av InteMera

Blade Runner
fre, 2019-09-06 - 23:09

Helt rätt. Att vara kvar och nervöst hantera hela kvällen dränerar dig på energi. Skriv gärna och berätta hur det gick sen. Måste kännas fridfullt på något sätt när du agerat rätt och låtit mannen ta konsekvenserna för sitt drickande och du inte sopar undan för honom. Kram Blade Runner

Azalea
lör, 2019-09-07 - 00:11

Helt rätt gjort!!
Inte ett dugg elakt utan vänligt mot dig själv.
Hoppas ni fick en go myskväll i lägenheten?

InteMera
lör, 2019-09-07 - 11:12

Tack alla för bekräftelsen att jag tänker rätt som nu allt mer prioriterar mig själv och låter honom reda upp sitt själv.

Igår kväll slutade lugnt då jag struntar i hans drickande, fick lite verbala påhopp senare på kvällen men valde att inte svara och ta betet för att starta ett bråk. Hur kvällen gick för honom har jag inte ens frågat men det är en skamsen och tystlåten man som stryker runt hemma idag och han försöker låssas allt är som vanligt igen som om gårdagen inte hänt. Allt är på sitt vridna sätt alltså som vanligt i ett hem med en alkoholist ?

Spinoza
sön, 2019-09-08 - 10:03

Starkt gjort InteMera!!!
Så bra att du tar hand om dig själv och låter honom ta konsekvenserna av sina handlingar!

InteMera
tis, 2019-10-29 - 20:04

Och så kom hösten och de befarade allt regelbundnare förekommande fyllorna. Allt tätare blir han full och igen helt utan tanke på barnen. Han är en usel förälder och beter sig allmänt illa mot oss alla så fort han druckit. Allt oftare kommer fyllan mitt i veckan, han ”blir sjuk” på förmiddagen och åker hem från jobbet, bara för att barnen ska hitta honom slocknad i soffan när de kommer hem från skolan. Barnen kan bli utskällda för att de ”täcks” säga emot eller inte svarar det han vill när han skäller och pratar underliga saker på fyllan. Innan jag hinner hem från jobbet är allt redan i upplösningstillstånd. Idag packade jag barnen i bilen och lämnade bara en lapp att vi sover i lägenheten då han snarkade högt på tvären i soffan när jag kom hem. Nån timme senare får man sms vad jag ställer till med, att jag minsann ska få för dethär. Att han aldrig mer vill prata med mig. Bra det kan jag tänka... Svarar inte på nåt av det, tänker det kan få stå för honom vad han häver ur sig.

Min lägenhet är tack och lov beboelig, saknas egentligen bara enstaka möbler och lite piff så vi kan välja att bo där tidvis. Får se om detta on/off snart blir ett permanent off för vårt förhållande.

Det är inte hållbart som vi levt och han dricker igen allt mer allt oftare och det står jag bara inte ut med mera alls. Han verkar igen fatta noll varför jag väljer att bo annanstans tidvis, så fort han har en nykter dag ska allt vara som vanligt men det är det ju inte! Nu börjar barnen bli större och ber själv att få åka till lägenheten och då gör vi det. Själv känner jag ett visst vemod när mörkret lägger sig till vinter och har slut på drömmar just nu, är glad jag orkade slutföra min renovering för vad som än händer nu så har barnen och jag åtminstone tak över huvudet!

Spinoza
ons, 2019-10-30 - 17:26

Så bra att du har din lägenhet där du och dina barn kan ha det lugnt och skönt!

Skrållan
ons, 2019-10-30 - 19:52

Så skönt InteMera att du har din lägenhet. Inte lött med dessa fylleperioder.
Bra att du inte går igång på hans stygga sms.
När jag lämnade, så tänkte jag att kanske, bara kanske kan jag rädda min man, numera ex, om jag lämnar. Men jag vet inte. Ser ju honom aldrig full nu, men jag tror att han dricker som vanligt.
Fy vad du får kämpa. En styrkekram från mig?

InteMera
fre, 2019-11-08 - 20:20

Kraschlandning, kan inte kalla det nåt annat.

Har mått lite halvkasst ett tag, som ett mörkt moln som hängt över en och varje gång mannen druckit, allt oftare, och blivit allt argare och mer obehagligt passiv aggressiv har molnet mörknat ytterligare. Igår var det till slut nåt som knäcktes inom mig. Gick o lade mig i en boll i sängen så fort jag kom hem från jobbet, kände bara att nu går det inte mera. Orkar inte kämpa mer. Vill inte.

