Ny i klassen

235 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Soffi
Tid

Nej, naturligtvis gör tiden i sig inget för tillfrisknandet, om man bortser från den allra första tiden då kroppen, hjärnan, hormoner etc behöver just tid för att läka och hitta en ny normalbalans.
Men, jag tänker ändå att tiden är en viktig faktor så här i början av nykterheten. Det måste få Ta Tid att bli nykter och må bra. Om jag inte tänkte så så skulle det ju vara alltför lätt att ta till flytande quick fix igen.
Men allt handlar ju om vad jag gör av tiden om jag vill bli nykter på ett hållbart sätt.
Det sägs ju att det tar 10 000 timmar att bli duktig på något.
Men jag blir ju inte en duktig fotbollsspelare av att sitta och titta på en boll i 10 000 timmar. Lika lite blir jag nykter av att stirra på en flaska och bita ihop tänderna och envist låta bli att skruva av korken i 10 000 timmar. Bollen måste spelas. Och jag måste använda tiden till att hitta nya strategier att hantera livet. Inte tillåta mig quick fix utan ge mig ut i det okända och prova nya sätt att hantera känslor, motgångar och medgångar. Det blir mycket trial and error så här i början, men med tiden samlar jag ihop verktyg till min nya fina verktygslåda.
Och de dagar jag famlar och inte hittar något verktyg, ja, då är jag mer hjälpt av att räkna dagar. 1 dag + är mer värt än att ta till verktyget alkohol.
Sedan tänker jag att det tar tid att lära känna en ny människa, mitt nya jag. Eller snarare, det jag som gömt sig i alkoholdimman i så många år.

Idag känner jag att det är en verkligt spännande och positiv resa där både vägen och målet är viktiga.
Känner mig glad :-)

Miomi
Tid

Jag håller Inte riktigt med om det här med tiden, men vi är ju olika. :-)
För mig har det varit så att efterhand som tiden går kommer jag till insikt om olika saker, relationer blir bättre, hälsan blir bättre, suget känns allt mer avlägset o.s.v. Sen är det så klart så att om man "väljer" att leva kvar i suget och inte jobbar på sin nykterhet så är det inte säkert att tiden gör så mycket nytta...
Det är ju betydligt mycket lättare att offra 2 veckors nykterhet än 2 år. Lättare att "börja om" ju kortare nykterhet man har...

Javelin
Du har ett så klokt

Du har ett så klokt resonemang Soffi. Du är en förebild och jag är genuint glad att det verkar ha lättat för dig på slutet! Vill bara pusha dig att fortsätta framåt för vem vet hur bra det är där. Och tack igen för alla fina kommentarer i min tråd, om du visste vilken skillnad de gör. ❤ Kram

Soffi
Seger X 3 !!!!!

Jag har fått ett nytt jobb! En stor sten har fallit från bröstet och det är mycket lättare att andas. Det är såklart ett tag kvar innan jag börjar där men bara vetskapen om att en förändring kommer - sååå skönt!
Även om olyckskorpen som följt mig de senaste åren kraxar att "det blir kanske bara ur askan i elden" så låter han ganska svag vid det här laget. Och min känsla för det nya jobbet är så bra. Nu är det min tur! Segern är min!

Naturligtvis skulle detta firas med en god middag tillsammans med min särbo. Åkte och handlade och bestämde mig för fisk, även om det valet fick tankarna att snurra. Hmmm, gubben brukar ju ta med rött vin och nu passar det ju bättre med vitt. Jag köper en halvflaska till honom. Eller nej, det ser så snålt ut, jag köper en hel flaska. Förresten är väl jag värd att få ett par glas nu? Det är ju av helt rätt anledning jag dricker nu i så fall, för att jag mår så bra, och då är det ju ingen fara. Fast, jag är ju så nära 100 dagar, känns ju snopet att börja om ifrån 0, och tänk om det blir svårt att motivera sig att börja om när jag mår bra.... Fast, jag kan ju ta ett halvt glas. Mindre än en enhet räknas väl inte i statistiken? Men jag skulle ju ändå känna mig falsk här sedan. Och börjar jag fuska lite så fuskar jag väl snart mycket. Nej, inget alternativ.

