Ny i klassen

196 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Soffi
Tid

Nej, naturligtvis gör tiden i sig inget för tillfrisknandet, om man bortser från den allra första tiden då kroppen, hjärnan, hormoner etc behöver just tid för att läka och hitta en ny normalbalans.
Men, jag tänker ändå att tiden är en viktig faktor så här i början av nykterheten. Det måste få Ta Tid att bli nykter och må bra. Om jag inte tänkte så så skulle det ju vara alltför lätt att ta till flytande quick fix igen.
Men allt handlar ju om vad jag gör av tiden om jag vill bli nykter på ett hållbart sätt.
Det sägs ju att det tar 10 000 timmar att bli duktig på något.
Men jag blir ju inte en duktig fotbollsspelare av att sitta och titta på en boll i 10 000 timmar. Lika lite blir jag nykter av att stirra på en flaska och bita ihop tänderna och envist låta bli att skruva av korken i 10 000 timmar. Bollen måste spelas. Och jag måste använda tiden till att hitta nya strategier att hantera livet. Inte tillåta mig quick fix utan ge mig ut i det okända och prova nya sätt att hantera känslor, motgångar och medgångar. Det blir mycket trial and error så här i början, men med tiden samlar jag ihop verktyg till min nya fina verktygslåda.
Och de dagar jag famlar och inte hittar något verktyg, ja, då är jag mer hjälpt av att räkna dagar. 1 dag + är mer värt än att ta till verktyget alkohol.
Sedan tänker jag att det tar tid att lära känna en ny människa, mitt nya jag. Eller snarare, det jag som gömt sig i alkoholdimman i så många år.

Idag känner jag att det är en verkligt spännande och positiv resa där både vägen och målet är viktiga.
Känner mig glad :-)

Miomi
Tid

Jag håller Inte riktigt med om det här med tiden, men vi är ju olika. :-)
För mig har det varit så att efterhand som tiden går kommer jag till insikt om olika saker, relationer blir bättre, hälsan blir bättre, suget känns allt mer avlägset o.s.v. Sen är det så klart så att om man "väljer" att leva kvar i suget och inte jobbar på sin nykterhet så är det inte säkert att tiden gör så mycket nytta...
Det är ju betydligt mycket lättare att offra 2 veckors nykterhet än 2 år. Lättare att "börja om" ju kortare nykterhet man har...

Javelin
Du har ett så klokt

Du har ett så klokt resonemang Soffi. Du är en förebild och jag är genuint glad att det verkar ha lättat för dig på slutet! Vill bara pusha dig att fortsätta framåt för vem vet hur bra det är där. Och tack igen för alla fina kommentarer i min tråd, om du visste vilken skillnad de gör. ❤ Kram

Soffi
Seger X 3 !!!!!

Jag har fått ett nytt jobb! En stor sten har fallit från bröstet och det är mycket lättare att andas. Det är såklart ett tag kvar innan jag börjar där men bara vetskapen om att en förändring kommer - sååå skönt!
Även om olyckskorpen som följt mig de senaste åren kraxar att "det blir kanske bara ur askan i elden" så låter han ganska svag vid det här laget. Och min känsla för det nya jobbet är så bra. Nu är det min tur! Segern är min!

Naturligtvis skulle detta firas med en god middag tillsammans med min särbo. Åkte och handlade och bestämde mig för fisk, även om det valet fick tankarna att snurra. Hmmm, gubben brukar ju ta med rött vin och nu passar det ju bättre med vitt. Jag köper en halvflaska till honom. Eller nej, det ser så snålt ut, jag köper en hel flaska. Förresten är väl jag värd att få ett par glas nu? Det är ju av helt rätt anledning jag dricker nu i så fall, för att jag mår så bra, och då är det ju ingen fara. Fast, jag är ju så nära 100 dagar, känns ju snopet att börja om ifrån 0, och tänk om det blir svårt att motivera sig att börja om när jag mår bra.... Fast, jag kan ju ta ett halvt glas. Mindre än en enhet räknas väl inte i statistiken? Men jag skulle ju ändå känna mig falsk här sedan. Och börjar jag fuska lite så fuskar jag väl snart mycket. Nej, inget alternativ.

… timmar av förhandling …

Jag kom hem med en flaska vitt och började laga mat. Flaskan gnällde lite där i kylen över att jag inte öppnade och tog ett glas kockvin, men den fick gnälla bäst den ville.
Gubben kom och hade med sig sitt röda vin som vanligt och jag sa att jag bjuder på vitt vin idag, det blir fisk. Han undrade om jag skulle ha och jag hör mig själv svara nej, jag har ett alkoholfritt vin som jag tar (!). Jamen, då spar vi ditt fina vita vin tills vi kan dela på flaskan, jag kan dricka rött till fisk, är inte så noga med det där... blev hans svar. Och så blev det. Jag drack alkofritt hela kvällen, gick att fira med det också. Seger nummer två!

Framemot morgonen idag började tankarna snurra igen. Det ligger en flaska vin i kylen. Vad ska jag göra med den? Klarar jag ha den där? Kanske, kanske inte. Ska jag hälla ut den? Men, det är ju ett fint vin så det vore synd. Ska jag be gubben ta med den hem till sig? Jo, men orkar jag en diskussion till? Jag har ju pratat med honom om att jag inte dricker just nu för att jag har druckit på tok för mycket innan och han är fine med det … men han förstår inte …
Lång förhandling igen.
Jag segrade även här. Bad gubben ta flaskan. Han blev upprörd av att jag inte ville ha den kvar men tog den iaf till slut. Skönt!

Så tre segrar på ett dygn!!!

Hel
Det är bara att gratulera! 🙂

Det är bara att gratulera! 🙂 Vilka härligt beslutsamma kliv du tar dig fram med och röjer undan hindren på din väg. Kloka tankar, kloka val.
Trevlig helg!

Soffi
Lärdomar

Tack Hel! Ja, jag känner mig bestämd. Det här ska gå.
Helgen gick också bra, men bara just för att jag "råkat" ta rätt beslut.
Jag mår mycket bättre nu än jag gjorde för ett par veckor sedan, och jag hade nog trott att "bara jag mår bättre så går det här som en dans". Men på något sätt är det svårare. Det tar jag med som en lärdom, slappna inte av fööör mycket.
I fredags var det stolpe in att jag lyckades ta rätt beslut att inte fira nya jobbet med "ett" glas vin. Jag klarade det för att flaskan med alkofritt vin låg bredvid den riktiga i kylen. Jag ska alltså se till att ALLTID ha ett alkofritt alternativ nära till hands.
Sedan hade jag ju vånda över vad jag skulle göra med den där vinflaskan som låg kvar. Jag trodde nog att jag skulle klara att ha den kvar, samtidigt som jag nog någonstans ville ha den kvar för att fira i min ensamhet senare. Men jag såg till att den kom bort, och det var tur.
Lördag och söndag var fulla av aktiviteter, till stora delar fysiska, så när jag satte mig och kollade på film på söndag kväll så var jag trött i både kropp och knopp, samtidigt som jag fortfarande kände mig glad. Och då kom den. Tanken att det vore såå gott och välförtjänt med lite vin nu. Jag är så tacksam att jag inte hade något hemma. Ska tatuera den lärdomen i hjärnbarken att jag ska inte tro att jag klarar att ha något hemma bara för att jag lyckats välja bort det en kväll och för att jag mår bra.
Jag är också så tacksam över att jag kan dra lärdomar av att något gick bra och slippa göra misstag för att lära mig något. Vilket ju oftast är den vägen man går för att lära sig något.
Min resa följer på något vis vädret ute. Jag har kommit ur den värsta leran, är inte lika tungt att gå längre. Men jag är istället ute på hal is, jag får inte luras springa för fort och oförsiktigt för då är det lätt att halka och trilla.

Javelin
Vad roligt att det går så bra

Vad roligt att det går så bra för dig och stort grattis till nya jobbet! Smart att gardera med alkoholfritt i kylen! Hade en kompis för massa år sedan som alltid köpte lättöl till sin kille i baren och bad dem hälla upp den i stort glas..Inte en enda gång märkte han nåt. Men det är väl kanske svårare att "lura" sig själv. Har själv inget sug efter själva vinet, är bara effekten dessvärre. Men förr när jag haft alkostopp och mått bättre i övrigt, har jag längtat efter både smaken och hela ritualen kring vindrickandet med fina glas, gärna musik, matlagning, levande ljus osv. Är väl bara fler sätt till självbedrägeri för att legitimera drickandet, om alkoholen nu är så bra så behövs väl knappast ytterligare stämningsförstärkare...

Du är jätteduktig, stark och konsekvent, en sann förebild!

Soffi
Tack Javelin för fina ord!

Tror dessutom du är på något där med effekt kontra stämning.
När jag mådde som sämst för några veckor sedan ville jag också bara dricka mig full, skit samma på vad, och glömma allt i dimman. Sådan har jag aldrig varit förr.
Nu när jag mår bättre så blir jag sugen på goda viner för att höja stämningen och njuta.
Men det är väl bara a-hjärnan som anpassar sig och lockar på det sätt den tror funkar bäst för tillfället...

Jag har förresten löst ytterligare ett "problem".
Vad gör man när man kommer hem en decemberkväll och är jättefrusen efter att ha varit ute och när man inte får dricka varm glögg???
Jo, jag har återupptäckt O'boy. Barnsligt gott och värmer skönt!

Vinäger
Imponerande

Wow, Soffi, du som från början inte ens hade som mål att bli helvit bara kör på och fixar utmaning efter utmaning. Kanske var det just det att det inte var förbjudet som gjorde att du fortsatte av bara farten. Det där visserligen viktiga och många gånger avgörande "Aldrig mer" ställer ibland till det i vår A-hjärna. Förbjuden frukt...

Hur som, du är riktigt grym, det är en fröjd att följa dig.

Kram

Soffi
Tack Vinäger!

Tack för dina fina ord, de värmer!
Och nej, jag har fortfarande inte som mål att vara vit. Jag får fortfarande enligt mitt mål dricka en flaska vin varje helg.
Det här med 100 dagar dök bara upp någonstans strax före 50 dagar, men då mer som en utmaning "-Tänk om jag kanske kan?" plus att jag ville se om det där bra måendet kunde komma även för mig om jag lät bli flaskan.
Och får jag en positiv utmaning så har jag stor hjälp av min envishet.
Förbud däremot tror jag skulle vara förödande för mig, då lockas jag att testa gränser för att jag känner mig låst och "missunnad".

Idag är jag faktiskt glad att jag gick in i det här ganska nollställd för vad det skulle komma att innebära och att jag (lite trotsigt) tänkte att jag inte behövde sluta helt, bara testa hur länge jag kan "hålla ut". Nu förstår jag att det inte handlar om att hålla ut, det hade jag aldrig kunna förstå förut.

Virvla
Förbud..

Ska man aldrig ge sig själv.. kanske över en tid.. men aldrig för resten av livet. Heja dig som klarat dig så här långt! Satsa på 100 dagar, du kommer fixa det! Kram på dig🤗

Soffi
3 månader!

Idag gratulerar jag mig själv till tre månader nykter!
Jag kommer fortfarande ihåg när jag satt här den 5 september och läste att man bör vara vit i tre månader först om man på allvar vill förändra sitt drickande. "-Öhh, en evighet.. nej, inte ska det vara nödvändigt... jag drar ner bara till normaldrickande... eller?"
Nästan lite förvånad över att det gått bra, det har definitivt inte varit en självklarhet varje dag, men med en dag i taget så är jag nu här. Och jag börjar ju må så mycket bättre :-).
Jag är så glad att jag sitter och fånler här i min ensamhet framför datorn :-).

9 dagar kvar till 100 dagar. Jag säger inte att jag ska dit, december är trots allt en extra utmanande månad och man ska inte ropa hej innan man kommit över bäcken, högmod går före fall osv.
Men jag kan säga att jag helt ärligt verkligen VILL klara 100 (ja, minst 100...).

Varm kram till er alla! Utan er hjälp hade jag inte varit där jag är idag. TACK!

FinaLisa
Grattis Soffi💐

Fantastiskt 😊👍 3 månader!
Härligt att läsa, mitt nästa delmål är också 3 månader, har precis passerat 50 dagar.
Njut och le hela dagen Soffi, unna dig något extra roligt idag, det är du värd!🌟💮🌸🌺🌼
Kram💖

Javelin
Grattis!!!

Vilken underbar läsning Soffi!!! Klart du fixar 100 dagar men det är bra att du är på din vakt. Njut av dagen och dina 3 kritvita månader! Tänk också vilka läkeprocesser som pågår i din kropp just nu med. Fantastisk prestation! 🙂

Soffi
Dag 95

Först, tack FinaLisa och Javelin! Ja, jag njöt av dagen och jag tänker en hel del på läkningen som pågår...

Ja, dagarna rullar på utan större missöden. I fredags var jag dock på ett ganska jobbigt projektmöte, var sen dit och ställde mig på första bästa parkering i all hast. När jag kom ut, kl 15 en mulen decemberfredag, var jag ganska mör i skallen och tänkte att lite vin en fredagskväll vore gott "som på den gamla goda tiden". Dessutom insåg jag att jag parkerat precis utanför systemet. Bingo! Liten brottningsmatch men jag kom därifrån utan något som kluckade och klirrade bredvid mig i bilen.
Började då fundera på att jag borde kanske skriva någon lista över vad jag försakar och vad jag vinner om jag fortsätter vara nykter. För att vara lite förberedd inför ett eventuellt nytt mål efter dag 100.
Till att börja med så har jag försakat att dricka den tillåtna mängden vin sedan jag beslutade mig att dra ner. 14 helger ger 14 flaskor vin, öhh, det tar väl nästan ett par veckor att ta igen.
För att inte tala om ifall jag skulle försöka ta igen hela mängden som jag försakat om man utgår ifrån sommarens konsumtion; typ minst 95 flaskor vin och 14 flaskor whisky alt gin... Urk.. jag mår illa :-s
Jag går miste om många lugna förmiddagar där jag inte kan göra så mycket mer än att vänta. Vänta på att känna mig hyfsat säker på att vara tillräckligt nykter att ge mig ut.
Jag håller inte igång huvudet med huvudräkning. Alla dagliga ekvationer och beräkningar över konsumerad mängd alkohol, trolig förbränningstakt och antal timmar sedan jag började dricka... Hjärnan ska ju hållas igång :-/
Jag missar också spänningen i att hålla utkik efter poliskontroller när jag kör bil och hjärtklappningen när jag blir invinkad till vägkanten. Hjärtmuskeln mår väl också bra av att jobba lite extra ibland?
Lördagsmiddagarna med gubben då, jo han saknar nog lite att vi inte längre delar en flaska vin. Men jag tycker att vi har lika trevligt som förut, iaf oftast..
Övrigt socialt umgänge har dock fått stryka på foten helt, orkar inte umgås med folk när jag inte längre kan komma hem och stänga ner hjärnan efter. Här har jag ju faktiskt ett issue på riktigt.
Sedan är ju det här med alla läkeprocesser som jag inte längre kan stoppa. Att få tillbaka sömnen är väl inte så illa, mer än att jag nu, från att inte ha kunnat sova nästan alls, har ett jättebehov av att sova. Och det här jag märkte alldeles häromdagen att jag kunde bli varm! Sedan jag slutade dricka har jag frusit såååå, men nu verkar ju kroppen faktiskt komma igång så smått! Det kan jag stå ut med.
Men mentalt... ...
Fick i våras diagnosen "svår PTSD". Var väl bland annat det som fick drickandet att eskalera så under sommaren och som i sin tur utmynnade i att jag insåg att jag måste dra ner.
Nu kan jag inte längre dränka alla Flashbacks som skickar mig tillbaka in i trauma. Men det är kanske dags. Det är nu över 10 år sedan... Valet står nu alltså mellan att lida mig igenom och försöka bearbeta ren och skär dödsångest eller, om jag börjar dricka igen innan bearbetningen är klar, troligen så småningom dricka mig till döds. Så går det alltså om man låter dimridåerna och alkoholglömskan skingras en stund...

Så tacksam att jag har ett nytt jobb som väntar i framtiden i alla fall! Utan det hade jag nog inte haft mycket motivation alls att ens tänka på att vandra vidare på en nykter alt "normaldrickar"-väg.

Nåväl, finns tid kvar att fundera över en vit jul eller inte. Än så länge nyktra funderingar.
Jag vill ju till 100 dagar :-)

Sidor