av Skrållan

Skrållan
ons, 2019-11-27 - 16:13

Ja det känns som jag kommit en bit på väg. Trådarna här har hjälpt mig mycket. Dels alla tröstande ord men också att man kan läsa tillbaka och se, ja just det, så var det. För när man inte lever mitt i kaoset så är det lött att glömma.

Skrållan
ons, 2019-11-27 - 20:08

Ex-mannen ringer och är ledsen. Han tycker det är hemskt att det inte längre är vi och att vårt hus är någon annans.
Det första jag känner är skuld. Och så tycker jag synd om honom.
Kunde jag gjort något mer? Kunde vi försökt ännu mer? Sen kommer tankarna iordning igen.
Nej jag kunde inte göra mer. Jag provade allt.
Jag kan inte styra någon annan, bara mig själv.
Blir arg på mig själv att han fortfarande kan påverka mig så.
Ringer dottern, och pratar av mig. Min kloka, underbara dotter. Hon är så förnuftig i sina tankar. Bollar med henne och så ramlar tankarna rätt. Gå framåt, acceptera allt som det är, tänka på mig själv och finna glädjen igen.
Jag har gjort allt i vårt äktenskap, kan inte göra mer, inte ge mer.

Spinoza
ons, 2019-11-27 - 21:44

Om han tyckte det var så hemskt hade han kunnat ta tag i sitt alkoholmissbruk. Du har gjort allt du kunde och har ingen skuld. Den är hans och den får han ta hand om.

Kram!

Azalea
ons, 2019-11-27 - 21:54

Du vet att du gjorde allt du kunde, provade alla sätt och ändå blev det ingen förändring hos honom.
Då betyder det bara att det Du gjort var helt rätt. Du förändrade det som kunde förändras och det var du.
PS. Visst är det underbart med en fin dotter ?

Skrållan
tors, 2019-12-05 - 22:16

Det går mest upp, men ibland blickar jag tillbaka och saknar den mannen jag blev kär i.
Känner att det bästa för mig är om jag inte träffar honom, då känner jag mig starkare. Och att släppa kontrollen, är det jag jobbar med nu. Att jag får leva mitt liv och han sitt.
Jag trivs i min lägenhet och försöka göra sådant jag tycker om. Men ibland känner jag mig ledsen, det tar ju tid att ställa om sig, att det inte blev vi.
Men det får ta den tid det tar. Jag jobbar med mig själv och undan för undan så blir jag mig själv igen. Den jag känner igen. Mitt gamla jag.

Spinoza
fre, 2019-12-06 - 06:29

Jag tror också på nollkontakt, det mår jag bäst av. Det som är lite knepigt är att dottern träffar X:et regelbundet och då blir det inte helt lätt att låta bli att fråga om honom,
Men jag har pratat med dottern och förklarat varför jag inte frågar och hon förstår.

Det som jag tycker är jobbigast med att vara ensam är alla tankar som snurrar runt. Men jag tänker att det kanske är så det får vara just nu och att jag inte ska aktivera mig alltför mycket på helgerna utan låta allt landa.

Skönt att höra att du börjar hitta tillbaka till dig själv Skrållan. Vad gör du mer konkret för att jobba med dig själv, jag skulle behöva lite inspiration!

Skrållan
fre, 2019-12-06 - 07:08

Jag går ju och pratar med en anhörigstödjare. Så skönt att få prata av sig och att få nya tankar på en del jobbiga saker.
Har gått i grupp och pratat med andra som har anhöriga med drog-och alkoholproblem.
Håller också på med mindfullness. Det är väldigt skönt och avslappnande. Och man kan försöka komma in på nya tankar.
Och så läser jag allt jag kan komma över i ämnet. Mycket som dom på anhörigstödjet rekommenderat.
Ska försöka komma igång och röra på mig mer. Men dör är jag inte riktigt än.
Försöker hitta på roliga saker med människor som ger mig energi.
Sedan kommer det ju verkligen ledsamma stunder. Och som du säger, så får det vara så, jag får landa i det och acceptera.
Hoppas du kan hitta något som passar dig Spinoza, så du kan gå vidare och må bättre.
Tror också att tiden kommer ge oss den lyckan vi vill känna.
Kram till dig Spinoza ?

Nordäng67
fre, 2019-12-06 - 07:11

Känner också igen mig. Och samma här, noll kontakt funkar bäst. Så himla svårt att distansera sig annars. Har fått gå så långt som att blockera mitt ex. Även om jag inte svarade honom la jag jättemycket tankar och känslor på det han skrivit. Tog mig inte framåt och blev bara ledsen. Man får ge sig själv tid och ha minst lika mycket tålamod med sig själv som man har med andra. Skönt att höra att allt går åt rätt håll för dig.

Skrållan
fre, 2019-12-06 - 07:11

Vill bara tillägga, jag går i kör också. Det ger enorm energi och lycka. Det kan jag starkt rekommendera om man tycker om att sjunga ?

Skrållan
lör, 2019-12-07 - 10:44

Tack för ditt svar Nordäng67. Så skönt när det går framåt även om många dagar är tunga.
Jag hoppas jag, som inte trodde det var möjligt att lämna, kan inge hopp till någon som tänker på att lämna.
Det är möjligt. Det går. Krävs mycket jobb, men så skönt att bara ta ansvar för mig. Inte någon man som är full, arg och sur.

Spinoza
lör, 2019-12-07 - 11:29

Jag håller med om att det är härligt att sjunga i kör, jag tog upp det igen efter sommaren och det är jag glad för. Egentligen kände jag att jag inte orkade, men eftersom jag vet hur mycket det ger så gjorde jag det ändå och det ger mig mycket energi och glädje.

Vad det gäller anhörigstöd så känner jag på något sätt att jag inte riktigt "platsar". Mitt X söp ju "bara" på helgerna och det brukade vara en av dagarna som spårade ur med alkohol. Det påverkade i och ju för sig dagen efter också, så ofta blev det inte mycket gjort på helgerna ändå. Det känns ju fånigt att gradera, men när jag läser många av historierna här så känns det som om mina problem inte är mycket att komma med. Jag vet att det inte är någon tävling om vem som har det värst (vem skulle vilja vinna den?), men så känns det i alla fall.

Stor kram tillbaka Skrållan!

Skrållan
sön, 2019-12-08 - 09:36

Det var ju samma med mitt ex. Han drack för det mesta bara på helgerna. Han sköter sitt jobb fortfarande. Men jag tror Spinoza, att hur våra närstående än dricker, så påverkar det oss negativt. När dom dricker, så är det ju mycket vi får vara med om, och på anhörigstödet förstår dom. Man får prata av sig om det man varit med om.
Och jag pratade ju även i grupp, och även om jag lämnat min man, så hade jag andra infallsvinklar som jag kunde bidra med till dom andra i gruppen. För mig har det blivit räddningen känns det som.
Har du gått och pratat med någon annan? Psykolog, kurator? För jag tror man måste få ur sig all besvikelse man bär på. För jag känner att jag griper alla halmstrå för att bli fri, och inte bli bitter i framtiden.
Hoppas du kan hitta något som passar dig Spinoza?. Kram

Daggan
sön, 2019-12-08 - 19:41

Känner igen mig så väl i detta. Är gift med en man som skåpsuper varje helg, dessutom har han börjat gå 10 000 steg och när han kommer in äter han inget utan dricker sprit och sover sedan minst 4 timmar. Så här hemma blir aldrig nåt gjort. Konfronterar honom varje gång bara för att jag blir så arg, varför måste mitt liv vara så här.? Hur länge ska man orka? Hans mor d og förra veckan och idag var han helt redlös full.
Någon som vet varför man skåpsuper?
Glad att denna sida finns så man får prata av sig sin ilska, är bara så arg.
Tack för att ni finns.

Skrållan
fre, 2019-12-13 - 06:55

Jaa Daggan, vad lika historier vi har. En del skåpsuper, en del gömmer, en del dricker på helger, en del jämt. Vilket gift det är. Hur drickandet än ser ut, så blir ju vi anhöriga väldigt påverkade. Man blir arg och ledsen. Mot slutet av vårt äktenskap så orkade jag inte bry mig. Blev helt känslokall. Satt på vår andra våning och tittade på tv. Hörde att han gick i trappan, och ramlade. Jaha, där ramlade han, tänkte jag. Jag gick inte och tittade ens. Orkade inte bry mig. Ja det är mycket vi får gå igenom när vår andra hälft älskar alkoholen.

Skrållan
mån, 2019-12-23 - 19:23

Vi träffades på en resa. Jag blev blixtförälskad. Du var allt jag inte träffat tidigare. Du var stark, lite tuff, du visste vad du ville. Och snygg. Jag föll för dig, naturligtvis.
Vi blev ett par.
Vi hade många underbara år. Men jag insåg, efter ett tag att du hade problem med alkoholen. Först kändes det som en svag olustkänsla djupt inne i mig. Jag slog bort det. Nej, nej det var inget problem.
Sedan blev du sjuk, allvarligt sjuk. Du kunde ha dött. Du kämpade. Jag kämpade.
Jag sov intill dig i sjukhussängen. Jag vek inte från din sida.
Kändes som jag gav upp mitt jag, kämpade bara för dig. Du måste bli frisk.
Det gick bra, du överlevde, du blev friskförklarad.
Från detta eskalerade drickandet mer och mer. Kunde inte förstå att du inte värdesatte ditt liv mer. Kanske dövade du den kamp du kämpat. Kanske var det nu du förstod vad du varit med om.
Ja med tiden blev det värre. Du var otrevlig mot mig när du var onykter. Du tyckte det var mitt fel att du drack. Du tyckte inte jag var rolig längre. Jag kunde ju inte festa och ha kul.
Du började flirta med andra på fyllan. Jag blev misstänksam. Började titta i din telefon. Hittade både det ena och det andra. Konfronterade dig, när du var nykter. Samtidigt skämdes jag, jag skulle ju inte titta i din telefon. Men jag såg ju hur du gömde. Kunde inte låta bli.
Till slut stängde jag av när du drack. Kände ingenting, och slutade bry mig om vad du gjorde. Struntade i om du ramlade på fyllan.
Till slut blev jag rädd för mig själv. Jag kände absolut ingenting. Som att stänga av på en knapp.
Till slut gav jag dig ett ultimatum. Du ville inte att någon skulle bestämma över dig. Så du ville att vi skulle bo isär ett tag.
När du flyttade, insåg jag dagen efter, nu får det vara nog. Åkte till dig och pratade med dig. Men du valde inte mig.
Nu har det gått 8 månader sedan vi inte bott ihop. Jag kämpar med att hålla distansen.
Du skriver ibland att du älskar mig, men ingen förändring är gjord. Du fortsätter dricka.
I dag hade du lagt en liten säck med julklappar vid min dörr.
Tänk om du förstått vad ett ärligt förlåt hade betytt 1000 gånger mer än alla presenter.

Azalea
mån, 2019-12-23 - 21:43

Ja det är svårt när vi inte kan hjälpa eller få dem att förstå. Det är deras egen kamp och vi måste tyvärr hoppa av det tåget.
Julen hoppas jag ändå att den blir fridfull för dig.
Julkramar från Azalea❤ både till dig och Nordäng men även till alla er andra