2019-11-16 - 20:46

Jag är iväg i helgen på aktiviteter. Det har minst sagt varit till att kryssa sig fram alkoholens slagfält!
Frestelserna har inte passerat mig obemärkt förbi denna lördag.
Grannen i Beck (min dryckeskompanjon) är med mig på aktiviteterna denna helg, vi är på ett hotell tillsammans med en stor grupp människor. Det brukar bli en del fest när vi alla ses, och vanligtvis brukar jag se till att bo kvar över natten och ha med mig en dunk med vin som jag och Grannen i Beck delar på under kvällen.
Redan imorse märkte jag att mina tankar fokuserade rätt mycket på förra årets aktivitet när vi alla träffades senast, och mindes hur jag redan på morgonen hade startat dagen med en återställare och var rätt sur och grinig när jag kom fram till hotellet.
Anledningen? Jag var sur och grinig över att hela min tillvaro kretsade kring tankarna på när jag kunde få fortsätta dricka alkohol, och att jag blev irriterad över det faktum att jag inte skulle kunna göra det på ett par timmar. (Jag vet, det är så hemskt fast ändå skrattar jag åt mitt eget beteende som var så sorgligt!)
Jag reflekterade i bilen på vägen ut dit vi skulle över hur skönt det var att jag detta år hade full fokus på det som komma skulle, och att jag nykter ankom till eventet!
Stolt över mig själv och över min livs största förändring!
Jag hade sedan tidigare avböjt kvällens aktiviteter som innebär att vistas bland vindunkar, fulla människor och hets på att dricka, så jag hade tidigt sagt till att jag skulle hem efter den obligatoriska delen. Det erbjöds mig ett rum på hotellet, det har tjatats till höger och vänster från de andra i gruppen att jag skulle stanna ikväll - att det fanns vin så det räckte åt mig också (Jag har inte outat att jag är nykter alkoholist - jag är tydligen en rolig prick i det sällskapet som inte spottar i glaset fortfarande) men jag avböjde.
Innan lunch kom en i gruppen förbi med en påse som han stoppade i handen på mig för att tacka för att jag ställde upp tidigare och hjälpte honom med en grej. Innan jag visste ordet av så höll min hand i mitt absoluta favoritvin och jag reagerade blixtsnabbt utan att egentligen tänka mig för med att ropa "Nej!"
Haha! Det varit lite konstiga blickar på mig från de andra! Han ropar tillbaka:
- Jo! Slutdiskuterat! Det är du värd, tusen tack för att du hjälpte mig när jag satt i skiten!
Jag tittar ner på flaskan i min hand och diskussionen som startar i mitt huvud sätter jag snabbt punkt för och jag gick som på autopilot fram till Grannen i Beck och väste i hennes öra "Ta skiten, ta det, jag kan bara inte låta denna flaska följa med mig hem!" Självklart ställde Grannen i Beck upp och tog emot den.
Jag är nu hemma och pustar ut efter dagens frestelser och tjat från gruppen, och jag känner något slags sug.
Jag är inte sen på att välkomna suget, tvärt om utan jag tänkte istället skriva ner hur mitt sug ikväll ser ut:

Situationen är direkt kopplad till förväntan på att dricka så det är ju egentligen inte så konstigt att jag funderar på alkohol i samband med detta årliga event.
Personerna är också förknippade med alkohol som jag träffar där denna helg.
Jag upplever inte att jag är direkt sugen på alkohol, att dricka alkohol, utan ikväll känner jag mest att suget på något vis är kopplat direkt till den förväntan som är förknippad med helgen, vilket är lite märkligt, det är därför jag tänkte skriva ner situationen jag befunnit mig i idag. Jag tänker också att det var en mycket taktisk grej att faktiskt åka hem och inte ta det där hotellrummet som blivit över till mig om jag skulle ändrat mig.
Jag är tillräckligt stark för att säga nej, men i en normal situation, inte som denna - det är lite crazy den här helgen med det där gänget, lite för galet faktiskt.
Jag känner också att det var superbra av mig att kunna upptäcka en situation som jag inte riktigt reflekterat över så mycket förut, dvs hur jag ska lösa det med alkohol som ges som gåvor till mig. Jag så en mycket intressant triggerpunkt hos mig själv idag som jag noga för ner i min stora svarta bok om livet, för det är ju ingen ursäkt till att dricka bara för att någon sagt tack för hälpen med en vinflaska!

Starkt jobbat Dee!
Jo förresten, på frågan jag fick från snubben som stack flaskan i handen, som undrade varför jag inte ville ha den, svarade jag:
- Äsch, jag har slutat dricka vin, det känns så jävla ofräscht med alkohol nuförtiden!
Han godtog det utan följdfrågor.
Kom ihåg att vi är fräscha - vi torra alkoholister! Jävligt fräscha! ;-)