Har inte varit inne här på flera månader, men känner att det är dags nu, dags att bli stark, dags att ta tag i livet och få mitt liv tillbaka.
Det brakade ihop totalt på nyårsnatten efter att vi kommit hem från ett par vänners middag. Med såklart alldeles för mycket alkohol till maten och som sällskap...både innan och undertiden vi var där. Jag tog min son och flydde, som jag så många ggr gjort förut...denna gången stannade jag en vecka där, lämnade honom i sin alkoholstinna värld för en stund.
Men som alltid går jag tillbaka när jag får höra de orden som jag vill ska hålla...jag ska försöka sluta dricka, denna gången menar jag det för jag vill inte förlora er, jag har bara er....jag blir så arg på mig själv för det.
Han hade inte druckit på 2 veckor innan han föll igår, dock inte mycket men tillräckligt för att jag ska vackla och vända taggarna utåt och min själ inåt.
Denna gång har jag som jag också sagt till honom ringt för att få hjälp och få börja prata, han ska följa med har han sagt. Sen om han gör det är en annan femma, men då vet han att jag lämnar och kommer att ta till alla medel för att göra det. För denna gång kommer jag ha stöd utifrån....

Jag vet inte vad jag vill med denna tråd egentligen mer än att skriva av mig och kanske få en peppning av mig själv genom att skriva. Att prata med min nära och kära runtomkring är som vanligt hopplöst. Jag har bett dem om att stötta mig men inte komma med några pekpinnar för det orkar jag inte och jag är så väl medveten om dom men ändå så kommer de så fort jag pratar med nån.
Fick även höra idag av en nära vän att det märks att min son håller på att påverkas negativt av detta (han är precis 2 år)...ja, vad ska jag säga? jag vet det, jag är medveten om det...jag håller på att försöka kämpa till att våga ta steget fullt ut, men just nu, just i detta nu är jag för svag....jag är en svag människa som behöver höra att vi fixar det, jag hjälper dig med vad DU än vill oavsett. Men jag får aldrig höra den frågan, vad vill DU? endast såhär vill JAG att du gör, såhär tycker JAG att du ska göra för jag hade aldrig accepterat det här beteendet. Men jag har bara lust att skrika till dom att nä, men DU är inte i detta, DU har aldrig varit mitt i en sån här situation. DU står utifrån och berättar vad JAG sa göra.....

Jag var på en föreläsning hos den gruppen som har hand om anhöriga igårkväll, det va så bra och så skönt att få mina bedömningar bekräftade. Den handlade om symtom och beteenden hos alkoholister...han stämmer överens på varenda punkt. Skillnaden var att jag inte blev bedömd utan mer en bekräftelse på att mina reaktioner är helt naturliga i en sån här situation och att man behöver hjälp för att reda ut det. Jag ska dit på måndag em, då har jag bestämt att göra detta fullt ut. Jag ska prata ut om ALLT som jag aldrig pratat med någon om, aldrig vågat eller erkänt ens för mig själv.

Jag bara undrar som jag alltid gjort, vågar jag verkligen? jag är så rädd för mitt egna liv, för jag har levt med detta i 10 år....det är ju såhär min värld och mitt liv ser ut. Kommer det nånsin se annorlunda ut? Kan det se annorlunda ut? För mig är detta så vanligt att jag t.om trott ibland att det ska se ut såhär och att det ser ut så hos alla....finns inga män som inte gör såhär (för jag har sett det så nära hela livet)!

Samtidigt som jag vet att jag ska att jag måste för mig men framförallt för min son.

Nykteristen

Nä, d är bara att börja om. Torpet blev inte vårt heller...när ska d bli vår tur? Jag har aktivt sökt hus/lgh i snart 4 mån, finns d inget till oss! O tanken är jag mer o mer på väg bort men känns som att allt bara fastnar o paniken över d börjar sakta infinna sig ju fler avslag man får....

InteMera

Trist att det inte löste sig med torpet! Men ge inte upp, fortsätt leta! Det tog mig också månadsvis med tid innan nåt dök upp som gick att slutföra, det är märkligt vad universum ska motarbeta en när man skulle behöva ens lite medvind för att komma vidare. Men du är stark och allt mer beslutsam så när du minst anar det kommer lösningen som känns rätt att dyka upp! Håller tummarna det blir snart! Styrkekram till dig!

Nykteristen

Alltså denna konflikträdsla som gör att så fort man säger ett endaste litet ord fel så brister d o hela jvla kvällen blir förstörd för att då dricka d och man blir kallad allt möjligt jvla skit! JAG ORKAR INTE MER! Men vart ska jag vända mig för att få hjälp??? Jag behöver en bostad nu!

InteMera

Det låter som läget börjar bli såpass akut så det är fråga om du borde söka dig till ett skyddshem med barnen? Han har en historia av våld och med den grad av fylla ni lever med är det osunt för barnen. Finns det nån familjearbetare på soc eller nåt skyddshem på din ort du kan kontakta direkt? Eller släkt eller vänner ni kan klämma in er hos för ett tag? Ta all hjälp du kan få! Ledsen för din situation ?

Nykteristen

Tack, men min familj säger bara att jag ska försöka stå ut tills jag är klar i skolan...min syster vet inget o vill inte lägga nån börda på henne heller.
Mina vänner har jag knappt kvar då de börjat mer o mer ta avstånd....jag har ingen förutom mina barn! Jag känner mig just nu så jvla hjälplös o ensam

Nykteristen

Kommer hem o människan sitter i vardagsrummet, dricker vin o röker INOMHUS!!! Vi har barn o jag har astma, blir skogstokig o nu, står han därnere dammsugare o skriker som en tok för att JAG är dum i huvudet! Alltså på riktigt?!

Nykteristen

Om jag själv tar kontakt med soc, vad händer och hur går d till? Kanske kanske att jag kan få hjälp av dom? För jag o barnen kan verkligen inte ha d såhär längre...

Therese77

Jag vet inte hur processen ser ut hos Soc. Vad jag förstått på dig tidigare så vill han troligen inte ha vårdnad om barnen så egentligen tror jag inte så mkt händer då du är den som ska ta hand om barnen.

Men de kanske vill att ni vuxna kommer på ett samtal tillsammans för att hams bild också.
Kanske kan Soc ordna en tillfällig bostad åt dig tills du hittar något eget. Det kanske kan vara skönt även om det inte är ett önskeläge ❤️

Therese77

Jag vet inte hur processen ser ut hos Soc. Vad jag förstått på dig tidigare så vill han troligen inte ha vårdnad om barnen så egentligen tror jag inte så mkt händer då du är den som ska ta hand om barnen.

Men de kanske vill att ni vuxna kommer på ett samtal tillsammans för att hams bild också.
Kanske kan Soc ordna en tillfällig bostad åt dig tills du hittar något eget. Det kanske kan vara skönt även om det inte är ett önskeläge ❤️

Nykteristen

Fick höra från en annan sida att de inte ens hjälper med bostad oavsett här i denna stad så ja där föll det direkt kan man säga! Jag får nog helt enkelt acceptera situationen som den är tills jag hittar ett ställe o försöka göra d så bra som möjligt för mig o kidsen. Men i förrgår kände jag bara ren panik när han höll på...ren o skär panik över hur mitt liv blivit!
O vad gör han dagen efter..pratar om nästa års semester, då kokade det inombords!

Nykteristen

Kvinnocenter har jag inte hört mig för om, däremot hjälper inte anhörigcenter med boende. Jag är mest rädd för att OM man får en lägenhet så är det oftast i det område där jag ärligt är rädd för att bo i!

InteMera

Om du ännu studerar borde det kanske finnas möjlighet till någon form av studentboende? Studerande med barn, och speciellt om man riskerar bli hemlös, brukar kunna få företräde även när det är kö. Värt att kolla upp med skolan, studentföreningen eller studiebostadsbolaget på orten?

InteMera

Om du ännu studerar borde det kanske finnas möjlighet till någon form av studentboende? Studerande med barn, och speciellt om man riskerar bli hemlös, brukar kunna få företräde även när det är kö. Värt att kolla upp med skolan, studentföreningen eller studiebostadsbolaget på orten?

Therese77

Hej
Hur var din helg?

Min hade firmafest i fredags...
Min mamma hörde av sig efter 22-tiden och undrade varför han ringde henne fler ggr. Sedan hade han tydligen ringt fölets andra och sluddrat.
Han hade klätt av sig alla kläder i hallen i en enda röra.
Efter ytterligare ett dygn framkom det att han cyklat vält på hemvägen och vår fina elcykel (inte första gången!!!) sedan säger han att han inte minns något och att han typ kan ha gjort och uppfört sig hur som helst på festen. Hand hade ångest för han visst inte vad som hänt.

Vi hade ett snack igen....

Nykteristen

Hej,

Alltså, ta i trä så har veckan o helgen varit lugn...vet inte vad som tagit åt honom. Men har pratat om både jul o övrigt nu under dessa dgr. Sagt att jag vill skriva samboavtal....vilket vi inte gjort under dessa 13 år vi varit ihop! Men OM vi går isär så vill jag ha allt klart....ska planera in i minsta detalj nu här hemma o spara varenda öre jag kan få ihop! Kanske helt enkelt får ändra taktik för att orka med det här ?

Hur gick snacket för er? Kom du/ni fram till nåt?
Hur reagerade din mamma på hans samtal?

Nykteristen

Aja, skrev jag ta i trä förut? Den gäller tydligen inte för ikväll är d igång med drickandet...frågade varför han inte bara kan va en normal jvla pappa/sambo för! Åhhh jag kräks på d eviga drickandet! Att de aldrig tröttnar! Måste va psykiskt jobbigt o behöva dricka...

Therese77

Hej
Skönt att höra att det gått bra sen du skrev sist. Men förstås himla tråkigt att det inte varande längre än vad det gjorde.
Vi har heller inget sambo avtal.

Här har det inte varit alkohol på 4 dygn!!!!!! Kan inte minnas att det har hänt på många många år.
Gympa har vi varit på ihop med barnen också. Känns nästan som en riktig familj..

Min kära mamma sa att han var hes i halsen. Tror inte riktigt att hon tar in allt. Hon är gammal och har det lite kämpigt med krämpor, så jag vill inte oroar henne heller. Ååå vad jag vill ha henne kvar länge. När hon inte finns längre så kommer det bli ensamt. Tur att jag har så fina barn ❤️

Therese77

Vårt äldsta barn sa innan gympan I söndags att hen skulle var hemma med pappa. Att hen ville det, för pappa är ju alltid så trött så pappa orkar ändå inte följa med på gympa.
Då sved det i mamma hjärtat...

Berättade för sambon på kvällen vad vår äldsta har sagt. Det är sedan dess han inte druckit eller handlat vin.

Men lite oro för helgen finns ändå förstås....

Nykteristen

Åhh vad jag hoppas för din skull att han kanske tar d lite lugnare...även att oddsen tyvärr oftast är emot en!

Här va d en ångerköpt man igår, som ringde o bad om ursäkt med förklaringen att han försöker så gott han kan med att sluta dricka men eftersom han har en beroendesjukdom så är d inte så lätt ?‍♀️ Så jaha, har han ytterligare en orsak till att dricka nu eftersom han vet att han ”lider” av en sjukdom som han i grund o botten inte kan göra nåt åt