Älskar dig men kan inte va kvar!
Älskar dig men den kärleken tar!
Beslutar med hjärnan vad jag måste göra!
Hjärtat stretar emot och för en förtvivlad kamp! Det är inbördeskrig i min egen kropp och själ! Jag talar till mig själv och försöker trösta och lugna:
Du klarar det här! Stanna i känslan av sorg en stund, det är inte farligt! Du lever och fortsätter göra så! Det går över!
Tänker på dig och vet att du är förtvivlad och saknar mig! Mitt hjärta skriker åt mig att göra nåt! Min hjärna säger nej, fokusera på ditt eget mående nu! Hjärtat vrålar ”din egoist ser du inte hur förkrossad han är, hur mycket han älskar dig, trösta honom, gör nåt!
Ikväll får hjärnan bestämma, jag stannar helt enkelt kvar i känslan av förlamande sorg!

Inlägg i min tråd! Hjälp, känner mig helt främmande inför mitt sätt att uttrycka mig. Jag var verkligen en drama-queen på den tiden. Hundra procent känslostyrd. Var inte hjärnan och förnuftet med alls? Skäms faktiskt lite när jag läser det (fast jag vet att jag inte behöver) Så överdramatiskt och så verklighetsfrämmande på nåt sätt! Och under en lång tid efter att jag hade lämnat så hade jag väldigt mycket fokus på "vad HAN sa, vad HAN skrev, om HAN drack, vad HAN gjorde mm mm". Jag hade typ samma liv och samma fokus under året efter att jag hade lämnat som före. Sen började det mer och mer att handla om mig själv. Bra att skriva och se svart på vitt hur jag förändras. Sakta men ganska säkert i en annan riktning.

Spinoza

Häftigt och inspirerande att se din förvandling Nordäng76!!!

Sofia

Lärorikt, klokt och kanske också lite jobbigt att gå tillbaka hela vägen i din tråd och se din utveckling till idag! Det är en styrka med att ha skrivit regelbundet om läget, det går att urskilja små nyanser över tid. Intressant att du märkte så tydligt att fokuseringen på HONOM var så tydlig även året efter att du hade lämnat och att det gradvis har börjat handla mer och mer om dig själv. Det är en lång och tuff process att ställa om mentalt från fullt fokus på någon annans mående och tillfrisknande till sig själv och sina egna behov. Du har kommit långt. Tack för att du delar med dig!
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Firar jag med mig själv idag! Det är två år sedan jag, efter många turer, lämnade mitt förhållande med en man som är alkoholist. Hade lämnat flera gånger innan, gått tillbaka men första advent det året rann bägaren över. Ser den dagen som en symbol för mycket annat jag lämnade bakom mig och som startskottet för något nytt. Den helgen trodde jag att allt handlade om honom och hans drickande. Men jag insåg efterhand att det handlar om mig. Han var bara ännu en människa i raden som slukade allt jag gav. Jag trodde att han och dom andra tog/stal min energi men insåg slutligen att det var jag som gav bort den helt frivilligt. För första gången i mitt liv började jag satsa helhjärtat på mig själv. Har inte blivit egoistisk av det. Tvärtom tror jag att jag är mer genuint empatisk och på rätt sätt. Inte "jag vet vad som är bäst för dig" utan mer "jag finns här om du behöver mig"! Eller som en av mina söner uttryckte det häromdagen "F-n va skönt det är att snacka med dig nuförtiden morsan"! Han vet inte min resa men känner av den. Dessa två år har varit snåriga och krokiga, mycket tårar, känslor av ensamhet, MYCKET ILSKA, bakslag, återfall i medberoende. Men också ro och frid, många fina stunder med mig själv, framsteg, självinsikt, fattat många bra beslut, dragit slutsatser, framtidsplaner. I början stapplade jag osäkert fram och visste inte riktigt var jag skulle börja. Nu går jag stadigare med vetskapen om att, visst jag kommer att kliva fel ibland men jag litar mycket på mig själv nu. Jag är trygg med att jag löser saker och kan göra aktiva val. Jag vet nu att man inte måste fortsätta gå en dålig väg man kan ta en annan, bättre väg. Mitt kontrollbehov har minskat när det gäller andra människor för jag har kontroll över mig själv nu och det räcker liksom. Jag släpper andra fria att vara som dom är och så är jag som jag är. Passar vi ihop? Andra människor kan inte påverka mig i samma utsträckning längre. Jag har börjat skapat space, en början till gräns runt mig själv. Integritet kallas det visst. Det finns inget klister i relationer. Är dom dåliga för mig kan jag välja bort. Däremot finns det ett hälsosamt kitt i dom bra relationerna.
Trodde då att jag var den lugna och stabila filbunken som alltid visste bäst, den ordentliga och präktiga. Såg ju gärna till att ha minst en människa nära som var en riktig olycksfågel som behövde mina "oerhört kloka råd och min megaplusomsorg". Upptäckte att min bild av mig själv inte stämde med verkligheten, det var bara en roll jag spelade, en roll som krävde att motspelarna var mycket "sämre". Bakom fasaden fanns en impulsiv, drama-sökande kvinna som inte klarade av att hantera "dåliga" känslor och inte förlitade sig på sig själv. Om jag t.ex lämnade en alkoholist och kände mig ledsen trodde jag att jag hade fattat fel beslut och tog kontakt. Fast inget hade förändrats och så var karusellen igång igen, lite snabbare gick den för varje varv. Nu kan jag bara vara i det ledsna och göra något åt det som blir bra på lång sikt. Jag har tålamodet och modet att vara ledsen och känna mig ensam. För jag är trygg med att jag själv jobbar på att jag ska bli glad igen på riktigt. Och oftast känns det ju bättre bara man har sovit på saken. Bästa som finns den där känslan när man vaknar och känner sig gladare efter en ensam och ledsen kväll. OCH vet att man inte vidtog någon impulsiv och desperat åtgärd kvällen innan. Är säkert som när en nykter alkoholist blir sugen på alkohol, väljer att gå och lägga sig istället för att dricka och sen vaknar till ännu en nykter dag och suget är borta. Same same but different. Nu när livet är lugnt och fridfullt är allt mycket härligare. Man blir bra på att njuta av det lilla här och nu. I år har jag t.ex varit hemmavid under min semester och "bara varit". Förr om åren behövde jag "stora" planer, jaga lyckan och då skulle jag passa på att andas och allt skulle minsann bli så himla bra. Puh!
Framtiden känns inte oroande längre utan den känns trygg och spännande. För jag vet att jag kan lita på mig själv och kan bestämma över mitt liv. Jag har lång väg kvar men går på rätt väg och hittar tillbaka till den om jag råkar komma ifrån den. Detta forum har varit och är så viktigt för mig. Ger mig så mycket att få och att ge stöd och peppning. När mina söner säger "en polare i Australien sa.. " om människor dom endast har kontakt med på nätet har jag alltid tänkt att det är inga riktiga polare om man inte träffas i verkligheten. Men faktum är att jag har tänkt om. Härinne på forumet är vi verkligen riktiga polare mot varandra. Vi stöttar och peppar, dömer aldrig, finns här för varandra. Så fint tycker jag♥️
År tre med mig själv börjar....NU!
Kram och kärlek till er alla ?

Du är så klok. Så fin text. Tar till mig allt och kämpar vidare på min väg mot att också bli självständig och fri.
Tack för dom kloka orden och grattis till 2 år❤️

Spinoza

Så härligt att läsa, tack för att du delar med dig!

Visst kan man ha vänner på nätet, jag har delat saker med er som jag inte berättat för någon annan och fått så många fina svar och kloka råd.

Kram!

Skrållan och Spinoza ? Ja samma här, har delat saker med er som ingen annan vet. Ni känner mitt innersta bättre än någon annan. Kramar

Blade Runner

Stort grattis till denna milstolpe. En resa i så många avseenden som du sammanfattar så fint. Självinsikt är helt avgörande och du bidrar med en enorm inspiration genom att sammanfatta hur du genom att se dig själv och arbeta med dig själv når framsteg efter framsteg och samtidigt ser på framtiden med tillförsikt och nyfikenhet. Jag kämpar lite med min egna målbild men tror att jag både ska försöka måla den i bredare penseldrag men också konkretisera hur en dag i livet kan te sig om jag når de övergripande målen kring medberoende tex. Det är svårt med målbilder när man har så lite att relatera till. Jag är imponerad över din resa och går i dina fotspår som ger mig vägledning och riktning och viskar att aldrig ge upp. Jag har varit med er i 1 år nu och sedan dess har tankar kring skilsmässa konkretiserats och genomförts och tingsrätten har nu bekräftat äktenskapsskillnad. Det stormar nu och jag ser inte riktigt hur jag ska komma vidare rent praktiskt men jag ska över den där blåsiga toppen och söka lä på andra sidan. Du visar att det går !!!! Du är fantastiskt bra !
Kram Blade Runner

Spinoza

Ett steg och en dag i taget så kommer du att komma förbi den blåsiga toppen. Det går!

För ditt fina inlägg ♥️ Det du skriver om att skapa sin målbild av hur man vill ha sitt liv är så otroligt klokt! Håller med om att det är svårt när man inte har dom referenserna. Man vet bara att man inte vill fortsätta på samma sätt som tidigare. Att ge dig själv tid är en väldigt bra investering i dig själv. För det klarnar på må-bra fronten om man gör det. För mig har det också känts nödvändigt och bra att inte gå in i någon ny relation. Känns som det lätt kan halka in i samma spår som tidigare. Bra att bli helt trygg med sig själv först. Om ett år har du det lugnt och fint! Du kommer se tillbaka med distans och förstå hur mycket du kan lita på dig själv. Du är klok och stark, du klarar detta. Glöm inte att vara snäll mot dig själv under resans gång. Många kramar från mig till dig. Och än en gång tack för dina fina ord.

InteMera

Så värdefullt och underbart att läsa att man kan komma ut på andra sidan, efter ett dåligt förhållande, som en starkare klokare människa. Att återvinna integritet och skapa gränser runt sig som man aldrig haft. Att respektera sitt eget värde. Att inte all egoism är av ondo när man annars helt utelämnar sig till att endast reagera på andras önskemål, krav och behov.

Du har gått igenom så mycket, likt oss andra som ”bor” här på forumet och från botten av mitt hjärta tack till dig för allt du delat med dig under din läkning! Det är så viktigt med det stöd som finns på detta forum och att vända sig ut och in till vänner, här på forumet som verkligen förstår, kan vara skillnaden till hur hela ens framtida liv tar sig.

Önskar dig massor med solsken på din fortsatta väg! Hoppas vi får fortsätta ta del av dina reflektioner och kloka råd, även nu när ditt liv börjat återta ett lugn många av oss andra ännu eftersöker.

Tack snälla, fina du för dina ord♥️ Det är ju det som är så fint med Forumet, vi ger och tar, stöttar och lär av varandra! Har hjälpt mig så otroligt mycket att ta dela av alla berättelser, kloka synpunkter mm. Min livlina är det, ingen kan förstå som ni gör. Jag stannar här, mig bli ni inte av med? Ibland önskar jag att vi alla kunde träffas i verkligheten och prata på riktigt. Många kramar till dig! Är så imponerad av ditt val att skaffa egen bostad, renovera och på så sätt ge dig och dina barn lugn och utrymme.

tack! Hade ingen aning om att det fanns såna träffar. Det vore faktiskt något att åka på! Tack snälla för info?

Renée

Varma hälsningar till dig Nordäng67 på två-årsjubiléet, 1:a Advent!
Underbart att detta blev startskottet för något nytt och bättre för dig.

I allt du skriver, tycker jag det framgår, att du är genuint empatisk.
Det har gått upp många ljus när jag läst dina inlägg.
Tack att du delar med dig av dina insikter och slutsatser, bl a:

"Jag släpper andra fria att vara som dom är och så är jag som jag är"
"Jag vet nu att man inte måste fortsätta gå en dålig väg man kan ta en annan, bättre väg"

Jag önskar dig ett fortsatt lugnt & fridfullt liv,
en fortsatt bra & rätt väg framåt på ditt "år tre".

Kram och kärlek tillbaka till dig, Nordäng67!