..

Tror att det är viktigt att hitta sin grej att ge hjärnan och själen, det håller ordning på en orolig själ.
Mitt är just nu träning och meditation dvs läka kropp och själ, utforska metoder för att må bra.
Ha en fin helg/ kram Strulan

kanske framgår så är jag ju inte helt nöjd med att bli sittande framför datorn utan mår bäst av ett varierat liv.
Mitt nyktra liv har gett mig så mycket mer än att bara slippa alkoholen, det har gett mig alternativ att välja på, att göra bra saker bla att hoppa på små resor med kultur i överflöd (inte tavlor dårå :-) ) och saker som inte fanns i min tankevärld tidigare.
Jag var på en sån liten resa under helgen och fick lära mig massor av nya saker, eller rättare sagt : Gamla saker !
Och det är så skoj att känna att jag inte supit bort allt i skallen utan det fastnar faktiskt lite lärdomar fortfarande !

Som ordspråket säger : En dag utan att ha lärt sig något nytt är en bortkastad dag !

Jag har lärt mig att när jag blir matad med mängder av ny information så behöver jag några dagar efteråt för att sortera allt och det stämmer ju precis med det jag gick igenom som nynykter. Jag måste få sortera och grunna lite på materialet innan jag accepterar eller fattar allt. Och numera förstår jag ju att det inte är nån brådska, jag fattar när jag är mogen för det !

En sak som jag ständigt noterar på dessa småresor med andra är att det dricks så nära noll centiliter sprit man kan komma. Nån kanske klämmer en lättöl till lunchen och det är allt.

Om jag tar vara på de stunder erbjuds mig, en del oväntat en del planerat, så mina rutiner bryts och sätter fart på de små grå som Hecule Poirot säger så mår jag absolut bäst ! Efter att ha levt ett liv inrutat efter drickandet så är all variation till det bättre om jag bara törs inse det ! Våga ta steget !

Kramomer där ute !

Känner så väl igen tendensen att bli som besatt av både det ena och det andra... Det liksom kryper i en när man måste avhålla sig från att ”komma vidare” inom vad det nu är som har satt sig på hjärnan. Man försakar allt från socialt liv till basbehov som föda och sömn, till förmån för litet extra tid i besattheten. Jag har alltid kallat det ”flow”, bohemisk fritt flygande kreativ själ som jag är... Och jag blir ju en sån håglös deppig och sorglig figur när jag tillfälligt inte har någon allt-uppslukande besatthet att hamna i flow med... Shit, det låter ju ganska bipolärt när jag skriver det så här. Nu har jag glömt min poäng med mitt svammel... Jag får återkomma när jag hittar den igen ?

fråga som egentligen aldrig varit aktuell här....men : Hur söker jag gamla inlägg eller nick ????

hur många tusen kommentarer fick jag upp där ?????? Från typ 2009 och framåt..... Men inget trådnamn :O
Men 21 januari, 2009 - 12:44 skrev Berra på dagtid för att fira sin första 8 veckor :-)) Ja, jag vet man ska inte läsa bakåt bara framåt !! Men kunde inte låta bli :))

jo men ibland är det bara så att det ska ligga där det ligger :-))
Nu var det en kvinna på anhörigsidan som skrev om sitt liv som kanske skulle kunna ha hjälp av det som Mie skrev för länge sedan. Som jag ser det nästintill 2 identiska berättelser :-((

Om det är något jag blir fruktansvärt illa berörd av så är det kvinnomisshandel i alla former. Och det inbegriper prostitution, trafficking, psykisk misshandel.....precis allt där mannen anser sig ha en rättighet att trampa på kvinnan :-((

Jag tror inte att det är specifikt för beroendepersoner utan att det i det sammanhanget synliggörs på ett helt annat sätt. Krakar som går till prostituerade är bara så sjuka i sitt beteende så det är vidrigt.....kanske kan man påstå att just det tillvägagångssättet är en typ av beroende men jag håller inte riktigt med där.

Ibland är det bara för enkelt att skylla på alkoholen eller drogerna...

Men nu tar jag ett djupt andetag och lägger detta ämne åt sidan och gör klart för helgen :-))

Ps Jag såg nåt inlägg från forntiden där Mulletanten,Mie, Berra och jag diskuterade gubbsjuka :-))) Ds

Jo jag brukar också gå tillbaka ibland i min tråd.
Det är märkligt hur mycket känslor som poppar upp då.
Ibland gör det ont, och dessemellan kommer det lite värme i bröstet.
Och däremellan har jag svårt att förstå vad jag då menade, hur tänkte jag, då?

Mest irriterad kan jag bli varför jag rörde upp känslor igen, varför rörde jag om i grytan?
Ibland är det bästa att låta det begravda ligga orört stilla.
Samtidigt som det också kan kittla det emotionella till bristningsgränsen.
Det kraftfulla med forumet är att det är aktuellt i både nu och dåtid, under rådande förutsättningar.

