Att lämna någon man älskar...

393 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Nordäng67
Läst mitt första...

Inlägg i min tråd! Hjälp, känner mig helt främmande inför mitt sätt att uttrycka mig. Jag var verkligen en drama-queen på den tiden. Hundra procent känslostyrd. Var inte hjärnan och förnuftet med alls? Skäms faktiskt lite när jag läser det (fast jag vet att jag inte behöver) Så överdramatiskt och så verklighetsfrämmande på nåt sätt! Och under en lång tid efter att jag hade lämnat så hade jag väldigt mycket fokus på "vad HAN sa, vad HAN skrev, om HAN drack, vad HAN gjorde mm mm". Jag hade typ samma liv och samma fokus under året efter att jag hade lämnat som före. Sen började det mer och mer att handla om mig själv. Bra att skriva och se svart på vitt hur jag förändras. Sakta men ganska säkert i en annan riktning.

Spinoza
Häftigt

Häftigt och inspirerande att se din förvandling Nordäng76!!!

Blade Runner
Det är precis dit jag vill !!!!

Heja dig

Sofia
Vad bra att gå tillbaka!

Lärorikt, klokt och kanske också lite jobbigt att gå tillbaka hela vägen i din tråd och se din utveckling till idag! Det är en styrka med att ha skrivit regelbundet om läget, det går att urskilja små nyanser över tid. Intressant att du märkte så tydligt att fokuseringen på HONOM var så tydlig även året efter att du hade lämnat och att det gradvis har börjat handla mer och mer om dig själv. Det är en lång och tuff process att ställa om mentalt från fullt fokus på någon annans mående och tillfrisknande till sig själv och sina egna behov. Du har kommit långt. Tack för att du delar med dig!
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Troja
Du är en inspirerande person

Du är en inspirerande person nordäng
Intressant att läsa några inlägg från start och sedan läsa nåt av dem i nutid

🌹

Nordäng67
Två-årsjubileum..

Firar jag med mig själv idag! Det är två år sedan jag, efter många turer, lämnade mitt förhållande med en man som är alkoholist. Hade lämnat flera gånger innan, gått tillbaka men första advent det året rann bägaren över. Ser den dagen som en symbol för mycket annat jag lämnade bakom mig och som startskottet för något nytt. Den helgen trodde jag att allt handlade om honom och hans drickande. Men jag insåg efterhand att det handlar om mig. Han var bara ännu en människa i raden som slukade allt jag gav. Jag trodde att han och dom andra tog/stal min energi men insåg slutligen att det var jag som gav bort den helt frivilligt. För första gången i mitt liv började jag satsa helhjärtat på mig själv. Har inte blivit egoistisk av det. Tvärtom tror jag att jag är mer genuint empatisk och på rätt sätt. Inte "jag vet vad som är bäst för dig" utan mer "jag finns här om du behöver mig"! Eller som en av mina söner uttryckte det häromdagen "F-n va skönt det är att snacka med dig nuförtiden morsan"! Han vet inte min resa men känner av den. Dessa två år har varit snåriga och krokiga, mycket tårar, känslor av ensamhet, MYCKET ILSKA, bakslag, återfall i medberoende. Men också ro och frid, många fina stunder med mig själv, framsteg, självinsikt, fattat många bra beslut, dragit slutsatser, framtidsplaner. I början stapplade jag osäkert fram och visste inte riktigt var jag skulle börja. Nu går jag stadigare med vetskapen om att, visst jag kommer att kliva fel ibland men jag litar mycket på mig själv nu. Jag är trygg med att jag löser saker och kan göra aktiva val. Jag vet nu att man inte måste fortsätta gå en dålig väg man kan ta en annan, bättre väg. Mitt kontrollbehov har minskat när det gäller andra människor för jag har kontroll över mig själv nu och det räcker liksom. Jag släpper andra fria att vara som dom är och så är jag som jag är. Passar vi ihop? Andra människor kan inte påverka mig i samma utsträckning längre. Jag har börjat skapat space, en början till gräns runt mig själv. Integritet kallas det visst. Det finns inget klister i relationer. Är dom dåliga för mig kan jag välja bort. Däremot finns det ett hälsosamt kitt i dom bra relationerna.
Trodde då att jag var den lugna och stabila filbunken som alltid visste bäst, den ordentliga och präktiga. Såg ju gärna till att ha minst en människa nära som var en riktig olycksfågel som behövde mina "oerhört kloka råd och min megaplusomsorg". Upptäckte att min bild av mig själv inte stämde med verkligheten, det var bara en roll jag spelade, en roll som krävde att motspelarna var mycket "sämre". Bakom fasaden fanns en impulsiv, drama-sökande kvinna som inte klarade av att hantera "dåliga" känslor och inte förlitade sig på sig själv. Om jag t.ex lämnade en alkoholist och kände mig ledsen trodde jag att jag hade fattat fel beslut och tog kontakt. Fast inget hade förändrats och så var karusellen igång igen, lite snabbare gick den för varje varv. Nu kan jag bara vara i det ledsna och göra något åt det som blir bra på lång sikt. Jag har tålamodet och modet att vara ledsen och känna mig ensam. För jag är trygg med att jag själv jobbar på att jag ska bli glad igen på riktigt. Och oftast känns det ju bättre bara man har sovit på saken. Bästa som finns den där känslan när man vaknar och känner sig gladare efter en ensam och ledsen kväll. OCH vet att man inte vidtog någon impulsiv och desperat åtgärd kvällen innan. Är säkert som när en nykter alkoholist blir sugen på alkohol, väljer att gå och lägga sig istället för att dricka och sen vaknar till ännu en nykter dag och suget är borta. Same same but different. Nu när livet är lugnt och fridfullt är allt mycket härligare. Man blir bra på att njuta av det lilla här och nu. I år har jag t.ex varit hemmavid under min semester och "bara varit". Förr om åren behövde jag "stora" planer, jaga lyckan och då skulle jag passa på att andas och allt skulle minsann bli så himla bra. Puh!
Framtiden känns inte oroande längre utan den känns trygg och spännande. För jag vet att jag kan lita på mig själv och kan bestämma över mitt liv. Jag har lång väg kvar men går på rätt väg och hittar tillbaka till den om jag råkar komma ifrån den. Detta forum har varit och är så viktigt för mig. Ger mig så mycket att få och att ge stöd och peppning. När mina söner säger "en polare i Australien sa.. " om människor dom endast har kontakt med på nätet har jag alltid tänkt att det är inga riktiga polare om man inte träffas i verkligheten. Men faktum är att jag har tänkt om. Härinne på forumet är vi verkligen riktiga polare mot varandra. Vi stöttar och peppar, dömer aldrig, finns här för varandra. Så fint tycker jag♥️
År tre med mig själv börjar....NU!
Kram och kärlek till er alla 🥰

