Tänker du dig en vit oktober, och sen tillbaka till det som det var förut? Tänker du att om du inte klarar en vit månad så har du allvarliga problem? Det här forumet är ett perfekt ställe för att stöta och blöta och ventilera sina tankar, och möta likasinnade som faktiskt förstår hur svinjobbigt det kan vara ?

Västligvind

Hej Sober ❤️

Det går knackligt framåt! Första fredagen igår som jag var nykter på väldigt länge. Jag är inne på dag 7 nu, i morgon är det prick en vecka som jag varit nykter.

I går var en prövning.. Fick ju inte den där fredsgskänslan som jag normalt får. När jag vet att jag kan ta ett glas vin (eller fem) och är ledig. Men jag drack läsk med mina barn, åt tacos och kollade film. Målade lite (har precis börjat) man har ju väldans mycket mer tid på kvällarna nu när man inte dricker.. Helt sjukt egentligen. Förut hade jag suttit med mitt vinglas, pratar i telefon eller med mannen om strunt. Nu har jag plötsligt tid för mig själv.

Sen gick jag och la mig och vaknade utvilad och nykter! Vilken känsla!

Men är mer lättretlig såklart. Ganska sur och grinig överlag. Men idag kommer bli första lördagen nykter på länge! Så jag ska ta mig an denna dag också.. En dag i taget ❤️

Vad jobbigt med din man. Min man dricker fortfarande och så men han bjuder inte mig. Sen dricker han öl och det gillar jag inte. Han vet att jag inte kan dricka nu. Du kanske kan sätta dig ner med honom nu på dagen och förklara dina känslor bättre. Han kanske bara inte riktigt förstår dig. Säg att du känner dig maktlös inför alkoholen och behöver hans hjälp. Det kommer säkert bli bra ❤️

Hoppas din fredag var nykter och fridfull ❤️ Kram

Vaknade pigg och fräsch idag och min fredag såg ut som din ungefär, a-fri cider, mys framför en film och min hund som sällskap. Dag 12 nu och min beslutsamhet är fortfarande min drivkraft ?? Ska åka och hämta min dotter nu och vi ska besöka IKEA och äta lunch. Myslördag och nykter idag också. Imorgon kommer maken hem, jag ska prata med honom inom kort och förklara ännu en gång och få honom att förstå och inte förminska mina problem. Ha en skön lördag ❤️

Min erfarenhet är att det inte går att få någon utan problem att förstå hur det är.
Jag är nykter sen 8 månader, tog vägen via vård, antabus, aa o 12-steg. Efter att jag insett att jag inte kunde sluta själv.
Men trots att jag är öppen om allt händer det mig ofta att släktingar, vänner och till och med vården ibland uppmuntrar ”när ska du börja dricka socialt igen”. Jag kände mig så enormt ensam när ingen i omgivningen fattade. Där har aa, detta forum och sponsor en enorm betydelse för mig.
Heja dig

Helgen jag var lite orolig för är över, jag höll mig undan från A. I fredags träffade jag på grannen med klirrande påsar, jag såg sedan hur de tänt ljus inne och ute på gården brann marschaller, då kunde jag känna att fan vad tråkigt jag har det. Men det gick vägen, jag hade mysigt med hunden framför tv:n och har vaknat pigg och fräsch både lördag och söndag full av energi utan ångest.
Nu börjar tankarna komma på vad som ska hända när oktober är över, beslutet att ha en nykter oktober och säga det till maken bara flög ur mig hux flux, ungefär som att jag fick bråttom att säga det innan jag ångrade mig, som om löftet gäller för all framtid helt utan tanke på att oktober tar ju slut en vacker dag.
Men just då kändes det som jag vann lite tid för att ta tag i problemen, lugna ner kroppen och få återhämtning.
Jag tror jag struntar i nykter oktober och tänker om lite där, "Nykter Tillsvidare" lär jag tänka nu.
Fixar jag oktober (vilket jag tror på nu) så fortsätter jag...tillsvidare!
Kämpa på alla kämpar!

Har inte skrivit på några dagar, men det håller än. Fortfarande nykter och det funkar bra, inget särskilt sug, mer känslan att det är lite tråkigt kanske. Maken tog en whisky och en rom å cola igår, sen var han nöjd. Ja, det är så med folk som kan hantera alkohol, jag kan inte hantera det och behöver avstå.
Vi fick samtal från ett par vänner som vill komma över kväll och träffarna med de här vännerna är detsamma som bubbel och vin för damerna och rom för herrarna. Jag ska ner på bolaget strax och köpa alkoholfritt bubbel. Jag kommer vara öppen med att jag kör sober october, det kommer dom att köpa och inte bry sig nåt speciellt om. Jag har inte berättat för maken om mitt seriösa försök med att bli nykter eller om det här forumet. Han vet ju att jag dricker för mycket och har problem men han tror att jag bara kör lite hälsosamt ett tag med lite viktnedgång och så och han börjar bli lite taggad han också ? Han tycker det är skönt med stillsamma helger med mig och ytterst lite alkohol. Ha en skön lördag ?

