Länge har jag tänkt skriva här, och nu är tiden inne för det. Jag har beroendesjukdom och druckit till och från sendan 11 års ålder (39 nu). Det hände något magiskt vid fösta mötet med berusningen... Hem, det kändes som att hitta hem, så jag fortsatte fly mina negativa känslor, och här är jag alltså idag... Med antabus i 3 veckor, vilket jag nu slutat med då biverkningarna gav bölder som kliade samt mjäll, så kämpade mig igenom en vecka utan hjälpmedel och vet ni... Jag överlevde trots sug efter ruset. Varje känsla av behag av att vara full surfade jag förbi. I 2 veckor var mina känslor likt en depression. Det är svårt att göra slut med sin trygghet (även om det tillslut blir en illusion av ett förhållande) och hårt att veta att det är jag som måste lämna. Efter snart 4:e veckan som nykter börjar jag se färger, nyanserna i vardagen blir en aning skarpare och känslan av att det är okej existerar alltså...

Lingon1svart

Härligt att läsa! Tack för att du delar med dig; du inspirerar mig???

Vilken härlig start på din nykterhet med så sköna insikter!
Jag ser fram emot den känslan du har nu. Jag vet att den finns där.
Du inspirerar!
?

Vilken härlig start på din nykterhet med så sköna insikter!
Jag ser fram emot den känslan du har nu. Jag vet att den finns där.
Du inspirerar!
?