Hej alla!
Jag är tillbaka. Jag har varit nykter i två dagar. Detta ska bli den tredje. I tisdags gick jag på mitt första AA-möte. Jag var så tveksam in i det sista. Men sen beslutade jag mig i sista stund för att åka. Vilken tur att jag gjorde det. Det var väl ca 12-15 personer där och alla såg helt normala ut. Man skulle aldrig kunna tro att någon utav dessa män/kvinnor haft problem med alkohol/narkotika. Jag blev så varmt välkomnad! Mötet kändes så bra att jag ser fram mot nästa tisdag och då vill jag kunna säga att jag firar en veckas nykterhet. Det har väl aldrig hänt i mitt vuxna liv... Innan jag åkte till mötet sa jag till familjen att jag skulle till kyrkan på meditation. Men efteråt kände jag att jag ska ju vara stolt, inte skämmas, för att jag varit där så jag berättade var jag varit dagen efter.
Igår var jag på onsdagsmässa i samma kyrka. Jag kände att jag behövde lite andlig spis.
Allt gott till er alla!

Nu fick jag en härlig bild i huvudet av en barfota kvinna, med en vild böljande man av hår, som dansar till rytminstrument iförd harembyxor av linnetyg och batikad tunika ? Låter som perfekt me-time du fick till där Femina ?

Jag var tvungen att googla på Helig dans, hade aldrig hört talas om det?
Alltid kul att få lära sig något nytt?
Ha det bra?
Kram ?

Femina

Nyss hemkommen från möte där vi uppmärksammade min väns 30-års dag i nykterhet. Det känns lite som min "farewell tour". Imorgon börjar min kurs i "Livsstegen" så jag kommer ha fullt upp på torsdagar framöver. Tisdagar kommer jag dansa och onsdagar får vi se hur jag gör. Jag har iaf hittat aktiviteter och strategier att hantera min tid och må bättre, trots att jag valt att dricka A ibland. Innan jag blir kaxig så är jag ödmjuk inför att ifall jag slutar aktivera mig och be Gud om hjälp så kommer jag snabbt halka tillbaka ner i min ledsenheten och ensamhet. Då finns risken att A tar över mitt liv igen.

Jag har träffat så många fantastiska människor och fått så mycket klokskap och gemenskap. Det har förändrat mitt liv till det bättre. Men nu måste jag fortsätta min egen väg. Jag kan inte låtsas vara alkoholist, även om jag har ett problemdrickande. AA finns alltid för var och en som önskar sluta dricka. Men jag är lite rädd att jag kommer bli ensam igen och tappa sugen att hålla mig alert utan stöd. Funderar på att söka mig till ACA och Al-Anon och hitta nya sammanhang för gemenskap.

Heliga Danser är cirkeldanser som blir som meditation i rörelse. Enkla steg till olika typer utav musik ger ett "Flow" i kroppen. Det finns mycket att säga om detta ämne men ord faller lätt platt. Bättre att ni provar på själva ifall möjligheten finns. Dansas oftast i kyrkan.

Helt ensam är jag ju inte heller. Jag har ju alla er, här på forumet! ?

Du utvecklas hela tiden. Nya insikter och det du gör blir mer och mer hållbart över tid. Om du förstår vad jag menar... Inte bara nyhetens behag, utan du ser till att hitta strategier som verkligen är uttänkta. Bra där. Jag tror på dig. ?

Femina

Så heter en liten fin bok utav Olle Carlsson som jag just läst.

Tidigt imorse hörde min vän av sig och tackade för att jag var med på mötet igår och firade hans bemärkelsedag. Jag svarade att det är jag som ska tacka för allt jag fått och lärt mig utav honom. Jag tror han kanske inser att jag tagit beslutet att lämna AA, även om han inte frågat mig rent ut.

Idag började kursen i Livsstegen. Vi är ca 10 kvinnor som ska bearbeta olika saker i våra liv med stöd utav varandra i gruppen. Det kändes jättefint idag. Efteråt var jag med på Sinnesromässa. Lika fint som tidigare.

Tack, #Vinäger, för att du tror på mig. Vi har alla vår egen, unika, väg att vandra genom livet. Ingen väg är bättre eller sämre, bara olika. Vissa vägar är rakare och andra ganska krokiga. Huvudsaken vi vandrar vår egen väg för vi kan inte vandra någon annans. Och vart ska vi gå när vi är vilsna? När vi är förblindade och inte ser ens handen framför oss? När vi ropar ut i mörkret men inte hör något svar. Vart ska vi gå då? Jo, då lyssnar vi inåt och ber Gud om hjälp. Vi ber om att Hen visar oss vår, specifika väg. Och hur vet man att man går åt rätt håll? Jo, det känns "rätt" i vårt inre och i våra hjärtan. Glöm inte tacka Gud för hjälpen, varje dag. Och ha tillit. ?