Adde
Vilken

underbar morgonläsning !! Tack !!! Och grattis till din tid !!

Nordäng67
Adde...

Tack så mycket! 🙏

Skrållan
Kloka Nordäng67 💕

Du är så klok. Så fin text. Tar till mig allt och kämpar vidare på min väg mot att också bli självständig och fri.
Tack för dom kloka orden och grattis till 2 år❤️

Spinoza
Härligt

Så härligt att läsa, tack för att du delar med dig!

Visst kan man ha vänner på nätet, jag har delat saker med er som jag inte berättat för någon annan och fått så många fina svar och kloka råd.

Kram!

Nordäng67
Tack..

Skrållan och Spinoza 🙏 Ja samma här, har delat saker med er som ingen annan vet. Ni känner mitt innersta bättre än någon annan. Kramar

Blade Runner
Wow

Stort grattis till denna milstolpe. En resa i så många avseenden som du sammanfattar så fint. Självinsikt är helt avgörande och du bidrar med en enorm inspiration genom att sammanfatta hur du genom att se dig själv och arbeta med dig själv når framsteg efter framsteg och samtidigt ser på framtiden med tillförsikt och nyfikenhet. Jag kämpar lite med min egna målbild men tror att jag både ska försöka måla den i bredare penseldrag men också konkretisera hur en dag i livet kan te sig om jag når de övergripande målen kring medberoende tex. Det är svårt med målbilder när man har så lite att relatera till. Jag är imponerad över din resa och går i dina fotspår som ger mig vägledning och riktning och viskar att aldrig ge upp. Jag har varit med er i 1 år nu och sedan dess har tankar kring skilsmässa konkretiserats och genomförts och tingsrätten har nu bekräftat äktenskapsskillnad. Det stormar nu och jag ser inte riktigt hur jag ska komma vidare rent praktiskt men jag ska över den där blåsiga toppen och söka lä på andra sidan. Du visar att det går !!!! Du är fantastiskt bra !
Kram Blade Runner

Spinoza
Blade Runner

Ett steg och en dag i taget så kommer du att komma förbi den blåsiga toppen. Det går!

Nordäng67
Tack snälla Bladerunner...

För ditt fina inlägg ♥️ Det du skriver om att skapa sin målbild av hur man vill ha sitt liv är så otroligt klokt! Håller med om att det är svårt när man inte har dom referenserna. Man vet bara att man inte vill fortsätta på samma sätt som tidigare. Att ge dig själv tid är en väldigt bra investering i dig själv. För det klarnar på må-bra fronten om man gör det. För mig har det också känts nödvändigt och bra att inte gå in i någon ny relation. Känns som det lätt kan halka in i samma spår som tidigare. Bra att bli helt trygg med sig själv först. Om ett år har du det lugnt och fint! Du kommer se tillbaka med distans och förstå hur mycket du kan lita på dig själv. Du är klok och stark, du klarar detta. Glöm inte att vara snäll mot dig själv under resans gång. Många kramar från mig till dig. Och än en gång tack för dina fina ord.

InteMera
Vad härligt att läsa!

Så värdefullt och underbart att läsa att man kan komma ut på andra sidan, efter ett dåligt förhållande, som en starkare klokare människa. Att återvinna integritet och skapa gränser runt sig som man aldrig haft. Att respektera sitt eget värde. Att inte all egoism är av ondo när man annars helt utelämnar sig till att endast reagera på andras önskemål, krav och behov.

Du har gått igenom så mycket, likt oss andra som ”bor” här på forumet och från botten av mitt hjärta tack till dig för allt du delat med dig under din läkning! Det är så viktigt med det stöd som finns på detta forum och att vända sig ut och in till vänner, här på forumet som verkligen förstår, kan vara skillnaden till hur hela ens framtida liv tar sig.

Önskar dig massor med solsken på din fortsatta väg! Hoppas vi får fortsätta ta del av dina reflektioner och kloka råd, även nu när ditt liv börjat återta ett lugn många av oss andra ännu eftersöker.

Nordäng67
Intemera..

Tack snälla, fina du för dina ord♥️ Det är ju det som är så fint med Forumet, vi ger och tar, stöttar och lär av varandra! Har hjälpt mig så otroligt mycket att ta dela av alla berättelser, kloka synpunkter mm. Min livlina är det, ingen kan förstå som ni gör. Jag stannar här, mig bli ni inte av med😅 Ibland önskar jag att vi alla kunde träffas i verkligheten och prata på riktigt. Många kramar till dig! Är så imponerad av ditt val att skaffa egen bostad, renovera och på så sätt ge dig och dina barn lugn och utrymme.

Adde
Forumträffen

i februari kan uppfylla din önskan :-)

Nordäng67
Adde..

tack! Hade ingen aning om att det fanns såna träffar. Det vore faktiskt något att åka på! Tack snälla för info😍

Adde
Vassego :-))
Renée
Advent

Varma hälsningar till dig Nordäng67 på två-årsjubiléet, 1:a Advent!
Underbart att detta blev startskottet för något nytt och bättre för dig.

I allt du skriver, tycker jag det framgår, att du är genuint empatisk.
Det har gått upp många ljus när jag läst dina inlägg.
Tack att du delar med dig av dina insikter och slutsatser, bl a:

"Jag släpper andra fria att vara som dom är och så är jag som jag är"
"Jag vet nu att man inte måste fortsätta gå en dålig väg man kan ta en annan, bättre väg"

Jag önskar dig ett fortsatt lugnt & fridfullt liv,
en fortsatt bra & rätt väg framåt på ditt "år tre".

Kram och kärlek tillbaka till dig, Nordäng67!

Nordäng67
Tack fina Renée ♥️

Så härligt att höra ifrån dig! Hur mår du och hur har du det? Kram

Renée
Hej Nordäng57

Jo tack, det är bra.

Även jag tog, för snart två år sen, steget att avsluta en kontakt helt.
Sen dess har jag sakteliga fått mer distans och perspektiv -
mycket tack vare dina och andras inlägg här.

Känner igen känslor som du sätter ord på
i din tråd här på forumet.
Så värdefullt!

Nordäng67
Renée...

Ja det är otroligt värdefullt det är Forumet. Känner som Du att man har alla er här att tacka för mycket. Alltifrån bra tips och råd till fina och peppande kommentarer. Man blir stärkt och känner sig inte så ensam. Starkt av dig att ta steget. Då firar vi ju jubileum både du och jag!☺️ Kram ♥️

Nordäng67
Sacramento idioto...

jag skall giva julångesten på moppo!
Jul och december har alltid inneburit ont i magen, ångest och avsky för min del. Mina barndoms jular är ett svart hål, ett helvete som man inte vill tänka på. Mamma mådde då som allra sämst, inget toppade hennes dalar som dom hon hade runt jul. Pappa var extra-plus-martyr och tyckte oerhört synd om sig själv...mer än någonsin. Ofta blev julen helt enkelt inställd, pannkaka, högljudda gräl mellan mamma och pappa. Farmor var min stora trygghet så även när det gällde jul. Men runt jul fick mamma alltid för sig att farmor var en elak människa som vi skulle "skyddas" från.🙄 Så det är inte många av farmors underbara julkalas som jag fick gå på. Hon brukade ordna ett för mig och mina bröder efter istället, när mamma hade lugnat ner sig. Helvetet fortsatte när man kom tillbaka till skolan efter lovet. Då skulle man ljuga ihop sin fantastiska jul. Mina känslor för jul har hängt i även om jag har skapat egna jular med mina fina söner. Farmor är sedan länge död, mina föräldrar undviker jag under julhelgen men känslorna består. Har dåligt samvete för mina söners jular. Visst jag har gjort allt det jag själv saknade för dom. Men är helt säker på att dom har känt av mina känslor och sett mitt påklistrade leende. Jag har inte kunnat njuta och har sjukt mycket dåligt samvete för det.😭 Vill att dom ska ha ALLT jag inte hade. Har tagit makten över annat i mitt liv och ska försöka att göra det med julen också. Lördagen den 30 :e november storstädade jag därför huset och julpyntade. Ett personligt rekord. Brukar motvilligt stressa med detta veckan innan julafton typ och sätta fram jultomtarna med en smäll!😅 Tänkte att man kunde ta bort stressen och njuta av ett skinande rent hem under årets värsta månad. Faktiskt riktigt mysigt. Första advent var ju förutom första advent även mitt två-årsjubileum med mig själv. Firade med att äta julbord med en av mina bästisar. Hon vet inte det där med två-årsjubileum, det vet bara ni Vi valde ett ställe ute på landet, vacker miljö, solen sken och det var snö och kallt. Riktigt mysigt det också. Idag ska jag och sönerna baka lussekatter och äta söndagsmiddag tillsammans. Det ska bli JÄTTEmysigt🥰
När det gäller min barndom, den jag känner mest ilska emot är min pappa. Han kunde ha "räddat" mig och mina bröder men gjorde inte det. Han klarade inte/ville inte lämna min mamma vilket hade skapat lite lugn och ro i hans barns liv. Han valde att vara kvar, njöt av att vara martyr och lät oss växa upp i destruktivitet. Det är fortfarande hans favoritämne att pratat om hur jobbigt det har varit för HONOM. Varje gång han pratar om det har jag lust att ge honom en fet smäll på käften, spotta honom i ansiktet, knuffa omkull honom och sparka på honom. Mår fysiskt dåligt och nästan kräks. Jobbigt för honom!?!? Säkert men det har framförallt varit ett helvete för fyra barn och det har skapat en dålig linje som löper genom hans barn och även barnbarns liv. Konstigt nog har ingen av oss ballat ur. Jag menar då droger, kriminalitet mm. Vi är alla skötsamma medborgare även om vi har pimpat psykolog-branschens omsättning och några av oss har valt förhållanden som liknar våra föräldrars. Stjärnorna i Hollywood brukar ju tacka diverse människor. Jag är bara en vanlig människa men tackar ändå farmor, fröknar i skolan och kompisars mammor som var mina extramammor kanske utan att veta om det. Nu låter jag kanske bitter men detta är djupt rotade känslor jag måste komma tillrätta med. För julfridens skull, för mina barns skull, för min egen skull och för framtidens skull. Önskar jag kunde ta alla dåliga känslor kopplade till barndomen och kasta i en soptunna. Har bearbetat och jobbat med det mycket. Men när julen närmar sig är det precis som allt rörs upp igen och man lägger in den mentala backen. Känner mig tvärilsk över att min mamma och pappa aldrig reflekterar, aldrig tar ordet förlåt i sina munnar, verkar ALDRIG ha dåligt samvete för NÅGOT. Jag har och gör allt detta TROTS att mina barn har haft en idyll jämfört med min egen barndom. Mitt mantra är: jag förlåter er, inte för att det ni gjorde var rätt utan för att det inte ska få förstöra mitt liv. Upprepa, pränta in så kanske det landar i hjärtat så småningom.
Sååå full fart mot julen med ett nystädat och julpyntat hem! Har gett mig f-n på att i framtiden kunna le naturligt och inte känna obehag. Läste något så himla klokt och fint någonstans här på forumet, någons pappa hade varit en "dålig" pappa som söp men han var nu en fantastisk och nykter morfar. Jag har haft ett tillgjort ångestleende på läpparna under mina barns jular men siktar på att i framtiden bli en farmor som ÄLSKAR jul med barnbarnen. Har inga barnbarn än så än finns tid att jobba på detta.
Önskar er alla en riktigt fin andra advent ♥️

Skrållan
Nordäng67

Känner att jag vill ge dig en stor kram Nordäng67 ❤️. Läser och känner mig ledsen för din skull, för dina jular.
Hoppas du får en underbar andra advent med dina söner.

Nordäng67
Åh tack för kramen..

Skrållan och en stor kram tillbaka ♥️ ja fattar inte hur djupt saker kan sitta. Att det fortfarande kan påverka en. Låter kanske jättehemskt det här men jag undrar ibland om det kommer kännas bättre när inte mina föräldrar lever längre. Då kan man inte störa sig på någon längre eller hoppas på deras insikt. Usch hemsk tanke, önskar ju verkligen inte livet ur mamma och pappa. Men så frustrerande att ha dom i sitt liv fast ändå inte. Som en sårskorpa man kliar hål på som aldrig får läka. Kram ♥️

InteMera
Även jag

Jag lider med dig Nordäng67, för jag har en liknande historia som du när det gäller jul. Har minnesbilder av föräldrars högljudda bråk, våld, välta julgranar och passiv aggressivt beteende hela helgerna genom min uppväxt. Som barn förväntades man hålla god min och spela glad, så ja även för mig är jul förknippat med ont i magen och oäkta låssasglädje. Mina föräldrar har heller aldrig förstått eller sagt förlåt, min mamma påstod jag hittar på när jag en gång försökte prata med henne om det.

Som vuxen har jag allt för många jular återupplevt allt det hemska, genom både exmannens och nuvarande mannens drickande och aggressiva beteende. Blir besviken på mig själv jag fortsatt utsätta barnen för detta. Har lovat mig själv redan för flera jular sen jag vägrar uppleva fler fyllejular men när man väl stpr där med julgranen och julmaten och eländet slår till har det ändå inte funnits nånstans att fly. I år är det annorlunda eftersom jag för första gången har nånstans att åka, så ens minsta tecken på julfylla i år och jag firar jul med barnen i lägenheten. Kan bli jobbig jul om det brakar på julafton och man inte har förberett i lägenheten med varken julmat eller annat men det får bli som det blir.

Men ja även för mig är julen främst förknippad med ångest och stress, och av orsaker i historien och nyligare som ingen borde behöva uppleva på julen. Kämpar så för att ge barnen en normal jul men vet inte när det på riktigt ska lyckas ända från hjärtat.

Så du är inte ensam och jag hoppas du äntligen kan frigöra dig och njuta av julen med dina barn!

Nordäng67
Tack Intemera..

För att du delar med dig♥️ Ja man är inte ensam om dåliga upplevelser från barndomen. Skönt att dela med varandra men också sorgligt att vi är så många som har liknande erfarenheter. Känner precis som Du besvikelse på mig själv och dåligt samvete gentemot mina barn. Mina upplevelser från barndomen har till viss del upprepats när det gäller mina barn. FAST jag tänkte när jag var tonåring att när jag får barn ska dom ha det bästa livet fritt från skit. Skönt för er att ni i år har ett tryggt ställe att fira jul på. Hoppas innerligt att du och dina barn kan stanna kvar hemma men ni har en bra plan B. Än en gång tack för att du delar dina upplevelser. Kram ♥️

Blade Runner
Julkram

Från mig också ! Tänk om du och barnen skulle åka bort någon jul där allt redan är fixat och bara slå sig ner. Finns många fina krypin uppe i norr med julotta om man vill och häst och släde och så. Så gjorde jag förra julen och det kändes skönt

Nordäng67
Blade runner...

TACK för tipset ☺️👌♥️ Det låter som en helt underbar jul det. Kanske vore en typ nystart också. Kram tillbaka ♥️

Sidor