av Dee

Magnum
sön, 2019-11-17 - 22:06

Du har kommit långt i din utveckling. De flesta tycker att det är strongt att säga nej till alkohol, speciellt om man haft problem, dom som har problem med att man inte dricker har oftast själva problem. När jag berättar för folk att jag är alkoholist eller säger att det blir bara struligt när jag dricker, tycker de att jag är stark som kan avstå, och ibland har de även berättat att de har en vän eller anhörig som oxå är alkoholist.
För mig handlar det om liv eller död så det är lättare att vara nykter, jag avstår ingenting, istället får jag så mycket för att jag är nykter.
Vi har alla våra bästa år framför oss och vi kommer att växa och utvecklas på ett sätt som ”vanliga” människor inte gör.
Kram och god natt

Dee
tis, 2019-11-19 - 18:51

Alltså vad händer egentligen?!
Denna förvandling som skett i mig är M-A-G-I-S-K stundom, inte alltid, ibland slåss jag för mitt liv men inte så ofta som tidigare och aldrig som förr.
Jag har så väldigt sällan ångest nuförtiden, så pass lite att jag önskar att någon kunde avskriva ångest ut mitt diagnosregister. Jag har numera Svensson-ångest, dvs ångest som vilken annan fullt normalt fungerande, frisk människa som hyser någon form av empatisk förmåga.
Och ångest är helt okej. Ångest är normalt och helt okej och i rätt sammanhang är ångest lite nyttigt kan jag till och med våga skriva.
De dagar jag har ångest nuförtiden är jag snabb på att identifiera och bekräfta min ångest - vad skulle man annars göra med den egentligen?
Självmedicinera och få mer ångest, fast kemisk ångest. Nej tack, jag har redan testat det och tycker att jag har ganska konkreta bevis på att det inte funkar längre.
Ångesten dök upp strax efter lunch idag. Jag klev upp tidigt imorse och var på jobbet redan vid klockan 6.00 så jag hinkade en del kaffe idag för att jag var sugen. Jag var så djävulskt sugen på kaffe to be honest.
Det vart en stor kopp när jag stod och sminkade mig hemma i badrummet vid 05.00. Det var en kopp klockan 6.50. Det var en kopp vid 8.00. En vid 9.00. En vid 11.-tiden och sista koppen för dagen intogs för sent, vid 13-tiden.
Koffein har en halveringstid i kroppen, läs med betoning halveringstid, på 8 timmar. Detta innebär att 6 koppar kaffe på en dag brinner ur min kropp klockan 05.00 imorgon bitti (!!!) Först då är jag helt clean. Det är rätt sjukt när man börjar reflektera över det.
Sedan ett halvår tillbaka så har jag minskat mitt koffeinintag till ca 2 koppar kaffe per dag, inte senare intag än klockan 10.00 pga att jag lider av ganska svår sömnstörning. Som vanligt när man meckar runt med fysiska faktorer som är direkt kopplade till psykiska faktorer krävs det ju tills motsatsen är bevisad för att Dee ska tro på det.
Varje gång sedan jag blev nykter för drygt 11 månader sedan har jag loggfört min ångest i min stora svarta bok om livet. Jag har kartlagt allt. ALLT.
Jag har loggfört alltifrån födointag, till sömn, till mängden koffein, till känslor till PMS och mens, träning etc.
Allt står i den stora svarta boken om Dee´s liv.
Det finns ett ganska tydligt samband med intaget av koffein och ångest.
Jag har mått bra idag. Jag presterade superbra på jobbet idag, jag har känt mig pigg, allert och gjort ett fint jobb, jag har också fått ett glädjande besked angående framtida planer så det finns ingen anledning för mig att egentligen ha ångest idag. Hormonellt är jag helt okej den här tiden i månaden. Jag känner mig också jävligt tacksam för att jag lever och är nykter och är frisk och vid riktigt fin fysisk form träningsresultatsmässigt.
Men jag har rå-ångest sedan tidig eftermiddag. Allt har eskalerat i takt med koffeinets förbränning. Och den känns kroppslig, jag kan inte tala mig själv till rätta, den är mer fysisk (om man nu kan skilja på olika typer av ångest.)

Superintressant - spontant tänker jag "aldrig mer kaffe om jag ska må såhär!"
Det är ett jävla rävgift, jag kan ändå tycka det är überintressant att jag blivit så känslig för droger.
Undrar hur det egentligen gick till när jag pyntade ner 2L vin om dagen.
Hur fan gick det till?

