av Lantliv

Lantliv
tis, 2019-11-19 - 07:35

Jaha, då är jag tillbaka igen. Var här i början av året i samband med min utmattning. Orkar inte ens rada upp all skit jag gjort sedan sist, vad jag utsatt min familj och andra för. Försökte genomgå programmet men min utmattade hjärna klarade inte av att ta in och läsa all info. Har haft fint stöd från vårdcentralen. Tog först Campral med en god effekt till en början, innan den sjuka hjärnan tog över och skapade villfarelser som "såklart fixar jag måttligt nu"- nähä, det gjorde jag inte alls!!

Övergick då till Antabus och det gick bra tills det var semestertider, då skulle jag ta den själv men min partner var inte alls sugen på en alkoholfri semester. Behövs inte ett geni för att gissa vilka korkade val jag då gjorde? Och nej, jag skyller inte på honom.

På sistone har jag känt mig start och trodde genuint att jag var redo att återta den yttre kontrollen i mitt liv. Att på riktigt avhålla mig från Alkohol av min egen vilja. Så läkare och jag kom överens om att ge det ett försökt från och med förra veckan.

Igår blev jag tagen för grov rattfylla och har straffpåföljd att vänta. Ovisst vad. I natt har jag tänkt en hel del och kommit fram till ironiskt nog är det inte alkoholen som är mitt problem utan min sjuka hjärna. Allt börjar och slutar med den. Jag ska söka hjälp via min arbetsgivare och återgå till att Antabus,men framförallt behöver jag programmera om min hjärna. Få den att fatta att så här kan jag inte ha det. Min familj förtjänar bättre, jag förtjänar bättre.

Dag 1, första steget härifrån och upp ur detta träsket.

FinaLisa
tis, 2019-11-19 - 07:47

Förstår att det är väldig uppförsbacke och motvind för dig just nu.
Men vad bra att du tagit beslutet att få hjälp nu och att du skriver här. Någonstans måste processen börja. Därifrån kan det vara bli bättre?
Önskar dig lycka till ? sänder många och varma styrkekramar till dig.?
???

Lantliv
tis, 2019-11-19 - 17:25

Ja nu är det uppförsbacke, men jag har ju kanat ner hit själv.

Så då har jag pratat med min chef och en kollega som jag har förtroende för och troligtvis kommer jag att påbörja öppenvårdsbehandling inom kort i jobbets regi. Krånglet är bara att allt blir krångligare utan körkort och rätt att framföra en bil. Men det är bara att bita i det sura äpplet och hantera konsekvensen av mitt handlande.

Det känns hoppfullare nu i alla fall. Den enda vägen är uppåt, framåt och det bästa är nog att vi gör det tillsammans min partner och jag. Hen verkar fortfarande tro att vi att vi tillsammans kan rida ut detta om jag nu på allvar tar emot den hjälp jag nu erbjuds.

Stormenlilla
tis, 2019-11-19 - 18:03

När man undrar hur man kan befinna sig i samma situation igen. Men du försöker. Det är det viktiga. Igen och igen och tillslut kommer det att gå. Jag förstår att du måste vara rädd men det kommer att gå. För när det blir riktigt jävla illa så lär man sig något man kan ta med sig, även fast det inte alltid känns så.

Bra att du skriver här. Det finns många fina som lyssnar och stöttar. Stor kram!

Lantliv
tis, 2019-11-19 - 20:47

Tack för dina fina uppmuntrande ord ❤
Ja, man har inte misslyckats förän man slutar att försöka och det tänker jag inte tillåta mig.

Konstigt nog så känner jag någon typ av lättnad nu när familjehemligheten är avslöjad.

Behöver ta kontakt med förunderaökningsledare och åklagare för att förbereda mig om vad som kommer. Det får bli morgondagens projekt.

Nu blir det en tidig kväll, sov inte så bra i natt av förklarliga skäl.??

Ses när vi ses. Kram och tack! ?

Lantliv
ons, 2019-11-20 - 09:15

Jag har bestämt mig för att använda denna tråden lite som min dagbok och skriva av mig lite.

