Ny här med egen tråd. Har dock läst många inlägg sedan jag hittade forumet för några veckor sedan.

Bestämde i tisdags morse att det får vara nog nu. Kände inte ens ett sug de första dagarna, ett par värktabletter mot huvudvärken bara. Efter att ha läst mångas berättelser förstod jag att lockelsen säkert kommer att dyka upp. I går längtade jag, men tack och lov infann sig aldrig tillfället.

Nu önskar jag lite pepp när suget sätter in. Har förstått att det finns många, många i samma situation som jag. Att det hjälper att läsa om andras erfarenheter och se responsen de får känns stort.

Hälsningar en lyckligt gift kvinna med ett bra jobb och flera fina (vuxna) barn. Så varför?

Åh, Vinäger jag förstår precis vad du menar med normaliseringen... men vad spelar det för någon roll ens om det skulle vara normalt? Du - och jag och alla andra på forumet mår ju uppenbarligen inte bra av alkohol. Men skäms inte för återfall längre för jag försöker vara snällare nu och se återfall som field research. Vi testar vad som funkar och vad som inte funkar. Det är så extremt få människor som bara en dag släpper flaskan och aldrig tar ett återfall. Det är därför jag har problem med termen "spontaneous sobriety". Som att det vore fel att det tar tid, hjälp och en del återfall att bryta ett BEROENDE. För det är ju det alkohol är. Ett extremt beroendeframkallande gift.

Vi jobbar alla mot samma mål - nykterhet - men alla har sina individuella resor och mål. De vita dagarna (även om de är få) räknas in i din resa och ska absolut inte ses ner på. Om du inte funderade och försökte så skulle du antingen inte ha några vita dagar alls. Det enda råd jag kan ge som hjälper mig är att så fort du får ett sug fundera på varför du känner att du vill dricka just nu och låt tankarna vara där. Skriv ner (eller bara tänk) hur du mår, vad du känner och hur alkohol skulle hjälpa dig i stunden och vad det skulle göra längden. Hur kommer du må om några timmar, imorgon om du dricker vs inte dricker? Försöker inte preacha eller nåt, men vill så gärna hjälpa till på nåt sätt <3 Kanske berätta för din man om du orkar, men förstår att det är jobbigt såklart.

Ta hand om dig

Hej Vinäger
Ville bara kika in och säja tack för ditt inlägg i min tråd. Även om det var innan "mitt fall". Kram!
fd Zorro :-)

Fibblan

Precis som du säger, det hjälper inte ett dugg. Vad jag än formulerar känns det överflödigt på något vis. Det du beskriver Vinäger, är vi tyvärr många som känner igen..?. Inte länge sedan jag själv var där. Jag tycker det är starkt gjort att du här, vågar vara så ärlig som du är. Jag tror det kan göra en liten skillnad iaf. Här ser du svart på vitt vad som försiggår, och den kraft/kontroll som alkoholen har. Det är så den jobbar. Och den tar mer och mer utrymme, ju mer ju oftare vi ger efter för den. Och så försöker man förtvivlat, förminska, försvara, förneka det. Men samtidigt som du är i det, så är du också smärtsamt medveten om det. Och just nu fungerar livet bra trots alkoholen, om jag läser dina ord rätt.. (?) Och kanske att det också gör det svårare att hitta den rätta viljan, känslan, tanken eller vad det nu är som krävs för att ta sig ur mönstret som är nu..(?)
Du har gjort det förut! Hur gjorde du då? Vad ska till för att ta beslutet att börja ändra på, så som det är nu?
Fint att du och PimPim har kontakt ☺️! Hoppas hon mår väl. Hälsa henne gärna
från Fibblan☺️!
Och fint att höra ifrån dig ?! Håll dig i din tråd och skriv i den när du vill och orkar med det. Förstår att det är kämpigt. Vi tuffar på, och längtar till du sitter på tåget med oss ??️❤️!!
Varma kramar!
/Fibblan ?.

Jag önskar att du kunde slippa tvånget att dricka alkohol. Fan att det ska vara så svårt att bara bryta!!
Din kropp tar stryk och du vet om det men ändå...suck och stön, vad jag vill ge dig kraften!!!!!
Du måste hitta den igen Vinäger!
Kramar och hopp i massor ???