Det finns många anledningar till att vi dricker för mycket, de är involverade så otroligt mycket i varandra.
De mesta bygger på känslor, att få uppnå nya, gamla, eller bara för att få vara kvar i den.
Det är därför jag tror att de som är beroende är känslomänniskor, och de är beroende av....känslor.

Bara en teori, så här en lördagsmorgon där jag precis som jag brukar, skriver ifrån en varm och skön säng.
Ute är det sur-regn som hörs genom det öppna sovrumsfönstret ,och vem vill kliva ur sängen då.
November är en tid som inte bjuder på några önskemål om att vara ute i onödan.
Skönt att vinterdäcken redan är på, skulle faktiskt föredra lite snö, istället för det här.

Men lugn i sinnet, det är det viktigaste, inget behov att behöva döva bort något.

Berra

brukar aldrig titta tillbaka för det jag skrev i dåtid var aktuellt just då och väldigt sällan aktuellt idag. Jag försöker ju i görligaste mån leva i nuet men nu ville jag ju få reda på Mies tråd som kanske kunde vara till hjälp för en anhörig på "andra sidan".

Men lite kul var det ju att vi redan för 10 år sen diskuterade gubbsjuka :-))) Idag är vi ju vackrare och förståndigare än så :-)))

Åh vad jag gillar er! Kanske Mies tråd inte finns tillgänglig mer? Inte här på forum. Min första tråd är borta har jag för mig.
Puss på et båda två i skitvädret??
/ mt

Tänkte på en episod i livet när frugan lite svartsjuk såg hur jag tittade på annat kvinnfolk när vi åkte med bilen...
-Var hon snygg, brukade hon fråga med en svart och kisande blick?
Situationen blev lite obekväm för föraren i bilen, och första gångerna skruvade han lite besvärande på sig, tills han kom på bästa svaret...
-Ja, man måste ju fortfarande kolla att man har den bästa bruttan.
Det brukade lugna ner även den mest pinsammaste situationen, och med lite övermod kände man att man hade räddat även denna stund.

Jo, jag kollar fortfarande på andra kvinnor, men inte på ett sexuellt sätt.
Snygga kroppar är visst vackert att titta på, men inget jag drömmer om att slänga mig i säng med.
Jag tittar på ansiktet och letar efter mjuka fina drag, ett leende kanske, och tänker att hon måste ha en väldigt stolt pappa, precis som jag är över min.
Ett bekymmerveck i pannan kan starta tankar hos mig om vad som bekymrar henne, är hon olyckligt, och varför?
Eller att hon är hårt tatuerad, vad vill hon manifestera med detta?
När man ser en person som kanske har drogproblem så är de ofta ärrade i ansikte, och då tänker jag ofta, vad har hon varit med om.
Eller uteliggaren som går med smutsiga kläder, vad är anledningen till att just han befinner sig i hans läge, hur mår han?

Så gubbsjuk?, tja får man väl bedöma mig som man vill...
Jag vill komma åt personen på insidan, och inte på utsidan, vill veta personens historia.
Därför blir äldre personer mer intressanta, de bär på en längre och oftast större historia, sitt liv.
Den vill jag komma åt.

Och forumet bär på så många livshistorier, därför är den så intressant, och respektfull.

Och Novembervädret, ja mer finns att önska...
Gräsmattan på baksidan är full av vissna löv trots att vi inte har ett enda träd kvar hos oss, det är grannarnas...
Tillsammans med en söndertrasad och lerig gräsmatta har de geggat ihop sig, blöt och tidigare frostbiten.
Kvar står träden med spöklika och spretiga grenar, nästan som ett skelett mot en gråmulen himmel.
Går man ut känns det som om någon stod med en spann med fuktig och kall luft och häller den innanför kragen.
Långsamt kryper den ner för ryggen och man ruggar till för en sekund, och tänker. ..
Näru, krattj..eln får stå kvar i garaget tills i vår, jag går in och sörplar ännu en gång på det varma frukostkaffet som nu lär smaka ännu bättre.
November är en stugsittarmånad, tvärsom mot sommarmånaderna..

Och så blänger jag på min kära hustru, och tänker. ...
Henne vill jag bli gammal med, det är kärlek det...

Berra

till er båda för responsen och cyberpussen tillbaka Mulletanten <3 Jag vill ju inte få onda ögat av Berras fru så jag klappar´n bara lite lätt på axeln :-))

En påminnelse om mitt ex....jag hade inte sett på henne på annat sätt än för många decennier sen när vi skildes. Men efter ett år som singel och vi sågs igen så tänkte jag, helt ärligt, vilket spöke :-O Hur kunde jag tycka att hon var snyggast ???? Tiden förändrar...

Idag smälter jag för ett par vackra ögon ! Gärna mörkögda ! Ett litet tips sådär bara :-))

dag......en kommersiell dag eller en hyllningsdag ?

Jag söp bort mina barns uppväxt, nåja inte hela eller allting men en stor del iaf. Så därför är väl hyllningskören inte direkt öronbedövande. 2 sms ramlar iaf in....