Mannen tror det räcker och blir bra efter hans fylleutspel bara han skickar ett förlåt på sms dagen efter. Prata om det får man inte. Är så less på alltsammans så jag känner jag knappt vill andas mer. Släpade mig på jobb idag trots hur jag mådde igår, bara för att redan på förmiddagen fatta att mannen är hemma full redan. Tvingades åka hem efter en plågsam arbetsdag för att hämta barnen som åkt hem med skolbussen, så vi kunde packa lite saker och åka till lägenheten. Mannen hade lagat middag, som han bränt i ugnen för att han somnat ifrån den på fyllan men det var tydligen mitt fel för att jag enligt honom krävt han servar mig med middag (han messade innan han blev full att han ville laga mat eftersom jag verkat trött igår så vet inte hur han får det till att jag krävt nåt) så han var skitsur och ropar och smäller i dörrar. Fortast möjligt allt viktigt i en väska och mig och barnen ur huset, innan det blir värre incidenter att rapportera. Han börjar få dendär svarta blicken igen som jag känner igen från tidigare, och konsekvenserna av den är inte att leka med. Prio ett är alltid att sätta oss i säkerhet, han åker inte efter oss när vi väl kommit iväg och till lägenheten.

Skulle så ha behövt få paus från eländet, skulle behövt bara få ta det lugnt idag. Istället går man ännu en kväll på adrenalin över att ha kommit undan ännu en kväll av hans riskbeteende. Och nu vill jag inte gå tillbaka mer. Jag kommer dö om jag fortsätter. Priset för hoppet har blivit för högt. Måste rädda mig själv nu. Gropen jag grävt mig är stor och djup, att ta sig tillbaka till nåt som kallas ett normalt liv är lååångt borta, innan vi stridit färdigt om allt praktiskt vet jag inte vilken spillra av en mänska jag ska hinna bli som redan är över bristningsgränsen.

Men nu är det nog. På riktigt nog. Kom vad det vill ur detta, men nu är det nog.
Beklagar min långa utläggning som knappast piggar upp nån, hoppas ni andra som kämpar har det ens lite lättare just idag för denhär förtvivlan unnar jag ingen!

Nordäng67
fre, 2019-11-08 - 21:52

Du måste inte gå tillbaka! Du har skapat dig själv och dina barn en jättefin öppning till något annat genom att kämpa med din egna lägenhet. Du har ett val! Välj dig själv nu! Skickar styrka och kramar. Lider med dig! ♥️

Skrållan
fre, 2019-11-08 - 22:09

Å som du kämpar. Ändå lyckas du ge mig tröstande ord. Välj dig och dina barn nu. Inget annat är viktigare.
Din kamp är över nu. Du kan inte rädda honom och dig själv. Sätt dig först nu. Hur jobbigt det än blir, så blir det bättre, så småningom.
Mina dagar är jobbiga ibland, men de ljusa blir fler, undan för undan. Och så kommer det bli för dig med.
En stor, varm kram från mig?

Spinoza
lör, 2019-11-09 - 16:50

Bra att du och barnen är i säkerhet och stanna nu kvar där i lägenheten vad han än säger!
Finns det någon du kan få hjälp av så att du kan få lite stöd och kanske lite tid för dig själv utan att behöva tänka på barnen?
Styrkekramar från mig!!!

InteMera
lör, 2019-11-09 - 17:26

Tack för era kommentarer, det värmer ?
Barnen och jag har gjort det bästa av situationen, ätit ute och handlat prylar till lägenheten så nu börjar barnens rum bli ganska mysiga redan. Jag tog en lång promenad i ensamhet medan barnen gjorde annat på eftermiddagen så en liten paus har jag fått. Mannen har jag inte hört ett ljud av idag, antagligen är han då fortfarande full och förbannad. Brukar inte komma några livstecken före ”det gått över” och jag har lärt mig det är lika bra jag inte hör av mig till honom alls heller. Så det har faktiskt varit en ganska lugn och skön dag trots allt. Vi passar på och leker lite semester i lägenheten jag och barnen, badar bubbelbad och äter kakor och försöker ha det så bra vi kan.

Vet jag måste åka till huset en sväng senast imorgon kväll för att hämta arbetskläder och barnens skolsaker men försöker att inte tänka så långt just nu. Är fortfarande rätt utmattad och kommer bli en tung vecka på jobbet efter den här helgen, sover inte så mycket och huvudet går på högvarv, kroppen värker och tårar pressar nästan jämt i ögonvrån.

Men jag vet ju jag i grunden är en fighter, så nånstans därinne morrar tigern inom mig och tids nog ska jag väl få mig igenom eländet denhär gången också. Men ja roligare kunde man ha det...