Kära Vinäger,

Det är jobbigt med hemligheter och problemet är att så länge man smyger kan man fortsätta dricka.

Jag håller koll på mina levervärden regelbundet. Har inget beroende men dricker för mycket några gånger i månaden vilket ger mej ENORM ångest fastän mina levervärden är bra och jag mestadels är helvit.

Orkade inte flyga under radarn längre för jag tycker jag dricker för mycket fast jag dricker en bråkdel av vad jag gjorde för 3 år sedan.

För att göra en lång historia kort bestämde jag tid på en beroendemottagning. Prat med psykolog, blodprover, läkare. Kag platsar inte på beroendemottagningen men får delta i en studie och har fått remiss till traumamottagning. Jag sla få hjälp med traumabearbetning !!!

Det var så skönt att flyga ovanför radarn. Nu finns allt detta i min journal men det skiter jag i.

Skickar dej styrkekramar men framförallt vill jag dela med mej av hur skönt det var att sluta smyga. Tror du skulle bli styrkt av det med.

Håller om dej, vännen ?

Vill också ge dej styrkekram och stötta dej. Jag kommer inte på så mycket mer just nu att skriva till dej, finns redan så fina och kloka ord i ovanstående inlägg från flera andra här ❤️
Med risk för att vara tjatig; vi ger inte upp! Slå inte på dej själv,
du är värd att lyckas ??❤️

Känner såväl igen det där du beskriver... att känna sig lite stolt för att det ändå bara blev en halv flaska vin... att vara nöjd med två nyktra dagar... Ja, det är klart att man måste börja nånstans och man kan inte slå på sig själv, men att normalisera den typen av alkoholkonsumtion är helt galet och jag gör precis likadant.
Har funderar många gånger på att föra bok, för jag har blivit riktigt duktig på att räkna vita dagar och glömma resten. När jag började läsa härinne för måååånga år sedan tyckte jag att det lät helt galet vad stora mängder en del kunde få i sig. En hel flaska vin utan att det märks... och jag är där nu. Eller ... det märks... de som är uppmärksamma omkring mig märker så det är väldigt svårt att dricka nu, vilket är bra. Å andra sidan passar jag på, hittar lösningar etc och jag fattar inte varför. Det är som ett tvång, inte ett sug, en tvångstanke mer. Skulle vara lite kul att se var felkopplingarna i hjärnan har hamnat.., för så jäkla dum som jag är vad gäller alkohol, så dum är jag inte annars.

Mitt i allt elände går jag in och läser era svar - och smälter en del. Har återigen haft en panikångestperiod, med extra drickande som medicin/tröst, men just i denna stund har hjärtverksamheten återgått till nästan det normala. Tack vare er!

Igenkänningen är stor i flera kommentarer - tyvärr... Omsorgen värmer ända från hjärteroten. Tack, tack, tack. Med risk att för tusende gången kännas tjatig, det här forumet är helt fantastiskt.

Wasabi och Sisyfos (Söstra mi) det är otroligt hur lika vi kan beskriva samma tillstånd. Så jäkla förrädisk denna drog är. Fibblan och FinaLisa (FL, din kommentar träffade mitt i Solarplexus), en dag hoppar jag på framgångståget. Så måste det bli. Manda, min medkämpe från början här, vi ger aldrig upp. Getfree/Zorro/M, tack för kommentaren, här inne stöttar vi varandra, ingen dömer. Nurture, fint att höra av dig igen - som vanligt på gott och ont. Men du är på rätt väg iaf. Bra jobbat. Tack alla!

Var på fest i går. Lugnt och stilla. Inte ett dugg för mycket, inte bakis, en helt vanlig kväll för många. I dag fortgår mitt A-liv som tidigare. Tyvärr. Har redan klunkat från min gömma. Vet f-n inte varifrån jag ska hämta kraften att bryta. Önskar att jag kunnat skriva något mer upplyftande, men tyvärr... Det där med tvång istället för sug stämmer mer än vad ni kanske anar.

Ha en fin söndag, alla forumvänner, oavsett om ni endast läser eller är aktiva genom att kommentera. Alla har sin egen väg att gå. Det finns många sätt att göra rätt på. Kom ihåg att Alkoholism är en sjukdom. Hur vi än känner oss, var i tillfrisknandet vi än befinner oss, är vi inte vår sjukdom. Vi är fina vännen, partnern, föräldern, kollegan, *fyll i passande epitet*.