Crna macka
tis, 2019-11-19 - 21:11

Jag slutade med kaffe och har inte druckit på två år eller så, slutade med det innan alkoholen. Saknar det inte, thé är roligare och godare finns väldigt många goda sorter. Jag upplever att jag blev bättre i magen, en rörig mage ger mig någon form av ångest påslag.

Var det svårt, inte speciellt. Huvudvärk i två dagar, det svåraste var vanans makt. Istället för att gå som du direkt till bryggaren fick jag lära mig att det var thé jag skulle dricka. Det hände att jag stod av bara farten med en kopp kaffe i handen, för att två sekunder senare hälla ut det i vasken.

Jag mår bättre utan.

Mvh

Adde
ons, 2019-11-20 - 12:52

jag som tycker att kaffe är Guds gåva till mänskligheten :-))) Får jag inte 2-3 koppar på morgonen så har dagen inte startat !
Men jag gillar the också, (enbart lösthe...inga j-la påsar !!) gärna en stilla stund på kvällen men tyvärr tar jag mig inte den tiden :-(

Sofia
tors, 2019-11-21 - 12:15

Tack för att du delar med dig så ärligt och insiktsfullt om din utveckling framåt och uppåt! Det är verkligen imponerande och inspirerande läsning - vilket jobb du gör med dig själv! Du har stenkoll på alla faktorer som kan påverka ditt psykiska mående, ser samband och gör förändringar utifrån dina slutsatser. Du lägger märke till vad som kan trigga alkoholsug (som helgen där du var med gänget där förväntan på att dricka var tydlig) och valde en väldigt bra väg för att kunna vara med, utan att utsätta dig för onödiga risker. Fint att få ta del av!
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Vinäger
lör, 2019-11-23 - 15:29

Skriver inte så mycket i Det vidare livet, men läste tillbaka lite i din tråd. Du är otrolig. Verkligen. Att vara så djupt fast och kunna kravla sig upp är i sig stort. Att dessutom hålla sig kvar där uppe är ännu större. Vilket jobb du har gjort. Klart imponerande. ?

Vi ses i februari igen!

Kram till dig

Dee
lör, 2019-11-23 - 18:15

Hej raring!

Tack för din post, det värmde. ?
I ärlighetens namn finns inget val, jag hade dött om jag inte slutade, mitt drickande var så destruktivt och jag hade så mycket mörka tankar så mitt val var enkelt. Eller egentligen såg jag det som en prövotid från början - jag skulle prova det sista alternativet innan jag avslutade mitt liv, blev det bättre så skulle jag gå för den mer permanenta lösningen. And here I am ??‍♀️

Tack för dina ord.
Hur har det gått för dig?

Vi ses verkligen i februari! Ska försöka grina mindre då!
Kram! ?

Dee
lör, 2019-11-23 - 19:13

Vissa dagar tycker jag livet är riktigt tråkigt. Som idag.
Äntligen en ledig dag och jag har krav på mig själv att greja med saker jag inte annars vill greja med, försöka underhålla mitt sociala nätverk och njuta. Egentligen helt onödiga krav. Och krav på att njuta egentligen, skärpning Dee!
Det är det här som har bränt ut mig under väldigt många år - det ska se så jävla aktivt ut på social media, så jävla roligt, snyggt och harmoniskt osv. La tillexempel ut en selfie idag som blev bra med en positiv liten bildtext om hur jävla najs livet är. Egentligen tänkte jag "go fuck your self" när jag tog bilden, men det var inget som syntes.
Det är inte ett dugg jävla najs idag. Inte en sekund najs att va Dee idag.
För jag har inte gjort de där grejerna på min kravlista, jag har kravlat mig ur sängen för en dusch, kaffe och satte på mig smink för att efter 2 timmar senare gå och lägga mig igen vid lunch och här har jag legat.
Jag orkar ingenting.
Jag fick lite slagsida i veckan när man hör av sig till sina bekanta och ingen svarar, sen planerade jag upp en lördag med en gammal kompis som bara låg och gäspade och mumlade att vi kunde höras en annan dag för att han också var trött i telefonen imorse.
Vem fan är inte trött i november?!
Jag vill ut i skogen, men orkar inte ta mig ut, ringde mamma som bad mig komma över, men jag vill inte vara där just nu eftersom min pappa är inne i en av sina perioder med för mycket alkohol. Jag orkar inte se skiten och jag orkar inte påminnas om att vi är så jävla lika när vi blir fulla att det är äckligt åt det.
Och när man tittar ut så är det som ett tjockt grått täcke med noll dagsljus.

Alltså, när jag läser denna text förstår jag varför ingen orkar leva med mig. Haha!
Over and out, nya tag imorgon, det kanske var bra att jag spenderar dagen i sängen och lyssnar på min kropp och äter kladdkaka till middag.
/Dee.

Dee
tis, 2019-11-26 - 17:47

Snart har jag levt som nykter alkoholist i 365 dagar.
365 dagar av otaliga påminnelser om det ett nyktert liv ger, nästan aldrig någonsin vad det tar ifrån mig.
Det har varit ett år av rannsakan, självinsikt, distans, ångest inför hur det var, sorg, smärta, glädje och en kamp för att bygga upp det trasiga, främst relationer.
Här om sistens hörde jag en bekant sitta vid bordet och berätta om hennes diabetes och hennes ohälsosamma fetma, och det slog mig ganska så snabbt att hennes berättelse är inte mer komplicerad än min egen.
Den största skillnaden är kanske att jag lever med den där tabu-känslan kanske?
Så länge jag känt henne har hon alltid varit smal och hon har tränat och ingenting har direkt synts på henne som jag reflekterat över, men hon har en typ 2 diabetes efter år av kraftig övervikt.
Hon berättade för oss där vi satt vid bordet att det för henne är en kamp mot sockret varje dag, hon har fått lägga om sin kost totalt, och måste hela tiden tänka på konsekvenserna av det hon äter och se över vad hon äter. Hon sa att hon aldrig kan vara spontan och ta den där kakan till kaffet eftersom hon gått så pass långt tid med högt blodsocker att hennes kropp tagit en permanent skada.
Jag satt där och lyssnade på henne och reflekterade över vad hon sa samtidigt som jag på något vis bara ville utbrista att jag kände igen det hon pratade om så väl, fast för mig handlar det ju om att aldrig ta första glaset.

"Att lägga om kosten var ju egentligen inga problem när man lärt sig mer om kostläran och förstod vad som var bra grejer att stoppa i sig, men det många människor inte förstår är att det inte bara räcker med att lägga om kosten i ett halvår och gå ner de där farliga kilona, många tror att man kan bli av med sitt höga blodsocker och sedan köra på som vanligt, men den här sjukdomen varar mitt liv ut och jag kommer aldrig mer kunna äta det jag egentligen vill äta, och den förståelsen över den livstilen och att den ständiga kontrollen av kosten upptar stora delar av ens liv, saknas ibland hos mina vänner och bekanta. De tror ju att jag typ är botad nu. För min sjukdom syns ju inte längre på mig."

Läs och begrunda.
Det här är något man som alkoholist brottas med varje dag också. Många av oss tror att om man bara kan minska ner på drickandet så är man "botad", slutar man dricka under en längre period finns inte problemet.
Men det finns där. Varje sekund av ens liv. Precis som min bekantas kroppsliga oförmåga att städa undan socker i kroppen, så finns mitt beroende där. Ditt beroende. Vår gemensamma sjukdom.
Hade jag fått en enda önskan som skulle kunna underlätta mitt och ditt liv, så är det att slå sönder den här tabun och stigman som finns runtomkring att tala om alkoholbproblem.
Jag vet också mycket väl, att det bara är jag själv, du som sitter på andra sidan skärmen och läser, vi, som tillsammans kan göra en förändring.

Mod och styrka,
Dee

Adde
tis, 2019-11-26 - 19:10

är ju både alkoholist och har db 2 nu på senare år. Som så många gånger med alkoholen så finns diabetesen i arvet, inte alltid, men precis som med alkoholen så är det lättare att "halka" dit om jag inte ser upp. Så länge man är ung och oförstörbar funderar man inte på framtida sjukdomar även om man vet att risken är större om det finns i släkten. Jag tragglar också med LCHF för att hålla mina värden på låga nivåer men som alkis har jag ju ett svårt sockerberoende :-(( Ibland, som nu tex när det är deppväder, så slänger jag i mig en macka istället för att laga riktig mat. Dåligt.

Det jävliga är ju att det finns så många goda recept som är enkla och snabba att fixa till men det är som när jag skulle sluta med spriten.....jag gör det i morgon. Blomkålsmos och dito ris med en riktigt gräddig sås är ju kanon !! Och krispiga grönsaker !!! Grönsakerna SKA vara färska och inte förstörda i en wokpanna med olja och kokosmjölk :-(( Jag blandar med riktigt kött och vego"kött"....same same but different ! Men jag gillar INTE att en del producenter kör med GMO soya eller rent av palmolja i sin produkter.

MEN...jag tycker helt sonika att det är lättare att vara en nykter alkoholist än att behöva se upp med min mat !! Alkoholen kan jag ge tusan i medan ett visst mått av föda är ett tvång att få i sig !

Kram på're och kolla blodsockret minst en gång per !

Dee
sön, 2019-12-08 - 11:37

365 dagar
Vägs ände.
Tystnad.
Jag har förbrukat mina val. Mitt hopp. Min kropp. Deras tillit. Våra relationer.
Missbruk. Tog en sekund att skapa. En evighet att ta sig ur.
Jag hade inget val, ville jag i alla fall välja att se det som då, men faktum är att jag har massor av val att göra. Varje dag.
Jag väljer att vara nykter. Jag väljer min hälsa. Jag väljer att vinna tilltro.
Kampen har stundom varit hård det här året. Inte över att vara nykter - det som varit en kamp är det känsloliv jag nu väljer att varje dag möta. I mina sinnes fulla bruk. Utan att toppa känslor av glädje och lycka. Utan att dämpa känslor av sorg, ängslan, ångest, stress och oro.
Det är däri min kamp har funnits. Och finns.
Men jag lever. Jag vågar möta. Bemöta. Känna. Acceptera. Finnas. Och se.

Jag väljer att känna tacksamhet över att jag har överlevt. För mig var det alltid en fråga om liv och död. För mig har det varit blodigt allvar. För min sjukdom hade tagit mitt liv. Om jag inte hade druckit mig till skador som lett till en dödlig utgång. Om jag inte valt att kliva ner från mitt fönster kvällen innan.
Jag väljer att spendera min dag tacksam över att jag hittade modet. Och min inre styrka.

Dela min 1-års dag med mig genom att reflektera och skriva tre ord, bara tre ord, över vad du är tacksam över här nedan så jag kan få dela din tacksamhet idag med dig!

Mina är:
* Modet
* Styrkan
* Tiden

Ett extra tack till en väldigt speciell person som var den första jag vågade säga som det var till: Li-Lo.

Mod och styrka,
Dee

Adde
sön, 2019-12-08 - 14:19

av grattishälsningar !!!!! Känslan av att ha gått runt ett år är stor !! Så glad att du gjort det !!

Tiden
Ärligheten
Nyfikenheten

Dee
sön, 2019-12-08 - 20:55

Jag har spenderat min dag lite gråtig, det är stort och det är starkt utav mig.
Jag har reflekterat över alla dom sakerna som jag fått tack vare nykterheten, alla dom saker jag tagit tillbaka och börjat kalla mina igen och hur bra jag idag mår.
Och jag känner mig hur peppad och taggad som helst på att se vart nykterheten bär mig 2020, det grundläggande slitet (att vänja sig vid alternativa beteenden, tankemönster och hantera känslorna) är gjort och stommen är på plats, förhoppningsvis så pass bra cementerad att jag kan fortsätta bygga mitt nya hus på det.
Under året har jag lagt undan alla dom pengarna som jag skulle ha druckit bort, ensam hemma, på mitt sparkonto och för ett tag sedan köpte jag mig en resa för dom, där jag ska spendera mycket av tiden under ytan, förhoppningsvis bland både val, haj och en och annan sköldpadda.
Det känns helt otroligt att kunna blicka framåt mot den resa och faktiskt praktisera mitt stora fritidsintresse igen, något jag inte kunnat gjort under min aktiva period som alkoholist!
Jag var inne och rotade lite i mina gamla anteckningar från programmet här på alkoholhjälpen och slogs av hur stort det var att jag skrivit att jag just ville återuppta mitt fritidsintresse igen, att kunna dyka, om jag blev nykter igen - nu händer det!! Wow!

Nu är det dags att sätta upp nya spelregler för att fortsätta bygga mitt hus.
För att må bra kommer jag behöva fortsätta sköta sömnen, kosten och träningen, det är grundläggande faktorer och helt självklara.
För att vila mentalt behöver jag få komma ut i skogen fortsatt, samt klappa ett och annat djur. Det bästa vore att få en ny fyrfota livskamrat, men min sorg tar riktigt långt tid har jag upptäckt och så länge jag saknar min jycke som individ och inte bara saknar livet med hund, så väljer jag att leva ensam ett tag till. Den dagen en ny vän kommer in i mitt liv vill jag se den och inget annat.
Belöningar är minst lika viktiga, därför kommer jag fortsätta med mitt sparande som jag glatt mig åt under mitt första år som nykter. Varje lördag lägger jag undan det jag hade druckit upp från systembolaget annars. Vad mitt sparkonto ska ge mig i slutändan är ännu lite oklart, jag skulle behöva ta ett körkort, men jag vill helst åka på en dykresa. Jag skulle också vilja ta lite ridlektioner och bli en bra ryttare, livet i och omkring ett stall är ju verkligen gudagott för själen! (Bara lukten liksom! Jösses!)

Det känns som att jag är så himla pigg och så himla hungrig på livet - det är helt fantastiskt! Jag var lite orolig innan att min årsdag skulle kännas lite som när det gått 3 månader in i nykterheten - pyspunka och lite what´s in it for me egentligen, men icket!
Känslan är att det nu är möjligt att genomföra saker jag aldrig kunnat drömma om där jag stod en måndagsmorgon klockan 06.00 och klippte hål i BiB:ens plastpåse för att krama ur de sista dropparna till en återställare för att döva den ångest jag vaknade upp med minuten innan.
Så jäkla peppad!

Tack livet,
Dee.

Dee
tors, 2019-12-12 - 20:22

När jag var aktiv alkoholist och redan långt innan, nästan från den gången jag debuterade med alkohol, hade jag aldrig i min vildaste fantasi trott att det gick att gå ut och käka middag och catcha up med en gammal kär vän utan att ta ett glas vin eller två.
Men det går. Det jag trott var så svårt var ju världens enklaste sak att göra.
Jag är långt ifrån nattens drottning och hon som man går ut med för att ta ett glas efter jobbet en helt vanlig vardag och kommer hem halv två på natten helt aprak längre, men jag försöker att komma ur min skyddade bubbla så sakteliga, ungefär som en fjäril tar sig ur sin puppa och måste torka vingarna, lite i det stadiet är jag efter mitt första nyktra år.
Varje gång jag försätter mig i riskfyllda miljöer, som det faktiskt innebär för mig att gå ut och äta en middag med en gammal vän efter jobbet, så behöver jag göra min stategi och plan vattentät. Jag tänker att jag säkrar upp oavsett hur jag mår och jag ser också att med tiden kommer de där säkerhetskontrollerna bli mindre och mindre. Det får bara lov att ta tid helt enkelt. Och jag ska göra säkerhetskontrollen noggrant och ta tid när jag utför den för att hitta eventuella läckage i mitt skrov innan jag ger mig ut.
Idag märkte jag, eftersom min arbetssituation som jag tidigare nämnt är ohållbar med min manliga kollega, att jag gick runt och och irriterade mig nått så vansinnigt. Hade jag inte varit uppmärksam nog hade jag inte hört den där tysta, späda tanken i mitt huvud som viskade tyst, knappt hörbart att jag skulle kunna prova med ett glas ikväll. Det skadar ju inte.
Som tur var hade jag som vanligt klivit upp med mitt dagliga löfte om "aldrig första glaset" så jag var snabb nog att reagera och agera när jag hörde tanken. Och resonera med mig själv. Genast plockar jag fram min mentala för och nackdelslista med att vara nykter och tänkte på det löftet jag givit mig själv och på att jag dagen innan hade gjort upp en plan att berätta som det var om hon frågade varför jag inte skulle ta ett glas till middagen istället för den läsken jag planerat att beställa in.
Jag stämde också noga av med mig själv - min sinnesstämning är avgörande för hur jag kommer att klara det som innebär riskfyllda miljöer för mig, mår jag det minsta dåligt eller inte har pejl på mina känslor, kan detta innebära att jag faktiskt tar första glaset.
I alla fall vill jag tro det.
Men det kändes bra, jag fick kontroll på den lilla späda rösten omedelbart och jag kände mig i balans ändå, om än irriterad på min situation.
Jag var rustad och visste precis hur jag skulle berätta för min vän att jag är nykter alkoholist, så planen var vattentät.
Men, döm av min förvåning när vi sätter oss ner på restaurangen och tar in varsin dricka till att börja med, då jag beställer 7up först och hon tar en Ramlösa!
Jag trodde fan inte det var möjligt och det slutade med att jag nästintill kläckte ur mig "haha, men ska du inte ha dig ett glas vin?!" men hejdade mig i sista sekund.
Frågan om varför jag inte drack alkohol kom inte, och vi hade så jävla trevligt ikväll - det var så behagligt bara!
Och jag är så himla tacksam!

Att få känna att man för första gångerna i sitt liv går ut för att möta upp en gammal vän som man tidigare alltid umgåtts med i alkoholsammanhang och vara genuint fokuserad på att det är själva mötet mellan oss som är det viktiga, det tar fan livet till en ny nivå!
Helt plötsligt lyssnar jag, och jag njuter av att få dela med mig och ta emot - nyktert, klart och helt utan monolog med mitt glas som på den gamla aktiva tiden.
Wow!

/Dee