Femina

"Fredagsfrid" var jag på idag, precis som förra veckan. En slags halv retreat dag som börjar med andakt kl 09, fortsätter med ett yogapass, därefter mässa, lunch och avslutande meditation till kl 14. Där emellan fri tid att läsa, måla eller bara vara. Jättehärligt! Jag kommer att fortsätta gå dit.

Jag har läst "Bryta vanor" utav Carl Gyllenhammar. En bok om typ KBT mot missbruk som främst vänder sig till vårdpersonal men jag tycker den var intressant.

Nu har vi ätit middag och jag dricker lite vin. Jag dricker ur ett mindre glas än tidigare och i långsammare takt. Känner mig rätt tillfreds inombords så jag behöver inte ha bråttom att hälla i mig A för att döva något.

Jag har lärt mig uppskatta fördelarna med att vara nykter. Sova gott utan avbrott och utan att vakna med ångest. Kunna skjutsa dottern utan problem och känna mig till glädje och nytta för någon annan. Kunna känna mig alert och förväntansfull inför dagen och göra bra saker istället för att bara vara bakfull, trött och seg utan glädje.

Igår bakade jag morotsmuffins, t ex. Bara sådär! Försöker lägga mer energi och kärlek i middagsmaten. Vågen står numera på ca 85 kg och det är bättre än på många år! Försöker fokusera mer på nuet och närmaste dagarna/veckan. Känner mig gladare och mer tillfreds med mig själv och livet nu. Hoppas det håller i sig! Men det är mycket upp till mig själv att se till att det håller i sig. Underhållsarbete, kallas det. Steg 10,11 & 12. Man får ingenting gratis, utan lite arbete och engagemang. Vaya con Dios... ?

Femina

... Sorgligt? Jag kan fortfarande sakna min vän. Trots att mina rosa glasögon föll av och han förvandlades till en "gammal gubbe" igen. Vi kommer ju inte ha anledning att träffas framöver när jag väljer att lämna AA. Jag kommer heller inte besöka kyrkan där han och hans fru är kyrkvärdar, av uppenbara skäl. Jag kommer inte höra av mig via sms. Jag raderar hans meddelanden varje gång av rädsla att tappa omdömet ifall jag dricker A. Tyvärr har hans nummer numera fastnat i mitt minne så trots att jag raderar och raderar så har jag lärt mig numret utantill. Jag vet inte om han förstår att jag bara stannat kvar inom AA sista tiden för att fira hans 30 års dag, men nu får det räcka. Nu ska jag försöka stå på egna ben. Lite som "Bambi". Men vi "klickade". Jag tycker om honom, trots allt. Och han tycker om mig och vill mig väl. Han har inga egna barn. Kan det spela in, tro? Jag gav honom en liten "öppning", en hint, häromdagen. Jag sa att jag kommer vara med på Sinnesromässorna på torsdagar efter min kurs framöver. Det var en liten inbjudan om att jag gärna vill hålla kontakten, utan några vidare krav. Han svarade att han skulle hålla det i åtanke. Vi får väl se hur mycket han kommer sakna mig framöver när vi inte längre springer på varandra på möten varje vecka. Jag ber bara om Guds vilja, inget annat. Jag är redan oändligt tacksam för allt jag fått. ?

Femina

Min pappa är ju död sedan många år men barnen hade köpt en vacker blombukett till maken idag. Vi brukar vanligen inte fika men idag åt vi lite kladdkaka med vispgrädde på eftermiddagen. Jag var på högmässa dessförinnan. Jag börjar bli "beroende" utav kyrkan numera men det är väl bättre det än mycket annat. Jag liksom längtar, känner ett "sug" efter att vara där. Det är väl ett sätt för mig att tanka sinnesro och välbefinnande. Jag har en liten tendens att bli lätt manisk när jag går in för något. Balans är något jag behöver jobba på. Jag tar en dag i taget! ?

Femina

Jag har äntligen läst klart "12 livsregler - ett motgift mot kaos" utav Jordan B. Peterson. Den var bra men av någon anledning väldigt tungläst för mig. Det tar för lång tid att förklara varför.

Igår dansade jag i kyrkan igen. Idag besökte jag en ny kyrka, med spännande interiör, som hade lite qi-gong/kroppsövningar vid lunchtid men det var inget för mig. Det var mest för daglediga pensionärer. Ikväll ska jag på en kort mässa. Allt för att tanka andlighet och hålla mig lite sysselsatt så jag har anledning att inte dricka. ?