Jag läste ett inlägg idag på maskrosbarns fb-sida (Näerå Li-Lo, jag ska inte länka :-)) ) där ett vuxet barn skriver om sin relation med sin pappa. Ögonen mina blir ganska våta när jag läser.... Det är en jävla sjukdom detta :-(( Hade jag varit aktiv hade jag absolut dränkt min känslor med mängder av alkohol och mått än värre i morgon. Jag hade letat upp tung, sorgesam musik och tyckt rysligt synd om mig själv. Märk ordvalet där : "...rysligt synd om mig själv." Inte om de jag gjorde illa med mitt drickande utan bara om mig själv som ingen brydde sig om.

Det är många pappor som mår uselt en sån här dag, både aktiva och tillfrisknande, och det pga en sjukdom som ingen törs tala om. Jag har numera diagnosen diabetes och ingen skulle väl tänka tanken på att truga på mig socker om jag berättar som det är ? Så varför är det så förbannade svårt att fatta för vissa att jag inte vill dricka nåt med alkohol om jag tackar nej ???
Sjukdom som sjukdom kan tyckas men näerå.....Alkoholism är bara att "Ryck upp dig och drick lite mindre bara".

Till råga på allt denna dystra söndag så ligger det sånt där vitt skräp på backen och solen lyser med sin frånvaro.

Om ni vill vara dystra med mig så lyssna på dessa tunga stycken :

Finlandia av Jean Sibelius

Eli Eli -Musiksatt poem av Hannah Szenes Senesh (Holocaust Remembrance) Ta med det inom parantes så får ni bakgrunden i filmen.

Min morfar var världens bästa morfar, men en kass pappa. Men som mamma sa de lagade allt hos henne när hon såg mig och honom tillsammans. Så ibland får man en andra chans att rätta till allt❤️// kram Strulan

såg ett inlägg på fb som hittade rakt in i mitt minne och hjärta och var så rätt för mig. Skräcken när jag sökte hjälp för absolut första gången och lämnade ut min största hemlighet : Jag är en alkoholist och behöver hjälp.

"Expose yourself to your deepest fear.
After that, you are free.
Jim Morrison

Så klockrent för mig !!

slår nostalgin till med full kraft och jag blir en aning vilsen ett tag.

Jag vet inte vad som sparkade igång det idag men det kan ha varit i morse när jag läste Systembolagets undersökning om hur mycket alkoholen kostar samhället ett år (2017)

103 miljarder.......smaka på den siffran :-O Etthundratremiljarder kronor....

Tack vare den läsningen kom jag in på hur många som passerat revy här på forumet genom åren och jag undrar ju naturligtvis hur det har gått för dem ? En del har jag kontakt med irl och de knallar på med sina liv utan alkohol medan så många försvann snabbt ur rullorna. Tex mannen som skrev här ett tag och var småfull i varje inlägg vilket han ivrigt förnekade var gång. Han försvann lika snabbt som en avlöning när hans dotter skrev i hans tråd och sa åt honom att inte ljuga :-O Lever han idag ?

Många öden har gripit hårt i hjärteroten och verkligen gett övning i att se på saken med neutrala ögon. Absolut inte lätt alla gånger men av avgörande betydelse för mitt eget mående. Ibland får jag ju samma impuls som många andra som bryr sig och känner empati och det är ju att kasta sig in i oredan för att hjälpa, reda ut, fixa och dona.....vilket ju självklart inte fungerar alls.

Jag försöker hålla mig till att berätta hur jag gör för att behålla min nykterhet och framförallt, hur jag gjorde i början av den nyktra karriären. Råd är ingen hjälpt av. Min egen erfarenhet är ju att jag lärde mig mest av Di Gamle som vandrat vägen före mig och visat vad som skulle komma i olika skeende av tillfrisknandet och därmed räddade mig från många fällor. Och de som tog återfall visade ju klart och tydligt vad som skulle hända mig om jag inte gjorde det som var bra för mig. De tog ju mina återfall så jag slapp lida mig igenom dem.

Alkoholen är listig, falsk och stark och dessutom progressiv och dödlig. Sjukdomen är botbar genom att sluta dricka alkohol. MEN...den finns inuti mig genom hela mitt liv och väntar bara på att få en liten sup för att vakna igen.
Så därför är det så enormt viktigt att jag inte tar det första glaset !!! 100 glas är alldeles för lite för mig medan ett glas är alltför mycket. Glas och glas...de sista åren var det ju onödigt att gå omvägen över ett glas, det var ju mycket smidigare att halsa ur vodkaflaskan direkt ! Snabbt och enkelt och alkoholen kom direkt ner utan omväg. Det första snabba, rogivande, ruset som rätt fort bara övergick i ångest.

I kväll går jag och lägger mig nykter och om inget händer i natt så vaknar jag nykter i morgon. På så vis så har livet knallat på genom tråkigheter och en del glädjeämnen och det är ett "vanligt" slentrianmässigt liv jag lever idag och allt beror på den lilla detaljen att jag inte tar det första glaset.

Ta hand om er alla okända och kända medlemmar i detta fina forum !