av Nufårevanog

Nufårevanog
ons, 2019-11-06 - 23:38

Hej gott folk!
Har läst lite i detta forumet och det känns som att jag har hamnat rätt.
Jag är en kille i 25års åldern som har kommit till insikt med att jag är alkoholist.
Jag drack väl för första gången när jag va 14-15 kanske. Men då var det bara "på skoj". På skoj var det även på gymnasiet. Jag va väl som alla andra. Älskade när det blev fest. Blev kanske fullast av alla många gånger men det va ändå inte så ofta det blev fest. Gick inte runt me det djävulska suget på den tiden.
Tror problemen började när jag va 20 o pluggade 1 år i en ny stad. Bodde på ett internat me andra festprissar o ölen blev helt plötsligt fler o oftare. Kändes så jävla skönt att va föräldrafri o slippa ansvar. Men det va först då den där råa ångesten börja komma på bakfyllan. "Va hände igår? Va sa jag? Va gjorde jag?". En ångest som skapade mer drickande. Det va också först då jag började dricka i ensamhet för att det kändes skönt.
Efter det året flyttade jag hem igen. Började känna mig jävligt deppig. Visste inte va jag ville bli eller göra me mitt liv. Tog det ganska lugnt me alkoholen där ett tag. Men efter ett tag så flyttade jag till ny stad igen. Det va då det börja gå åt helvete. Det va också då jag hamna i fyllecell för första gången. Började bråka me polare. Åkte till systemet direkt dan efter ibland. O sådär har det hållit på i 2-3 år nu. Har försökt sluta flera gånger utan lyckat resultat. Bor nu i egen lägenhet vilket inte gjort saken bättre heller. Supit o gjort bort mig mitt på dagen. Förlorat vänner. Sjukskrivit mig från jobb pga bakfylla. Satt återigen i fyllecell i somras. Har haft sån kraftig ångest o panikattacker att jag bara velat dö. Har vart så jävla ensam. Har tänkt att jag aldrig kommer träffa en tjej.
Jag ser ganska bra ut, är väldigt rolig o social men alkoholen har gjort mig handikappad o har skapat en jävligt tragisk och isolerad person.
Är helt övertygad om att jag hade lyckats bra både med kärleken och jobb ifall det förbannade giftet inte hade pajat mitt liv fullständigt. Jag har gått upp massor i vikt o jag känner inte igen mig själv längre i spegeln. Den starka o självsäkra person jag en gång var är som helt bortblåst..

Jag har varit nykter nu i drygt en vecka och planen är att hålla det så. Ska snacka me en alkoholterapeut o börja träna mer. Äta bra. Det känns bra nu men va känner jag om en vecka?
Är inte alls intresserad av några 12-stegs möten. Har stor respekt för det och alla ni som gör det men för mig blir det kontraproduktivt att sitta i grupp o lyssna på allas miserabla eländen. Det blir som att se djävulen(alkoholen) rätt i ansiktet. Har ni några goa tips på hur jag kan tänka?
Varma hälsningar

Nufårevanog
ons, 2019-11-06 - 23:41

Hej gott folk!
Har läst lite i detta forumet och det känns som att jag har hamnat rätt.
Jag är en kille i 25års åldern som har kommit till insikt med att jag är alkoholist.
Jag drack väl för första gången när jag va 14-15 kanske. Men då var det bara "på skoj". På skoj var det även på gymnasiet. Jag va väl som alla andra. Älskade när det blev fest. Blev kanske fullast av alla många gånger men det va ändå inte så ofta det blev fest. Gick inte runt me det djävulska suget på den tiden.
Tror problemen började när jag va 20 o pluggade 1 år i en ny stad. Bodde på ett internat me andra festprissar o ölen blev helt plötsligt fler o oftare. Kändes så jävla skönt att va föräldrafri o slippa ansvar. Men det va först då den där råa ångesten börja komma på bakfyllan. "Va hände igår? Va sa jag? Va gjorde jag?". En ångest som skapade mer drickande. Det va också först då jag började dricka i ensamhet för att det kändes skönt.
Efter det året flyttade jag hem igen. Började känna mig jävligt deppig. Visste inte va jag ville bli eller göra me mitt liv. Tog det ganska lugnt me alkoholen där ett tag. Men efter ett tag så flyttade jag till ny stad igen. Det va då det börja gå åt helvete. Det va också då jag hamna i fyllecell för första gången. Började bråka me polare. Åkte till systemet direkt dan efter ibland. O sådär har det hållit på i 2-3 år nu. Har försökt sluta flera gånger utan lyckat resultat. Bor nu i egen lägenhet vilket inte gjort saken bättre heller. Supit o gjort bort mig mitt på dagen. Förlorat vänner. Sjukskrivit mig från jobb pga bakfylla. Satt återigen i fyllecell i somras. Har haft sån kraftig ångest o panikattacker att jag bara velat dö. Har vart så jävla ensam. Har tänkt att jag aldrig kommer träffa en tjej.
Jag ser ganska bra ut, är väldigt rolig o social men alkoholen har gjort mig handikappad o har skapat en jävligt tragisk och isolerad person.
Är helt övertygad om att jag hade lyckats bra både med kärleken och jobb ifall det förbannade giftet inte hade pajat mitt liv fullständigt. Jag har gått upp massor i vikt o jag känner inte igen mig själv längre i spegeln. Den starka o självsäkra person jag en gång var är som helt bortblåst..

