Från min terapeut på morgonen som undrade om jag hade något jag funderade över efter gårdagens samtal..
Så jag nämnde att det inte kändes bra att han sa att jag kanske kunde dricka i framtiden...så han förklarade att det inte var så han menade...utan att hotbilden från alkoholen kommer att avta. ..så jag inte behöver lägga lika mycket fokus på den.
Det kan jag acceptera. ...däremot så kommer jag aldrig att släppa ner garden helt, jag vet hur lätt det är att falla tillbaka i gamla vanor om man inte påminner dig själv dagligen vilken problematik man har.
Men i övrigt mår jag faktiskt bra...har haft både möte med stressgruppen idag och sen var jag på AA på kvällen..så nu är jag trött men nöjd över min dag☺

Vi for ut med husvagnen igår för första gången på några år...sov bara borta en natt men det var helt underbart att bara få åka bort.
Vi grillade hamburgare, marshmallows...var och fick på ett kallhygge och kollade på en gammal stuga.
Lyckades hålla mig någorlunda positiv även fast jag ramlade som en fura flera gånger☺
Jag kände av lite sug faktiskt....tror att det är för att jag alltid har druckit när vi varit ute med husvagnen...men jag noterade att suget fanns där...och sen var det inget mer med det.
När vi kom hem på gården gick bilen sönder...och även fast vi just nu står utan bil, jag tar mig inte till jobbet och att vi nu måste lägga ut pengar på att få den fixad. .så höll jag mig positiv.
Det skulle jag inte ha gjort om jag mådde som jag gjorde när jag drack...då hade jag blivit skitförbannad, fått panikångest och velat dricka ännu mer.
Så det kan jag lägga till min lista över vad som är positivt med att vara nykter☺

Alla positiva erfarenheter av att vara nykter är ju verkligen högsta vinsten varje gång ? Keep up the good work!

Har jag nu hållit mig nykter, känner mig stolt över att jag lyckats ta mig så här långt.
Däremot är jag glad att jag tog kontakt med soss och fick en drogterapeut för jag känner hur lätt det skulle vara att prova dricka bara litegrann.
Sitter och läser om dom som provar att kontrollera sitt drickande...jag vet att det finns som som lyckas, men jag vill inte ens försöka.
Min sätt är att hålla mig helvit...det är det enda som funkar för mig, kan inte säga att det känns som en större förlust heller.
Just idag känner jag mig lite trött och lite nere...försöker lära mig att man får känna så utan att det blir nån större katastrof, jag får ta den här dagen till att vila och vara snäll med mig själv☺

59 dagar är stort!
Grattis!
Jag kan också helt glömma måttlighet.
Varför ska man ens prova? Vad är meningen med att försöka kontrollera något som förgiftar en från början till slut.
Sköt om dig!
GP

Funderar mycket ikväll över varför man blir så besatt av något som man mår så dåligt av...
Och varför man kämpar med näbbar och klor för att kunna dricka socialt..är alkohol verkligen så viktigt??
Jag mår tudenfalt gånger bättre nu än för några veckor sedan och det vill jag inte äventyra bara för att testa om jag kan dricka litegrann ibland.
Däremot kom största attacken av suget idag...tänkte att till helgen så ska jag dricka...
Fick stanna upp och fundera en stund över vad det var som triggade...
Grejen är den att det äntligen har blivit klart nu att min mamma ska få boende på en demensavdelning...och även om det känns skönt att veta så har jag nog inte fullt accepterat att hon är så pass sjuk.
Jag har som i hemlighet hoppats att hon som genom ett under bara ska vakna upp en dag och vara frisk...
Men så blir det ju inte...jag är mitt uppe i en sorgeprocess insåg jag idag och den känslan har jag alltid druckit på förut...
Men inte den här gången...jag ska låta känslorna finnas där utan att bedöva och hoppas på att det känns lite ljusare imorgon.
Note to self. ...jag kommer aldrig att kunna lyfta första glaset....

Lider verkligen med dig ? Visst är det en sorgeprocess du genomgår. Och du hanterar det så mycket bättre utan alkohol.

Kram ❤️

Med mitt möte med drogterapeuten igår så pratade vi mycket om medberoende...jag mot mina föräldrar, och mina barn mot mig.
Jag gick från klarhet till klarhet igår, och det kändes så skönt att verkligen förstå vad han menade, han är verkligen suverän på att förklara tills jag verkligen förstår vad han menar.
Att förstå att jag hela mitt liv blivit formad till den jag är pga mina föräldrars missbruk är jättesorgligt...men samtidigt är det intressant att se att jag har valt att gå en helt annan väg genom att be om hjälp.
Så det var ett jättebra möte faktiskt...han jobbar också mycket på att stärka min självkänsla, och jag kan känna att jag inte föraktar mig själv lika mycket nu då jag verkligen kämpar för min egen skull.
Idag väntar möte med soss, sedan ska jag gå på stressgrupp igen, jobbar ikväll så jag kan inte gå på AA...det saknar jag...men nästa vecka kan jag äntligen gå dit igen☺

Var på soss igår för att diskutera min utredning inför kommande öppenvårdsbehandling...en av kvinnorna där sa att hon tyckte att jag såg pigg och glad ut....
Jag blev så himla glad över det....tror jag behövde lite bekräftelse på att det jag gör faktiskt funkar.
Är oerhört tacksam för alla människor jag har runt omkring mig som ställer upp och hejar på mig på min resa.
Märker också hur mycket bättre det går för mig på mitt jobb, jag är mycket mer närvarande och jag jobbar mycket bättre...har också mer tålamod med allt som händer runt omkring mig.
Imorgon får jag äntligen min efterlängtade sovmorgon och sen ska jag åka och hälsa på mamma...ikväll ska jag äta nån god middag, och bara se till att få vila ut ordentligt?

Igår var jag och flyttade in mammas möbler i rummet på äldreboendet där hon ska bo...känns lite konstigt att hon bor där när hon bara är 66 år, men det är ju bara så det är.
För min del känns det skönt...nu kan jag skriva in henne på den adressen och hjälpa henne att söka bostadsbidrag.
Själv så mår jag faktiskt väldigt bra...har inte funderat så mycket på A i helgen...min ena jobbarkompis frågade mig i fredags om jag skulle dricka vin i helgen...nej, jag har slutat dricka, sa jag...
Det kom så naturligt att säga det...och sen vad som andra tänker och tycker skiter jag faktiskt i.
Är skönt att få använda helgerna till återhämtning....förut var jag helt slut både fysiskt och psykist på söndagarna...och jag mådde oftast skit på måndagarna.
Men inte nu☺

Idag är det 67 dagar sedan jag själv valde att sluta dricka....det är ju faktiskt helt otroligt.
Har inte tänkt så mycket på A sista tiden...tanken kan nudda men sen är det som bra.
Kan däremot känna att belöningssystemet protesterar. ..liksom vad ska jag göra på fredag för att belöna mig för att jag varit duktig i veckan....lutar åt att jag ska ta ett långt, hett bad...bara för mig själv.
Sen på lördag har jag lovat pojken att vi ska fara på badhuset.
Idag har jag möte med drogterapeuten igen....är nyfiken på vad vi ska prata om, vi börjar ju sakta men säkert komma nånvart, och jag börjar få kläm på hur han tänker.
Imorgon ska jag hjälpa min mamma att flytta in på ett äldreboende....eftersom hon inte har någon sjukdomsinsikt så tycker hon själv att det är fullkomligt onödigt att hon ska flytta dit.
Jag försöker att inte få dåligt samvete, men det är jättesvårt...finns dagar när jag önskar att jag inte hade blivit satt i den här situationen, men nu är det som det är...det är en situation som jag inte kan förändra...och det måste jag försöka att acceptera.

Sitter och funderar en hel del nu på morgonkvisten.
Trodde ju när jag slutade dricka att det var själva drickandet som var problemet, men nu har jag fått några gånger med drogterapeuten och jag börjar inse att det är så mycket som har lett till att jag valde att ta till a.
Hela mitt liv har ju kantats av medberoende, frustration och en fruktansvärt låg självkänsla.
Jag har ju som kommit till en punkt där jag ansett att jag inte förtjänar att må bra...och det är mycket som ska bearbetas och omprogrammeras, det är tungt vissa stunder, men samtidigt har jag kommit till insikt om att om jag inte tar tag i det här så kommer jag inte att klara av att hålla mig nykter.
Märkte också igår hur frustrerad jag är över att mamma inte förstår/kommer aldrig att förstå hur ofantligt mycket jag har gjort för henne sedan hon blev sjuk.
Det iallafall från emot att få gå på AA ikväll, det är alltför längesen jag var dit och det ska bli gott för själen att få träffa mina vänner igen☺

Jag tycker du är fantastisk som tagit hjälp och så målmedvetet kämpar dig framåt.
Att få hjälp av en terapeut är ett måste om man har ett virrvarr av tungt bagage att bära på. Man blir så hemmablind av sig själv så vissa saker går helt enkelt inte att se inifrån.
Alkohol hjälper ju att för stunden lindra symtom på det smärtsamma i själen men tar ju inte bort orsaken. Sedan skapar för mycket alkohol ångest och nedstämdhet.
Så det blir en ond spiral som bara går neråt. Så du gör helt rätt i att bearbeta det som gjort att du mått dåligt.
Då kan du också bli oberoende av alkohol och få ett mycket bättre liv.
Jag tror för egen del att jag aldrig kommer kunna dricka "normalt".
Vet inte ens om jag vill det...
Allt eller inget känns det som.

Ha en fin torsdag ?
Kram ?

Jag känner exakt som du angående alkohol....för mig är det antingen av eller på....så jag kommer aldrig att kunna dricka normalt.
Mitt bagage var ju betydligt tyngre än vad jag förväntat mig, och då tror jag ändå inte att vi lyckats nysta upp allt jag bär på inombords...men jag är beredd på att jobba med mig själv, för en av sakerna jag har lärt mig är att jag faktiskt förtjänar att få må bra.
Gårdagen var fylld med väldigt mycket stress....mamma här orolig över att flytta och jag gjorde mitt bästa för att det skulle gå så smärtfritt som möjligt.
Trodde inte att jag skulle hinna/orka gå på mötet, men det gjorde jag och det var en himla tur...för det var det absolut finaste mötet hittills.
Att jag har fått förmånen att få lära känna så otroligt vackra människor, det är något jag kommer att vara tacksam för så länge jag lever☺

Fick meddelande från en jobbarkompis som hade fått sin bebis imorse....blev så glad för att hon känner att jag är en av dom som får äran att veta, jag är så rörd så gråten ligger och bränner under ögonlocken.
Att jag ska vara någon som uppskattas och finns i någons tankar är en ny känsla..en välkommen sådan såklart☺
I övrigt så trivs jag väldigt bra med mitt nyktra liv, märker att jag har blivit mycket lugnare och stabilare i min arbetsroll också...tycker faktiskt det är roligt att jobba nu när jag känner att jag orkar vara där för dom äldre på ett helt annat sätt...jag har dom den tid som behöver, jag springer inte bara runt som en virrpanna.
Är ledig i tre dagar nu och jag ska fokusera mycket på att bara ta det lugnt, det har varit mycket stress senaste veckorna, så jag behöver fokusera på mig själv.
Har även gjort en av hemläxorna jag fick av min terapeut....det var jobbigt men det kändes väldigt bra att få det gjort, andra delen av läxan får vänta en stund, för den kräver mer eftertanke.
Märker också att just det här med eftertanke har blivit viktigare för mig..jag planerar och funderar över mitt liv och hur jag vill ha det☺

Mår så där bra...ibland kan det kännas lite konstigt att må bra och helt enkelt vara nöjd med tillvaron...men det är ändå en välkommen känsla.
Har haft möte med min terapeut idag...förut blev jag stressad av att träffa honom för jag trodde att jag behövde ha alla svar i förväg, men nu när jag insett att jag är där för att lära mig så är jag betydligt lugnare.
Hade tänkt följa med några jobbarkompisar på bowling om några veckor...men inser att det är dumt att utsätta sig för frestelsen så jag väljer att stå över...det är egentligen inget jobbigt beslut.
Kan önska att jag hade vänner som inte dricker så att man kunde umgås under andra premisser...men det kommer med tiden, det är jag helt säker på☺

Det är vad jag har runt omkring mig...berättade sanningen för några nära vänner, och fick så fantastiskt fin respons.
Det känns som att det händer stora saker inombords...min syn på mig själv håller på att ändras från totalt självförakt till en sorts stolthet.
Jag är stolt över mig själv för att jag valde att sträcka ut handen och be om hjälp...och igår blev känslan av lycka så stark att jag fällde några tårar.
Det måste vara många år sen jag kände mig genuint lycklig faktiskt.
Jobbar på att inte ha dåligt samvete över mamma...men det är svårt ibland när hon ringer och säger att hon nog lika gärna kan dö eftersom hon har så tråkigt på äldreboendet....försöker att inte ta åt mig av det hon säger.
Har tur som har min terapeut som verkligen förstår hur jag funkar.
Försöker också komma underfund med vad jag vill göra på min fritid...lätt spela badminton har varit en dröm för mig väldigt länge....ska se om jag inte kan göra verklighet av den snart, men nu är det dags att göra dig iordning och åka på jobbet.
Puss och kram på er alla....hoppas ni får en lugn och nykter helg☺

Kristina, vad bra att du sträckte ut en hand.
Jag tror att många människor blir väldigt glada när de får ett så viktigt förtroende. Och så blir det ju så mycket lättare för dig att slippa smyga och dölja sanningen.
Så var stolt och sträck på dig, du är fantastisk som kommit så långt med dig själv ?????.

Kramar
???

Så här länge har jag inte klarat att hålla mig nykter förut...känns som en väldigt stor grej för mig att jag har tagit mig så här långt.
Att jag har börjat berätta för människor runt omkring mig handlar nog också mycket om att jag faktiskt har accepterat att det är så här mitt liv ser ut nu.
Jag skäms inte för den jag är, istället väljer jag att vara stolt.
Jag hoppas att jag får chans att hjälpa någon i samma sits någon gång i framtiden...har så mycket tankar och känslor som jag vill dela med mig av, det är tur att jag ska på möte ikväll så jag får ventilera.
Det jag älskar allra mest med att vara nykter är friheten, helt plötsligt så kan jag göra precis vad jag vill....när jag vill,när jag var aktiv så tyckte jag att livet var outhärdligt tråkigt...nu har jag hur mycket som helst att välja på.
Men jag väljer också att vara väldigt vaksam. ...jag vet att suget kan komma precis när som helst och i varierande styrka...så jag fortsätter att ta en dag i taget☺

Är inne och läser ikapp litet här hos dig. Det är en fröjd att läsa om ditt arbete med dig själv och din personliga utveckling. Du utvecklas stadigt mot att bli den harmoniska, självbejakande kvinna det var meningen att du ska vara ? Härlig läsning som man blir glad ända ner i tårna av ?