Idag känns det tungt, jag har ångest som heter duga. Det är nu konsekvenserna av mitt handlande börjar att sjunka in, i går var allt som ett töcken men nu är det jobbigt.
Fy fan för mig, självföraktet är på topp. Hur har jag kunnat göra så här mot de jag älskar mest och de som älskar mig??

Sedan har mina tankar kretsat till hur det kommer att bli med det stöd som jag kommer att erbjudas från jobbet? Kommer det att bli lika fattigt som när man fått något enstaka samtal med företagshälsovården för att det inte får kosta så mycket pengar, eller kommer arbetsgivaren att satsa den slant det kostar för att jag ska komma ut på andra sidan med de verktyg för min livslånga förändring jag behöver?

Lantliv
mån, 2019-11-25 - 20:27

Senaste dagarna sen jag skrev senast har rullat på, pendlat mellan självförakt, hopp, förtvivlan och lote mer självförakt.

Min partner stöttar mig på alla sätt hen kan ❤

I dag var det möte på vårdcentralen tillsammans med chef. Alla är överens om att jag ska få den hjälp jag behöver men ingen ser det som sitt ansvarsområde. Det var detta jag var rädd för, att nu när jag verkligen vill komma igång med min behandling, få kunskaper om det som händer i min hjärna vid sug och få verktyg för att kunna stå stark i varaktig nykterhet.

To be continued.... ?

Stormenlilla
mån, 2019-11-25 - 20:37

Förstår att det känns supertungt. Är väldigt glad att din partner stöttar. Har du provat att gå på något AA möte?

Stor kram

FinaLisa
mån, 2019-11-25 - 21:44

Säg till de personer som ska hjälpa dig att du oroar dig för att falla mellan stolarna.
Ställ krav på att de måste vara tydliga så inte din ångest och stress blir värre. Fråga rent ut hur de tänker och vem som ska bli din kontakt person.
Du har rätt att få en riktig behandling och bedömning.
Lycka till ?
Kram ?

Soffi
tis, 2019-11-26 - 10:33

du har gått igenom.
Men nu får du hjälp, FinaLisa har rätt - ställ krav på den, och du har en stöttande partner.
Försök att se att det ger dig bättre förutsättningar.
Du kan klara det här!

Lantliv
ons, 2019-11-27 - 08:00

Tack för era uppmuntrande ord ❤ De värmer mer än ni tror och ni är guld vörda!
Stormenlilla- nej jag har inte gått på AA-möten. Jag bor i en liten kommun, där risken är överhängande att jag blir igenkänd av personer jag träffar i jobbet. Just nu utan körkort så är det inte heller ett alternativ att åka till annan ort heller.

Gårdagen var fylld med telefonerande till olika instanser inom beroendevård, för om ingen annan tar ansvar för och roddar i att jag kan närma mig behandling så får jag väl sjlv rodda i det och servera arbetsgivaren förslag på vad jag ser som möjlighet. Tjurskallen i mig vaknade till liv.

Helt slut i hjärnan tog jag en promenad på närmare milen, i regn. Jag hann fundera rätt mycket under den promenaden. Kommer nog att sammanfatta de tankarna i annat inlägg.

Kram på er ❤

Lantliv
tors, 2019-11-28 - 07:26

Oj så trött och håglös jag kände mig igår men så får det vara också ibland. ??

För att fylla mina dagar så har jag helt och fullt kastat mig in i hushållssysslor och det blev nog lite för mycket med allt annat jag behöver rodda i.

Igår saknade jag verkligen att kunna ta bilen och åka iväg men det är bara att gilla läget.

I morgon ska jag träffa en läkare för läkarutlåtande för att få tillbaka körkortet med villkor om alkolås. Det känns lite märkligt att åka med skolbussen och alla barnen för att kunna ta mig till närmaste tätort och vidare med reguljär linjetrafik. Men så är livet på landet.

Konstigt nog, så börjar jag landa i att bli tagen för rattfylla kan vara en av de bättre sakerna i mitt liv även om jag riskerar fängelse som påföljd.