… timmar av förhandling …

Jag kom hem med en flaska vitt och började laga mat. Flaskan gnällde lite där i kylen över att jag inte öppnade och tog ett glas kockvin, men den fick gnälla bäst den ville.
Gubben kom och hade med sig sitt röda vin som vanligt och jag sa att jag bjuder på vitt vin idag, det blir fisk. Han undrade om jag skulle ha och jag hör mig själv svara nej, jag har ett alkoholfritt vin som jag tar (!). Jamen, då spar vi ditt fina vita vin tills vi kan dela på flaskan, jag kan dricka rött till fisk, är inte så noga med det där... blev hans svar. Och så blev det. Jag drack alkofritt hela kvällen, gick att fira med det också. Seger nummer två!

Framemot morgonen idag började tankarna snurra igen. Det ligger en flaska vin i kylen. Vad ska jag göra med den? Klarar jag ha den där? Kanske, kanske inte. Ska jag hälla ut den? Men, det är ju ett fint vin så det vore synd. Ska jag be gubben ta med den hem till sig? Jo, men orkar jag en diskussion till? Jag har ju pratat med honom om att jag inte dricker just nu för att jag har druckit på tok för mycket innan och han är fine med det … men han förstår inte …
Lång förhandling igen.
Jag segrade även här. Bad gubben ta flaskan. Han blev upprörd av att jag inte ville ha den kvar men tog den iaf till slut. Skönt!

Så tre segrar på ett dygn!!!

Hel
Det är bara att gratulera! 🙂

Det är bara att gratulera! 🙂 Vilka härligt beslutsamma kliv du tar dig fram med och röjer undan hindren på din väg. Kloka tankar, kloka val.
Trevlig helg!

Soffi
Lärdomar

Tack Hel! Ja, jag känner mig bestämd. Det här ska gå.
Helgen gick också bra, men bara just för att jag "råkat" ta rätt beslut.
Jag mår mycket bättre nu än jag gjorde för ett par veckor sedan, och jag hade nog trott att "bara jag mår bättre så går det här som en dans". Men på något sätt är det svårare. Det tar jag med som en lärdom, slappna inte av fööör mycket.
I fredags var det stolpe in att jag lyckades ta rätt beslut att inte fira nya jobbet med "ett" glas vin. Jag klarade det för att flaskan med alkofritt vin låg bredvid den riktiga i kylen. Jag ska alltså se till att ALLTID ha ett alkofritt alternativ nära till hands.
Sedan hade jag ju vånda över vad jag skulle göra med den där vinflaskan som låg kvar. Jag trodde nog att jag skulle klara att ha den kvar, samtidigt som jag nog någonstans ville ha den kvar för att fira i min ensamhet senare. Men jag såg till att den kom bort, och det var tur.
Lördag och söndag var fulla av aktiviteter, till stora delar fysiska, så när jag satte mig och kollade på film på söndag kväll så var jag trött i både kropp och knopp, samtidigt som jag fortfarande kände mig glad. Och då kom den. Tanken att det vore såå gott och välförtjänt med lite vin nu. Jag är så tacksam att jag inte hade något hemma. Ska tatuera den lärdomen i hjärnbarken att jag ska inte tro att jag klarar att ha något hemma bara för att jag lyckats välja bort det en kväll och för att jag mår bra.
Jag är också så tacksam över att jag kan dra lärdomar av att något gick bra och slippa göra misstag för att lära mig något. Vilket ju oftast är den vägen man går för att lära sig något.
Min resa följer på något vis vädret ute. Jag har kommit ur den värsta leran, är inte lika tungt att gå längre. Men jag är istället ute på hal is, jag får inte luras springa för fort och oförsiktigt för då är det lätt att halka och trilla.

Javelin
Vad roligt att det går så bra

Vad roligt att det går så bra för dig och stort grattis till nya jobbet! Smart att gardera med alkoholfritt i kylen! Hade en kompis för massa år sedan som alltid köpte lättöl till sin kille i baren och bad dem hälla upp den i stort glas..Inte en enda gång märkte han nåt. Men det är väl kanske svårare att "lura" sig själv. Har själv inget sug efter själva vinet, är bara effekten dessvärre. Men förr när jag haft alkostopp och mått bättre i övrigt, har jag längtat efter både smaken och hela ritualen kring vindrickandet med fina glas, gärna musik, matlagning, levande ljus osv. Är väl bara fler sätt till självbedrägeri för att legitimera drickandet, om alkoholen nu är så bra så behövs väl knappast ytterligare stämningsförstärkare...