Först och främst är vi dock oss själva - och vi är bra. Glöm aldrig det.

Kramar i massor till den som vill ha och behöver.

Kraften att bryta.. den hittar jag inte heller uppenbarligen. Har ingen alkohol hemma, vilket ändå underlättar. Kan sno öl från sambon vilket jag ibland gör och då måste det ju ersättas... nu har han ju upptäckt det så nu är det väldigt svårt att göra det obemärkt. ”Smusslande, pusslande...” för att citera en forumvän... det som är så oerhört jobbigt och stressande. Och avslöjandena, så oerhört pinsamma.

Just nu finns inte en chans att dricka förrän på imorgon. Otroligt avslappnad känsla faktiskt. Och sömnen blir så mycket bättre utan a, men ändå... detta tvång som ibland uppstår - jag fattar inte riktigt för så snart som det inte längre är möjligt att få tag på nåt, så är det så skönt och avslappnat. Men lyckas man handla så måste jag smyga i mig drickan (den ligger och skriker tills den är slut och då vill jag ha mer). Och jag vet inte vad jag uppnår av att dricka. Ingenting! Tycker inte ens att jag får ett rus. Jag tror inte att jag handlar i morgon faktiskt. Har haft fler nyktra dagar än andra den senaste månaden och jag ör så trött på alkohol och på att smussla. Men det gäller att vara alert nog där på eftermiddagen när tröttheten slår till. Jag Vet att jag inte kan ha så mycket tillgöngligt - jag dricker numera upp allt, vilket är oerhört farligt, eftersom man tappar kontrollen, så det blir en dagsranson. Kanske ändå nåt du skulle kunna ta efter... ja, inte att dricka upp allt, men att begränsa tillgången. Då blir det automatiskt torrt nån gång åtminstone.

Jag kör inga gömmor men jag kör mina dunkar. Sambon vet o kommenterar mängden ibland (läs varje vecka) jag förminskar mängden som gått åt på helgen. Han är nog inte dummare än att han förstår. Glad att det bara är på helgerna ”alla säger än”...jag hoppas att jag kan fortsätta med mina helger. Eller egentligen vet jag inte vad jag hoppas på...man hoppas att man ska vakna upp o hata vin o allt vad det heter...jag tror o hoppas kanske att den dagen kommer...
Vad kul att du o Pim-Pim har kontakt ?? skulle gärna ansluta mig till er IRL grupp för att pusha peppa o verkligen slå bort det förbannade vinet ? du är stark du är bra o vet du vi duger precis som vi är! O framförallt är vi bra för vi har en tanke att bli så mycket bättre!!! Vi är alla någon som du skrev bästa vän bästa kollega mamma partner osv ❤️ Vi är något bra mitt i allt vårt kämpande! Stor kram till dig!!! Hälsa gärna Pim-Pim hon o jag drog ett bra race i våras o gjorde det bra ?kram till henne med ?? jag läser mest men dina inlägg läser jag alltid o hoppas hela tiden att det går framåt o går bra (som man hoppas o tror om sig själv) kämpa du är värd ett bra liv! Eller vi alla är vi kämpar!! Kram kram

Bara måste få skriva något positivt.

I går kväll hade jag en riktig ångestattack och kände att jag inte kan fortsätta så här. Läste era igenkännande kommentarer, Sisyfos och Lennis (tack båda), och tänkte "Vad f-n håller jag/vi på med?“. Det var som att polletten trillade ner. Och sedan gjorde jag det:

Jag berättade för min bästa finaste M!

Han höll om mig under panikattacken, tröstade och smekte och jag klamrade mig krampaktigt fast vid honom och då släppte det. Ett jättetryck lättade från mina axlar. Ok, jag ska inte överdriva. Jag berättade inte exakt hur mycket jag druckit de senaste veckorna. Jag kunde inte förmå mig, det gick bara inte. Erkände dock att jag inte varit helvit på vardagarna och det under en längre tid. Ett stort och till viss del avgörande steg.

Just nu är jag så oerhört taggad vad gäller att inte dricka. Inget sug, inget tvång. Har sett till att gömman är tom och att jag inte kan handla något de närmaste dagarna. Bokat in en massa olika saker. Vet av erfarenhet att det är ett måste för mig i början.

