Anonym 21523

Mulletant
Ja jag är ett vuxet barn, har haft otaliga år i terapi. Jag har skrivit till en som kan hjälpa mig med att inte hamna i dåliga relationer, de kan säkert ge mig stöd ?

?

Anonym 21523

Nu kommer jag skriva lite sorgsna tankar som kommer upp.

Jag tänkte att det är andra gången jag blir bortvald pga alkoholen mannen väljer. Inte ens lilla jag vann?
Han väljer alkoholen framför mig. Sen tänker jag så här med att jag väljer MÄN med alkoholism! Och att gå in i en kamp mellan alkoholen och mig det går inte. Inte ens någon annan tjej kommer få dem att välja bort alkoholen. Jag tycker det är orättvist att lägga skuld på mig själv som ord som sårar, ser du han valde det för du är mindre värd än alkoholen, du fick inte hela han för du är si o så....

Nej jag vann inte och det gör ingen. Kanske nån prosent gör det. Ja jag ger mig in i män med den här sortens problematik, det vet jag och det bör jag hålla mig låååångt ifrån. Jag bör hålla mig ifrån män i huvudtaget just nu ( förutom de män jag är nära vän med )

Att han valde alkoholen gör han pga att han är beroende av den. Att säga till mig skälv att jag blir bortvald är inte sjysst mot mig själv, så som jag började detta inlägg med.

Om det som är sorgset och om det som ger glädje och hopp! Att skriva är ett otroligt bra sätt att lära känna sig själv!
Önskar dig en skön kväll! / mt

Min man valde ju inte mig heller. Om man kan säga så, att man blir bortvald. För det är väl en kamp för dom.
Han valde inte oss, trots att han haft förhållande förut som varit jobbiga och kvinnor som varit ganska dumma mot honom, och jag anser mig som snäll. Trots att vi gått igenom mycket sorg och sjukdom, och jag har stöttar honom till hundra procent. I allt. Jag har gett hela mig i kärleken till honom, kanske för mycket. Så valde han inte mig.
Så det kvittar nog vad vi gör, vad vi säger, vi har ingen chans mot alkoholen. Den vinner för det mesta.

Anonym 21523

Mulletant
Så är det, jag brukar läsa vissa äldre inlägg och det är givande.

Skrållan ?
Det är sorgligt, men tur att vi kommit längre

Anonym 21523

Skriver av mig

Vaknade nyss
Gammal vana vid att veta han är ute ännu en kväll.
Vart ändå glad att jag säger till mig själv att du behöver inte vänta in nåt meddelande längre...det är ok du får sova. Du är singel och behöver inte va orolig över vad han gör, om han skriver, om han skulle glömt skicka osv osv.....

Det här beteendet jag har är ifrån vårt förhållande. Det här kommer ge sig så småningom.

Kontrollen finns kvar där i mig, och jag längtar tills den är borta. Jag får acceptera att det är så här just nu ( bara gått knappt två veckor sedan jag lämna ) troja..... släpp taget för varje dag...gör dig fri psykiskt...troja det blir bra ...allt blir bra

Anonym 21523

Tung morgon

Jag är ledsen... men det är ok, det är sunt att jag är det... på väg att läka då.

Jag har börjat talat om för andra att jag och han inte ska vara nåt mer, det känns jobbigt att säga det men det behövs med.

Jag är ledsen över att allt känns som ett misslyckande, fast jag kämpat

Det är något av en drömbild som gått i kras som du släpper.
Om jag tolkat det du skrivit rätt så har ni inte haft en fungerande relation på länge.
Alkoholen har alltid varit en partner att räkna med.

Att man som motpart i en sån relation hela tiden tänker att allt skulle vara bra eller åtminstone så mycket bättre om alkoholen inte fanns med i bilden behöver inte vara sant.
Men så länge flaskan står där som ett hinder för en fungerande relation så är det liksom konstigt nog ok att hoppas.
För utan flaskan så skulle ju då problemet vara undanröjt och allt skulle vara frid och fröjd.

Om du tänker dig att det kanske inte så mycket han du sörjer.
Utan det som kunde ha blivit.

Kanske går det lättare då?
Han lever ju kvar i sin verklighet som alltid varit sann för honom.
Du har säkert varit älskad och önskad,men bara i ständig samvaro med älskarinnan alkohol.

Han vill inte släppa henne och nu ser han att du har gått.
Nu får han sitta där med sin flaska som tröst och kanske går vidare på studs till annan kvinna.
Eller så stannar han upp,sörjer inser och söker hjälp.

Men om han inte har druckit klart så kommer han inte att öra det.
Då är det du som får bära skulden för att du lämnat,just för att han är för sjuk att inse hela sanningen.
Åt det kan du inget göra.

