av Arnedotter

Arnedotter
fre, 2019-11-08 - 22:07

Tidigare i år hittade jag denna sidan och det här forumet. Jag på började en tråd om hur min man dricker sig redlös på fredagar och blir väldigt obehaglig. Längre än så kom jag inte då. jag läste kommentarer från andra medlemmar och fick väldigt dåligt samvete och kände att jag var dum och kanske att jag var helt fel ut.
Så nu sitter jag här igen och skriver.
under en längre period har jag känt mig ganska tom och avdomnad. söndag till torsdag är livet ganska bra ändå. kanske lite mycket vardag med att äta jobba sova. ta sig genom veckan helt enkelt, men vad jag kan njuta av den tiden för sedan kommer den här jävla fredagen. oavsett om vi skall träffa vänner ellr bara varar hemma så är han full lagom vid 16.00. Han menar på att han behöver dricka då för att koppla av och kunna skapa musik ( han är musiker). Jag var väldigt ung när vi träffades och tyckte att det var spännande att leva med en konstnär själ han är väldigt begåvad. Men 10 år senare och det är inte lika spännande längre.
När vi är med vänner så dricker han alltid för mycket och jag får nästa bära hem honom och många gånger har taxin vägrat att ta med honom. Sist vi var på middag hos vänner blev han full som vanligt. jag hade jobbat och var super trött, jag hade trevligt men kände att jag ville åka hem vid två. I taxin hem säger min man att han vill skiljas för att vi inte är som de andra paren vi precis har umgåts med. Jag ville bara sjunka under jorden och var med bekymrad över den stackars taxichafören. Själv kände jag bara skam. samtidigt är det inte första gången han är elak och vill göra slut på fyllan, framför allt när jag säger ifrån och ber honom lämna mig ifred. Han har aldrig slagit mig eller utövat fysisk våld. däremot säger han de mest fruktansvärda saker. När han är nykter är han den snällaste mest omtänksamma, charmigaste och roligaste personen jag kan tänka mig! Jag älskar honom verkligen.
Jag sitter här och funderar på om jag är i rätt forum, han har tydliga problem med alkoholen och när han väl startar kan han inte sluta. Är han alkoholist då? Jag känner att jag måste får stöd från personer som har varit med liknade som jag.

Anledningen till att jag valt att komma tillbaka hit till sidan är att jag fick nog i dag. det är fredag kväll och vi skulle på en date. Jag ringer honom p väg hem från jobbet , med min vanliga klump i magen och frågar om han vil gå på engång och mötas upp. jag slutade tidigt redan vid 15.30. Han var redan full. Jag förklarade för honom att jag var trött och inte ville gå ut. Jag kände mig alldeles kall och jag orkade verkligen inte umgås med honom. jag valde att ta en promenera hem, efter en timme ringer han mig och sluddrar fram att han har gått till resturangen och väntar på mig där. varpå jag förklarar att jag inte ville gå och nu är du för full ändå. Han slänger så klart på luren i örat på mig. Jag står fast frusen en stund och funderar på vadjag skall göra. jag ville inte gå hem, ville inte träffa honom för jag vet hur det blir. han kommer säga elakheter och sen vända på allt och tycka synd om sig själv. ( ni märker jag är ganska arg och less). Hur som helst valde jag att gå hem och packa en väska för att bo hos min syster inatt. Jag ringde honom och berättade hur jag kände och varför jag inte kommer att vara hemma i natt. Han är iskall och säger : ok gör vad du vill jag har super trevligt här. sedan skickar han sms att det nog är en bra ide att du ger dig av.

så nu sitter jag här i min syster lägenhet och tänker nu då? hur går jag vidare? Jag kan inte prata med honom i dag pga fylla och måste vänta tills jag vet att han är nykter. Jag orkar inte längre. Är det någon som har varit i samma situation som har ett råd eller två? Ultimatum? Även om jag låter arg och är osammanhängande vill jag inte skiljas i första hand. Jag vill hitta ett sätt att nå honom och få honom att förstå hur mycket det plågar mig.
Vad gör jag nu?

Det känns skönt att skriva av sig.

Skrållan
fre, 2019-11-08 - 23:33

Bra att du skriver här. För mig har det varit en enorm tröst. Och så kan man gå tillbaka och se vad man skrivit tidigare.
Jag känner när du skriver och berättar, med all säkerhet dricker han ju alldeles för mycket. Gå på din magkänsla och lita på den. Och om han är alkoholist eller ej kanske inte har någon betydelse för fakta kvarstår att du inte mår bra i ert förhållande.
Och han får inte bete sig så mot dig.
Försök att prata med honom när han är nykter. Säg exakt hur du känner. Så får du se hur han reagerar.
Det är inte lätt för den som står bredvid någon som har problem med alkoholen.
Försök att koppla av och samla kraft hos din syster. Hoppas morgondagen blir lättare.

Arnedotter
lör, 2019-11-09 - 07:45

Stort tack, det var skönt att läsa detta direkt på morgonen. Jag känner mig väldigt nervös just nu och vet inte hur jag skall gå tillväga. jag inser att nu är det dags för ett nytt kapitel i livet och det är jobbigt att inte veta vad det innebär.

Nordäng67
lör, 2019-11-09 - 08:21

När mannen man älskar har så olika "personligheter". Mitt ex var, precis som din man, en helt annan person så fort han luktade på alkohol. Vilket han gjorde varje helg. Jag hade nytta av att verkligen tänka på att det är EN person jag är ihop med. Det här är vad man får: snäll, charmig, trevlig, otrevlig, elak, full varje helg, nykter på veckorna. Är det vad jag vill ha? Och också att fatta sina beslut utefter hur det ÄR inte efter hur man VILL (och hoppas på) att det ska bli. För då lämnar man sitt liv i händerna på någon annan. Typ bara han slutar dricka så blir allt bra. Men det kanske aldrig händer. Bra att du gick till din syster. Att börja gå på sin egen väg är bra. Man blir bättre på att dra slutsatser och fatta beslut tycker jag. Kram

Arnedotter
lör, 2019-11-09 - 09:19

Ja du har rätt, det är En person. det är så självklart, Jag tror att jag inte har orkat tänka så . Jag känner att allt är så rörigt nu. Det är svårt att samla tankarna.
tack för ditt stöd! Kram

Arnedotter
lör, 2019-11-09 - 10:04

Han ringde precis och vill att jag ska komma hem. Han förklarade väldig sakligt för mig att det som hände igår var att han blev arg på jobbet och gick hem tidigare ( han är kock) för att han upplevde att han drar det största lasset på jobbet och var trött på det. När han lämnat jobbet gick han direkt till systemet och köpte starkcider som är hans nya favorit. Han var arg och behövde lugna sig med alkohol.
Sedan menade han att han städat hemma och gjort sig iordning för att gå till restaurangen. Där han satt och väntade på mig. Han förstod inte alls varför jag inte ville komma. sedan påstår han att han gick och la sig vid vid åtta.

När han berättade det här för mig kände jag bara en stor suck inom mig. Hur kan han vara så omedveten om sin omgivning och vad han gör mot mig? det är som att mina känslor och reaktioner inte får finnas.

Jag förklarar för honom vad som händer från min synvinkel och att jag är less på drickande och var jätte ärlig med mina känslor. och att det sårar mig att han inte ens försöker att se från min synvinkel och varför jag blir så upprörd och vad hans drickande gör mot mig och vårt äktenskap. Jag förklarar att detta är helt ohållbart för mig.
Han säger att han förstår och att hans drickande har gått överstyr och att han håller med om att han använder alkoholen som medicin när saker är jobbigt osv.

Detta ger mig så klart hopp, men jag känner ´mig även misstänksam och orolig. det kan omöjligt vara så här "enkelt". under vårt samtal gick han med på att han bör tänka över sitt drickande och minska på det. För mig känns det som tomma ord fast jag är hoppfull. Jag har läst många trådar på forumet i natt och jag ser att det finns ett mönster här och att många av oss har fått sådana löften som bryts regelbundet.

Han sa med gråt i halsen att ha älskar mig och att jag är det bästa som har hänt honom och att jag betyder allt för honom. Han förklarade att jag är det bästa i hands liv. Snälla kom hem. Jag drabbas så klart direkt av skuld. Vad är det jag håller på med?