Längesedan jag kände mig så hoppfull och riktigt glad. Risken för att jag kan trilla dit igen ska inte få ta bort den lycka jag känner just nu. Den måste jag få ha. Fy fasen vad jag har kämpat.

Förstår om ni är trötta på alla mina turer fram och tillbaka. Förlåt! Skulle dock bli glad om någon vågar tro på mig, trots allt. Ni känner väl till det vackraste ordspråk jag vet:

Älska mig mest när jag förtjänar det minst, för då behöver jag det bäst.

Just nu vill jag ta hela världen i famn, men jag börjar med er, fantastiska forumvänner.

Kramar i massor till er alla. ?

Fan så starkt att du berättade! Så fint att du har någon att klamra dig fast i och som du kommer att kunna få så mycket stöd i.

Stor kram

Fibblan

..med kärlek, hopp och tro till dig Vinäger ?! Så lättad jag blev att du tog steget och berättade för din man. Förstår att det gjorde stor skillnad ❤️! Och inte behöver du berätta om mängden etc. Det viktiga är att smygandet är över och att du genom att vara sann mot honom också är det mot dig själv! Underbart att han finns där med sin trygga famn, när du behöver! Klart han vill vara delaktig och få dela ditt ok. Och nu så har hoppet tänts igen✨! Helt rätt att va kvar i den känslan och känna lycka av ny inspiration, att övervinna a-?!
JAG TROR PÅ DIG?!
Kramar i tusentals ?!
/Fibblan ?.

Självklart att du skulle upp på banan igen? fast denna gången är det ju tåget som gäller ????...?
Men det har du säkert läst i våra trådar ? Ta plats, tag plats på Framgångståget, nu tuffar vi vidare, Vinäger ?
Kramar
???

Tror på dig, tror på oss...
ja, visst är vi ändå smartare än så.
Du är så stark som berättar... själv blir jag avslöjad... liiiite sämre för tilliten i ett förhållande. 10 av 18 vita dagar i november. Trodde jag hade ett bättre facit än så, jag är duktig på att förtränga. Så just nu räknar jag 3 av 3... det är ju fantastiskt bra.
Skämt åsido för att verkligen kunna göra något åt det måste man ju sluta normalisera och förtränga. Och nu har du verkligen börjat med det. Tycker att du verkar ha en fantastisk man... När jag försöker förklara för min varför, hur etc etc så är det bara så eländigt allting. Jag vet ju inte varför. Jag tror varje gång att det är slut nu. Den här gången ska jag försöka klara dag 5 som känns som kritisk för mig. Jag är så jäkla trött på smusslande och pusslande. Orkar faktiskt inte alls med det mer. Tränar istället, mycket bättre på alla plan. Lycka till nu bästa Vinäger!

I dag är det två år sedan jag berättade för min man om mina A-problem. Då hade jag druckit flera gånger i veckan under några år och han hade inte märkt någonting.

Min långa och minst sagt kurviga resa mot ett nyktert liv började. Först gick det riktigt bra, kändes lättare än förväntat. Sedan drack jag några gånger och det funkade. Men när panikångesten tog över mitt liv slog alkoholen följe...

Det är i dag ett år sedan mitt drickande eskalerade helt och hållet. Jag drack från morgon till kväll och gav mig till och med på handspriten. Min absoluta botten. Gick tillbaka och läste några inlägg från den veckan. Gode värld, så fruktansvärt... Och vilket stöd från er här. Där kan vi prata om äkta forumkärlek. Tack än en gång, alla berörda.

Ännu en gång höll jag mig nykter under förhållandevis lång tid. Vet inte vad som fick mig att börja igen, men liksom förra gången funkade det att dricka då och då under många månader. Tills panikångesten kom tillbaka med full kraft och tog sin följeslagare alkoholen med sig igen.

Nu är jag åter nykter och tror att det kommer att vara så ett bra tag nu. Eftersom jag inte har en tanke på att vilja dricka utan eftersträvar ett helnyktert liv hoppas jag förstås att det blir för evigt den här gången. Hoppfull, men otroligt ödmjuk inför den kraft A-djävulen besitter.