Låt din sorg få ta plats,gå tillbaka och läs i din tråd och ha din varannandagsvånda.

I början så for jag upp och ned i himmel och helvete på ett sätt som gjorde att jag trodde att jag höll på att bli tokig.

Lättad,glad hoppfull befriad ena dagen.
Nästa dag full av sorg och allt var svart när jag tittade framåt.
Och sen några dagar i himlen igen.
Mycket omtumlande och inget jag var beredd på.
Håll fast vid dig själv nu.
Bygg på din egen platå och låt Troja ta plats i ditt liv,ingen annan.

Anonym 21523

Tack ullabulla ?

Det är svårt vissa dagar..
Pratat med exet, sagt en hel del...

Han dricker o dricker, säger själv att han är alkoholist. Sa att sök hjälp men gör det för dig själv. Sa att jag är också sjuk. Att jag behöver också hjälp

Anonym 21523

Skriver av mig

Känner igen mig när flera skrivit om att ena dagen känns allt så befriande till nästa dag då allt är svart o tungt ?

Idag är det verkligen en svart dag.
Har ställt in aw imorgon för jag tycker inte det är läge med alkohol just nu.

Jag vill bara bli av med alla känslor till han nu på en gång, vet att det tar ett tag. Hur dumma var vi? Trodde vi skulle kunna ha en intima möten ändå, o vara vänner på det?
Jag sagt att det går inte, bättre avsluta ALLT. Nu är det så, dock kontakt än.
På nåt sätt känner jag att jag inte direkt orkar ha så mycket kontakt just nu, bättre senare när känslor svalnat. Dock är läget mycket bättre nu när vi inte ska ses på intima möten, tror att det underlättar att inte ha det för känslorna svalnar snabbare då

Jag försöker höra av mig till vänner, skriva här, ska ut på många promenader i veckan, försöka läka

Anonym 21523

Har vänt mig till medberoende här där jag bor. Ska på samtal, känns faktiskt riktigt tryggt.

Bara av att prata o bestämma datum känner jag mig lite mindre ensam. Känns som jag ger mig något.

Att släppa taget om den som är sjuk och som man själv blir sjuk av är väldigt tufft.
För så länge man får ha tentaklarna kvar så känns det som att man tillhör och är i något.

Sen att det inte är friskt spelar inte så stor roll.
Och när då det sjuka försvinner och man står där själv så blir det väldigt öde både innanför och utanför en själv.
Och i det tomrummet ska man då börja läka.

Att då få träffa andra som är i samma läge eller har varit där är berikande.
Man är inte ensam och man får dela samma tokigheter och rädslor med andra och blir per automatik mindre ensam.
Heja dig Troja.

Anonym 21523

Ja ullabulla det känns verkligen tomt, märker att jag sträcker mig efter vännerna mer o mer nu,inte för att prata om der här, utan att hitta på saker. Vill helt plötsligt köpa saker till mig med, typiskt beteende när känslor blir för mycket.

Det gör ont mellan timmarna,värst på kvällen och natten utan sömn, sover riktigt dåligt ?

Men jag gett mig nåt bra, det vet jag

Anonym 21523

Tack ?❤

Anonym 21523

Skriver av mig

Har slarvat med min träning och powerwalk. Kan ju ha med allt som skett nu. Har ätit mer onyttiga saker med. Har inte orkat brytt mig, men skäms lite för jag inte tränat o så ?

Tänker att jag får ha en sån vecka nu, ska försöka träna lite idag....
Känner tomhet, saknas närhet av honom. Känns mera när jag är hemma i stan än när jag åker iväg och jobbar.

visst kan du väl helt ärligt hålla med om att en dag utan måsten och där du skämmer bort dig själv är du faktiskt värd ???
Kram !!

Jag vet, det blir jobbiga dagar. Men det blir det ju även om du stannar hos mannen.
Nu kan du bygga upp dig själv undan för undan. Med mannen kommer du må dåligt hela tiden.
Ja jag vet det är inte lätt. Men det blir mer bra dagar till slut. Ge det lite tid. Var snäll mot dig själv och träning är bra, men om du inte orkar så ta tag i det sen.
Jag ville gärna att allt skulle kännas bra fort, men det tar tid, har jag förstått nu.
Låt det ta tid för dig också, och gör så mycket bra saker för dig själv som du kan. Till slut tror jag att du, och jag, mår bättre.
En dag i taget.

Anonym 21523

Sant skrållan

Med han kommer jag må dåligt av hela tiden. Tänker att så som han var mot mig kommer jag inte vara mot mig.

Jo jag vill också att allt ska gå över fort..
Vill inte känna de jobbiga känslorna som dyker upp lite varje dag.

Vet att du också går igenom jobbiga känslor och du tagit stora kliv framåt.

Det är väl bara att härda ut ?