Femina

Så ska tydligen CG Jung sagt enligt Olle Carlssons bok "Livsstegen". Den bok som ligger till grund för kursen jag går på med samma namn. Det betyder tydligen "andlighet som motgift till missbruk". Med andlighet menas relationer, mening, försoning och gemenskap. Idag har vi delat om andra steget. Jag känner att AA inte är rätt forum för mig i nuläget men däremot den formen utav självhjälp i gemenskap känns helt rätt. Att vi behöver tillhöra en stödgrupp för att underhålla nya, bättre vanor. Att vi behöver varandra där vi alla strävar mot samma mål.

Efter kursen stannade jag kvar på Sinnesromässan. Den är så himla fin! Jag vet att jag säger likadant varje gång men det är lika sant, varje gång. ?

Femina

Fredagsfrid igen för tredje gången i rad. God mat, yoga och sinnesro i kyrkan. Jag är så glad att jag hittat denna fina aktivitet på fredagar! ?

Femina

Drack vin igår. Vet inte hur mycket. För mycket. Vet inte hur länge men garanterat för länge. Kontrollförlust igen. Inte bra. Inte bra alls... ?

Femina

Tack, #Mulletant, för din hälsning! Som du kanske läst har jag börjat "Livsstegen" nu. Vi har bara hunnit med två träffar utav tolv ännu. Nu kommer jag tyvärr missa träff nummer tre denna vecka för jag reser iväg på retreat torsdag till söndag. Jag ska till retreat gården "Berget" utanför Rättvik på en retreat med temat "Sinnesro bönen och frälsarkransen". Det ser jag fram mot. Det är andra gången jag reser dit.

Jag har medvetet slutat med AA, åtminstone tillfälligt, men istället hämtat kraft i kyrkans olika verksamheter. Dessutom får jag inte dåligt samvete om jag väljer att dricka vin enstaka tillfällen heller. AA är till för dem som önskar sluta dricka. Inte direkt för dem som vill dricka mindre, om man säger så.
Hoppas du har det fint, också. Allt gott! ??

På Berget har jag varit många gånger men inte på länge nu! Hälsa platsen och njut av den vilsamma dagordningen. Frälsarkransen bär jag dagligen sen många år tillbaka. Livsstegen har jag också gått. Vi får söka oss fram och landa i det som är rätt. Som Martin Lönnebo säger, leva i nåd. Och tillit till att allt blir bra. Önskar dig en vilsam retreat, ska kolla programmet och följa dig i tanken❤️ / mt

Femina

Imorgon bär det av med tåg till Rättvik och St Davidsgården. Längtar! Hoppas tågbyte och taxi kommer att fungera som det ska.

Denna vecka har sonen praktik på sin gymnasieutbildning, bygg-och anläggningsprogrammet. Det betyder att han ska börja arbeta 06.30 och då ska vara ombytt och klar. Kommunalt resande tar minst en timme eftersom han måste byta buss men då känns det bra för mig att kunna vara till lite nytta och glädje att gå upp och skjutsa honom på morgonen! Sen kan jag åka hem igen och somna om... Han kommer ha praktik fram till jul. ??

Femina

heter boken jag just läst ut, skriven utav syster Veronica. Den handlar om bön och bönens natur. Att bönen innebär en relation till Gud och hur viktigt det är att regelbundet avsätta tid för bön, samt att inte ge upp utan fortsätta även när det känns trögt.

Nu har retreat en pågått ett dygn. Resan gick bra. Jag sov gott hela natten och tiden bara försvinner, på något konstigt sätt. Jag "hinner" ingenting!

Jag har gråtit mer eller mindre hela dagen. Särskilt under vår vägledning utav retreat ledaren, en präst, och vid nattvard. Det är väl den där "islossning" som gör sig påmind. Samma sak stod i boken jag just läst att när vi vänder våra hjärtan mot Gud så "smälter" det. Men är det något ställe man kan dra sig tillbaka och låta tårarna rinna och läka, så är det ju här!

Nu är det strax kvällsbön och sen är det dags att sova. Tacka för dagen som varit och låta Gud ta hand om all oro, rädsla och ångest. Var dag har nog av sin egen börda. ?

Femina

Prästen talade idag om hur bikten "försvunnit" ur vår lutherska lära senaste århundraden. Vi tror ofta att bara katolikerna biktar sig. Men bikten är på återingång i vår kyrka. Bikten är viktig för vårt andliga liv. Bikten är ju samma som steg 4-5-6 i tolvstegs programmet.

Jag har gråtit mycket idag med. Hade ett enskilt samtal med retreat ledaren. Till och med han verkade överväldigad när han mycket kort lyssnade till mig och mina bördor. Han tyckte jag levde för mycket i det förflutna och i oron för framtiden. Han rekommenderade fokus på nuet och göra sånt som får mig att må bra. Det vet jag ju redan men det är svårare att göra när jag känner mig handlingsförlamad utav ångest.
Nu ringer det till kvällsbön! Godnatt. ?