Vilken stressig vecka. Jag har som hastigast varit här och kollat era inlägg när jag har haft tid över.
Men jag vill bara meddela att jag håller min nykterhet än, 25 dagar idag.
Jag märker att jag tänker mer sällan på alkohol nu än i början. De första två veckorna var beslutsamheten den starka drivkraften och alkohol och min nykterhet var det första jag tänkte på när jag vakande och de tankarna upptog ganska mycket av min vakna tid. Nu är inte min nykterhet det första jag tänker på när jag vaknar, det kan gå flera timmar och vid mycket arbete, möten och sådant som håller mig sysselsatt kan en halv dag gå innan jag påminns om det. Kan det vara så att nykterheten är det normala tillstånd jag vill vara i? Det känns just nu som självklart att inte dricka och den känslan är grym att känna.
Jag hoppas jag kan hålla kvar den känslan.
Tidigare när jag bestämt mig för en nykter helg har dagarna innan helgen varit nedstämd, har inte sett fram emot helgen alls eftersom jag inte ska få min alkohol, tråkigt och alldeles för bedrövligt pissigt har det känts.
Nu är det inte alls så, jag känner mig upprymd, lättad och glad över att jag kommer att vakna pigg, utan ångest och fräsch en lördagmorgon.
Jag ska inte dricka imorgon heller, så söndagen kommer att starta lika fint som de senaste söndagarna...hoppas jag.
Det är som sagt bara dag 25, prövningarna kommer, det vet jag.
Men jag passar på att njuta medans jag är inne på den inslagna vägen.
En dag i taget!

Nordsaga

Så bra du tänker, om normaltillståndet. Jag tror alkoholen lurar oss att tro en massa olika saker om oss själva och vår tillvaro. Som att livet skulle vara trist och oinspirerande, färglöst, utan drickandet. Som att vi skulle gå miste om upplevelser, känslor och tankar.

Det är ju precis tvärtom! Utan alkoholen är världen en sannare plats och tillvaron den ”äkta”.

Jag har druckit (som du fast hela veckorna igenom) just för att dämpa den här världen, eller hamna i en annan. Göra tillvaron lite gladare och hanterbar. För min del innebär mitt nyktra att jag ska våga se verkligheten. Klart.

Jag är bara på dag 3. Från början högst ofrivilligt, kan jag villigt erkänna, då jag plötsligt fick en massa sjukdomssymptom. Tre dagars sängliggande utan alkohol har gett mig tid att reflektera över hur jag lever och vem (vad!) jag blivit: En skåpsupande smygfyllekärring som går till jobbet berusad.

Jag har en enda drivkraft. Att våga leva!

Jag ser så mycket i mig själv i det jag läser här på forumet. Det ger ringar på vattnet som går ut och in i olika tidsrymder. Jag är dottern till den alkoholiserade fadern, jag är den medberoende i förhållandet och jag är den sjuka alkoholisten. Det öppnar bilder av mig själv som jag blundat för.

Nu har jag äntligen öppnat ögonen och ser bara den som vägrar vara slav under alkoholen mer!

Stor kram till dig Sober-October! ❤️

Vad glad jag blir att det går så bra för dig! Längtar också till den där känslan av normaltillstånd några veckor in.

Avslutar oktober lika nykter som jag startade den ?
Min ambition var inte att sluta dricka helt, men just nu känner jag mig så motiverad och stark så jag fortsätter min kamp så länge hängslena håller.
Vill inte tillbaka till det destruktiva drickandet, skammen och ångesten över att jag sviker mig själv och min familj driver mig att fortsätta.
Så skönt att inte behöva vara på helspänn över att bli påkommen med smygandet och att gömma.
Jag har lekt med tanken på att mysa med maken och ta lite vin eller bubbel, men jag känner att alkisfasonerna sitter i så jag vill inte dricka. Skulle jag köpa en flaska vin med intention att det skulle stanna vid den så vet jag att kvällen skulle sluta bland makens sprit och whiskyflaskor när han somnat och det ska jag inte bjuda alkoholdjävulen på ??
Ha en skön halloween alla tappra ??