Skönjer ett mönster. Så länge jag mår bra kan jag både vara nykter och dricka någon gång då och då. Men så fort jag mår dåligt kastas jag tillbaka direkt till där jag var då jag slutade förra racet. Tänker förstås att alkoholen försämrar mina chanser att slippa panikångesten, men sambandet är inte så tydligt förutom i den aktiva dryckesperioden.

Har konstaterat tidigare att jag har svårt att kategorisera mitt beroende. Onödigt kanske någon hävdar, men jag tror inte det. Det är lättare att hitta strategier för att kunna förebygga nya anfall om man kan ringa in när och hur de brukar uppstå. Särskilt efter en nykterhetsperiod.

Jaja, nu blir det mest svammel igen, känner jag...

Men, som sagt, datumet i dag är betydelsefullt för mig. Både vad gäller hopp och eftertanke.

Jag stretar på här, inget sug, men framför allt inget tvångsdrickande. Tar en dag i taget och känner mig glad för varje morgon jag vaknar upp utan trötthet på grund av alkohol. En tacksamhetskänsla som är enorm.

Följer många av er och hoppas på att snart orka kommentera som vanligt igen. FinaLisa och Fibblan, ni är otroligt starka just nu. Tack för att ni finns för både mig och många andra. Stormenlilla och Sisyfos, tack för att ni också vågar tro på mig. Är säker på att ni kommer att klara det till slut. Med insikt kommer man långt.

Ni som inte dricker varje dag, men ändå har ett ohälsosamt förhållande till A, tänk på att det kan gå riktigt fort på slutet, ruggigt fort. För mig tog det bara ett par månader att gå från endast ett helgdrickande under minst tjugo år till att dricka så gott som dagligen. Skrämmande.

Som vanligt säger jag detta utan något mästrande i tonen utan i sann forumanda av kärlek till er medmänniskor. Jag vill inte att ni ska behöva hamna där jag och många andra har befunnit oss. När tvånget och det kemiska beroendet tar över, blir kampen än mer tuff. Det önskar jag inte min värsta fiende...

Ta hand om er, alla fina.

Kram

Vad glad jag blir för att du mår bättre nu och hänger med på tåget?
Och du är så klar och tydlig, din text löper som en porlande vårbäck, inget svammel där inte!!
De vita vidderna väntar och vi tar oss dit en bit varje dag.
Kram och godnatt ?

Fibblan

Så viktigt både och..?!
Ringa in när och hur anfall/återfall brukar uppstå, låter som en väldigt bra idé?! Men det behöver jag inte säga, för du är klok som en bok med tusentals sidor ?! Tycker därför inte heller att det är konstigt att du vill få fatt i vilken slags "drickare" du är. Och precis som du säger, det där har ju skiftat sedan man gjorde sin debut i tonåren.. Och eftersom vi vet det, är det lätt o förstå den omtanke som du (och jag☺️) har av de oftast "yngre förmågorna" här på forumet?. Inget mästrande med det.

Så glad att du, inte minst runt det här betydelsefulla datumet idag, har bestämt dig för att ge a-? en riktig match??!
Håll emot varje impuls att ge efter för den fule fan ?!
Jag vet att du fixar det ??!
Stor kram!
/Fibblan ?.

Så skönt att läsa Vinäger att du är på rätt spår igen !!
Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter.
Känner igen mig i dig väldigt mkt .
Blir glad när jag läser vad du skriver , framför allt för din skull men även för min egen . Det finns hopp ...
jag själv har inte skrivit här på evigheter men läser mkt .
Mitt drickande går upp o ner , vita perioder ibland o sen tillbaks till ruta ett . Kämpar med min utmattning mm .
Kram ?

Sofia

Vad glädjande att läsa dina senaste inlägg, Vinäger! Ett hopp har tänts åter igen och du tog ett oerhört modigt och stort steg när du mitt i en panikattack berättade för din M om ditt drickande (även om du inte berättade allt). Skönt att slippa det där jättetrycket på axlarna! Det låter som att du har analyserat dina mönster på ett klokt sätt och att du ser ett samband mellan när du mår sämre psykiskt, med mer panikångest, och ökat alkoholintag. Du får självklart välja om du vill svara, men jag undrar så över om du har någon erfarenhet av att söka behandling för panikångesten? Kanske har du redan testat det mesta, men min erfarenhet är att många kan komma väldigt långt med psykologisk behandling (med rätt terapeut/psykolog). Det finns hopp!
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet