av Förlorad själ

Förlorad själ
sön, 2019-10-27 - 08:21

Till alla er som bollade med mig under alla mina inlägg här. Tack till alla er som gav mig mod och styrka till att våga ta steget till att lämna. Tack att ni fanns där under mitt livs absolut jobbigaste tid. TACK!

När jag stog vid beslutet att lämna eller stanna så skrev jag mycket här och har fått ett otroligt stöd och mycket "pepp" till att stå på mig. Till att värdesätta mitt eget liv högst. Och det var min enda utväg att lämna. Jag kännde det och många av er sa det till mig. Några sa att den enda chansen till att kanske kunna rädda min pojkvän var att gå. Och ni hade så otroligt rätt.

Efter mkt ilska när jag sagt att jag ska lämna. Efter ett sönderslaget hem och efter otroligt mkt bråk och kaos så lugnade allt ner sig. Någonting hände i min kille när han väl landat i att hon här kommer att lämna mig själv. Hon drar. Efter det så tror jag att han insåg vad han håller på att förlora. Första gången på 3 år tog han mig på allvar. Det var inte bara tomma hot från mig, utan jag drar. Kanske han insåg att våra 15 år vi haft betyder mer än drogerna. Kanske. Men han har hållt sig drog fri. Inte ens rök cannabis som han gjort sen han var 16. Det var mitt krav. Han fick välja.

Någonting hände genom att jag tog steget. Och även om jag ska flytta själv nu om bara nån vecka så känns det så otroligt mkt bättre att lämna någon som verkar ha vaknat till. Nu är det en lång väg vi har framför oss. Tillit ska byggas upp. Otroligt svårt men jag ser ljuset i tunneln. Det är inte helt svart där längst bort. Nu är det upp till honom att visa att han verkligen menar det här.

Därför vill jag tacka er. För om jag inte hade lämnat honom och fortsatt dansat runt i denna djävulsdans med medberoende så hade han förmodligen vart död inom kort med ytteligare en överdos på tabletter. Hur många chanser får man lixom?

ETT STORT TACK TILL ER ALLA STARKA TJEJER DÄR UTE. Jag önskar er allt gott i livet. Kram / Förlorad själ.

Li-Lo
mån, 2019-10-28 - 17:17

Tack för din fina återkoppling och så upplyftande att läsa ditt inlägg. Tänk att det kan hända så mycket med andra när en tar sig själv på allvar och ser till de egna behoven. Jag gissar att många med mig kommer läsa detta och känna glädje.

Vilken gåva att få vara del av detta forum, om än som admi, och få se hur alla ni på forumet kan göra verklig skillnad.

Varma hälsningar Li-Lo

Förlorad själ
lör, 2019-11-02 - 00:40

Ja detta forum har hjälpt mig otoligt mkt under den svåraste tiden. Allas stöd har vart guld värt. Hoppas det slutar bra för alla och att fler sätter ner foten i tid. Kram ?

Förkrossad
ons, 2019-11-13 - 01:31

Jag är helt ny här, vet inte hur detta funkar. Behöver stöd och någon att prata med som är i samma situation. Har varit fram och tillbaka i ett förhållande i fyra år. Han är alkolist och jag bara sväljer den ena katastrofen efter den andra. Varför vill han inte ta hjälp? Varför säger han aldrig förlåt? Varför känner jag bara att allt är mitt fel? Det gör så ont i hela mig, men ändå kan jag inte länna han. Han betyder allt för mig! Det är som om han är två personer.