Azalea
lör, 2019-11-09 - 20:03

Ni är så värda att ha en lugn stund så stanna i din lägenhet och bygg upp er vardag där. Det kommer att bli så skönt för dig och du kommer att få din styrka tillbaka när du får distans och inte lever i det destruktiva.
Jag fick nog för snart 2 veckor sen. Kom bara till den punkten du verkar hamnat i och fick bara nog.
Packade mina saker och flyttade till min lägenhet .
En madrass på golvet någon lampa men en frihet som var värd mer än saker.
Nu har jag inrett och fått det lite mysigt och känner att jag blir starkare för varje dag.
Visst vi kommer att ha sååå mycket framför oss men vi kommer att klara det.
Stor bamsekram till dig?Azalea

InteMera
lör, 2019-11-09 - 20:32

Får tårar i ögonen av det du skrivet. För ja en madrass på golvet i en tom lägenhet är bättre än det både du och jag levt med! Tids nog blir vi starka igen, tids nog kommer även det inre lugnet ikapp oss också hoppas jag. Vägen dit kan ännu vara lång, åtminstone för mig, men allt det hopp jag satt till att försöka reda upp mitt förhållande kommer jag nu sätta på att bygga upp mig själv istället.

Hoppas du har en lugn och fin lördagskväll Azalea!

Azalea
sön, 2019-11-10 - 11:28

Tack, det hade jag och det ger energi några millimeter i taget. Vi kan inte räkna med att allt ska bli bra direkt men varje stund i lugn och ro betyder att vi blir starkare.
Det bästa med att ha sin lägenhet, även om den är lite spartanskt än, är att man äger sin egen tid och din egen vilja.
Vi tar hand om och älskar oss själva?
Hoppas du får en fin söndag

InteMera
sön, 2019-11-10 - 11:49

Åkte till huset och hämtade kläder för en vecka till mig och barnen. Hade en kort sms växling med mannen innan dess och kan konstatera han skyller allt på mig, för att jag är sur jämt. Han fattar bara inte. Han var inte hemma så jag packade hastigt det nödvändigaste i några väskor och åkte tillbaka till lägenheten, och här tänker jag stanna med barnen. Skrev till honom jag inte orkar leva såhär längre, att jag inte kan göra nåt för att han ska bli nykter och att jag tänker stanna i lägenheten om han inte själv fattar han måste sluta dricka. Jag orkar bara inte mera med den här dansen, nu tänker jag dansa solo på vilket humör jag önskar utan att för den skull bli anklagad för att en annan dricker!

Skrållan
sön, 2019-11-10 - 17:36

Bra InteMera, tänk på dig nu och barnen. Bra beslut att bo i lägenheten. Och det är ju så som du skriver, man kan inget göra för att männen ska bli nyktra.
Stor kram.

InteMera
mån, 2019-11-11 - 17:22

Som väntat blev reaktionen från mannen skarp när han fattat att jag inte avser komma hem i första taget. Arga mess, hot om myndigheter och rättegångar och allmänt dumförklarande av allt jag gör och är hela kvällen. Insikten drabbade honom hårt när han fattade att han på riktigt kan komma att bli tvungen att sälja vårt hus och därmed sitt älskade garage. Under natten svängde sms:en till självömkan, att han inte hade nåt att leva för som har en så tråkig och hemsk fru som tagit allt ifrån honom. På morgon undrade han om nåt ändrar om han slutar dricka och jag svarade ärligt att han först ska bevisa att han klarar av att vara nykter länge innan nåt alls kan komma på tal. Jag vägrar bli behandlad som jag blivit mer, ännu igår tyckte han att han hade all rätt att behandla mig som han gör för att jag inte fattar att ändra på alla mina fel. Nu kommer det gulligheter om att han ska sluta dricka och att han älskar mig. Han tar verkligen till alla manipulationsmetoder han kan tänka sig från hot, övertalning, kärlek och resonemang.

Han har skrivit bara om mig och alla fel och brister jag har, skrollade igenom hans mess och inte ett enda reflekterar över att han väljer att dricka och vad det ställer till med. Har bett han läser på om alkoholism och medberoende och vad det gör med barn att växa upp mitt i det. Före han alls fattar att spriten inte handlar om nån annan än honom själv och hans val finns inget mer jag kan göra än skydda mig själv och barnen. Hur ska man kunna ta till sig att han säger han älskar mig efter dagar av elakheter, hot och kränkningar? Nu är det nog med ord, nu ska ha bevisa i handling om det alls betyder nåt innan jag ens vill prata om nån fortsättning. När han inte får nåt svar på sitt sms så lär det snart komma elakheter igen, varför han ska bry sig när jag uppenbart inte gör det för bara för han säger förlåt så ska allt vara glömt enligt honom. Att prata om dt går inte, jag tänker inte ens försöka motivera hela min existens längre till honom.

Vad tröttsamt allt dethär, jobbet går som i dimma och man önskar sig en knapp för snabbspolning att ta sig ett år fram.