Han Vill att jag skall komma hem så vi kan ha en mysig helg tillsammans. en stor del av mig vill gärna åka hem och lägga allt bakom mig och låtsas som ingenting har hänt och åter gå tillvardagen. Innerst inne vet jag att det bara kommer vara i en vecka.
Jag gav som förslag att jag kommer hem i eftermiddag så vi kan prata mer om det här. Men han vill inte prata mer om det nu och vill bara ha en fin helg.
Jag vet inte om jag klarar det, samtidigt vill jag hem.

Om jag åker hem kommer jag att låta allt återgå till det "normala" vad innebär det? Det är trots allt det som är det lättaste just nu. Det andra känns för jobbigt. samtidigt är jag rädd att om jag inte åker hem kommer jag att skapa djupare sår både i mig och i honom. Min grund instinkt är att jag vill göra allt jag kan för att rädda vårt äktenskap.
Min magkänsla säger att jag bör åka hem. Jag kan alltid åka iväg igen. det är så svårt att veta vad som är rätt och fel.
Hur sätter man sig själv först ?
Jag vet inte vad jag skall göra.

Nordäng67
lör, 2019-11-09 - 10:39

Har varit i samma sits många gånger. Man faller till föga för att man så gärna vill att allt bara ska vara bra. Konsekvensen av det blir ju att man helt enkelt får "sopa in skiten under mattan". Och det kan man hålla på med ganska länge....tills lagret därunder blir för tjockt. Har också hört samma fraser många gånger om evig kärlek, hur viktig man är, ja man är till och med ALLT. Försök vända fokus till dig själv är mitt råd. Fundera över varför ord är så viktiga att dom kan ändra på dina känslor och åsikter. För ingenting har ju hänt i handling, inte än i alla fall. Jag var precis som du, smälte, kände ånger, tvivlade på mina beslut och känslor. Till slut kom jag på att jag tyckte andras ord och känslor vägde tyngre än mina egna. Andra var viktigare än jag. Men så är det ju inte! Nu har jag jobbat stenhårt på att lära mig lyssna på mig själv, ta hänsyn till mig själv mm. Sakta, sakta märker jag förändring. Jag lyssnar mer och mer på mig själv. Respekterar mig själv och tar hänsyn till mig själv i stort och i smått. Du kanske kan börja med att ta en pause från tankar runt erat äktenskap, lämna eller inte lämna? Tänk mer runt vad du kan göra idag för dig själv för att din helg ska bli skön och vilsam. Förstår precis hur du känner och vad du brottas med♥️

Tackohej
sön, 2019-11-10 - 10:57

Hoppas du inte misstycker att jag svarar i din tråd. Jag är tillfrisknande alkoholist, nykter i 9 månader och hoppas jag för evigt brutit med alkoholdjävulen.
Hatar alkohol, men det som fick mig att inse att jag hade stora problem var en bok. Skål ta mig fan heter den och tar upp olika mönster och problemdrickande. Den är både rolig men också allvarlig. Kanske rekommendera den till din man?
Tror det är viktigt att du förstår att det inte är din uppgift att få honom få ordning på sina problem. Det är hans. Den sjuka delen av alkoholhjärnor manipulerar sönder både sig själv och omgivningen.
Hoppas situationen löser sig för er, alkohol förstör så mycket för så många.

gros19
sön, 2019-11-10 - 19:39

Vet inte om det är till hjälp men jag har haft nytta av det. Blev uppmanad att tänka så här när jag är osäker på hur jag ska hantera en situation. Jag ska ställa tre frågor till mig själv. Vill jag det här? Kan jag det här? Är det bra för mig? Frågan vill jag det här trodde jag inte att jag hade rätt att ställa. Så sjuk blir man i sitt medberoende. Pröva att ställa frågorna är mitt förslag.

Arnedotter
fre, 2019-11-15 - 08:39

Tack för omtanke och tips. Jag är glad för alla råd och tips jag får. Grattis till 9 månader! Jag förstår att det måste varit kämpigt.
Kram

Arnedotter
fre, 2019-11-15 - 08:53

Idag är det fredag och jag känner mig orolig och nervös. Jag har haft en bra vecka 8ch jag och min man har pratat mycket. Han har för första gången erkänt att han har problem att hantera alkoholen. Jag blir försiktigt hoppfull, men ändå väldigt nervös. Jag vet att allt inte är löst, långt från det. Det känns ändå som att jag har tagit ett steg i rätt riktning för att jag skall må bra. Jag uppskattar alla era kommentarer och och att ni delar med er av era erfarenheter. Det känns skönt att bli påmind om att jag måste fukosera på mig själv och vad jag orkar med. Det är en läskig men hoppfull process. Jag försöker ta en dag i taget och planera in roliga aktiviteter för mig själv. I morgon skall för första gången på väldigt länge träffa en vän och bara vara jag. Detta hade jag inte haft styrka till att göra utan det stöd jag fått från er och min syster.
Jag känner mig fortfarande ganska medtagen, orolig och stressad. Det senaste åren har handlat så mycket om skam och oro, att jag nästan drunknat. Jag vet inte hur jag kommer att hantera morgondagen om jag kan vara ärlig mot min vän att jag inte mår bra och varför. Eller om jag kommer gå in i min vanliga vana att säga att allt är bra och istället fukosera på henne.
Tack för ert stöd åter igen.

Arnedotter
lör, 2019-11-16 - 13:16

Det gick sådär igår när jag kom hem stod han såklart med en öl i handen. Jag var inte förvånad jag hade inte väntat mig något annat. Jag slutade vara naiv och hoppas för mycket för längesedan. Han var i alla fall inte redlös när jag kom hem. Efter ett par timmar ville han att jag skulle berömma honom för att han varit så duktigt och inte varit full när jag kom hem. Jag menade på att du är full nu och jag tänker inte bekräfta det som att du har gjort en hel om vändning. Han förklarade för mig att det var första gången på ett år som han inte gått till systemet (som ligger bredvid hans jobb) på lunchen och köpt dricka för att ha när han stänger lunchrestauranger han jobbar på. Han berättade även att han dricker hela vöge. Hem. Detta betyder att han börjar dricka vid 13.00 varje fredag. Klart han är okontaktbar vid 17.00.
Jag blir bara trött och less. Jag känner mig arg och frustrerad. Detta har pågott i 8 år och det blir bara värre och värre!

Nordäng67
lör, 2019-11-16 - 17:42

Hur du kände när han stod där med ölen i handen. Har själv varit med om ganska exakt samma sak många gånger. Vet att jag kände att mitt ex lika gärna hade kunnat stå där och peka "f-ck you" åt mig. Efter bra samtal och ånger kommer man tillbaka och tror att nu kommer det att bli förändring fast man innerst inne vet att det inte kommer att bli det. Och det första man får se är en välexponerad ölburk ? fortsätt fokusera på dig själv. Försök helt enkelt strunta i hans dricka eller inte dricka. Ta hand om dig själv nu♥️

Arnedotter
fre, 2019-12-06 - 19:24

Han har varit ute med en kompis och kom precis hem as packad! Och mumlade något om att han gjort något test med kompisen för adhd. han sluddrade och var osamhängande. Jag sa att du kanske snarare skall gå till vårdcentralen om du tror att du är deprimerad osv. Han sluddrade vidare om något annat. Var på jag säger jag går och lägger mig nu. Jag har inte kommenterat hans fylla och tänker inte göra det. Är det fel? Det slår bara bakut när jag gjort det tidigare. Jag orkar inte. Jag känner mig ganska tom. Han var som sagt super full när han kom hem men hade ändå med sig mer öl som han började trycka in i kylen.. Nu sår han och svär inne på toaletten och säger fuck you. Jag tror att det är riktat mot mig och för att jag inte är intresserad av att lyssna på honom just nu. Gör jag rätt som ignorera och stänger ute? Och andra sidan är han förjävlig just nu... Jag är så himla trött. Kommer jag stå ut? Kommer jag orka ta mig ur det här om det är det enda som kommer att hjälpa mig. Jag är så trött.