Det blev ett brutalt uppvaknande för hur jävla djupt i alkoholen jag har sjunkit. Hur naivt och lättsinnigt jag tänkt kring mitt beroende och de lögner som ? satt i huvudet. Jag vet ju att jag har det i generna.

Inte för jag vet om någon orkat läsa ända hit, men tack om du har gjort det.

Att skriva här blir min egenterapi.

?Kram på er och jag önskar er en positiv torsdag ?

Hel
tors, 2019-11-28 - 08:38

Jag hoppas verkligen du får den hjälp du behöver och förtjänar. Det gör ont i mig när jag läser men som du själv skriver så var det kanske rattfyllan som krävdes för att du skulle vakna upp och ta tag i din situation. Att vara tvungen ta konsekvenserna av ditt agerande, det här går inte sopa under mattan. Önskar dig kraft och mod. Och en fin dag!
Styrkekram ?

FinaLisa
tors, 2019-11-28 - 08:52

Ibland kan en kris vara början på något nytt som leder till något positivt ?
Hoppas verkligen att det är så i ditt fall??
Fortsätt kämpa mot alkoholdjävulen ?
Och lycka till ?
Styrkekramar ?????

Stormenlilla
tors, 2019-11-28 - 18:18

För att man ska ta det slutgiltiga beslutet. Som
Många andra så eskalerar drickandet, jag märker också hur jag alltid utan undantag blir otroligt full nuförtiden. Har också tänkt att det kommer hända något tillslut, för det ligger oss nära allihop. Jag känner verkligen för och med dig i detta och hoppas att påföljderna blir så lindriga som möjligt.

Det är helt otroligt vad A gör med ens hjärna och hur mycket man bortförklarar men du är här, du är på väg mot en bättre tillvaro och du skriver här. ❤️

Lantliv
fre, 2019-11-29 - 07:23

God morgon vänner!

Tack för era kommentarer. Ni stöttar mer än ni kan ana genom att lämna ett par ord!❤

Idag blir det en spännande dag. Ska träffa läkare för läkarintyget. Kanske också lite julshopping.

Fick ett samtal från chefen. Man har bokat tid för ett ( ja ETT) samtal för mig hos företagshälsovården! Men va fan, rent utav! Om ett samtal kan ge alla verktyg som behövs, varför behöver de som söker hjälp hos kommunens individ och familjeomsorg gå ibland i åratal? Skämtar de? Vad har de missat? Undra om chefen räknar med att jag blir dömd till vård så att staten står för kalaset!

Känslorna pendlar högt och lågt, men en sak är säkert i alla fall. Dessa känslor kommer att bearbetas nyktert!

Önskar er en fin fredag i välmående!

Lantliv
sön, 2019-12-01 - 20:52

Helgen kan sammanfattas med ett enda ord -URLAKAD!

Hade planer på en mysig familjehelg med besök på Liseberg och skridskoåkning men det får bli en annan helg.

Har knappt fått upp stjärnor och stakar i fönstrena.

Positivt i alla fall är att jag inte känner längtan eller sug på alkohol när jsg är så här trött ❤

Lantliv
tors, 2019-12-05 - 12:02

Nu är dagen för personutredning på frivården här. I em ska jag dit och fjärilarna är vilda i magen. Uschiamej.

Finn det några DO och DON'Ts inför dagens utredning?

Stödet från arbetsgivaren är lika med noll. Så nu tän5ler jag dra in facket i dialogen med arbetsledning. Tror chefen tar det personligt och känner sig kränkt för att jag inte berättat något förut.

Tillbaka
tors, 2019-12-05 - 13:44

Lycka till idag, hoppas att det går bra för dig och att du får ett bättre stöd än det du beskrivit.
Kram?

Soffi
tors, 2019-12-05 - 16:01

Det är inte illa. Hoppas att du kan se att du gör ett bra jobb mitt i allt elände och trötthet. Ja, jag var också helt slut av trötthet i början.
Bra att du får stöd och hjälp, personutredning låter onekligen läskigt, men det syftar ju till att du ska få den hjälp du behöver. Hoppas det gick "bra".

Kram