Fibblan

Vad bra det går!
Och precis som du säger, varför inte fortsätta då?!
Det är givetvis upp till dig - Du har lyckats med det du förutsatte dig??!
Samtidigt, precis som du säger, så länge "alkisfasonerna" sitter i, så gör du bäst i att låta bli?!
Kör på - jag tror inte du kommer att ångra dig ännu en nykter dag/kväll..?!

Happy helvit ? Halloween ?
/Fibblan ?.

Jag är tillbaka efter några bakslag. Någon katastrof har det inte handlat om, ett par fyllor. Jag kapitulerade fullständigt när en vän kom och kvittrade och sa att nu är oktober slut, jag hade ju sagt att jag körde nykter oktober för att slippa frågor och tjafs.
Så stod hon där med ett par flaskor bubbel och fyllan var ett faktum till halloween helgen, och även helgen därpå. Fastän jag lovat mig själv att det skulle stanna vid Halloween-vurpan. Men icke.
Nu har det inte blivit något mer alkohol sedan förra helgen, helgen som varit var lugn, fin och skön och jag känner mig sådär motiverad igen.
Jag har öppnat upp för min make och berättat hur det ligger till och han förstår allvaret nu, jag har även berättat om det här forumet som hjälper och stöttar mig.
Han ville att jag skulle visa honom det här, men där går gränsen.
Det här forumet är för mig...än så länge.
En dag i taget!

Från att känt mig ensam om mina problem så har jag nu min makes stora och starka stöd. Jag har ju berättat för honom tidigare, erkänt och blivit påkommen med smygsupandet, men han blev bara arg en stund och sedan en uppmaning om skärpning och sedan var det liksom slutdiskuterat och allt återvände till det normala... för honom.
Men jag drogs ju fortsatt med en skam utan dess like och de tillfällen när han kommit på mig med mina glas som jag gömt spelades upp i huvudet ideligen som en film och plågade nästan livet ur mig, skammen var så stark att jag knappt kunde se honom i ögonen, jag låg vänd ifrån honom i sängen och ville inte vara i hans synfält, bokstavligt talat drog jag täcket över huvudet och ville bara försvinna.
Jag slutade prata och svarade bara på tilltal, jag ville bara vara på jobbet så jag slapp vara hemma och skämmas.
En dag tog han tag i mig och ville veta varför jag var så nere, varför jag inte sa något och krävde svar för annars kunde han inte hjälpa mig menade han.
På något sätt lossnade allt då, jag berättade hur jag kände mig, hur man liksom avskyr sig själv efter vad man gjort och ställt till med, alla svek mot honom när jag lovat sluta smygsupa osv...Det var skönt att lätta på hjärtat, få berätta och mötas av förståelse och någon som lovar hjälpa mig.
Så nu har vi infört förändringar här hemma, det är på mina initiativ och jag har utformat reglerna, maken är helt med på detta, stöttar och ser till att det efterlevs till 100%
Jag vill dricka några glas på fredagen och några på lördagen och bara i hans sällskap, han serverar. Sedan är det slut. Punkt.
Dagen efter vinet (som ju varit mitt stora problem med att fortsätta drickandet) vill jag inte att han ska spana in mig och behöva fundera på om jag ser lullig ut eller ej, då blåser jag i alkoholmätaren på morgonen och visar honom att det står 0.00, sedan blåser jag innan läggdags för att visa att inga nya intag av A har skett under dagen.
Först var han besvärad och tyckte att jag inte alls behövde blåsa för han litar på mig, men jag stod på mig och sa att jag VILL blåsa, både för min och hans skull.
Jag har talat om att man inte kan lita på en alkis, så han finner sig i att jag blåser.
Det är lite humor över det hela, "dags för blåsning" konstaterar jag och tar fram apparaten och blåser lite nu och då :D
Vilken sporre det har blivit, jag har kunnat dricka några glas vin, nöjt mig med det. Varit pigg på morgonen och har inte alls känt av vinet sedan kvällen innan.
Förut så har man ju själv fyllt på och mest stått vd den där jävla boxen och "kranat" som Gudrun Schyman sa :D, och då har det inte stannat vid ett par glas, ett par liter snarare.
Så här har vi kört några veckor nu och det fungerar för oss/mig, för en utomstående låter det väl galet sjukt, men det må så vara, så länge det fungerar så kör vi så här.
Så himla skönt att vi är två om det här, man har någon att kämpa med och dela "en dag i taget" med <3

Jag tycker ni har hittat en bra strategi tillsammans. Jag har aldrig smygsupit men drukit för mycket. Har lyckats bryta detta mönster och det är bra. Jag blåser alltid i alkomätaren efter att jag druckit både på kvällen och på morgonen. Detta gör jag för min skull och med humor. Men jag tycker det är bra att ha sten koll på läget.?