Jag har varit nykter nu i drygt en vecka och planen är att hålla det så. Ska snacka me en alkoholterapeut o börja träna mer. Äta bra. Det känns bra nu men va känner jag om en vecka?
Är inte alls intresserad av några 12-stegs möten. Har stor respekt för det och alla ni som gör det men för mig blir det kontraproduktivt att sitta i grupp o lyssna på allas miserabla eländen. Det blir som att se djävulen(alkoholen) rätt i ansiktet. Har ni några goa tips på hur jag kan tänka?
Varma hälsningar

Amanda igen...
tors, 2019-11-07 - 07:51

Till att börja med vill jag säga välkommen! Du har tagit ett stort och bra beslut att ta tag i det här. Jag önskar jag också gjorde det när jag var 25... Läs andras trådar här, det hjälpte mig oerhört mycket under min första nyktra period! Mitt misstag var, och är fortfarande, att jag inte tog hjälp så se för guds skull till att gå till alkoholterapeuten!! Jag är ”duktiga mamman” som är fullständigt livrädd för orosanmälan och soc därför försöker jag ff bli nykter på egen hand. Det går sådär kan jag ju säga.. Jag har haft ett kärleksförhållande med alkoholen sedan jag var 14 och det är inte lätt att bryta det. Så ta hjälp och fokusera på allt bra nykterheten ger dig, vinsterna kommer och de är fantastiska! Skapa nya vanor och försök undvika umgänge där det dricks mycket. Önskar dig stort lycka till!!??‍♀️

Sofia
tors, 2019-11-07 - 16:36

Redan i ditt val av användarnamn uttalar du tydligt att det är dags för något nytt nu. Alkoholen har funnits i ditt liv sedan tonåren, först förknippad med härliga fester och skoj, men allteftersom så har du börjat märka av allt mer negativa konsekvenser i ditt liv som är kopplade till alkoholen. Du beskriver så ärligt och modigt hur det har sett ut. Du har en väldigt klok plan framåt - nykterhet sedan en vecka tillbaka, träffa alkoholterapeut, träna, äta bra. Det låter som väldigt viktiga steg för att ta dig närmare det liv du vill leva, kanske även för att bygga upp din självkänsla igen och våga träffa en tjej så småningom. Det är verkligen bra att börja med nya vanor när man tar bort alkoholen, istället för att bara leva i ett tomrum och en saknad. Nu kanske träningen kan bidra med vissa kickar och skapa en god cirkel där du vill nå resultat med träningen och därmed även äta bra för att det hänger ihop.
Fortsätt gärna att skriva om hur det går för dig och vad som blir hjälpsamt för dig i nykterheten, det finns ju många olika vägar ut ur alkoholproblem (AA är en väg som passar en del, men inte alla).
Allt gott!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

J94
tors, 2019-11-07 - 22:21

Hejsan!
Kände igen mig i mycket av ditt inlägg!
Jag är en 25 årig man som precis bestämt mig för att leva nykter, jag önskar att jag kunde hantera drickan men tyvärr när jag dricker så finns det oftast inget stopp och det slutar ofta med att jag hamnar i problem jag aldrig skulle hamna i som nykter. Vill bara önska dig lycka till som nykter i fortsättningen! Är själv inne på dag 10 som nykter, är rädd att man tar till flaskan igen men jag hoppas jag klarar mig utan för det är nog så värt det.

Sofia
fre, 2019-11-08 - 10:31

Grattis till 10 nyktra dagar, vilken start! Jag kan passa på att tipsa er båda om att vi erbjuder ett nätbaserat självhjälpsprogram här på Alkoholhjälpen som är hjälpsamt för många i förändringsprocessen. Det går att jobba igenom det helt på egen hand eller med stöd av en rådgivare som skickar återkoppling. Ni hittar det under fliken Program.
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet