Mirabelle G-S....alltid roligt när någon uppskattar det man skriver.
Tänker ibland att andra kanske blir less på att läsa när jag bara skriver positiva saker...fast även om det är mycket positivt så är det ju fortfarande mycket jag jobbar med dagligen för att jag ska kunna leva ett nyktert liv.
Jag håller ju på att lära känna mig själv på nytt...och att lära känna ett jag som faktiskt mår bra är en helt ny upplevelse...märker att jag håller på att förändras som person....äntligen får jag se mig själv som den person som jag alltid velat vara.
Ikväll fick jag också vara med när en person på AA firade sitt sjunde år som nykter...så jag fick vara med och ladda hans medalj....det var en väldigt stor grej för mig att få vara med på det....kände en stor stolthet över både honom och mig själv☺

Vill bara säga att det är ju just de positiva berättelserna vi behöver höra för att få hopp och försöka om och om igen. De är guld värda för att få en balans till all tragik som oundvikligen finns på en sådan här sida. Att allt inte är en dans på rosor bara för att man är nykter, förstår nog de flesta. Så tack för att du delar med dig.

Jag tycker att du gör en fantastisk resa. Fortsätt att skriva om den. ?

Kram

Träffade min drogterapeut igår. ..känns fantastiskt bra att ha någon att kolla sina tankar med och som man kan vara brutalt ärlig med...han ger mig många goda råd som jag kommer att ha med mig i min ryggsäck.
Pratade med min lilla alkoholdementa mamma igår också...helt plötsligt så minns hon att pappa är död. ...hon frågade vad han dog av och när begravningen är....om hon nu fortsätter att fråga så kommer jag att berätta som det är...att det är över ett år sedan han dog.
Men jag fattar som inte hur hon bara helt plötsligt kommer ihåg saker...en del av mig undrar om man kan bli helt frisk från en hjärnskada....och hur skulle jag göra om hon skulle bli frisk?
Det ger mig en del ångest att behöva gå igenom det här ännu en gång...men det är ju min verklighet och jag ska försöka ta saker när som kommer.
Vaknar med huvudvärk idag...och eftersom min ångest är mycket kopplad till kroppsliga funktioner så tänker jag direkt att nu har jag säkert för högt blodtryck och att det är nåt fel på hjärtat.
Ska kolla blodtrycket när jag kommer på jobbet..
Så idag är en ganska jobbig dag...men jag kommer att ta mig igenom den nykter☺

Har vaknat en stark lust i mig att hjälpa andra...jag vill dela med mig av det jag lär mig.
Imorgon ska jag gå på en manifestation...tror den kommer att bli väldigt vacker och känslosam, men att gå dit är något som jag känner väldigt starkt för.
Att se mig själv utvecklas är en väldigt fascinerande upplevelse, men jag tycker om den jag håller på att utvecklas till☺

Kristina, härligt att du mår bra och har ett lugn inombords. Fint att du vill dela med dig och hjälpa andra.
Lycka till ?
Kramar
???

Jag har haft två episoder nu med ont i skallen och illamående...blir helt slut i kroppen, så imorgon blir jag hemma från jobbet.
Blir alltid nojig av sånt här men jag försöker att inte fastna i negativa tankar.
Den här helgen har varit väldigt lugn, har bara varit hemma och tagit det lugnt och det var verkligen härligt.
Var ute som förälder på stan ett tag i fredagskväll, som tur var råkade vi inte på några fulla ungdomar...däremot träffade jag några jobbarkompisar som var ordentligt fulla. ...och jag insåg att jag klarar inte av att vara runt fulla människor längre.
Dom är bara högljudda och besvärliga, är så grymt tacksam att jag inte var en av dom.
Har inte haft nåt sug alls i helgen...det känns otroligt skönt att slippa....för ju mindre sug jag har, ju mindre tänker jag på A....och jag har så mycket annat jag håller vill tänka på

Och idag väntar ännu ett möte med min drogterapeut, har börjat se fram emot att få prata med honom...är så lätt att vara ärlig och verkligen dissekera sina tankar.
Hade även ett väldigt fint möte på AA igår...kom dit en ny kille som jag tycker verkar vara väldigt mysig, känns bra att ha en gemenskap att gå till varje vecka.
Ska försöka bli mer social på min fritid, fast jag känner fortfarande att jag trivs bäst hemma, men samtidigt skulle jag vilja ha nån att umgås med ibland...är nog nånting jag borde bearbeta.
I övrigt så vräker snön ner här, så snart är det dags att gå ut och skotta....sen ska jag gå igenom några lådor jag har kvar från mina föräldrars lägenhet...det har jag dragit ut på alldeles för länge...men nu är det dags☺

Att det är svackorna som kräver att jag fokuserar och jobbar på att må bra....för att få till ett långsiktigt nyktert liv så måste jag kunna hantera när det blir tungt också.
Så det är mycket fokus på att ta det lugnt och göra saker som jag vill just nu.
Däremot så är jag faktiskt inte sugen på att dricka...det är jag väldigt glad för, det hade bara fått mig att må ännu sämre.
Jag är väldigt trött, känns som att jag vill sova hela tiden...jag vet också att jag som så många andra blir påverkad av mörkret och får en dipp den här tiden, ska försöka att motionera mer, samtidigt för att inte bli utbränd igen så ska jag också se till att vila ordentligt.

Hade det fruktansvärt jobbigt igår, med ett sug efter A som var extremt starkt.
Försökte analysera mina känslor och komma underfund med varför jag ville dricka...och det jag kom underfund med var att jag ville dämpa mina känslor nu när jag är deppig, jag ville hitta ett sätt att fly från mina tankar och känslor.
Upplevde en abnorm rastlöshetskänsla...kändes som jag bara ville skrika rakt ut, har väldigt tacksam för att jag inte hade bilen just då får jag vet faktiskt inte vad jag skulle ha gjort annars.
Så jag promenerade, sov en stund och höll ut tills AA-mötet började...där var jag fullkomligt ärlig, det är skönt med människor som förstår och kan relatera till hur man känner.
Känner på mig att helgen kommer att bli jobbig, men jag tänker göra mitt bästa för att ta mig igenom den och hitta sätt som funkar.
Det har äntligen kommit tillräckligt med snö så det går att åka skidor...så det ska jag göra.
Jag ska även läsa mycket i mina böcker och fokusera mycket på mig själv.
Jag har kommit så långt...och jag vill verkligen inte börja om från 0...så det är ni den verkliga kampen börjar....kampen för att hitta bra strategier för att kunna leva ett nyktert liv.

Sofia

Vad fint du analyserar och reflekterar över vad som triggar ditt sug efter alkohol. Det blir ett sätt att fly från deppiga tankar och känslor. Istället för att ge efter för suget så hittade du på andra bra sätt att må bättre - promenad, tupplur och ärlighet i AA-gemenskapen. Vilket utmärkt sätt att hantera situationen! Det låter som att du också har en genomtänkt plan för helgen, som du tänker dig kan bli jobbig.
Lycka till i skidspåret och kämpa på!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Har varit jobbig, med mycket tankar och känslor, jag har fått fundera och reflektera väldigt mycket.
Kom iaf fram till att det inte var själva alkoholen jag har sugen på utan ruset, flykten, jag ville helt enkelt bli packad så jag fick stänga av hjärnan ett tag.

Har varit fruktansvärt lättretlig också, men jag har sett till att gå ut på promenader för att lindra den värsta rastlösheten.
Och på nåt vis så här jag tagit mig igenom helgen, det känns som att jag är omtumlad av vetskapen att det är så här det är att vara alkolist...man måste lära sig att hitta sätt att ta sig igenom även dom svåra stunderna.
Jag är glad att jag har min terapeut att prata med, för tydligen så här jag ju mycket kvar att bearbeta, det är mycket känslor jag måste lära mig att hantera utan alkohol, och det är jag villig att göra.
Det har varit en väldigt jobbig vecka, men jag har lärt mig en hel del om mig själv och jag är glad att jag valde att hålla ut och inte ge efter för spriten.
Det är också skrämmande vilken makt a har även efter en längre tids nykterhet, hur den kan spela på ens känslor, och försöka få en att tro att bara man tar det där glaset så blir allt bättre.
Nej, jag är stolt över att vara nykter...och jag är stolt över att jag väljer att möta mina demoner utan bedövning..mmdet kommer att bli tufft och väldigt jobbigt, men i slutändan så kommer jag ut det här som en starkare och bättre människa.

Är som sagt något som jag kämpar med, har pratat med min chef otaliga gånger om att jag mår dåligt av stressen där och att jag vill komma därifrån.
Men som svar har jag fått att det finns ingen annastans jag kan vara, så jag har blivit kvar.
Nu har jag själv jobbat på att hitta en lösning...jag har anmält mig till en kurs på en vecka som skulle kunna öppna nya vägar för mig, men när jag pratade med chefen igår så sa hon att nej hon kan inte neka mig utbildning....men hon kan bestämma när jag får gå den.
Och att jag får höra efter själv om det finns vikarier...finns det inte så får jag inte gå den.
Jag vet att det är vikariebrist...men jag blir så förbannat less på att möta hinder...det känns som att jag inte har nån rätt överhuvudtaget i att bestämma över vad jag vill göra med mitt liv.
Sånt här får mig att vilja säga upp mig på stört....tycker jag har gett dom så många chanser att hjälpa mig...utan resultat.
Men men...i övrigt så mår jag bättre idag, ska ut på promenad snart och samla ihop lite endorfiner.

Dagar har jag nu lyckats med att vara nykter...det känns som en enorm bedrift faktiskt.
När jag blev nykter i augusti så kändes det så otroligt långt till november men nu sitter jag här....tiden går ju så fort.
Det har hänt lite saker sedan jag skrev ....har sagt upp mig från mitt jobb.
Har påpekat för min chef i omgångar under flera år att jag mår dåligt pga stressen där...och att jag behövde komma därifrån.
Men har alltid fått som svar att det inte finns något annat för mig att göra...nu sist undrade jag om jag kunde få ta tjänstledigt i 3 månader för att jobba på annat ställe.
Men när svaret blev att det inte gick pga vikariebrist så fick jag nog.
Tänker inte stanna kvar på en arbetsplats bara för att det inte finns vikarier...istället valde jag att stå upp för mig själv och göra ett aktivt väl för min egen skull.
Den här styrkan hade jag inte förut och det tackar jag nykterheten för.
I veckan ska jag gå en utbildning och det har jag sett fram emot länge☺

? dagar!! Fantastiskt bra jobbat??
Och att du sagt upp dig på det jobbet som gjorde dig sjuk var ju jättebra ?
Önskar dig lycka till med ditt nya liv!!???
Kramar ???

Lycka till med ditt nya liv....ja det är ju exakt så det är, jag håller på att bygga upp ett nytt liv, en tillvaro som jag klarar av att hålla mig nykter i.
Fick veta igår att öppenvårdsbehandlingen kommer att starta snart...hon frågade om jag fortfarande vill gå den...självklart sa jag.
För även om det går relativt bra dom flesta dagar så känner jag att jag behöver alla verktyg och strategier för dom dagar som är tunga och jobbiga.
Jag kan inte känna att jag är säker i min nykterhet....rätt var det är så slår suget till och då behöver jag kunskap för att ta mig igenom det.
Ska bli intressant att gå behandlingen och också skönt att vara sjukskriven...så man bara får andas och fokusera.
Har varit svårt att fokusera helt på nykterheten när man har fullt upp med jobb och allt som är runt omkring.
Det känns också lite som att dygnet har för få timmar nu när jag är nykter...finns så mycket jag vill göra, så det ör svårt att få tiden att räcka till...men det är positivt.
Har ju gått från att vara uttråkad och less på livet till att vara aktiv och med en livsglädje och det tackar jag nykterheten för☺

100 dagar är jättestarkt.
Jag har läst ikapp lite, om dina ups and downs, och kan bara beundra hur du hanterar allt.
Din resa inspirerar!

Ja, kan jag inspirera någon så blir jag lycklig...det känns bra att någon läser det jag skrivit och kan ta till sig en del.
En del av varför jag valde att gå all in den här gången och söka hjälp var ju för att stänga vissa vägar för mig själv och kanske minska risken för återfall.
Jag kan känna nu, med AA, drogterapeut och kommande behandling att jag har ett visst ansvar att verkligen ta till mig det som säger och försöka att lära mig att hantera livet som nykter.
För det är det som är svårast...att bara sluta dricka har varit svårt på sitt vis, men att lära sig hantera livet, alla känslor, tankar och all stress som det medför, det är där jobbet finns.
Jag kan ha dagar där jag är så slut både mentalt och fysiskt, och det enda jag vill göra är att slippa känna och tänka.
Där har jag ju fått hitta andra sätt för att kunna slappna av och vila.
Och att bearbeta allt som hänt i mitt liv, att våga möta ilskan, sorgen ochvfrustrationen nykter...det är tungt men samtidigt väldigt lärorikt.
Så jag väljer att ta det dag för dag...det finns dagar när jag får ta det minut för minut...bara för att inte ge efter.
För jag älskar faktiskt att leva nu...och jag har framtidshopp☺

Du är så klok... Det handlar om att bygga upp ett liv som man kan leva nykter. Mycket som väcker de där outhärdliga känslorna rår man inte på. Men vissa saker rår man faktiskt på, som tex ett ohållbart arbetsliv. Det kan vara svårt att avgöra ibland vilka kors man faktiskt måste bära, och vilka man kan släppa och låta ligga där de faller. Du gör ett bra jobb. Fortsätt så.

Att jag drack inatt...var på fest och hade planerat att vara nykter...men helt plötsligt så hade jag druckit ändå.
Känslan av att vara besviken på mig själv sitter faktiskt kvar i kroppen nu sen jag vaknade.
Minns att jag tänkte att ni måste jag berätta för dom på AA att jag tagit återfall och börja om.
Är så skönt att det var en dröm...vet inte hur jag skulle hantera skammen och sorgen om det skulle hända på riktigt, jag tror att skammen skulle göra så att jag skulle fortsätta dricka bara för att slippa känna efter.
Så på nåt sätt och vis så har det faktiskt en bra dröm.
Jag märker också, som för många andra kvinnor att just pms gör att suget ökar....och det är ju bra att veta på ett ungefär i vilka perioder man måste ta i lite extra.
Har några veckor kvar att jobba nu innan min behandling börjar...det är med lite skräckblandad förtjusning jag går in i den..jag vet att det kommer att bli tufft, men samtidigt är jag villig att ta in allt som säger, för jag vill verkligen inte leva mitt liv som en packad, känslokall, egoistisk, sjuk människa.
Jag har för mycket att leva för.

Idag har det varit planeringsdag med mina jobbarkompisar och efter det for vi och åt en pizza.
Ganska roligt att få träffas utanför jobbet, men just nu är jag helt slut.
Träffade även dom som ska hålla i behandlingen jag ska gå på....väldigt trevliga människor som det var lätt att prata med.
Däremot blev jag rädd när hon sa att vecka 4 så är det anhörigvecka och då får fsmiljen komma dit och prata om hur mitt missbruk påverkar dom..vet inte riktigt vad jag är rädd för, vi pratar ju väldigt mycket redan nu med varandra.
Men det var som att polletten verkligen föll ner, hur allvarlig denna sjukdom jag lider av är.
Så jag blev lite nere och nervös...lägg till en ultrados av pms på det så kanske en del förstår hur jag känner...men jag tänker inte dricka på den här känslan...den ska få finnas där tills jag har besrbetat den.
Nu tänker jag sova...och imorgon är det en efterlängtad sovmorgon☺