Du är jätteduktig, stark och konsekvent, en sann förebild!

Soffi
Tack Javelin för fina ord!

Tror dessutom du är på något där med effekt kontra stämning.
När jag mådde som sämst för några veckor sedan ville jag också bara dricka mig full, skit samma på vad, och glömma allt i dimman. Sådan har jag aldrig varit förr.
Nu när jag mår bättre så blir jag sugen på goda viner för att höja stämningen och njuta.
Men det är väl bara a-hjärnan som anpassar sig och lockar på det sätt den tror funkar bäst för tillfället...

Jag har förresten löst ytterligare ett "problem".
Vad gör man när man kommer hem en decemberkväll och är jättefrusen efter att ha varit ute och när man inte får dricka varm glögg???
Jo, jag har återupptäckt O'boy. Barnsligt gott och värmer skönt!

Vinäger
Imponerande

Wow, Soffi, du som från början inte ens hade som mål att bli helvit bara kör på och fixar utmaning efter utmaning. Kanske var det just det att det inte var förbjudet som gjorde att du fortsatte av bara farten. Det där visserligen viktiga och många gånger avgörande "Aldrig mer" ställer ibland till det i vår A-hjärna. Förbjuden frukt...

Hur som, du är riktigt grym, det är en fröjd att följa dig.

Kram

Soffi
Tack Vinäger!

Tack för dina fina ord, de värmer!
Och nej, jag har fortfarande inte som mål att vara vit. Jag får fortfarande enligt mitt mål dricka en flaska vin varje helg.
Det här med 100 dagar dök bara upp någonstans strax före 50 dagar, men då mer som en utmaning "-Tänk om jag kanske kan?" plus att jag ville se om det där bra måendet kunde komma även för mig om jag lät bli flaskan.
Och får jag en positiv utmaning så har jag stor hjälp av min envishet.
Förbud däremot tror jag skulle vara förödande för mig, då lockas jag att testa gränser för att jag känner mig låst och "missunnad".

Idag är jag faktiskt glad att jag gick in i det här ganska nollställd för vad det skulle komma att innebära och att jag (lite trotsigt) tänkte att jag inte behövde sluta helt, bara testa hur länge jag kan "hålla ut". Nu förstår jag att det inte handlar om att hålla ut, det hade jag aldrig kunna förstå förut.

Virvla
Förbud..

Ska man aldrig ge sig själv.. kanske över en tid.. men aldrig för resten av livet. Heja dig som klarat dig så här långt! Satsa på 100 dagar, du kommer fixa det! Kram på dig🤗

Soffi
3 månader!

Idag gratulerar jag mig själv till tre månader nykter!
Jag kommer fortfarande ihåg när jag satt här den 5 september och läste att man bör vara vit i tre månader först om man på allvar vill förändra sitt drickande. "-Öhh, en evighet.. nej, inte ska det vara nödvändigt... jag drar ner bara till normaldrickande... eller?"
Nästan lite förvånad över att det gått bra, det har definitivt inte varit en självklarhet varje dag, men med en dag i taget så är jag nu här. Och jag börjar ju må så mycket bättre :-).
Jag är så glad att jag sitter och fånler här i min ensamhet framför datorn :-).

9 dagar kvar till 100 dagar. Jag säger inte att jag ska dit, december är trots allt en extra utmanande månad och man ska inte ropa hej innan man kommit över bäcken, högmod går före fall osv.
Men jag kan säga att jag helt ärligt verkligen VILL klara 100 (ja, minst 100...).

Varm kram till er alla! Utan er hjälp hade jag inte varit där jag är idag. TACK!

FinaLisa
Grattis Soffi💐

Fantastiskt 😊👍 3 månader!
Härligt att läsa, mitt nästa delmål är också 3 månader, har precis passerat 50 dagar.
Njut och le hela dagen Soffi, unna dig något extra roligt idag, det är du värd!🌟💮🌸🌺🌼
Kram💖

Javelin
Grattis!!!

Vilken underbar läsning Soffi!!! Klart du fixar 100 dagar men det är bra att du är på din vakt. Njut av dagen och dina 3 kritvita månader! Tänk också vilka läkeprocesser som pågår i din kropp just nu med. Fantastisk prestation! 🙂

Soffi
Dag 95

Först, tack FinaLisa och Javelin! Ja, jag njöt av dagen och jag tänker en hel del på läkningen som pågår...

Ja, dagarna rullar på utan större missöden. I fredags var jag dock på ett ganska jobbigt projektmöte, var sen dit och ställde mig på första bästa parkering i all hast. När jag kom ut, kl 15 en mulen decemberfredag, var jag ganska mör i skallen och tänkte att lite vin en fredagskväll vore gott "som på den gamla goda tiden". Dessutom insåg jag att jag parkerat precis utanför systemet. Bingo! Liten brottningsmatch men jag kom därifrån utan något som kluckade och klirrade bredvid mig i bilen.
Började då fundera på att jag borde kanske skriva någon lista över vad jag försakar och vad jag vinner om jag fortsätter vara nykter. För att vara lite förberedd inför ett eventuellt nytt mål efter dag 100.
Till att börja med så har jag försakat att dricka den tillåtna mängden vin sedan jag beslutade mig att dra ner. 14 helger ger 14 flaskor vin, öhh, det tar väl nästan ett par veckor att ta igen.
För att inte tala om ifall jag skulle försöka ta igen hela mängden som jag försakat om man utgår ifrån sommarens konsumtion; typ minst 95 flaskor vin och 14 flaskor whisky alt gin... Urk.. jag mår illa :-s
Jag går miste om många lugna förmiddagar där jag inte kan göra så mycket mer än att vänta. Vänta på att känna mig hyfsat säker på att vara tillräckligt nykter att ge mig ut.
Jag håller inte igång huvudet med huvudräkning. Alla dagliga ekvationer och beräkningar över konsumerad mängd alkohol, trolig förbränningstakt och antal timmar sedan jag började dricka... Hjärnan ska ju hållas igång :-/
Jag missar också spänningen i att hålla utkik efter poliskontroller när jag kör bil och hjärtklappningen när jag blir invinkad till vägkanten. Hjärtmuskeln mår väl också bra av att jobba lite extra ibland?
Lördagsmiddagarna med gubben då, jo han saknar nog lite att vi inte längre delar en flaska vin. Men jag tycker att vi har lika trevligt som förut, iaf oftast..
Övrigt socialt umgänge har dock fått stryka på foten helt, orkar inte umgås med folk när jag inte längre kan komma hem och stänga ner hjärnan efter. Här har jag ju faktiskt ett issue på riktigt.
Sedan är ju det här med alla läkeprocesser som jag inte längre kan stoppa. Att få tillbaka sömnen är väl inte så illa, mer än att jag nu, från att inte ha kunnat sova nästan alls, har ett jättebehov av att sova. Och det här jag märkte alldeles häromdagen att jag kunde bli varm! Sedan jag slutade dricka har jag frusit såååå, men nu verkar ju kroppen faktiskt komma igång så smått! Det kan jag stå ut med.
Men mentalt... ...
Fick i våras diagnosen "svår PTSD". Var väl bland annat det som fick drickandet att eskalera så under sommaren och som i sin tur utmynnade i att jag insåg att jag måste dra ner.
Nu kan jag inte längre dränka alla Flashbacks som skickar mig tillbaka in i trauma. Men det är kanske dags. Det är nu över 10 år sedan... Valet står nu alltså mellan att lida mig igenom och försöka bearbeta ren och skär dödsångest eller, om jag börjar dricka igen innan bearbetningen är klar, troligen så småningom dricka mig till döds. Så går det alltså om man låter dimridåerna och alkoholglömskan skingras en stund...

Så tacksam att jag har ett nytt jobb som väntar i framtiden i alla fall! Utan det hade jag nog inte haft mycket motivation alls att ens tänka på att vandra vidare på en nykter alt "normaldrickar"-väg.

Nåväl, finns tid kvar att fundera över en vit jul eller inte. Än så länge nyktra funderingar.
Jag vill ju till 100 dagar :-)

Soffi
God morgon dag 101!!!

Jag vaknar nykter för hundrade gången!
Härlig känsla!

Skulle kunna skriva en roman om vägen hit, om att leva livet … med alla ups and downs …
Men det får vänta, ska till jobbet och "dansa" hela dagen. Alltid får det väl någon att höja ögonbrynen -Vad är det med henne?
Det vet bara ni, varför jag är så glad :-).

Kram till er alla!
Och -Tack! Utan er skulle jag inte känna denna glädje idag.

Soffi
Svammel

Jag är mållös i dubbel bemärkelse.
Först, jag kan inte fatta att jag faktiskt nått över 100 dagar nykter. Jag trodde ju faktiskt inte speciellt mycket på det här "projektet". Så jag har lyckats göra mig själv mållös. Nja, inte på det där sättet att jag blir stum utan snarare så att jag famlar efter ett svar med rent svammel.
Hur gjorde jag egentligen? För att vinna fortsatt framgång behöver man ju inte bara lära av sina misstag utan också ta till sig det man gjort rätt så att man kan fortsätta på rätt väg.
Minns så sent som i våras då jag inte klarade två dagar nykter fast jag var TVUNGEN. Skulle på läkarundersökning och hade fått rigorösa förhållningsorder bland annat om att man inte fick dricka alkohol eller ta några mediciner två dygn innan då det skulle påverka undersökningen. Jag insåg allvaret men klarade det inte. Det stod också att kontinuerlig medicinering mot annan allvarlig sjukdom kunde fortgå. Så jag hittade naturligtvis ett kryphål i att "Jag dricker ju varje dag och det är väl att se som kontinuerlig medicinering, eller? Och jag kan ju dra ner till "bara" en flaska vin per dag i två dagar..." Jo, jag fick lida av följderna av det... Ändå fortgick och eskalerade mitt drickande hela sommaren...
Så vad var skillnaden när jag skruvade på korken 5 september? Jag vet faktiskt inte.
Har det gått lätt? Ja och nej. Kanske har jag klarat det för att jag periodvis mått så dåligt av att vara nykter och insett att det är sjukt. Att JAG är sjuk som behöver alkohol för att må bra. Vad jag vet så finns inte alkohol med i Maslows behovstrappa. Alltså borde jag inte behöva det.
Det tog över 70 dagar att få tillbaka en skaplig, om än inte bra, sömn. Det ger ju också en insikt om hur illa däran jag varit.
Efter ca 90 dagar börjar minnen komma tillbaka. Inga trevliga sådana, utan just sådana som man bara vill glömma - helst dränka i massor av sprit. Att jag lyckats så väl med att förtränga den typ av minnen just med hjälp av alkohol ger också en skrämmande insikt, det plus att det tog så lång tid innan de vaknade igen. Jag kan börja idag och försöka dränka de där minnena igen, men då kommer de alltid att finnas kvar där under ytan, obearbetade. Och, det kommer att behövas en ständigt ökande mängd alkohol...
Fast, jag kanske redan har fått min livsranson av alkohol? Med ett intag LÅNGT över riskbruksnivå i över 20 år och dessförinnan "bara" riskbruk i ett antal år...
Eller finns det kvar någon liten mängd att fördela till "normaldrickande"? Det vore ju trevligt! Eller?

Det leder vidare till att jag är mållös också i den bemärkelsen att jag inte vet vad jag har för mål nu när jag passerat 100 dagar.

Jag tror att jag skrev någon gång i början av min resa här att jag inte slagit i botten. Att jag aldrig upplevt att konsekvenserna av mitt drickande blivit för stora. Det var sant då. Jag har aldrig gjort bort mig fatalt på fyllan, aldrig skadat mig svårt, aldrig åkt in för rattfylla osv.
Men, jag undrar om jag inte nu, under min nyktra period, insett vilka konsekvenser mitt drickande haft och vilka konsekvenser jag riskerar om jag börjar dricka i samma omfattning igen. Kan man slå i botten som nynykter? Jag kan ju hoppas.

Så, med eller utan mål, jag har inte haft någon lust att fira min seger med alkohol, suget fanns, men jag ville helt enkelt inte, och jag vill inte dricka idag heller.

Tillsvidare får det bli en dag i taget. Kanske rätt? Kanske förödande dumt?

Önskar er alla en trevlig tredje advent!

Soffi
Små, små steg framåt

Tittar tillbaka på veckan som gått och börjar tro att jag kanske, kanske börjar lära mig att hantera nykterheten och leva lite.
Jag har städat utan att tycka att det är outhärdligt utan ett glas vin till hands.
Jag har ringt en god vän bara för att kolla läget!!! Minns inte det år jag senast gjorde det utan att ha minst två glas innanför västen... Under de första hundra dagarna fanns det inte på kartan att kontakta någon utan att jag verkligen måste. Jag ville bara sitta ensam eller umgås med särbon.
Jag har slutat dricka kopiösa mängder alkofritt vin eller alkofri öl varje dag. Den vanan rann bara ut i sanden på något vis.
Det börjar bli roligt att träna och det känns som det äntligen ger lite effekt.
Men, jag har börjat äta godis... Jag är ju ingen godisätare?!
Nåväl, det där med godiset får väl vara som det är, kanske rinner det också ut i sanden så småningom.
För, jag har försökt att ringa in min framgångsfaktor och jag tror att det är:
-Inga förbud och inga måsten!
Nej, jag har ju inte ens alkoholförbud. Jag får dricka om jag vill, men jag har framtvingat en vana att tänka efter om jag VERKLIGEN vill. Och hittills så har jag inte haft viljan, inte på riktigt ens när jag haft starkt sug för jag har fått insikt om mina konsekvenser, de som jag inte såg förut.
Och jag måste ingenting, inte vara glad och social, inte vara sund, inte göra det jag inte har lust med. Allt för att minska min prestationsångest. Men nu har ju faktiskt viljan börjat komma att bli LITE mindre världsfrånvänd.
Jag har långt kvar innan jag lever det liv som jag tror att jag vill. Men det börjar gå med små steg framåt.
Och det känns bra :-)!

Önskar er alla en bra nykter helg!

TessMa
Inspirerad

Jag blir väldigt inspirerad av din resa😊Så skönt att höra att ditt liv är så mycket bättre trots att du har en del kvar. Mitt första mål är året ut och sen nytt mål. Jag börjar fundera på 3 månader som nästa mål men tar en dag i taget. Nu handlar det mycket om att läka kropp och hjärna. Är på dag 7 och inatt fick jag sova gott ända fram till klockan 8 vilket är länge för mig. Ångesten har minskat men är trött in i själen. God jul och gott nytt år till dig🤶🎄🎅

Soffi
Tack TessMa!

Jag blir glad om jag kan inspirera.
Klokt av dig att ta en dag i taget, för ja, i början handlar det om att läka kropp och knopp och det är inte lätt och det tar MASSOR av energi. Så ge inte upp trots att det kan vara tungt.
Jag vet ju nu att det vänder, det blir bättre.
Och kan det bli det för mig, så kan det det för alla er kämpar här.

Allt gott!

Soffi
Beslutsvånda...

Julen närmar sig alltför fort. Och jag har inte tagit något beslut än.
Ska det bli en vit jul eller inte?
Jag har kämpat och hållit mig nykter hyfsat länge nu, tillräckligt länge för att inse att jag nog kan må bra utan alkohol.
Men, mitt mål från början var ju inte att bli helnykter utan att dra ner drickandet till en normal nivå (vad normal nu är så är det iaf långt mycket mindre än vad jag drack förut). Det blev dock så att jag kom på att det var så mycket enklare att vara helt nykter än att dricka lite emellanåt.
Ändå - jag tror faktiskt att jag vill dricka i jul, bara några glas sådär...
Dock - klarar jag att dricka bara lite? Och hur kommer jag att må efter, blir man bakfull när kroppen börjar bli avgiftad? Dessutom har jag ju läst om er som provar att dricka lite och halkar dit helt igen - men det gäller väl inte mig? Jag har ju lärt mig nu att jag kan överleva utan daglig "medicinering".
Det vore ju så gott och mysigt och socialt osv osv osv att dricka på jul. Det hör ju till! Eller?
Men, det kommer att sabba 110 dagar....
Tankarna kring det här har snurrat hela dagen.
OM jag ska dricka i jul måste jag handla imorgon.
Det enda jag vet nu är att jag måste ta ett medvetet och nyktert beslut. Det får inte ske att jag "råkar" börja dricka bara så där, för då tror jag att det är kört.
Får erkänna också att jag är rädd för reaktionen om jag tackar nej till alkohol när jag träffar familjen. Det händer ju fortfarande inte i deras värld att jag tackar nej, de vet ju inte om min nyktra höst. Vill inte få en diskussion eller en massa frågor...
Men jag är minst lika rädd för vad jag kanske eventuellt drar igång om jag provar att dricka.
Frågar mig också om jag faktiskt vill ha 2-3 glas - eller är det typ 7 glas (på kort tid) som jag vill ha? Jag vet inte...

Jag tror jag kan gissa vad ni kommer att råda mig till. Detsamma som jag skulle sagt till er andra med samma funderingar: -Nej! Drick inte! Prova hur en vit jul är!
Om det var så lätt...
Så jag skriver här nu mest för att jag måste skriva av mig och sortera tankarna.

Lilleman
Jag hade låtit bli på julen.

Jag hade låtit bli på julen. Man ångrar sig ändå! Vi tror vi kan dricka med måtta men pga högre tolerans så dricker man automatiskt mer.

Lilleman
Jag hade låtit bli på julen.

Jag hade låtit bli på julen. Man ångrar sig ändå! Vi tror vi kan dricka med måtta men pga högre tolerans så dricker man automatiskt mer.

Soffi
Helt ur balans

Tack Lilleman, naturligtvis har du rätt.

Jag har sovit jättedåligt i natt, varit vaken mycket och de stunder jag sovit har det varit oroligt och med sjuka drömmar. Allt för julen....

Jag glömde en jätteviktig fråga igår då jag vände och vred på problemet vit jul eller inte.

Varför vill jag dricka? Varför skulle det vara extra mysigt bara för att det är jul?

Sanningen är den att jag inte kan hantera julen. Tänkte tillbaka till den senaste julen jag inte drack. Jag var 15-16 år och julvägrade på så sätt att jag jobbade. Jag höll på med hästar och tog på mig att sköta hela ridskolans stall över jul. Ingen kunde ju säga något om att jag tog hand om hästarna istället för att försöka vara glad och trevlig på julkalaset. De kunde ju inte stå utan mat och skötsel bara för att det var helg. Jobbet räckte ju dessutom från bittida till sent. Smart!

Sedan har jag lärt mig att fly genom alkoholen...

Jag har trott de senaste åren att jag faktiskt börjar tycka julen är trevlig. Jomen visst :-/. Det är ju ett legitimt tillfälle att vara lullig redan från lunch och framåt...

Hårt att inse att man snart 45 år gammal helt enkelt inte har några verktyg att hantera något så "enkelt" som att det står ett visst datum i kalendern.

Inser också att jag definitivt inte bör dricka något, inte med dessa känslor i botten, det kan bara sluta i katastrof. Och den insikten, att jag inte kan fly julen i år ger stark ångest. Sitter genomsvettig och hela mitt inre vibrerar.

Kan inte heller luta mig emot mina framgångsfaktorer: inga förbud och inga måsten.

Helst vill jag bara dra något gammalt över mig och vara hemma ensam hela julen. Men jag ser ingen råd om jag inte vill såra nära och kära. Jag måste vara med och "fira".
Och jag måste nog lägga dryckesförbud på mig själv dessa dagar.

Ber till högre makter: Hjälp!

Soffi
Vad f-n är det med julen???

Samma visa varje år. Och jag vet inte varför.
Under adventstiden känns det ganska ok, julen står för dörren och jag kan tom känna viss förväntan. Minns inte förra årets julångest.
Så närmar sig julafton och kroppen börjar bråka med alla stressymptom.
Idag, julaftons morgon. Kan inte äta fast jag är frukostmänniska, magen leker torktumlare. Svetten rinner. Tårarna bränner bakom ögonlocken. Och jag fattar inte varför. Sååå hemsk är väl ändå inte julen?
Förträngning.
Det sysslar jag tydligen med mycket. Varför? Jag vet inte.
Det enda jag vet är att om jag ska hålla mig nykter på sikt så måste jag till botten med allt skit.

Igår bestämde jag mig för en vit jul. Istället för att bunkra på systemet så impulshandlade jag en ny klänning så att jag kan känna mig fin idag. Bestämde mig för att ta hand om mig själv på julaftons förmiddag, så jag har en träningstid bokad. Bestämde mig för att låtsas som det är en vanlig lördag.
Men vad hjälper det när kroppen ger upp?

Jag vet vad som hjälper. Alkohol.

Men, än står jag emot. Om jag så ska tillbringa julkalaset gråtande, på toaletten, i min nya fina klänning....

H-lvete!

Loppan
Vit jul

Vilket fantastiskt bra beslut att starta en dag som du vet blir påfrestande med att träna! Jag blir så glad över att läsa att du till slut bestämt dig för en vit jul. Sträck på dig i din nya klänning och möt familjen och julen utan alkohol i kroppen. Ha en så god jul som du kan efter omständigheterna! ❤️
Kram

TessMa
Jag hoppas det blev bra💕

Har läst hur du våndats över denna dag och jag hoppas att det blev en tillslut bra dag. Tårarna tror jag är bra om de får komma ut, nån anledning finns till att de är där😊

Kramar

Soffi
Det blev en vit jul!

Tack Loppan och TessMa för er omtanke!

Ja, på något vis gick det att ta sig igenom julen nykter. Ironiskt nog var nog framgångsfaktorn att jag mådde dåligt på ett sätt som är perfekt att dricka på... Det hjälpte mig att vara på min vakt och väckte fightern i mig.

Det svåraste var inte ens att tacka nej till alkohol, utan att jag inte kunde förklara varför jag var så ledsen och nedstämd. Ingen verkar förstå att jag kan vara det utan att veta varför.
Men det går ju inte att klandra någon för, jag har varit hos tre eller fyra psykologer som inte heller verkar förstå hur jag hela tiden måste "analysera baklänges".
Någon som känner igen sig i att man får kroppsliga symptom först, sedan får man leta efter känslan för att först därefter försöka förstå varför?
Det normala är ju typ: Chefen är dum - jag blir stressad - jag får ont i magen.
Jag funkar typ tvärtom: Jag har ont i magen - analys; har jag ätit något dåligt eller blivit magsjuk eller är jag kanske stressad? - ok, jag är nog stressad, varför då? tänka, tänka... jo men chefen var ju ganska orättvis igår... För att ta ett väldigt enkelt exempel.
Och det här gäller på sååå många områden och alltför ofta hittar jag inte svaret på varför. Blir jättetydligt nu när jag är nykter. Förut har jag ju druckit på de flesta kroppsliga symptom utan att ens försöka förstå och komma åt orsaken. Ont i magen - ett glas vin hjälper nog! Spänd i axlar och nacke - lite vin får mig att slappna av! Huvudvärk - ah, dags för ett glas! Nedstämd - inget piggar upp som ett glas vin! Sjukt...

Så, julen har gjort det än tydligare. Min resa handlar inte så mycket om att "bara" låta bli att dricka, den handlar mer om att våga se allt jag tidigare dränkt. Eller.. vissa trauman är jag ju väl medveten om att jag varit med om.. men kanske dags att också erkänna att de påverkat mig starkt.. Så verkar det ju finnas en del som jag förträngt ännu bättre, så att jag inte ens minns...

Usch! Det här lät kanske tungt...
Men, på något sätt känns det bra! Varje dag som jag kommer till bredare och eller djupare insikt om varför jag måste, nej, VILL fortsätta vara nykter är en bra dag.
Idag kan jag till och med känna ett skönt lugn, ett lugn som kommer av att jag är nykter!

JoYo
Inspirerande!!

Så inspirerande att läsa. Jag förstår det du beskriver. Jag har också dämpat alla känslor, särskilt ilska, med alkohol. Vi ska komma ihåg att våga vara i alla känslor. Känslor kommer och går, vi behöver inte slåss emot dem. Snarare observera dem, surfa på dem, acceptera dem, låta dem försvinna.
Tack för en viktig påminnelse!

Rolf
God vit fortsättning

Nu vet jag inte var i Sverige du bor men där jag bor var det inte en vit jul utanför fönstret. Men du valde en vit egen Jul. Så modigt och starkt mötte du dina känslor utan att ta till A som sköld. Att du har passerat ditt mål och fortsätter att välja ditt långsiktiga välmående framför det kortsiktiga stundens sötma inspirerar. Jag är fast besluten att klara mina 100 dagar och tror att jag redan nu ska sätt upp nya nyktra mål efter dessa 100 dagar.
Tack för att du fortsatt skriver och dela med dig.

Sidor